Gott nytt år!

Efter en dag med massage är det dags för ett eftermiddagsdopp. Lugnet börjar infinna sig och livet känns på topp. Precis som det ska vara på semestern. Hoppas att er nyårsafton blir underbar. Vi hörs 2008.

Surfin' safari

Nu är vi uppackade och nerpackade och redo att dra iväg till varmare breddgrader. Bästa J och hennes H ska bjuda oss på frukost i morgon, men inte nog med det, de snälla själarna skjutsar oss ut till flygplatsen också. Mycket skönt.

Jag har inte fattat det än, att vi snart ligger på en strand, kan svalka oss i vattnet, läsa böcker i skuggan och bara ha det bra. Det enda jag bävar för lite är resan. Men vi är ju fyra vuxna på ett barn. Och hur besvärligt kan det bli att resa med en tvååring? Det borde väl gå som en dans eller!?

Dan före dopparedan

Jag smygbloggar lite på svärföräldrarnas dator. E ligger och sover fortfarande, han kom hem vid halv fyra i natt efter en kväll ute med grabbarna. Själv spenderade jag min gårdagskväll tillsammans med min vän M som, i vanlig ordning (fast inte självvalt), ska fira sin jul helt ensam. Det kändes i alla fall bra att träffa honom, om än så bara för en kväll.

I går hann vi också åka och säga god jul till lilla farfar som firar sin jul tillsammans med min faster i Sundsvall. Och så hann jag mysa med Världens sötaste brorson också. Tyvärr hade jag inte huvudet med mig så jag lyfte upp honom det första jag gjorde. Aj, aj i handleden.

I dag blir det matiné med E:s brorsbarn, vi ska se smygpremiären av Bee Movie, och familjemiddag. I morgon smäller det. Då ser jag fram emot sockerkoma, illamående och värmeslag. Det ska bli helt underbart.

Freedom

I morse klippte E upp gasbindan. Gipset är borta. Det gjorde banne mig ett kilo på vågen så jag är lättare än någonsin. Nej, faktiskt inte ens nära. Men det är enormt skönt. Nu ska jag bara träna upp armen och handleden ordentligt så jag kan busa på allvar i vågorna med Världens sötaste brorson.



Jag älskar fortfarande den här videon. Släng in några ursnygga tjejer och killar så har du mig fast...tragiskt men sant.

Packade sillar

I går packades det hejvilt här hemma. I dag går nämligen lasset upp till norr där vi ska fira jul med E:s familj. Det ska bli jättemysigt, men som vanligt packade jag förmodligen för mycket. Det blir nämligen bara ett par dagar i stan. På juldagen bilar vi tillbaka igen till storstan för att på annandagen hoppa på flyget till Bangkok tillsammans med lillebror och hans familj. Det kändes mycket märkligt att packa Graningekängorna i en väska och sarongerna och flip-flopsen i en annan.

Bloggandet lär bli lite lidande, men det är väl inget någon har ont av... Men jag kommer att dyka upp nu och då ändå (jag är ju för tusan beroende). Om vi inte hörs något mer får ni ha en riktigt God Jul!

Bilden hittades här.

kräks: the update

phew, nu hoppas jag att jag är på bättringsväg. har dock hört oroväckande rapporter om kräkningar som övergår i feber för att sedan övergå i kräkningar igen.

gårdagens kräkningar kom från alla håll och kanter kan man säga. när jag var tom på ena hållet var det bara att vända andra hållet till. fy satan vad vidrig jag kände mig.

dagen har mest bestått i att ligga och sova med halvöppen mun på soffan. i kväll har jag faktiskt tagit mig ut på en liten, liten promenix med e för att få en nypa frisk luft.

eftersom illamåendet finns i bakgrunden och har gjort så hela kvällen försökte jag precis stävja det med lite whiskey. single malt. det måste ju göra susen!?

som ett brev på posten...

...kom febern nu på morgonen.

jag glädjer mig i alla fall över att kräkningarna har upphört.

jag återkommer...

jag har kräkits...

..och det verkar som om det kommer mera.

stackars mig

split vision

jag är splittrad. har varit det de senaste dagarna. tankarna rumlar runt i huvudet och jag hinner knappt få grepp om dem innan de flyr undan och lämnar mig tomhänt, tanklös och stirrig. bland alla de här tankarna ligger ett par blogginlägg och gror också. det är den där killen som jag ovetandes sa "jag älskar dig" till, det är (håll för ögonen nu, lillebror) kvinnlig onani, det är min anonymitet, det är tjejer och hur vi kan bete oss och så är det musik.

jag börjar med det lättaste och så får vi se hur det artar sig med det andra.

jag slötittade på just like heaven med reese witherspoon och min favorit, mark ruffalo i går. ledmotiv är självklart just like heaven med the cure. the cure är ett band som jag verkligen lärt mig älska. jag lyssnar kanske inte så ofta på dem nuförtiden, men de funkar alltid. nu har jag suttit ett bra tag framför you tube och kollat in gamla videos med the cure. när jag ser dem kommer minnen av intensivt hat över mig. jag avskydde verkligen the cure från början. jag hatade deras videos så intensivt att jag nog aldrig gav musiken en chans.

det började med de här två:





lullaby och close to me. huga vad hemska jag tyckte de var. nu först fattar jag deras storhet. men jag har aldrig utgett mig för att vara något annat än en trögtänkt follower heller...

misär

pappi ringde precis. de är framme nu. vi andra kommer om ganska precis en vecka. det var 38 grader varmt!!! helt sjukt varmt med andra ord. tur att huset bara ligger 50 meter från stranden, annars skulle jag tycka vääääldigt synd om oss.

doctor who?

jag läste hos min vän maria ida att hon fått en felaktig diagnos hos en läkare på vårdcentralen. då började jag tänka på mina möten med den största idiotläkare jag någonsin träffat. tyvärr verkade han dessutom följa efter mig, för när jag flyttade hemifrån (in till "storstan") dök han plötsligt upp som gubben i lådan på min nya vårdcentral.

första gången jag gick till honom på vårdcentralen i stan var det för att jag hade haft ont i huvudet i upp till en vecka, från morgon till kväll. det gick över någon dag och sedan kom det tillbaka i full kraft. jag gick först till optikern för att kolla så att det inte var något fel på synen och sedan till tandläkaren för att se så att det inte var det att jag gnisslade tänder. tillslut fick jag se mig besegrad och lommade skamset iväg till läkaren (vi kan kalla honom idioten från och med nu). jag fick träffa honom i fem minuter och, utan att ens känna på min nacke, sa han att jag hade en inflammation i den. idioten skrev ut anti-inflammatoriska tabletter och så gick han vidare med sin dag. jag vägrade äta de där tabletterna (är generellt ganska skeptisk mot tabletter) och när jag bytte jobb så försvann också huvudvärken i ett nafs. jag hade alltså spänningshuvudvärk för att jag vantrivdes på jobbet!

nästa gång vi hördes var på telefonen. jag hade en tendens förr om åren att alltid bli hes på våren. jag tappade rösten. det här året hade det redan hänt men så kom det plötsligt tillbaka, vilket aldrig hänt tidigare. jag fick idioten på tråden och sade att jag ville kolla upp så att det inte var något knas med stämbanden. hans första reaktion var att upplysa mig om att den undersökningen är jättedyr att göra. jaha?! sedan gick han vidare med att säga att hesheten förmodligen berodde på att jag pratade mycket i telefon i mitt arbete och att jag använde rösten fel. han ville alltså hänvisa mig vidare till en logoped. mitt svar till idioten var följande:

"så det du säger är alltså att jag använder rösten fel, i maj varje år!"

när han hörde det skrattade han till lite och sa: "ja, det låter ju lite tokigt". och längre än så kom vi aldrig.

när den här idioten senare blev tilldelad att göra en gynekologisk undersökning på mig satte jag stopp för det omedelbart. min tilltro och mitt förtroende var honom låg redan på minus så bara tanken på att jag skulle klä av mig och lägga upp mig framför honom fick hela min kropp att protestera. jag ryser än i dag när jag tänker på hur nära det var att jag faktiskt fick lov göra det. tack gode gud för förstående sköterskor!

förhalning

en kort fråga: hur länge kan man skylla på gipset som orsak för att man inte söker några jobb?

en liten fråga till: när armen är smal och tanig är det också ett giltigt skäl för att skjuta upp jobbsökandet?

/tacksam för svar

ömsa skinn

jag tror jag fick någon sorts försenad "fylleångest" i går. jag ville bara krypa ur mitt eget skinn. jag tyckte inte om mig själv för fem öre och ju buttrare jag blev desto sämre tyckte jag om mig själv. jag var väldigt osmaklig på alla sätt och vis. i dag gillar jag mig själv lite bättre. trots allt har jag inte så många andra val än att stanna kvar i det skinn jag har. ett skinn som om några veckor kommer att vara blossande rött... typiskt att jag ska tåla solen så dåligt.

lycka är en liten, liten kula

jag fick en hel ask maltesers av mina vänner från amsterdam! det är 740 gram chokladdoppade maltkulor det. hurra för dem!

jag älskar maltesers och nu har jag ett gäng små påsar som säkerligen räcker...ja, hela den här vecka i alla fall.

nu ska jag sluta med det här bildmeckandet. det går mig på nerverna när det ser ut som i föregående inlägg och jag inte fattar vad jag gör för fel.

tristessia

jag stirrar tomt framför mig. mina läppar är torra. det har de varit hela dagen men jag har inte gjort någon ansats för att förbättra den saken. huvudet är tomt. ögonen är trötta.

jag börjar tänka på middagen. än så länge väljer jag mellan det här:

eller det här:

egentligen borde jag väl inte äta pasta, eftersom min lunch bestod av det här:

men mest av allt befinner sig mina tankar här:

om tio dagar är jag där. varm i varenda cell i hela kroppen, dåsig i värmen och med ett helt gäng böcker vid solstolen... total lycka!

Bilderna har jag lånat här, här, här och här.

uttorkad

vi har inget vatten hemma! jag har ingen aning om hur det har gått till, vi har inte fått någon som helst förvarning, men vattnet verkar vara avstängt. och jag som jobbar hemifrån i dag. bara tanken på att vattnet är avstängt gör att jag vill duscha, dricka ett stort glas vatten och gå på toaletten. men det går inte. så jag lär sitta här och vittra sönder som ett torrt litet (nja, ganska stort och knubbigt faktiskt) löv om hösten... stackars mig.

hänga över

oj oj oj vad sega vi var i går. efter en jätteinsats, som bestod av att promenera till tunnelbanan och sedan ta en fika med journalistinnan vid skanstull, låg vi i soffan resten av dagen och proppade i oss godis, pizza och ostkrokar. jämfört med de andra julfestdeltagarna var vi ändå väldigt aktiva. det kräktes hejvilt på ett antal platser här i närheten. oräkneliga gånger i går upprepades frasen "vi börjar bli för gamla för det här". men med åldern har vi också lärt oss att undvika frasen"jag ska aldrig dricka igen!". det är alltid något.

fin främmen'

i dag får jag och e fint besök (eller fin främmen' som min morfar skulle ha sagt). vi ska hämta våra kära vänner från amsterdam och de ska bo hos oss i två dagar innan de åker vidare. det ska bli jättekul att ha dem här. i kväll blir det dessutom traditionsenlig julmiddag hos bästa j. det känns som om den här helgen kan komma att få toppbetyg.

swing it, magistern

en man på kontoret bekände i går på förmiddagsfikat att han är lite nyfiken på swingersklubbar. om hans fru är lika nyfiken framgick inte. men han stannade inte där. han berättade också att vänner till honom faktiskt går på swingersklubbar. eftersom man inte får gå själv på sådana där ställen gör de så att de raggar upp en brud på krogen, lägger fram ett förslag om att gå på en swingersklubb och så låtsas de att de är ett par när de kommer dit. jag frågade om någon av hans kompisar går dit med sin fru och det gör ingen, såvitt han visste. jag vågade inte heller fråga om det är så att hans vänner som går dit faktiskt har fruar.

det är inte själva företeelsen jag vänder mig mot. det är väl jättebra att det finns en plats där man kan leva ut sin fantasi med likasinnade om man vill. det jag stör mig på är att jag får bilder av min 45-åriga kollega på en swingersklubb, med halvöppen flämtande mun som står och glor på andra som har sex. han har lätt för att bli röd i ansiktet också.

kan någon komma och sudda ut min näthinna, tack!

botox hitåt!

jag tar tillbaka det där jag sa i november om att botox inte är något för mig. jag var ung och dum. jag kämpar med att inte se så missnöjd ut hela tiden eftersom missnöjesrynkorna mellan ögonbrynen bara blir djupare och djupare. att jag kisar väldigt ofta, i sol och för att se texten på tv:n, gör inte saken bättre. men i morse såg jag att jag, förutom de djupa skåror som står lodrätt mellan ögonbrynen, också har två skåror som går tvärs över näsroten. man ska vara jäkligt missnöjd för att det ska rynka sig där vill jag lova. så in med sprutan där bara, släta ut och fixa till så kan jag vara hur missnöjd jag vill och det kommer aldrig att synas.

sömnlös i stockholm

det har varit en snurrig natt. vid ett tillfälle vill jag minnas att jag sparkade till e också. det värsta är att vi båda har sovit dåligt och förmodligen har vi då påverkat den andra och stört den andras nattsömn. det är helt klart en nackdel när man är två i sängen. det bästa är däremot att båda två har sovit dåligt så ingen kan skylla på den andra för vi minns båda två hur vi har snurrat. e sa till och med att han var vaken när jag sparkade till honom så då antar jag att det var helt ok att jag gjorde det!

sneakpeek

argh, jag har sett de första tolv avsnitten av america's next top model. bara ett kvar och det visades i usa i går. och vad går jag och gör i dag? jo, jag surfar glatt in på en skvallersajt som visar, jajamen, vem som vann. varför, varför var jag tvungen att göra det? och varför, varför känner jag mig fortfarande sugen på att se det sista avsnittet?

Bilden har jag lånat från aftonbladet.se

Premiär för mobilblogg

Granen blev hiskeligt ful, men det är våran och den får plats i lägenheten! Är det inte fantastiskt!?

bänkpress

nu har jag fått en spruta i vardera arm. vaccinerad och klar. läkaren som gav mig sprutorna passade också på att ge mig tips på hur jag ska komma igång med armen så fort som möjligt efter jag tagit bort gipset. mycket snällt.

nu sitter jag här och försöker komma igång med jobbet, men det går tuuuungt i dag. ingen energi, jag vill bara sätta upp julgranen, slå in paket och äta godis!

visst blev det fint!?

tv-ofri

nu tror jag det har gått för långt. mitt tv-tittande har gått över gränsen för all rimlighet. i går fick jag dessutom en överdos av top model. först såg jag finalen i svenska top model. inte så kul, men jag var tvungen att titta. efter det klämde jag i mig två avsnitt av den amerikanska säsongen.

detta ledde till att jag i natt var med i top model. jag kom femma och det hela slutade med att jag skällde ut en av brudarna som hade snott min plånbok och en (!) av mina bruna skinnhandskar. nej, jag har inga modelldrömmar och dessutom har jag inga bruna skinnhandskar. men jag var hemskt upprörd över att hon försökt sno dem och dessutom att hon hade stoppat handsken i sina trosor för att försöka gömma den.

innan min top model-överdos var det en riktigt produktiv kväll. vi tvättade och städade och fejade. skönt att få det gjort och det blev verkligen superfint hemma.

ölkagge

är det bara jag som reagerar eller är det inte magar i vädret överallt? verkar vara värsta flugan ju. senaste i raden är tydligen jessica alba.

det kändes dock helt otippat! jag och e såg jessica alba på stranden i south beach, miami när vi var där. hon såg fruktansvärt uttråkad ut och rörde inte en min ens när hennes kille försökte ge henne en puss på kinden. det var snarare så att hon drog sig undan från honom.

trögtänkt

jag önskar att jag var lite mer snabbtänkt. att jag alltid hade en rapp kommentar på tungan och fann mig när jag ställs mot personer som är otrevliga eller rappkäftade. men det är jag inte. tyvärr.

i går var ett utmärk exempel på min trögtänkthet. jag var på systemet och skulle köpa champagne. eftersom jag inte är särskilt bevandrad i champagnens underbara värld och inte tyckte att jag såg något intressant i montern började jag med att ursäkta mig när jag kom fram till kassan. "jag hann inte titta så mycket på vad som fanns..." surgubben i kassan avbröt mig direkt. "men då är det lika bra att du går och tittar ordentligt så kan jag hjälpa en annan kund så länge"

nu låter det som om det var fullt med folk på systemet, men i princip var det jag och ytterligare en person som befann oss därinne samtidigt. "nej, men jag tänkte ändå att jag skulle fråga dig..." fortsatte jag. än en gång blev jag avbruten av hans gläfsande "om du inte vet vad du ska ha och vill titta kan du ju inte ta en nummerlapp!!" det här handlade tydligen om liv eller död för honom. till slut fick jag honom att förstå att det var hjälp av honom jag ville ha, han gjorde det han skulle och hade nog lite dåligt samvete för sitt humör eftersom han bjöd på påsen när jag skulle betala.

det jag önskar att jag hade sagt direkt när han bemötte mig på detta sätt var "ja, vet du vad, jag tror faktiskt hellre att jag frågar någon av dina kollegor. jag har ingen lust att bli utskälld när jag ber om hjälp." men ingenting av detta kom över mina läppar, i stället står jag nästan och smörar för honom för att han ska bli glad igen. jag är en patetisk människa!

come what may

nu är texten på plats ovanför tavellisten på den perfekta rutan som jag målade i november. visst minns ni den?

jag försökte fota texten i går men för att min kamera ska göra hela installationen rättvis behövs dagsljus, och hur får man tag i det så här års? det blev i alla fall jättefint. nästan bättre än jag kunnat föreställa mig och till och med e, som var mycket skeptisk till det här projektet, såg nöjd ut.

nu står det "come what may" ovanför vår säng och bara det gör att vi känns ännu starkare tillsammans. jag är så otroligt lycklig med e just nu. vi hade ett riktigt tungt samtal i början av oktober och det samtalet var startskottet på något nytt, något bättre, något starkare.

bortlängtan

jag vill flytta hemifrån! jag bor i världens råtthål, dammtussarna håller på att ta över, tvättkorgen är överfull och köket är en katastrof. inte världens bästa inramning för att middagsinspirationen ska dyka upp. korv och potatis, ungefär så långt har mina tankar om middagen kommit. dessutom vet jag att jag måste börja med att diska för att ens kunna tänka på att laga till något. det är det värsta jag vet.

nu ångrar jag att jag aldrig tog tag i den där bok-/matcirkeln. planen var att tjejgänget (varför är det mest tjejer som kommer på de här briljanta idéerna?)skulle träffas en gång i månaden, en av oss skulle bjuda på en vardagsrätt man aldrig testat att tillaga förut och så skulle vi bygga en receptbank på enkla och goda vardagsrätter. dessutom skulle vi få tillfälle att träffas, dricka lite vin och diskutera böcker också. perfekt idé, uruselt genomförande skulle man kunna sammanfatta den här cirkeln med.

nu ska jag gå och handla. och så ska jag gå och längta ännu mer efter att städ- och tvättkvällen i morgon är över, så att jag får njuta av ett vackert, rogivande hem i en kväll eller två...

Den lilla bilden är lånad från filmtipset.se

tears never dry

UPPDATERING: och nu sitter jag med tårar i ögonen för att mona sahlin ser så lycklig ut på bilden som visar hennes möte med bruce springsteen. jag tar det igen. jag får alltså glädjetårar i ögonen för att socialdemokraternas ledare får träffa sin stora idol!

tears on my pillow

herregud vad jag har blivit blödig på senare tid. den senaste veckan har det spänt till i tårkanalerna vid ett antal tillfällen. här har vi några exempel: under idolfinalen hettade det till flera gånger, när maries pappa pratade, när marie pratade (vilket jag i vanliga fall brukar avsky) och reprisen av amandas hallelujah. när jag har pratat om mig och själv och om andra i helgen har jag helt plötsligt överrumplats av insikter och känslor och känt tårarna börja sippra ut ur tårkanalen. i går spände det till flera gånger under friday night lights och till och med under america's next top model när en av tjejerna, som jag gillade minst, fick åka hem.

visst är jag ganska blödig för det mesta men den här veckan tar priset. jag förmodar (läs: hoppas) att det är någon ny variant av pms jag har fått för jag är hellre extra blödig än sjukt förbannad i en vecka.

grannsämja

det är inte särskilt lyhört i vår lägenhet. men på morgnarna, när allt är tyst tyst, då hörs hälar i golvet som aldrig förr. det är någon som ofta känner för att springa fram och tillbaka i lägenheten ett par varv och jag tror att det är grannens barn i lägenheten bredvid. men på morgnarna, när jag ligger i vårt mörka, tysta sovrum i min sköna, mjuka säng, är det snarare så att det låter som om det är någon i lägenheten ovanför oss som springer. i den lägenheten bor det en tant som börjar närma sig de åttio. hon är väl säkert ganska morgonpigg. jag kan riktigt se framför mig hur hon tar på sig sin morgonrock, hasar ut i hallen, spinner loss på hallmattan och så kör hon sin dagliga racertur runt lägenheten. resten av dagen hasar hon runt igen, som om ingenting hänt.

falsk marknadsföring?

när jag stod och väntade på bästa konstnärinnan i lördags vid gamla stans t-banestation såg jag två personer som satt i gången utanför med en hemmagjord skylt av kartong. "hjälp en hemlös med några kronor" stod det på skylten. det är ingen ovanligt syn och hemskt som det är har jag också insett att jag inte registrerar den här företeelsen lika ofta som jag gjorde tidigare. ungefär som att jag har svårt att ta till mig hemska nyheter. det vill liksom inte gå in för om jag förstår hur hemskt det är hur ska jag då orka med?

anledningen till att de här två fångade min blick var att den ena lite nonchalant satt och snackade i sin mobil... jag vet inte, men jag har en känsla av att "affärerna" gick aningen sämre under tiden som hans samtal varade.

svalghiss

jag börjar bli för gammal för det här. för gammal för att dricka drinkar in på småtimmarna och inte komma i säng förrän fyra. jag är bakis för andra dagen i rad i dag och jag mår till och med lite illa. trots att jag gjorde allt för att ta hand om min bakfylla i går. jag hade alla rätt skulle man kunna säga. jag tog en promenad så att jag fick frisk luft, jag åt burgare med pommes och drack cola, jag sov i soffan framför Bridezillas och så åt jag phish food framför america's next top model. dessutom släckte jag lampan halv tio.

mrs fatty

jag är tillbaka på min normalvikt, eller vi skulle kunna kalla den för idealvikt. när jag vägde mig i morse såg jag det. mycket skönt och det firade jag med ett maxmål och en plusmeny!

på max började jag fundera hur det fungerar när de ropar ut beställningen de gjort klart. när de ser att jag står där är de ändå tvungna att ropa ut min beställning högt så att alla hör hur mycket jag har tänkt äta? eller gör de det på pin kiv och skrattar i smyg åt mitt bakissvullna ansikte. jag är bara glad att jag inte beställde de där chilicheese som jag också var sugen på...

en flashback från i går smög in i mitt medvetande mitt i hamburgerkomat. när jag smörade för sångerskan i oh laura blev jag filmad från två håll samtidigt som jag tryckte in så många plattityder som möjligt i två meningar. jag hoppas att det aldrig dyker upp på ett you tube nära mig.

kristendom

åh vad jobbigt. jag känner mig å ena sidan som en barmhärtig samarit och å andra sidan inte! jag och bästa konstnärinnan har haft en helt underbar kväll. som vanligt när vi träffas känns det som om det är alldeles för sällan. konserten var bra men kort. jag smörade för sångerskan på ett mycket otypiskt sätt och köpte en skiva till och med. men det är inte det detta inlägg med den kryptiska rubriken ska handla om...

hur som helst så såg jag henne när jag klev av tunnelbanan. den där tjejen som satt nerhukad och krampaktigt höll i stolpen till tidtabellstavlan. jag passerade henne och såg hur alla andra gick halvcirklar runt henne. hon såg inte gammal ut. jag vände om och gick fram till henne och frågade hur det var. det var inte så bra, det förklarade hon för mig. hon var också tydlig med att hon inte hade druckit något utan hon hade mått dåligt hela dagen, det måste ha varit något hon ätit. jag sade att jag också hade druckit i kväll och att det såg ut som om hon kanske också hade druckit lite. hon erkände att visst, lite hade hon kanske druckit men inte alls så mycket så att hon skulle må så här. jag frågade var hon bodde och vi kom överens om att vi skulle gå och se efter när bussen till henne avgick. det visade sig att den gick ganska precis när vi kom fram till busshållplatsen. enligt tidtabell vill säga. i verkligheten syntes ingen buss till än så länge. tjejen, som hade tappat sin mobil, fick låna min för att ringa sina föräldrar och be dem möta henne vid bussen. det kändes inte som om hon ville någon annanstans än hem och jag lämnade henne på perrongen tillsammans med alla de andra som väntade på bussen.

på väg till min egen buss ringde jag upp hennes pappa, sade att det var min mobil hon hade fått låna och att hon inte såg ut att må så bra. han frågade om hon satt på bussen nu och helt plötsligt kände jag mig som en skurk. inte visste jag det. jag hade ingen aning! det såg ut som om hon skulle kliva på bussen, när den nu behagade komma, när jag lämnade henne men realiteten var att jag inte hade en susning om hon gjorde det eller ej. det enda jag kunde göra var att berätta när nästa buss skulle gå ifall hon missade den jag trodde att hon skulle hinna med. pappan frågade också om dottern hade druckit och jag svarade att jag trodde det, att det såg ut som det. under hela det här samtalet frågade aldrig pappan vem jag var, hur jag kommit i kontakt med hans dotter eller varför jag ringde honom nu. däremot frågade han mig om hon kommit på bussen, om hon skulle spy på bussen (för då skulle det ju bli ett jäkla liv på bussen) och hur hon kunde tappa sin mobil (för det hade hon ju inte gjort på flera år). på första frågan hade jag ingen aning men jag trodde det, på den andra frågan sade jag att det kändes som att hon mådde bättre när hon fick röra på sig lite och på den tredje frågan försökte jag lugna honom med att hon säkert hade glömt den hos någon kompis (fast egentligen var ju hela skiten gissningar rakt igenom).

nu sitter jag här och känner vissa delar stolthet för vad jag har gjort. jag har försökt hjälpa en tjej, som gick andra ring i gymnasiet, hem som mådde superdåligt och behövde någon som brydde sig om henne.

å andra sidan känner jag mig som en liten skit. jag kunde inte ge hennes pappa några svar, jag såg för tusan aldrig tjejen stiga på bussen, hon kunde lika gärna ha stegat rakt åt något annat håll när jag gick. dessutom har jag ju svikit den här tjejen genom att berätta för hennes pappa om vad jag trodde hade hänt. jag kände bara att om jag hade varit den här tjejens mamma skulle jag ha velat veta om hon hade druckit eller inte och vem det var som försökt ta hand om henne. det var därför jag ringde upp.

pappan tackade mig innan jag lade på, men han vet fortfarande inget mer än mitt förnamn. han vet inte hur gammal jag är, varför jag försökte hjälpa hans dotter eller varför jag ringde honom. en av tre kanske han kan ha listat ut och jag hoppas verkligen att hon är på väg i säng i hemmets trygga vrå just nu.

high above

jag är så himla glad i dag. vet inte riktigt varför, vet bara att allt känns toppen och jag har mycket att se fram emot de kommande veckorna. inte ens energislukaren kunde dra mitt humör i botten. e kallade mig precis för duracellkanin och just nu känns det väldigt sant. min mundiarré är inte att leka med i dag. men det struntar jag i för nu är jag på väg att träffa min bästa konstnärinna, vi ska äta lite, dricka vin och se oh laura på nalen. jag hoppas att hon har fäst sina öron ordentligt. det finns risk för att jag pratar av dem annars.

in the ghetto

strax ska jag ta mig iväg till julmarknaden i gamla stan. det kommer att bli trångt, svettigt och turistigt. perfekt!

idoltema

så marie gick och vann hela skiten. det var hon värd och jag tror att hon kan tjäna mer på vinsten än vad amanda skulle göra. trots det gillar jag amanda bättre och tycker att hon är en riktigt stjärna! nu ska jag och e vara våra egna idoler och sjunga lite singstar.

thank you, thank you very much

miss handyman

en bra tjej reder sig själv heter det va?

vår köksfläkt har inte fungerat sedan vi flyttade in. men det har vi inte fattat förrän det blev så pass kallt att vi blev tvungna att stänga alla fönster i kök och vardagsrum. efter det har vi gått och klagat på fläkten och antagit att det är kvinnan som bodde i lägenheten innan oss som har strulat till det när hon rengjorde fläkten. vi har dock inte gjort en ansats till att undersöka saken närmare.

i går gjorde jag slag i saken och ringde viecevärden. märk väl att jag fortfarande aldrig hade tagit bort filtret på fläkten för att se hur det såg ut därunder. vicevärden återkom i dag. som vanligt, vilket jag hatar över allt annat, frågade han om jag hade någon tekniskt lagd därhemma (underförstått en karl) och jag svarade självklart nej på den frågan. jag och e är precis lika ohändiga och otekniska. med en nedlåtande ton frågade han mig flera gånger om jag vridit på vredet till fläkten för att se om något händer och varje gång fick han ett jakande svar på den första frågan och en nekande på den andra. jag tycker egentligen att det är hans uppgift att komma och fixa det här och efter många om och men bestämde han sig för att titta förbi i eftermiddag. jag tackar och lägger på luren.

plötsligt inser jag att öppnat pandoras ask. jag kommer inte att ge mig förrän jag fått fason på den där fläkten. så i en konsigt vriden, framåtböjd ställning började jag identifiera fläktens beståndsdelar och efter diverse oartikulerade utrop och knak i nacken fick jag till det. äntligen har vi en fläkt som faktiskt verkar göra det den ska och äntligen slipper vi lukta stekos från morgon till kväll. hurra för mig!

gissa om samtalet till vicevärden nyss var skönt att göra...

fantasifilm

jag har sett två filmer som jag hade väldigt höga förväntningar på. half nelson med ryan gosling i huvudrollen och sherrybaby med maggie gyllenhaal. jag förväntade mig mycket tungsinne men också att bli extremt berörd men ... ingenting hände. skådespeleriet i båda filmerna är fantastiskt. trots det blev jag inte berörd av scenerna som utspelades framför mig. kanske är det för att jag inte fattar grejen, men båda historierna började och slutade mitt i. mitt i vadå? ja, det är det jag undrar också. jag måste ha köpt det här med att en bra historia ska ha en början, en mitten och ett slut för de här två filmerna hängde jag aldrig riktigt med i. trots att historierna i sig är lätta att greppa.

trist tycker jag. egentligen vill jag ju vara en sådan som gillar de kritikerrosade filmerna och som berörs på djupet av tragiska livsöden. och visst kan jag göra det ibland. men generellt, precis som inom musiken och böckernas värld, vill jag nog hålla mig på den ljusa sidan. en glansig yta verkar vara allt jag vill ha till jul.

försovning

jag sover rätt så dåligt på nätterna just nu. förmodligen är det på grund av den här tunga högerarmen som jag försöker tänka på att hålla högt i alla lägen. i natt vaknade jag 04.17. det sjuka var att jag hörde att e var vaken också. vi måste ha vaknat nästan exakt samtidigt och jag räknar med att det var e som väckte mig eftersom han drömde att han gjorde mål i en vm-final och vaknade för att han var så glad.

själv drömde jag att jag träffade linda skugge. hon satt där som någon sorts urmoder och i drömmen hade hon tre pojkar och en dotter på nästan ett år som hon satt och mös med. jag försökte busa lite med dottern men hur jag än gjorde blev lilltjejen bara ledsnare och ledsnare. till slut fick jag inse att jag inte hade någon som helst hand med barn, vilket gjorde mig ledsen för jag trodde verkligen att jag hade det. linda höll med och sa att hennes barn inte tycker om mig.

strax efter det drömde jag att jag och e försov oss hela dagen och vaknade halv sju på kvällen. sedan ringde väckarklockan...

wax on, wax off

jag ska vaccinera mig inför thailandsresan. hepatit måste jag skydda mig för men nu börjar de säga att jag måste fylla på med en massa difteri och stelkrampstjosan också. värdelöst. jag sitter här och känner mig lite lurad för den där femhundringen jag förväntade mig att spendera på att bli vaccinerad växte till nästan tusen pix. tur att jag övertalade dem att slippa koleramedicinen...

karma chameleon

just nu läser jag en bok som heter kameleonten skriven av jules hardy. jag kan ofta ha svårt att engagera mig i en ny bok när jag precis läst en som fullkomligt uppslukat mig. så är det nu. jag tror att jag är lite bakis efter harry p. dessutom känner jag mig lite splittrad eftersom jag precis har fått hem 6 böcker som jag beställt och som jag lääängtar efter att få börja läsa. men jag försöker hålla mig och ta med mig dem till thailand i stället. jepp, thailand! annandag jul bär det av och jag ser verkligen fram emot att känna mig varm i varenda liten cell.

böckerna som hämtades ut var maggie o'farrell the distance between us, lionel shriver vi måste prata om kevin, joan didion ett år av magiskt tänkande, siri hustvedt vad jag älskade, jane green life swap och lisa jewells a friend of the family.

en del av böckerna har jag tagit till mig från the girl least likely to. hoppas att jag gillar dem för i så fall kan jag ta mig an fler av hennes boktips. det bästa jag vet är när jag hittar någon som har liknande smak som jag så att jag vet att jag med glädje kan kasta mig över deras rekommendationer.

de här längtar jag efter att börja läsa

den här längtar jag efter att läsa ut. den är inte usel på något sätt, men jag ger den inte riktigt en chans eftersom jag har annat som väntar...

god natt - sov gott...

eftersom jag i det förra inlägget skrev om judge doom i roger rabbit och hur rädd jag var för honom började tankarna snurra kring andra karaktärer jag var livrädd för som liten.

det började med det här:



det sjuka är att jag visste precis när trollen skulle komma så då sprang jag i förväg och ställde mig bakom mammas kopparkittel full med blommor och tryckte naglarna genom varenda blomblad jag kunde hitta.

vildvittrorna och grådvärgarna gjorde det riktigt besvärligt för mig när jag skulle se ronja rövardotter.

för att inte tala om albinon i tjejen som visste för mycket! efter jag sett hans vita ögon stirra genom en dörrspringa var jag tvungen att öppna garderobsdörren på toaletten varje kväll innan jag skulle borsta tänderna. man kan ju aldrig så noga veta om det står en albino därinne menar jag.

det här fick jag egentligen inte se för mina föräldrar. men jag övertalade pappi att få titta med honom och det här var vad jag fick se. jag hämtade mig aldrig riktigt från chocken (akta er för det otäcka ljudet i klippet)



de flesta av de här scenerna kan jag skratta åt i dag. men det här, det kommer jag aldrig att kunna skratta åt... (tre bokstäver, det börjar på b o slutar med b)



jag kan ju för tusan inte ens titta på det!

i'm melting, melting

härom kvällen låg e och klappade och drog lite varstans på mig. ja, inte på det viset som ni nu tänker utan han kan klappa mig på magen, dallra lite med fläsket på låren och fascineras över konstiga saker som uppträder utan förvarning på min hud. han gör det nu och då. hur som helst så upptäckte han då att huden precis nedanför gipset på min högerarm är helt slapp. som ett lösskinn som skulle kunna släppa när som helst. först försökte jag skratta bort det och menade på att min vänsta arm är lika fläskig. men när jag kände efter själv insåg jag att det är en markant skillnad, den vänstra armen känns fast medan den högra är lös och likgiltig. jag kan bara ta det här som ett tecken på att armen förtvinat. och det har inte ens gått två veckor! jag känner mig som judge doom i roger rabbit när han smalt ner i den där gröna dödsvätskan.

om ni vill se hur jag känner mig kan ni kolla in det här:



Judge Doom är för övrigt en av de filmkaraktärer jag har varit mest rädd för under min uppväxt.

textmassa

jag vet, det kan inte vara lätt att texta filmer och tv-serier. men ibland undrar jag lite. jag såg precis sömnlös i seattle eftersom jag är hemma i dag också. där säger annie (meg ryan) "i love you" till sin bästa vän. på svenska blev det "du är alla tiders", men så är vi svenskar också ganska rädda för ordet "älska". personligen har jag aldrig sagt eller hört någon säga till mig att jag är alla tiders. det kanske jag borde börja med!

sedan har vi ju min klassiker från tv-serien blossom. blossom vill gå och se counting crows (mitt favoritband för övrigt och mr jones var linda skugges skämslåt i videokväll med luuk). den svenska översättaren kanske hade missat att blossom ville gå på konsert för på svenska blev det "jag vill se räkna kråkorna".

min gamla polare snickar'n hittade en godbit också. tyvärr minns jag inte vilken film översättningen kom ifrån men ursprungsrepliken var "give me some sugar, honey"
efter viss bearbetningen blev resultatet, föga förvånande:
"sockra mig, pullan"

det är definitivt ett uttryck jag använder dagligdags!

ficasugen

jag mötte en kvinna på väg hem efter handlingen i går och jag har inte riktigt kunna släppa det här mötet. på långt håll hörde jag att hon gick och pratade för sig själv och precis när vi skulle passera varandra kom hennes fråga:

"har du varit på bio?"
"nej, jag har varit och handlat på ica", sade jag och höll upp min påse
"har du varit och fikat?"
"nej, jag har handlat!"
"men varför håller du i det där pappret, toapappret eller vad det är? vart har du fått tag i det?"
den här kvinnan visade ett enormt intresse för det där toapappret.
"det har jag köpt på ica"
"kan jag få köpa pappret av dig?" och innan jag hann svara på det fortsatte hon "kan jag få en rulle?"
jag gjorde en ansats att ta sönder plasten och plocka ut en rulle samtidigt som jag frågade om hon ville ha en rulle.
"jamen, hur ska jag veta vad det heter?"
"ICA" svarade jag med hög och klar röst
"ica" upprepade kvinnan och vände på klacken med mitt "lycka till" ringande i öronen.

jag hoppas att hon hittade rätt till slut, vart hon än skulle.

en fri kvinnas bekännelser

jag såg den sista delen av en fri kvinnas bekännelser på svt play i går. en dokumentärserie som verkligen fångade mig. det är otroligt intressant att få följa jennifers resa runt jorden och att få höra hur kvinnor i andra länder resonerar. däremot var jag inte beredd på reaktionen den här serien skulle väcka i mig. när serien tar slut är jennifer 45 år gammal och hon vill ha barn. naturligtvis är det nästintill omöjligt. under den sista timmen av dokumentären bubblade känslan upp i mig. jag vill verkligen ha barn med e. jag vill inte vara 45 och längta efter barn så att det gör ont. samtidigt vet jag att barn absolut inte är något jag kan ta för givet. jag har kompisar som gjort aborter som nu oroar sig för att de kanske har förbrukat sina chanser, jag har en vän som fått missfall och en som aldrig kunde få biologiska barn. adoption är absolut ett alternativ för mig, om vi inte skulle kunna få biologiska barn, men alla processer tar ju så lång tid. om det skulle visa sig att vi inte kan få barn vill man ju ha god tid på sig med att utforska alla alternativ. betyder det här att vi skulle ha börjat försöka för längesedan? och hur redo är jag att ens börja försöka när jag ena dagen tänker att "det skulle vara mysigt att utöka vår lilla familj och e skulle bli en så bra pappa" till att nästa dag tänka "fy satan vad skönt att vi inte har några barn så att jag kan ligga i sängen och läsa hela dagen om jag vill"?

get out of my head

extremt ofräsch, trött och uttråkad. det sammanfattar ganska väl hur jag känner mig i dag. herregud vad jag har drömt de här två dagarna också. det är heltäckningsmattor som blir nerkissade och en kollega med könssjukdomar i skägget (ni vill inte veta mer än så jag lovar).

i dag ska vi försöka äta bättre och faktiskt gå ut och hyra några filmer. men först blir det en dusch. jag ser fram emot att få hjälp med hårtvätten av e. en av de svåraste sakerna med att ha en högerhand i gips är nämligen att schamponera och balsamera (!?) in håret. jag får ingen styrsel på vänstern i schamponeringsläget. jag förväntar mig att göra en pigg och fräsch återkomst i morgon.

regnet det bara öser ner

när jag ändå sitter framför datorn kan jag väl lika bra dela med mig av bilderna jag tog i går på julpyntet. det blev ju faktiskt helt värdelösa bilder. för det första porträtterar de inte alls mysfaktorn så bra som jag hoppades och för det andra är alla bilder helt suddiga för att jag försökte fota med nattblixt. men om det är ok så låtsas jag att skaket beror på att jag började bli sjuk i går, för det kan ju aldrig bero på att jag är ganska kass på att ta kort.

julmys i vardagsrumsfönstret...

ser ni e:s julbock med pannband av glitter? lägg också märke till den fantastiska tavlan min begåvade vän A har målat till oss. den kom till enbart på instruktionen att vi ville ha en tavla med mycket värme och kärlek i.

julmys i köksfönstret. lägg märke till att jag också gett vika för e:s toapappersrulletomtar... oj, vilken bra sambo jag är!

so much to do, so little energy

jag har letat som en dåre efter en musikvideo som jag och bästa J pratade om härom veckan. det är en tjej som går runt och bär på ett hjärta och det sväller och krymper i takt med det som händer henne. jag tar tacksamt emot tips på vilken video det skulle kunna vara. tacksamt! och så har jag en fråga: är den videon så bra som man minns den?

från sjuksoffan intet nytt

e har också varit hemma i dag. vi verkar ha ådragit oss samma sjuka. men medan jag har legat och sovit i soffan hela dagen har e faktiskt suttit och jobbat. jag fattar inte hur han har pallat. jag har, min vana trogen när jag är sjuk, sovit mig igenom stolthet och fördom (miniserien såklart). vi har sett friday night lights, som är en suverän serie, och dexter, som också är en grym serie. nyss sov sig e igenom simpsonsfilmen så jag kan inte säga annat än att det varit en händelserik och spännande dag.

dagens roligaste var dock det här klippet som e visade mig. jag antar att det var på det där sättet jag lät när jag vaknade av e:s glada skratt.

rossel

tecknen var oroväckande i går. ändå valde jag att ignorera dem. men i morse gick det inte att förneka. halsmandlarna känns som mandariner, huvudet är bakistungt och jag fick nyss kraftiga svettningar av ett telefonsamtal. det blir ingen resa till Falun den här veckan. nu ska jag bara hålla mig vaken tills det är ok att ringa kunden och avboka.

ankomst

i natt slogs Sarah McLachlans julskiva på. adventsstakarna utplacerades och e:s fula julbock i halm fick en hedersplats. tidigare år har jag försökt gömma undan den bakom diverse blommor, men nu har den blivit tradition så nu får den stå i blickfånget. jag är däremot lite besviken på hur jullös vår lägenhet ändå blev. lägenheten är ju så stor jämfört med vår lilla, där det kändes som om julen fullkomligt exploderat i vårt hem den första advent. tur att vi ska ha julgran i år. när den kommit upp kommer nog mitt julmysbehov att vara fullt tillfredsställt.

handlös

just nu är jag less på att ha högern i ett litet gipspaket (dock väldigt stylish eftersom jag kom på att jag skulle klippa sönder ett par grå tights för att ha som överdrag över gipset). e:s kompis c bor hos oss i helgen och min vän s är här och hälsar på och just nu sitter de tre och spelar guitar hero. det är superkul i vanliga fall, men min lilla hand pallar inte mer än en låt.

dessutom är jag lite sur på e. egentligen utan anledning. men ändå. han hade lovat att hjälpa mig bära upp alla julsaker från förrådet i dag. han har vetat om att jag vill ha upp grejerna hela veckan för i morgon smäller det ju. då ska vår lägenhet bli till brädden fylld av juleljus och julemys. trots det var det med en hel del knotande han gick med på att gå ner till förrådet alldeles nyss. jag väntar fortfarande på den utlovade uppassningen. nu vill jag ha godis!

love is like an energy

det är helt sjukt längesedan jag var ute. alltså ute ute, med målet att dansa in morgonkvisten. jag saknar det inte så värst mycket. det jag däremot kan sakna är den här känslan av att allt är på topp som vid sällsynta tillfällen kan uppstå vid en utgång. de gånger när jag omges av ett energifält som är oemotståndligt och som omgivningen hjälplöst sugs in i.

en av mina bästa utgångar någonsin är när jag och bästa J gick ut. hon bodde redan i hufvudstaden och jag var nere på en anställningsintervju. på kvällen gick vi ut och jag ville aldrig att kvällen skulle ta slut. vi drack och vi dansade och brydde oss egentligen inte så mycket om vår omgivning, vi hade tillräckligt kul bara vi två. men gosse, vad omgivningen brydde sig om oss. vi blev bjudna på drinkar till höger och vänster, okända killar stoppade mig mitt i steget för att på något vis fånga mig men jag och J - vi bara dansade. vi existerade i vår egen bubbla av uppsluppenhet och kärlek. jag minns att vi ramlade ut på gatan strax efter fem på morgonen och fåglarna kvittrade och morgonen ljusnade. än i dag kan jag uppfyllas av den där känslan jag hade i kroppen på morgonkvisten. men känslan jag känner i dag är bara ett blekt substitut i jämförelse. att försöka beskriva den i ord blir också det futtigt men total lycka i nuet kan nog komma ganska nära.

stilla natt

alldeles nyss när jag var på väg till mitt ICA för att hämta ut ett paket, med en massa feelgood-filmer och två skivor jag är spänd på, var det nästan så att jag hejdade mig själv ett slag. jag kände mig så otroligt tillfreds med tillvaron. det är fredag. kursen har varit bra. jag hade bra musik i hörlurarna, och livet leker bara. inte svårare (eller enklare) än så. mycket skönt.

mitt i den här tillfredställelsen dyker också "the power of love" med frankie goes to hollywood upp. det är ju den ultimata kärlekslåten. plötsligt är jag tillbaka på det lokala ungdomsdiscot i stan, där vi hängde på fredagarna. plötsligt trånar jag efter Jon igen, som då var den snyggaste kille jag någonsin sett. drömmen var ju om man kunde ha så tur att Jon möjligtvis kunde tänka sig dansa med en och att vi tillsammans skulle virvla runt i en dans med dubbelsteg till den här smäktande balladen. dubbelsteg, det var höjden av coolhet det och oj vad jag övade hemma. om nu Jon mot förmodan skulle bjuda upp så var det bäst att vara förberedd. sedan övade jag lite kyssteknik på handen också, för man vet ju aldrig vad som kan hända när Jon bjuder upp...


*Jon bjöd aldrig upp. Dubbelsteg är jag dock fortfarande grym på, men kysstekniken vågar jag inte uttala mig om

kurs med kurt

första dagen på säljkursen är avklarad. nu kommer resten av kvällen att bestå av att plita ner en marknadsplan. jag är mycket opeppad. helst skulle jag mysa med en trött e som kom hem nyss.

en liten iakttagelse bara innan jag kastar mig in i marknadsplanernas förtrollade värld. en av kursdeltagarna i dag envisas med att uttala "acceptera" som "asseptera". det är ett uttal jag aldrig kunnat förlika mig med. i slutet av dagen satt jag i princip bara och väntade på nästa gång han skulle säga asseptera. synd på en så trevlig karl.

försäljningsavancemang

tre snabba:

jag ska precis ta mig iväg för att gå på en säljkurs i två dagar. jag hoppas att vi inte behöver ta så många anteckningar. planen är att jag ska avancera min försäljning.

jag vinkade precis av min vän ET som har bott här sedan i söndags. mysigt att få rå om henne lite och bara hänga tillsammans. när jag är uppe i huset vid havet är det ofta så hektiskt så det var skönt med lite lugn och ro.

i kväll lär det bli operation ta hand om e. han har sovit borta i natt (julfest med jobbet) och jag fick ett "puss och godnatt"-sms vid tjugo över fem i morse...

kill your tv

i går slängde e ur sig frågan om vilken tv-serie man blivit mest berörd av - alla kategorier. mycket svårt och vi kastade ur oss både komedier och dramor. vi kom också på de här serierna man såg som liten, nord & syd, V, alf, falcon crest, bevvan och allt som man satt och glodde på. vi undrade samtidigt om de verkligen var så bra eller om det bara var att man tittade på det för att man inte hade något val? i miniserieväg är det definitivt stolthet och fördom som är min favorit. den kan jag se hur många gånger som helst! i serieväg är det svårare. men när e slängde ur sig kalla fötter föll mycket på plats för mig. den hade allt, kärlek, drama, tårar och skratt. så just i dag röstar jag på den. i morgon skulle det kunna se annorlunda ut för jag är inte sämre än att jag kan ändra mig.

Bilden är lånad från televisionheaven.

kyss mig i ...

i natt drömde jag att e och min bästa vän kysstes. jag tog dem båda hårt i öronen men det verkade inte ge något resultat. e var mest bara tyst och min bästa vän käftade emot min utskällning och tyckte att det var väl bättre att hon kysste honom än att någon annan gjorde det. av någon anledning kunde jag inte resonera med hennes logik, vilket gjorde mig mycket frustrerad.

kort därefter drömde jag också att min mor hade sex med en annan man. inte så att jag såg dem men jag förstod vad som pågick. nu kommer resten av dagen att gå åt till att sudda bort bilderna jag har i huvudet...

Kniiiiip

huga vad trist jag känner mig på bloggen just nu. har inga idéer. i alla fall inga som jag orkar skriva om med en gipsad högerarm. det enda som händer är att jag studerar gipset för att se om det börjar bli lite läbbigt ännu och att jag funderar på hur äckligt det ska hinna bli innan jag får ta bort det. och så undrar jag såklart varför de envisas med att linda gipset med vit gasbinda. skulle det vara helt galet med svart i stället? eller en snyggt grafitgrå? nej, nej vitt ska det tydligen vara! barn får åtminstone välja mellan blått eller rosa!

ja sedan är det ju det här med övningarna. enligt uppgifter från sjukgymnasten ska jag knyta högernäven och sedan spreta med alla fingrarna 50-100 ggr i timmen! tjena! 3-5 ggr per dag ska jag också låta tummen möta var och en av de andra fingrarna och sträcka upp båda armarna i luften. om jag bloggar mer sällan nuförtiden beror det på att jag är fullt upptagen med att knyta högerhanden och spreta med fingrarna, knyta högerhanden och spreta med fingrarna, kn......

pantomim

jag har en fascination för videos där folk mimar. kanske jag önskar att jag en gång skulle få mima till en låt som jag gillar? vad vet jag. hur som helst tänkte jag dela med mig av tre videos jag gillar, mycket för mimandets skull (och i en av dem är kid rock INTE med konstigt nog...han verkar ha samma fetisch som jag)





och det här är min absoluta favorit av de tre, men tyvärr kan jag bara länka till den

this is your wake up call

jag inser nu, när tanken är att jag ska sitta framför en dator hela dagen, hur svårt det är att skriva med en gipsad högerarm. dessutom ska jag hålla handen i högläge mest hela tiden vilket inte riktigt fungerar när tangenterna ska knappras på. det positiva med det hela är väl i stället att jag tvingas ringa mer, för det finns liksom inte så mycket annat jag kan göra.

här kommer i alla fall två bilder av hur mitt liv ser ut i dagsläget...

min stackars högerarm som faktiskt klarar sig riktigt bra bara jag gör mina övningar ordentligt och inte gör några oöverlagda hastiga rörelser med fingrarna...

de fördömda ylletofflorna som har tagits tillbaka på nåder efter att de (jo, för det var deras fel) orsakade fallet som ledde till ovanstående gipsning

min date med Harry

fredagen och lördagen spenderades i princip helt och hållet med harry p. oj vad spännande den var. det blev inga tårar på slutet men dock lite fniss faktiskt. generellt har jag svårare att gråta till böcker än till filmer, vilket i sig är märkligt eftersom jag lever mig in i böckerna otroligt mycket. de böcker jag har gråtit till är snäcksamlarna av rosamunde pilcher (storböla är kanske ett bättre ord i det fallet) och flyga drake av khaled hosseini. det finns säkert någon till, men de är inte många.

Do you ever get that "not so fresh"-feeling?

första hårtvätten är avklarad. shit, vad svårt det var att klämma ur shampoo och balsam ur flaskorna och att bara mojsa in det i håret med en hand. jag vågar påstå att åtminstone hälften av håret är rent i alla fall. sedan insåg jag en annan sak; hur ska jag kunna raka mig? jag nämnde för e att han kommer att bli tvungen att hjälpa mig med det och jag kan meddela att han inte blev överförtjust vid tanken. ännu värre blev det när jag också tyckte att han kunde hjälpa mig att fila fötterna någon gång. jag undrar om han verkligen menade det här med att passa upp på mig som aldrig förr?

mumiens återkomst

det blev gips... i fyra veckor! ganska perfekt ändå om man betänker att det är precis då vi ska åka upp till huset vid havet och sedan åker vi direkt därifrån till thailand. så fyra veckor med det här paketet klarar jag lätt som en plätt. dessutom har e sagt att han ska passa upp på mig som aldrig förr. det ser jag fram emot!

The story of my life

okej, nu blir det bara små bokstäver. eftersom jag inte kan ta mig för så mycket annat tänkte jag att jag kunde roa mig med att ranka mina värsta klumpedunsfasoner. så här ser det ut hittills i mitt liv:

1. det måste ändå vara gårdagens fall. eller så kanske det är så att det senaste alltid känns värst. men jag har nog aldrig känt mig så ograciös, eller jo, det har jag nog faktiskt (se punkt 3)

2. en svimningsattack på en skivaffär. jag har gett blod och på väg till jobbet stannar jag till för att lyssna på en skiva i en liten skivaffär. medan jag har hörlurarna på mig känner jag hur det börjar flimra för ögonen och jag blir alldeles svettig. eftersom jag aldrig svimmat förut känns symtomen inte alls igen. rät vad det är så ligger jag i världens skönaste säng och lång, långt borta hör jag en avlägsen röst som säger: "hon sa att hon tyckte det var varmt". jag tittar upp och inser att jag ligger på golvet i butiken och har tre karlar som står över mig och betraktar mig med oroliga blickar. "hur gick det?" frågar en av dem. "bra" svarar jag. men egentligen gjorde det inte det för jag tror att jag fick någon sorts hjärnskakning. jag köpte skivan i alla fall. dawson's creek soundtrack...

3. dödshoppet i dansen i våras. om jag iddes skulle jag länka till mitt gamla inlägg. men jag nöjer mig med detta: dans, piruett i luften, brak ner i golvet, ajaj i foten.

4. jag har lyckats med konsten att gå rakt in i en lyktstolpe. det var när jag var sju och hälsade på min morbror i stockholm. han och hans fru gick och tittade på något som hände vid vattnet och jag försökte förstå vad de såg och pratade om och så TJONG! rätt in i en lyktstolpe med väster sida av ansiktet.

5. en sen nyårsnatt eller tidig nyårsdagsmorgon fick jag, e och några av våra vänner för oss att vi skulle basta. jag ordnade glatt ihop lite grogg i en pet-flaska och stegade mot bastun. några av killarna hade redan duschat och gått in i bastun så det var lite blött på golvet. rätt vad det är halkar jag i en liten vattenpöl, faller pladask baklänges, tappar handduken och slår i bakhuvudet och höger armbåge. där ligger jag, spritt språngande naken, inför hela gänget som ska in i bastun. armbågen känner jag av än i dag.

6. trampett i skolan. finns det något värre. vi hade en idiot till gympalärare som tyckte att vi skulle hoppa över de blå rektangulära mattorna. det var väl ok så länge som de låg med långsidan neråt men rätt vad det var ställde han upp mattan på högkant. det gick ett sus av förvåning genom klassen. menade han allvar? det verkade så. de första som hoppade över var såklart trampett-experterna i klassen som seglade över madrassen, lätt som en plätt. sedan var det min tur. jag tog sats, sprang allt vad jag orkade, hoppade upp på trampetten och hade en himla fart där jag flög som en projektil precis rakt mot den blå madrassen. ur den här synvinkeln verkade den vara mer en mur än en halvmjuk madrass. dessutom är de där jäkla madrasserna styvare än de ser ut att vara så nacken min stukades till ordentligt. behöver jag tillägga att ingen fler behövde göra hoppet efter min kraschlandning.

7. inte nog med att jag har promenerat in i en lyktstolpe, jag har lyckats cykla in i en sådan jäkel också. jag skjutsade min vän m-l på cykel, vi gick väl i mellanstadiet, och hade vridit på huvudet för att prata med henne. plötsligt tog det bara stopp på cykeln och vi ramlade åt sidan. bäst av allt var kommentaren från en av småkillarna på kvarteret. "och utan cykelhjälm!!!"

8. på jeepsafari på aruba hade vi varit och badat i en sådan där naturlig pool. det var klippigt och halt och på väg tillbaka till jeepen håller jag på att tappa balansen. jag vräker mig fram mot kvinnan framför, som på något sätt lyckas bibehålla balansen, och slår samidigt i höger ringtå in i en sten. resten av resan såg tån ut som en rödlila prinskorv.

9. när jag åkte snowboard i ammarnäs sa jag, på riktigt, att nu tar vi sista åket. ett par meter ner i backen ramlar jag bakåt, tar emot med höger hand och en benflisa i handleden bryts loss. samma kväll fick jag magsjuka. det kan vara ett av de sämsta påsklov jag haft.

10. slutligen ett tips från mig till dig. om du hoppar från en tio-meters trampolin sära inte på benen!

Dunderklumpedunsan

Nej. Nej. Nej. Nej. Neeej! Jag blir så trött på mig själv. I går gick jag och E och pysslade lite hemma. Städade och tvättade och jag donade lite med min nya mobil. Rätt vad det är får jag för mig att göra en dubbelpiruett, i yllesockar, på parkettgolvet. Jajamen, jag dundrar såklart ned i golvet och stukar till höger handled rejält. Resten av gårdagskvällen skrattade jag och grät omvartannat. Det lär ha sett helt sjukt roligt ut när jag föll men det gjorde riktigt ont samtidigt. Och så skäms jag ju för mig själv. Hur dum får man vara!? Så nu sitter jag här med höger hand på vänster axel och väntar på att klockan ska bli 11. Det är då jag har tid på vårdcentralen. Sköterskan jag pratade med trodde i alla fall att ingenting var brutet eftersom jag kan röra fingrarna, så det känns ju hoppfullt.

Om det är ovanligt många stavfel i detta inlägg beror det på att jag kör pekfingervalsen enbart med vänstern och det är jag inte riktigt van vid att göra...

Squeaky clean

Det är en viss typ av tjejer som fascinerar mig. Har alltid gjort. Jag kan inte låta bli att stirra på dem när en av dem råkar äntra mitt synfält. Det är de där perfekta tjejerna. De med kläder som alltid sitter precis som de ska och där varje hårstrå ligger på sin plats, utan att det ser för tillgjort och plastigt ut.

En sådan tjej gick i min klass på universitetet. Vi hade samma väg till skolan. En del av den vägen bestod av den värsta backe ni kan tänka er. När den här tjejen kom till skolan skakade hon bara ur håret ur cykelhjälmen, ja för hon hade en sådan, och så satte hon sig lugnt och sansat på sin stol. Inte ett hårstrå var förfluget, hon såg helt oberörd ut och kläderna var välstrukna och satt som en smäck på hennes kropp. När jag kom innanför dörren till lektionssalen var ansiktet rödmosigt av ansträngningen att cykla uppför mördarbacken, i pannan började eftersvettningarna visa sig och kläderna satt som de alltid gör, lite obekvämt.

Jag kommer aldrig att förstå hur man kan se så där fin och oberörd ut i varje läge. Därför kommer jag att fortsätta stirra på de där tjejerna och fundera på hur det går till.

Harry och jag

I dag köpte jag den sista delen av Harry Potter. Ni som vet hur den slutar får knipa igen för jag har nämligen ingen aning. Jag har läst alla böcker på svenska och snart är min samling komplett. Komplett med silverstjärnor och allt! Det gillar jag. Jag älskar fantasin i de där böckerna och önskar att min var lika livlig. Det är precis samma sak med Kalle och chokladfabriken. En chokladflod, vilken briljant idé! Så i kväll försvinner jag in i fantasins värld. Jag längtar redan.

Mobilitet

Vi ska få nya mobiler på jobbet. Den jag har nu kallas i folkmun (dvs E:s mun) "The Brick" för det är väl en av de största mobiler som kommit ut i modern tid. Nu ska vi köpa nya och jag har blivit helt kär i en liten röd och blank sak. Tyvärr verkar inte den ha de funktioner vi behöver ha, men jag vill ju ha den där skinande telefonen. Jag tror att den skulle se väldigt bra ut mot mitt öra.

Typiskt

Jag pratade precis med rekryteraren. Det visar sig att annonsen är väldigt vagt skriven. Det är en extremt viktig kvalifikation som jag inte kunde utläsa av annonsen att jag borde ha och som jag, självklart, inte har. Det var det. Då är det bara att kavla upp ärmarna och ge sig ut i jobbsökardjungeln på allvar.

Jobbigt värre

I går hade vi utvecklingssamtal och kom väl i princip fram till det alla visste. Jag kommer att leta nytt jobb mer aktivt från och med nu. Men jag skulle så gärna vilja sluta på topp så nu gäller det att ta tag i saker och ting från min sida. Och ta tag i jobbsökandet. Sjukt jobbigt, men nu finns det ingen återvändo för jag och det här jobbet passar inte riktigt ihop. Trots att det är mycket som jag faktiskt tycker om med det. Jag har spanat in ett jobb som jag tycker att jag låter som klippt och skuren för. Men den där rekryteraren vägrar ju att ringa upp mig. Jag ska faktiskt göra ett nytt försök att få tag i henne nu.

I can't get no sleep

Jag har varit helt förstörd i snart två veckor av mina drömmar. Jag drömmer så ofantligt mycket så jag är helt slut när jag vaknar. Det är inte alls likt mig för i vanliga fall sover jag väldigt bra. Åtminstone har de här två veckorna fått mig att inse det. I natt tog jag ändå priset. Trots att jag var jättetrött vägrade min kropp att somna. Jag vågade aldrig titta på klockan så jag vet inte hur länge jag vände och vred på mig. Men lång tid tog det.

I morse hoppade jag, trots huvudvärk, glatt upp ur sängen för jag fick överraska Världens sötaste brorson med att jag var på plats. Han såg helt chockad ut, i ungefär en sekund, sedan dansade vi loss till Mora Träsk och han hjälpte mig att sminka mig i vanlig ordning. Gulleplutten!

Bagare Bengtsson

Precis nu stod det klart för mig varför jag nästan aldrig bakar. Bröden blev lätt brända och alldeles för stora för jag glömde att strö mjöl över dem innan jag skjutsade in dem i ugnen. Men hoppet lever kvar om att de är ätbara i alla fall.

Bullarna blev det pannkaka av för jag, min idiot, lät plåten med de jäsande flätorna stå ovanpå spisen. Det blev självklart alldeles för varmt och det blev någon sorts smält bullsmet/smörfest av alltihop. Så det blev skjuts ner i sophinken med dem. Trist, för det luktade jäkligt gott här hemma. Ja ja, jag lär få ett nytt ryck någon gång under nästa år. Då får jag ta nya tag.

Julfanfar

Jag är noga med att vänta med allt vad julpyssel och julmys heter till den första advent. Men jag kan inte undgå att känna julkänslorna komma smygande när jag hör vår granne öva på sin trumpet. Det är inte vackert, ibland träffar han inte alla toner, men det är något med "Nu tändas tusen juleljus"och "Jingle bells" som sätter ett leende på mina läppar. Inte länge kvar nu.

Själv har jag blivit värsta husfrun i dag. Jag bakar både bröd och bullar. Eller bullar och bullar. Som vanligt när jag får för mig något går det lite för snabbt så bullformar hade vi visst inte hemma. Det får bli något sorts fläta i stället. Jag är faktiskt lite orolig för mig själv för jag vet inte riktigt vad som flugit i mig. Men generellt brukar det vara så att jag mår ganska gott när jag får för mig att baka, det händer kanske två gånger per år, så då är det väl så i dag också. Skönt.

Pyssel och papp

I dag har jag och E varit mycket duktiga. Listerna i hallen sattes upp i förmiddags, om än med en hel del svordomar. Främst från min sida. Men nu är de uppe i alla fall. Mycket skönt.

I går hade vi en jättemysig kväll. Vi drack champagne till middagen, blev lite luriga båda två och hann med att svepa två gin och tonic var innan vi drog iväg för att spela lite biljard. I kväll ska jag hänga med brudarna så får E roa sig själv med fotbollen.

Jag var förbi mina kära vänner M och A-K tidigare i dag. De har varit i New York och A-K köpte två stycken underverk till mig från Victoria's secret. Jag gissade mig till att de skulle passa via det jag såg på nätet och hör och häpna; det gjorde de också! Jag har grymt svårt att hitta en BH som sitter bra så jag är supernöjd.

Två sådana här blev det, en i svart och en i rött:



Det är inte tjejen på bilden som skriver bloggen! Och riktigt så här bra kanske de inte sitter...
Bilden har jag lånat från victoriassecret.com

I mitten av Idol

Alltså jag vet inte. Det kan bero på champagnen vi drack till middagen eller den gin och tonic vi halsar i oss nu, men är gospel verkligen "How will I know" med Whitney? Jag har sjungit i en gospelkör och den dök sannerligen aldrig upp!! Dessutom måste Andreas åka ut i kväll. Han har redan snott Christoffers plats och det var han sannerligen inte värd. Det är så trååååkigt när han sjunger. Men han skulle bli en grym dansbandskung!

Uppdatering: Okej då, jag har fattat att det inte var riktiga gospellåtar de skulle sjunga. Men jag ville bara meddela att Amanda fick både mig och E att börja gråta i kväll! Hon är helt fantastisk. Trots det hoppas jag ändå att Marie vinner för jag tror att hon är den som tjänar mest på att vinna. Och Daniel är en självklar trea.

Erase and rewind

Med lite mat i magen känns allt lite lättare. Efter en långlunch med M-L känns det ännu bättre. Vi två kan konsten att njuta av mat. Jag har alltid berömt mig själv med att är det något jag är grym på så är det att äta. Så även i dag. Nu är jag laddad för helg och aningen sugen på att redan nu korka upp champagnen vi har på kylning...

No laughing matter

Jag vet att de är gamla, men jag behövde ett enkelt skratt i dag!

Gamla värdelösa jag

Jag har fastnat i ett Moment 22 just nu. Jag har haft för lite att göra på jobbet, vilket har lett till att jag inte får någonting gjort. Det här, i sin tur, leder till att jag känner mig rätt så värdelös, eftersom jag inte ens får det jag hade tänkt göra gjort. Allt det här sammantaget gör att jag inte ens orkar tänka på att söka nytt jobb. För vem skulle vilja anställa en person som inte får någonting uträttat? I dag vill jag bara dra täcket över huvudet, bli nedpackad i en resväska och vakna upp på en strand långt, långt borta.

...med stora steg

E är rädd för att ta stora steg. Att gifta sig är enormt stort för honom så det tar emot. Vi har det ju bra som det är menar han. Den logiken är svår att ta kål på. Att ta ett beslut om att försöka få barn är också enormt stort. Så den frågan skjuter vi på.

Nu senast när vi pratade om det här och vilka tankar vi har omkring det sa E det han har sagt sedan vi överhuvudtaget började prata om förlovning och giftermål. Måste allt komma på en gång? Kan man inte göra en rolig sak i taget och sprida ut dem lite? Då fick jag helt plötsligt ljud i skällan och förklarade att det inte funkar så längre. Han har för tusan nyss fyllt 30 (inte för att det är någon ålder, men ändå)! Hade vi i stället förlovat oss för tre år sedan, gift oss i år och skaffat barn om något år då hade vi kunnat sprida på de festliga tillfällena. Men nu, nu har han använt sin logik för länge och nu kommer allt att komma på en gång. Så är det bara! I rest my case your honor.

Hallelujah

Jag såg att min, och många andras, favvo-Idol har fått möta Carola ändå. Då kom jag att tänka på mitt möte med Carola. Vi pratade inte ansikte mot ansikte, men hon kom för att prata lite med kören som jag sjöng med då. Först jublade alla när Carola kom in. Oavsett vad jag tycker om Carola så är hon ju ändå...ja, Carola. Sedan började hon gå runt och dela ut bröd. Hon svamlade om några bibeltexter, kom av sig och frågade körledaren om vad hon ville säga och helt plötsligt började hon be Fader vår. Med mycket märkliga betoningar. Och ett mycket "heligt" uttryck. Jag klarade inte av att titta på henne tillslut utan fick sitta och stirra på mina fötter istället. Hade jag haft en skämskudde i närheten hade den pressat så hårt mot mitt ansikte att luftvägarna helt täpptes till. Efter det sjöng hon med oss. Det var fantastiskt däremot. Hon har en grym röst.

Jag har också hört ett skvaller som säger att när Carola var med i Melodifestivalen och skulle tävla i finalen i Globen så lämnade hon en blå (!) ros till alla hennes medtävlare. Blå, för att matcha hennes outfit skulle jag tro. Fäst på rosen var en bild på Carola själv och på baksidan stod det "Lycka till!"

Behöver jag avslöja att jag tror på det mesta som skrivs om Carolas galenskaper...



(Den här sortens "helighet" älskar jag däremot)

Love you longtime

Är det inte märkligt att man kan bo ihop så länge med en samma person utan att bli less? Visst finns det dagar då jag tycker att det ska bli skönt att få vara ensam hemma och kvällar när jag känner att jag inget hellre vill än att hänga med mina tjejkompisar. Men överlag är det faktiskt skönt att komma hem och kul att vara hemma med E. Bara han och jag. Vi har varit tillsammans i 11 år nu. Bott ihop i 6 av dem. Och i går, när jag gick hem från dansen, skyndade jag mig allt vad jag kunde. Jag längtade hem till E. När jag kommit halvvägs insåg jag plötsligt att E inte skulle vara hemma. Han var ute och drack öl med en kompis. Så jag fick sitta själv i soffan, med min längtan.

I wanna sex you up

People listar i dag de 100 sexigaste männen (hur översätter man "alive"? I livet? Spritt språngande levande? Fortfarande vid liv?). Vinnare blev Matt Damon. I och för sig är han snygg på bilden (om än lite väl sminkad) men så himla sexig vet jag inte om jag tycker att han är. Tacka vet jag Benicio del Toro. Lite lönnfet, men med grymt sug i blicken.

Brad och Johnny är självklart med på listan, är de inte alltid det? Varje gång man pratar om sexiga män så tenderar de att dyka upp. Vilka är motsvarigheten i kvinnornas värld? Angelina är ju inte ens 35 så henne räknar jag inte med. Julia? Michelle Pfeiffer? Sharon Stone?

En skådis jag upptäckte i Last king of Scotland och som också återfinns på People's lista är James McAvoy. Hans lite valpiga stil gillar jag skarpt och jag älskar hans skotska dialekt. Jag lär bara gilla honom mer efter Atonement där han tydligen får visa en ännu sexigare sida. Men bilden de valt på honom är ju rent utav anskrämlig. Nä, kolla hellre in honom i en intervju med Parkinson där han pratar om att spela in sexscener och ber sin "granny" om ursäkt för att han gör det!



Här har ni del ett.
Klicka här för del två och här för del tre.

Vad varje svensk bör veta

I går snackade jag och E förlovning, bröllop och barn igen. Denna gång mycket lugnt och sansat, jag bölade inte vilket var skönt. Vi pratade lite om hur vi skulle tänka oss att vår bröllop skulle se ut och när vi tror att det skulle kunna bli av. Som vanligt kom vi inte fram till något men för mig var det skönt att få prata lite, för E är det lite jobbigare. När vi uttömt ämnet lade jag mig ner för att sova och E läste högt för mig ur "Vad varje svensk bör veta". Det första han valde att upplysa mig om var "syfilis" och efter det fick jag veta mer om en "vasektomi" och vad det innebär. Är det något han vill säga mig tro?

Save the cheerleader...

Det tog längre än väntat. Alla snackade om den första säsongen och jag tog mig igenom den, det gjorde jag, men det var som om någonting saknades. Jag tyckte att idén var suverän, men när jag väl satt framför tv:n var det ingenting som riktigt grep tag i mig. Jag tyckte att det tog sig vid det artonde avsnittet, trots det kom aldrig det där suget som drev mig till att se avsnitt på avsnitt. Nu har jag börjat se säsong 2 av Heroes och herregud vad bra det har blivit. Dessutom har min favorithjälte, Peter Petrelli, blivit grymt snygg. Nu längtar jag bara hem till soffan för att få se vidare.

Överdos

Jag tror att jag har sett för mycket på Prison Break. I natt drömde jag att jag, E och hans bror satt i fängelse och för att ta oss ut kom vi på en briljant plan. Vi skulle helt enkelt tända eld på hela fängelset och i samband med tumultet skulle vi bryta oss ut. Det var bara ett litet problem med vår plan och det var att kvinnorna och männen i fängelset satt åtskilda. Det sista jag minns av drömmen är att jag, tillsammans med resten av kvinnorna, blev föst åt ett håll och hur jag ser E försvinna åt ett annat håll - mot lågorna. Usch, känns som om det kommer att bli en tung dag...

Jag ser det snöar

Det är något i mitt norrländska hjärta som spritter till när jag drar upp rullgardinen och ser små, små flingor singla ner mot marken. De små flingorna har nu utvecklats till större sådana, men är inte riktigt lapphandskar ännu, och marken på vår innergård är vit. Bilarna parkerade längs vägen har fått ett täcke av vitt fluff och jag blir lycklig som ett barn när jag ser det. Hoppas att snön får ligga kvar ett tag för då blir november så mycket ljusare, alla ljud dämpas och det knarrar under skosulorna när jag går min kvällspromenad.

...so are the days of our lives

I dag fick jag äntligen komma till reumatologen för att kolla upp det här misstänkta Sjögrens syndromet. Trots att jag var grymt nervös och vaknade med huvudvärk för att jag sovit så dåligt så kändes det ändå skönt att gå dit. Svaret jag fick var också det betryggande. Det verkar mycket osannolikt att jag har det här syndromet. Trots det fick jag ändå lämna blodprov, men det är väl för att vi helt och hållet ska kunna utesluta det. Så det känns bra. Från och med nu tänker jag lämna sjukdomar hämtade ur Days of our lives och kanske slå till på en vanlig hederlig förkylning här framöver. Det vore nåt!

Resfeber

I morse läste jag ett mail från min kompis M. Jag och en tjejkompis var och hälsade på honom när han pluggade i Sydney och vi var på vår drömresa så han skrev om lite minnen från när vi var där. Genast dök suget upp i kroppen. Suget efter att få komma iväg. Nu har jag precis torterat mig själv genom att titta igenom mina fotoalbum. Just alla resor jag har gjort har jag lyckats få in i album och det är så kul att titta igenom dem. Om det inte vore för det fördömda suget som dyker upp. Det är alltså viktigt att jag inte tittar i det för ofta.

Just nu, när hösten är som allra mörkast, är all min energi som bortblåst. Visst, det kan komma små pustar av energi nu och då men generellt är jag väldigt låg den här årstiden. Har jag riktigt otur håller det i sig ända in i mars. Nu har jag ju faktiskt en resa att se fram emot. Jag och E ska åka tillsammans med hela min familj, inklusive Världens sötaste brorson, till Thailand precis efter jul. Så jag ska definitivt inte klaga. Men i dag, när klockan är tio över fyra och det är kolsvart ute, tycker jag att jag har rätt att drömma mig bort i alla fall.

Aruba!

Kick-off i Prag

NEW YORK, NEW YORK!

E bakom all vår shopping

South beach, Miami

Möhippevecka med tjejerna i Alicante