onsdag 31 december 2008

Exhale

Känner du av nyårsstressen? Har du inte kommit på ditt nyårslöfte ännu.

Då har Mira ett tips till dig.

A-N-D-A-S

tisdag 30 december 2008

Leaving on a jetplane

Nu har vi gjort det! Bokat resan till nordligare breddgrader. På fredag åker vi upp till Huset vid havet och det känns mycket nervöst. Samtidigt ska det bli jättekul att få visa upp vårt underverk för våra familjer.

Jag och E lovade varandra redan innan Mira kom att vi ska öva på att göra obekväma saker. Vi tror nämligen att det är lätt hänt att fastna inom hemmets fyra väggar annars. Så på fredag flyger vi. Jag hoppas bara att Mira inte skriker hela vägen, jag blir ju svettig om hon håller på i tio minuter...

Ringaren i Notre Dame

En oväntad bieffekt av att inte vara gravid längre är att jag gått och blivit mer kutryggig än någonsin. Under graviditeten var jag väldigt rakryggad och min kära mor var så glad över att se det. Nu behöver jag inte kompensera för magen längre, alltså kutar jag i stället. Dessutom sitter jag på mitt tjocka arsle mest hela dagarna och i soffan får man inte den bästa hållningen vill jag lova.

Nyårslöfte: räta på ryggen, le och gå fort så ser ingen hur sliten jag ser ut...

måndag 29 december 2008

Pensiovarning

I dag har vi en stressig dag framför oss. Vi har nämligen två (jajamen inte en utan två!) tider att passa. Det känns redan lite svettigt trots att det är drygt två timmar kvar till den första hålltiden.

Herregud, hur ska jag någonsin kunna återgå till den "normala" världen med tider som ska passas och jobb som ska gås till.

Hittepå

Jag och E kommer att vara hemma nästan en hel månad tillsammans. Det är härligt med sällskap och skönt att kunna hjälpas åt mycket från början, men i Miras sovpauser kan det också bli lite tråkigt när det mesta känns fixat.

Till exempel arrangerade E om vår kryddhylla i går!

söndag 28 december 2008

Lillgrisen

Nu har vi varit hemma lite mer än en vecka från BB. Och livet har gått in i en ny lunk. Dagarna räknas i tretimmarsintervall. Enheter. Lite som Hugh Grants karaktär i Om en pojke gör. Och tre timmar går ganska fort vill jag lova. Vi tar en promenad varje dag och utöver det vet jag faktiskt inte riktigt vad vi gör, men tiden går fort - samtidigt som det känns som om den står stilla.

Mira är otroligt härlig. Hon börjar tjocka på sig och är hon missnöjd skriker hon inte så mycket, ännu, utan grymtar mer som en liten gris. Hon älskar att sova i vagnen och, hör och häpna, hon sover jättebra på nätterna! Hon är mer och mer vaken och ligger och tittar på oss och jag kan inte sluta fundera på vad det är för intryck hon får av oss egentligen.

Hon och E har verkligen funnit varandra och de är experter på att mysa tillsammans när hon är mätt och nybytt. Själv har jag mer intagit positionen som mjölkkossa, men den är inte fy skam den heller.

Jag fattar inte att det bara är en och en halv vecka sedan hon föddes. Det känns som om hon alltid varit hos oss. Och så känns det som om hon alltid kommer att vara så här liten, men jag har förstått att så inte är fallet.

fredag 26 december 2008

The Other Day

Hade det här varit för ett år sedan hade jag varit med mina kompisar och gjort mig i ordning för fest just nu. E skulle ha varit iväg med grabbarna, spelat whiskyfotboll och kollat på äkta fotboll och sedan skulle vi ha mötts upp på något av de få uteställen vår hemstad har att erbjuda.

Det känns rätt långt borta just nu.

Dagens aktivitet har varit en promenad och i kväll ska vi förmodligen se På spåret.

Skönt.

torsdag 25 december 2008

It's a must

Dagens fråga:

Vad är det för typ av knark de stoppar i Julmust egentligen?

Skinkless

Redan trött på julmat? Då kanske jag kan locka med den här bilden. Det ni ser framför er är den absolut godaste måltiden som vi åt under tiden på BB. Den gråbruna massan är kalops.

I övrigt var det pasta kokad ca 30 minuter för länge, någon sorts geléaktig soppa och biffar som stank ner hela rummet.

Inte så konstigt att kilona rasade av både mig och E.

Julmys

Det här är den första julen som vi firar för oss själva. Och vi hade en jätteskön dag i går. Vi tre, den lilla nya familjen. E agerade jultomte och Mira sov sig igenom hela spektaklet. Otacksamma unge...

Medan jag ammade Mira dukade E upp ett helt perfekt julbord. Bara sådant som vi tycker om, det vill säga varken lutfisk eller sylta dukades fram.

Man kan inte säga annat än att E tar bra hand om sina tjejer. Vi har tur vi.

onsdag 24 december 2008

Pssst

Jag ville bara önska alla en riktigt God Jul! Hoppas tomten är snäll med er...

tisdag 23 december 2008

Alla är vi barn i början...

Dagens orutinerade:

Att börja byta blöja för snabbt efter matstunden.

Resultat: Ett kalas som gjorde att morsan fick tvätta sina kläder

Dagens bonus: E skrattade rått när han såg mig. Minuten senare var han nerkissad. Ha!

måndag 22 december 2008

Upp till bevis

Ett bra tips för att gå ner i vikt är att inte äta särskilt mycket på två dygn, klämma ut en 3 kg bebis och försöka få i sig äcklig sjukhusmat i två dygn.

På det förlorar man i runda slängar 6 kg.

Men så kan man få en laddning från svärmor med saffranslängder, mjuk pepparkaka, lussebullar, knäck, fudge och vaniljbullar.

Tror ni jag kan gå upp de tappade kilona på fyra dygn?

48 timmar - Recensionen

Plus: De fantastiska barnmorskorna under förlossningen (jag hann träffa tre stycken totalt under mitt 46-timmars värkarbete). Jag blev lite kär i varenda en av dem.

Minus: Att det verkar finnas någon löjlig regel för hur öppen man måste vara för att få stanna kvar på förlossningen. Det var inte roligt att bli hemskickade på tisdagkvällen med rådet att försöka sova lite.

Plus: Att de har hjälpmedel att ta till när kroppen sviker.

Minus: Att min kropp svek mig. På ett halvt dygn gick jag från att vara öppen 3 cm till att vara öppen - just det - 3 cm.

Plus: LUSTGAS! Herregud vilken härlig fylla jag fick. Jag längtar verkligen till champagnen på bröllopet i sommar. E tyckte också att det var kul att träffa mitt gamla jag. Jag skämtade, hittade på olika förkortningar som ingen fattade och yrade på i största allmänhet.

Minus: Att jag helt hade missat att använder man bara lustgas betyder det att man inte har någon bedövning när det är dags att krysta. Det kändes lite ... besvärligt.

Plus: Es närvaro vid förlossningen hade jag inte klarat mig utan. Han var det bästa stödet jag någonsin kunnat tänka mig och gjorde att jag kunde slappna av helt mellan värkarna.

Minus: Att det kunde ta sådan tid! Vi var ju beredda redan på tisdagen.

Plus: Det absolut största måste ju ändå vara det här:

Och till det finns det inget minus!

lördag 20 december 2008

Äntligen hemma

I eftermiddags fick vi komma hem. Vi längtade oss fördärvade båda två så det var helt underbart att få komma hem till våra saker. Vi har hittills hunnit med seightseeing i lägenheten med Mira, alla tre har sovit och så har vi ätit. En del av oss oftare än andra.

Ikväll fortsätter vi nog på den inslagna vägen.

Det känns ovant fast ändå inte. Det är klart att vi måste lära känna varandra alla tre och det tar lite tid. Samtidigt känns det som om det gått oceaner av tid sedan Mira kom till oss och inte att hon bara är inne på sitt tredje dygn hos oss.

Tack för alla era snälla, uppmuntrande och fina kommentarer. Jag ska snart återgälda dem med en förlossningsberättelse, hahaha.

fredag 19 december 2008

New arrival


Den 18:e kl 00.49 kom så lilla Mira äntligen till oss. Alla mår bra men jag ska inte hymla med att vi är lite trötta. Vi är kvar på bb än så länge men jag lovar att uppdatera så fort vi kommer hem.

tisdag 16 december 2008

Firestarter

Trick för att få ut bebis, del 2:

Skit i att försöka få ut bebis, resignera i det faktum att bebisen för evigt byggt bo i magen och gå ut och köp garn för att sticka en sjal som kommer att uppta mycket tid den närmaste månaden.

Det är vad jag gjorde i går.

I natt vid tre vaknade jag av mensvärk, som kom och gick med regelbundna intervall. Vid halv sex gav jag upp och lade mig i soffan och tittade på min favorithunk, Mr Darcy, medan mensvärken kom och gick med tio minutersintervall.

Nu är det fem minuter som gäller.

Jag har pratat med förlossningen, men det är absolut inte dags att åka in ännu. Bara att ta det lugnt, äta och mysa. Det gör inte så ont ännu heller. Det känns förvånansvärt lugnt och vanligt det här. Men jag antar att jag får äta upp de orden senare.

Håll tummarna för att Pyret väljer den här dagen att visa sitt nylle för oss. Det betyder att E får rätt i sin datumgissning. Och det är inte ofta han fåt rätt i det här hushållet, stackarn.

(Tack för tipset om stickning, Lantlollan)

måndag 15 december 2008

Till Pyret - vem du än är

Skötbordet är på plats. Dina kläder är tvättade och inlagda i skåpet som står i det rum du ska flytta in i om några månader. Din säng står bredvid vår. Vi kommer att ligga nära varandra ska du veta. Din vagn står i hallen, redo för långa promenader i ur och skur.

Vad väntar du på?

Trots att jag vet att du kommer närmare oss för varje dag är din existens ändå som en skugga, en hägring, vid horisonten. Det känns fortfarande helt ofattbart att vi ska bli föräldrar. Dina föräldrar. Ändå vill jag inget hellre.

Jag är nyfiken på vem du är. Är du temperamentsfull eller lugn, glad eller ilsken, trygg eller lite nervös? Vilka drömmar kommer du att ha när du växer upp? Vad kommer vi att bråka om och vad kommer vi att skratta oss fördärvade åt? Jag längtar efter att se på vilket sätt du liknar oss, både till sättet och utseendet, och vilka delar som bara är du.

Hur som helst vill jag att du ska veta att vi känner oss redo nu. Så redo som man någonsin kan känna sig inför något man aldrig tidigare varit med om. Vi vill ta hand om dig, få dig att känna dig trygg, älskad och viktig.

Så kom nu. Vi väntar här med öppna famnar. Dina föräldrar.

The crying game

Så här i slutet av min graviditet verkar E ha fått en rejäl släng av graviditetshormoner. Blödigare människa får man leta efter. Han har i och för sig inte svårt att bli rörd annars heller, särskilt vad gäller idrottsprestationer, vilket jag verkligen tycker om. Men nu börjar det gå överstyr. Det är tårfyllda ögon i tv-soffan i princip varje kväll.

Pärlor för svin

Fönsterputsningen var helt och hållet verkningslös. Don't try it at home!

Nu har jag champagnen kvar att testa. Och så min egenkomponerade afrikanska dans. Men den räknar jag med att köra i dag. Dock utan virkade tofflor på fötterna. Jag har faktiskt redan tjuvstartat lite i duschen med att sjunga den enda afrikanska sången jag kan samtidigt som jag skumpade runt i vår duschkabin på tunga fötter.

En syn för gudar må ni tro.

söndag 14 december 2008

Sweet escape

Nu har till och med den roterande bebisen gett upp och flytt fältet. Kvar är jag med en mage som blir tyngre och tyngre och pandaringar under ögonen.

Nu går skam på torra land

Jag har putsat fönstren i dag.

Ja, så desperat har jag blivit.

Å andra sidan kanske jag kan fira de rena (och numera strimmiga) rutorna med ett glas champagne...

lördag 13 december 2008

Natten går tunga fjät

Och ingen Lucia kom i dag...

Vi får nog vänta på Tomten i stället.

fredag 12 december 2008

Hit 'n run

I går slog det mig, sådär som det kan göra nu och då:

Himmel vad kär jag är i min blivande make!

Start me up

Trick för att få ut bebis:

Gå i trappor: det gör jag varje dag eftersom vi bor uppe på en höjd. Ger ingen verkan.

Äta färsk ananas: det gjorde jag i går. Mycket gott men tyvärr verkningslöst.

Städa: räknas det att städa toaletten? Det gjorde jag också i går, men inte startade något för det.

Massage: underbart skönt, men har inte hittills satt igång något. Schh säg inget till E.

Kvar att testa: Putsa fönster (hahaha), sex och ett glas champagne.

Min egen fundering är att göra någon sorts bebisdans med tunga steg (tänk afrikansk dans), hopp och rumpskak. Vad tror ni om det?

Himlen kan vänta

I går kväll såg jag ett avsnitt av Himlen kan vänta. Jag har verkligen velat se det programmet, men lyckats missa varje avsnitt så min tanke har varit att gå in och se alla avsnitt på webben.

Men efter gårdagens avsnitt har jag ångrat mig. Det gjorde så fruktansvärt ont i mig att se Helena få besked att medicinerna inte gjort någon verkan på hennes hjärntumör och att det nu är upp till henne om hon vill fortsätta äta verkningslösa mediciner eller sluta äta dem.

Tårarna forsade nedför mina kinder. Jag ville, men kunde inte, värja mig mot orden Helena och hennes man sa till varandra och helst av allt ville jag bara stänga av tv:n.

Så, det blir inga mer avsnitt för mig, men jag tror att det är en helt suverän serie. För er som orkar.

Pants party

E har köpt ett par brallor och inte vilka som helst. Tydligen är det här ett par byxor som väcker starka känslor i honom. Första gången han hade på sig dem berättade han för mig om och om igen hur fantastiska byxorna var. Han lägger dem ömt ifrån sig när han tagit av sig dem och han avslöjade i går att han kan gå och tänka på hur sköna de där svarta byxorna är.

Det är inget annat än ren kärlek.

Det har slagit oss båda att det här skulle kunna vara ett avsnitt av Seinfeld, där George blir besatt av ett klädesplagg. E är som George med andra ord. Tja, varför inte. George har alltid varit min favorit.




Här har vi en annan favorit som bjuder in till partaj i hans brallor.

torsdag 11 december 2008

Bratz

Jag har åkt dit rejält. Och inte alls på det jag trodde (Days of our lives) utan det är The Hills som fångat mitt intresse. MTV har repriserat gamla avsnitt varje vardagkväll klockan 17 och den tiden har passat mig perfekt. Jag är fast.

Just nu sänder de dock Laguna beach och det är inte alls lika kul. Dessutom tål jag inte Kristin (för er som har någon sorts koll på de här brudarna). Men The Hills är grejen för mig. Så pass så att jag tänker gå in på MTV:s hemsida för att se de avsnitt från den nya säsongen som jag missat.

Revidering

Fast det är faktiskt inte helt fel att sova sig igenom hela Evan den allsmäktige. En film jag aldrig varit särskilt sugen på att se.

Mikrofonkåt

För att ytterligare spä på mitt (inte på något sätt enorma) missnöje kunde vi konstatera att mikrofonen till Rockband har gått sönder. Trist. Hur ska vi nu kunna rocka loss här hemma?

Tristess

I dag är jag trött. Jag misstänker att jag kanske är lite understimulerad, trots en hel massa köttbulletrillande och trevligt fika med Redaktrisen och Informatören i går.

Min beundran för blivande mammor i finnjonnas situation växer för varje dag. Jag kan faktiskt vara uppe och röra på mig, ta mig ut på promenader och luncher och dona med saker här hemma. Ändå är jag uttråkad redan. Det kan också ha att göra med att jag inte vet hur länge jag ska gå omkring här och vänta. Hade jag haft en deadline om ett par dagar hade jag med all säkerhet inte haft något problem med att göra ingenting. Men i dag ska jag göra ett försök att bara slappa och njuta av en dag med film, mys i soffan och läsa ut min senaste chick-lit. Då kanske Pyret blir så uttråkad själv så att h*n hellre kommer ut.

*Hoppas*

onsdag 10 december 2008

Snabbstart

Det finns en hel del husmorstips vad gäller att få förlossningen att komma igång. Bland det som nämns oftast är det gå i trappor, städa och putsa fönster. Det låter ju hur tråkigt som helst!

Jag hittade i stället en variant där det stod att man kan prova massage. Det har jag tagit fasta på. I måndagskväll masserade E mig en timme och i går stod fotmassage på programmet. Jag skiter fullständigt i om massagen fungerar eller inte, men den här situationen ska jag utnyttja till max. Mmm, massage...

Vicky

Jag hade en mycket trevlig dag i går. Undantaget tvätten som bara är ett nödvändigt ont.

Jag fick i mig en hel massa socker (Budapeststubbe och smågodis) och fett (hamburgermiddag) och jag gillade verkligen filmen. Javier Bardem är väldigt sexig och Penelope Cruz är grym. En rolig film som fick mig och Chloë att fundera på om någon någonsin är helt nöjd med sin situation.

Bilden lånade jag här.

tisdag 9 december 2008

Floating

Den där guppande bebisen till höger var ju en enorm besvikelse måste jag säga. Nu har den börjat räkna upp igen! Är det kanske så att kommer den inte ut på pricken den dag det är sagt så är det kört? Nåväl, enligt dagens bebis är det alltså två dagar kvar. Pyret - född den 11/12. Det funkar.

Pyssel och papp

För att inte bli galen av att vänta försöker jag boka in mig på saker, med så kort framförhållning som möjligt. Alldeles strax ska jag gå ner till tvättstugan, i eftermiddag blir det fika med Ekonomissan och hennes söta lilla son och i kväll hoppas jag att jag och Chloë tar oss iväg på Vicky Cristina Barcelona.

I morgon ska det trillas köttbullar inför mitt, E:s och Pyrets första julfirande någonsin, tillsammans som en familj på tre i Hufvudstaden.

April, apr..

Jag och E börjar tro att vi gått runt och lurat folk. Att det där ljudet vi hört hos barnmorskan varje gång bara är gaser som bubblar i min mage. För den där förgrömmade ongen som vi kallar Pyret har ingen brådska. Dessutom har både jag och E gått och väntat på att jag ska bli höggravid. Att magen ska bli bautastor, att jag ska börja stånka och stöna så fort jag måste röra mig och att jag ska yttra att jag bara vill att det här ska vara över.

Men så känns det ju inte. Magen är inte enorm. Jag har bara precis nu den sista veckan börjat tycka att det är lite besvärligt att ta på mig skorna och jag har verkligen inga krämpor att prata om. Så om det skulle visa sig att vi dragit er vid näsan vill jag redan nu be om ursäkt.

*Förlåt*

måndag 8 december 2008

Mr Man

I helgen drömde E att han gav bort en pungkula i ett Kinderägg.

Är det månne någon som har lite storhetsvansinne för att han befruktat mig?

Enchanted

I fredags hade jag en mycket trevlig lunch med Konstnärinnan. Av olika anledningar hamnade vi sedan på ett helt folktomt och stängt Gröna Lund och jag blev helt förtrollad.

Det är en häftig känsla att gå runt på ett ställe som vanligtvis kryllar av människor, ljud och aktivitet. Träden var upplysta av ljusslingor och alla attraktioner stod stilla. Jag hade kunnat gå runt där i en evighet. Jag älskar den där känslan av förväntan som ligger över Gröna Lund och det bubblade i hela mig av lycka när jag gick därifrån.

söndag 7 december 2008

Dagen D

Och inte ett enda Pyre i sikte!





Värdelöst!

fredag 5 december 2008

Violen

I går var E på julfest med jobbet. Övernattning ingick så han kommer hem vid lunchtid i dag och nöjt konstaterar jag att han meddelar via sms att han hade haft svårt att somna utan mig bredvid sig. Skönt att höra.

Redaktrisen ställde upp som sällskap under kvällen och vi käkade middag och satt sedan som två pösmunkar i soffan. Redaktrisen är också gravid och har precis börjat känna små rörelser i magen. Jag försökte också känna men när jag lade dit handen blev det lugnt och stilla.

Pyret började också ge sig tillkänna och jag sa åt Redaktrisen att lägga dit handen. Då drog Pyret på en rejäl spark och jag blev mäkta förvånad. Pyret har nämligen inte gett sig tillkänna för några andra än mig, E, Lilla mor och Pappi. Chloë och Journalistinnan har gjort ett flertal försök, men aldrig fått känna något. Det är uppenbarligen en blyg viol jag bär omkring på, men Redaktrisen verkar vara klart godkänd.

Meet the Fockers

Lillebror, Floristen och Nytillskottet åkte hem redan i går. VSB var exalterad bortom ord, visade alla tomtar han hade för Nytillskottet och bäddade hans säng. I sovrummet visade han så spjälsängen för Nytillskottet och kastade sin egen snuttefilt i dubbelsängen och sa att han minsann skulle sova mellan mamma och pappa, men Nytillskottet skulle få en egen säng!

Det här kan bli intressant.

torsdag 4 december 2008

Dubbelfaster

Nu har jag blivit faster igen, till en liten kille även denna gång. "Trist" för Lillebror och Floristen som inte hade ett enda uppslag på killnamn, medan tjejnamnet har varit bestämt sedan länge. Nu får VSB (Världens Sötaste Brorson) konkurrens och vi får se vilket adjektiv som får beskriva det nya tillskottet till familjen efter att jag träffat honom.

Hurra för den nya familjemedlemmen!

Bedtime stories

Kommer ni ihåg scenen från Sömnlös i Seattle när Meg Ryan och Bill Pullman ska gå till sängs och håller på med krämer, nässprayer och luftfuktare? Så börjar min kvällsritual se ut också. Jag har hittat världens bästa fotkräm från Scholl, Protecting Balm, som verkligen hjälper mot förhårdnader, E smörjer min mage varje kväll innan vi sjunger godnattvisan och så försöker jag snyta ut allt som sitter i min näsa och förhindrar en avslappnad andning. Sexigt värre!

I går fick dessutom E klippa mina tånaglar. Förhoppningsvis för första och sista gången.

Här kommer en påminnelse om Sömnlös i Seattle, haha:

Outcast

Ett spännande fenomen som framträtt den senaste veckan är att jag plötsligt blivit en social paria. Det är nästan ingen som ringer och jag får definitivt inga inbjudningar till fika, luncher eller andra evenemang. Alla verkar bara gå och vänta på att jag ska meddela att Pyret har kommit. Men vad har de tänkt att jag ska hitta på till dess? Det kan ju vara mer än två veckor dit.

Den enda som vågar bjuda med mig på saker är Chloë och det är jag mycket tacksam för. Allt annat som händer i veckan har jag fått styra upp själv.

Passionsfrukt

Gårdagens fundering:

En gigantisk bit chokladtårta + jättemycket passionsfrukt = noll (eller?)

Korvstoppning

Efter två dagars lojhet känns det mycket bra att ha en lunch inbokad med Informatören i dag, en middag inbokad med hans sambo, Redaktrisen, i kväll och en lunch med Konstnärinnan i morgon.

Jag behöver se lite nya omgivningar, få lite nya intryck att bearbeta och äta god mat med härliga vänner.

UPPDATERING: Näe, jag pratade precis med Informatören som måste ställa in på grund av en dunderförkylning. Jag hoppas att han kryar på sig. Men två av tre kan ju fortfarande bli av.

Kalvning

För en halvtimme sedan ringde Lilla mor och berättade att Lillebror och Floristen åkte in till förlossningen strax efter två i natt. Nu går jag runt som en äggsjuk höna och väntar på ytterligare besked. Förutom VSB har Pyret snart ytterligare en kusin. Vilket också betyder att Pyret snart är här.

onsdag 3 december 2008

SolBrith

Jag och E läser hennes sida med spänning varje söndag. Det är alltid lika intressant att se vad människor vill ha hjälp med att hitta eller reda ut. Och ännu mer spännande är det att läsa SolBriths totalt allmängiltiga svar.

I söndags var det en person som hade fått sin EU-moppe stulen och frågade om de skulle våga köpa en ny. SolBrith tipsade om att köpa en ny, men att denna gång låsa in den i ett garage i stället för att täcka över den med en presenning.

Jag vet inte jag, men kan man inte ta ett sådant beslut utan att först ställa en sådan fråga till ett tidningsmedium tycker jag nog inte att man ska satsa på en ny EU-moppe.

Sämmerdag

Gårdagen var en riktig sämmerdag. Illamående, tungt att andas, trött och känslosvall från avgrunden. Det var längesedan jag bölade så mycket som jag gjorde i går.

Men i dag räknar jag med att det blir bättre. Jag har ju för tusan chokladkaka kvar i kylen, en god bok att läsa och en långpromenad framför mig. Det hade kunnat vara värre, det är helt klart.

tisdag 2 december 2008

Millennium

Det här är mitt tusende inlägg på den här bloggen. Jag har skrivit tusen små betraktelser sedan jag började blogga. Onödiga, lagom meningslösa, glada, sorgsna och fundersamma inlägg.

Är det nu det är dags att höja mig till en ny nivå? Att lyfta mina resonemang från naveln till mer relevanta saker?

Nej, jag tror jag fortsätter som jag har gjort. Min navel är måhända inte särskilt intressant, men den är min och jag gillar den.

Last chance saloon

På torsdag har E julfest med jobbet. Det är cowboytema och jag har aldrig sett honom så engagerad i vad han ska ha på sig på en maskerad. Han ska vara en salooningång, haha. I helgen målade han dörrarna och jag ska hjälpa honom med att fästa dem som änglavingar på hans rygg.

Jag hoppas verkligen att han får vara med på den här festen för han är verkligen exalterad. Själv har jag gissat att Pyret ska komma i morgon, men jag börjar vackla i den tanken. E har tidigare sagt att han tror att Pyret anländer den 16:e men han har lagt en beställning på den 8:e.

Jag ska se vad jag kan göra.

Tisdagsloj

Det är tisdag. Regnet öser ner. Jag har precis ätit en andra frukost efter en tupplur i soffan. Möjligtvis befinner jag mig fortfarande i ett sockerkoma efter att ha tryckt i mig en fjärdedel av den mäktiga chokladkakan i går. Det känns inte som om det kommer att hända så mycket i dag. Jag tror att jag ska sikta på att se klart säsong 2 av Six feet under. Det blir nog ett lagom projekt.

måndag 1 december 2008

Perspektiv

Lilla Mor ringde i eftermiddags och berättade att en av deras bästa vänner, en otroligt härlig man, fått veta att han har cancer i båda lungorna och att det inte finns något läkarna kan göra åt det.

Han hade frågat hur länge de trodde att han hade på sig och läkaren frågade vad han önskade själv. Hans anspråkslösa önskan var att hinna sjösätta båten. Då gav läkaren honom sin högst personliga uppskattning och sa att hon trodde att han både skulle hinna sjösätta och ta upp båten.

Jag hoppas att han får en fantastisk sommar på havet!

Vita snören

I paketet med hjärtan på ligger Pyrets första julklapp. Det är en skallra som ser ut som en mask från mysiga Kalikå, men säg inget till Pyret.

Jag insåg plötsligt när paketet var inslaget att vi kommer att underteckna etiketten med Mamma och Pappa! Det är sådana småsaker som får mig att stanna upp ibland och inse att något stort är på gång.

Myspys

I går hade vi som sagt ett första adventsfika och det måste ju förevigas, speciellt när annan blogginspiration är låg.


Här har ni ett så kallat "stämningsfoto", en julbock, en tomte, några julklappar och lite tända ljus. Och så en stökig bokhylla på det.


Förberedelser inför fikat. Lussebullarna, pepparkakorna och blåmögelosten är på plats.


Lite oväntat bakade jag också en kladdkaka och gjorde en mäktig glasyr till den med mörk choklad. Det blev supergott, men passionsfrukten till räddade upp kakan från att bli övermäktig. Tyvärr står halva kakan kvar i kylen... Själv åt jag nyss en banan - det hjälpte föga mot suget.

Utbytbar

Efter att ha sovit otroligt gott i natt sjönk humöret när barnmorskan ringde i morse. Hon har blivit sjuk, och det kan man ju bli, men det betyder tyvärr att E än en gång missar besöket. Sist vi skulle dit fick vi i alla fall en förvarning dagen innan, men E kunde inte boka om mötet han var bokad på. Samma sak gäller i dag. E jobbar hemifrån på förmiddagen, men nu fick jag en ny tid hos en ny barnmorska (den tredje jag träffar förutom min ordinarie) på eftermiddagen i dag och då kan inte E följa med. Det känns jättetråkigt. Men huvudsaken är ju att allt ser bra ut och det hoppas jag att det gör vid tvåtiden i dag.