Glamour

Det glamourösa livet på hotell. Pyrets blivande mössa och en chick-lit att vagga mig till sömns med. I korridoren luktar det inpyrt och jag kan höra människor tassa omkring utanför rummet. Jag lever verkligen ett liv i sus och dus.

Ölmage

Det är intressant det här med magar. Särskilt gravidmagar eftersom det är det jag tittar efter just nu. Min svägerska, Floristen, har en jättestor mage så liten hon är och vi är i samma vecka, min börjar titta fram mer och mer men är alldeles platt mitt på och Lantlollan, som är drygt 12 veckor efter mig, har börjat få en liten rundning på magen. Lantlollan är redan från början en supersmal tjej så hon lär få en helt fantastisk mage. Min är fortfarande på gränsen till att bara se ut som en tjockismage tycker jag, men jag visar stolt upp den i tajta tröjor ändå.

Jag tror dock att det börjar bli lite trångt i magen. Pyret verkar ha fått lite problem med att göra sina volter ordentligt, så i stället lägger h*n sig tillrätta på den högra sidan av magen så att min mage alltid ser lite skev ut. Det känns.....intressant.

Resfeber

I dag tror jag att Pyret har haft resfeber. Det har varit ett himla hallå i magen hela förmiddagen. Men nu kan Pyret lugna sig. Vi har landat i Norr nu och snart är det dags att bege oss till Huset vid havet.

Jag ska vara här i en vecka och kan då passa på att hjälpa Mammi och Pappi med lite jobb och annat de kan tänkas behöva få hjälp med. Det känns finfint.

Tiny dancer

Pyrets första kläder är inhandlade. Jag och E åkte efter lunchen och shoppade loss på en overall (som ser groteskt stor ut i jämförelse med de andra kläderna eftersom vi gick upp en storlek på den), några små bodys i mestadels vitt med lite bruna detaljer, två par brallor, en liten bomullsmössa som är supersöt, några små strumpor som säkert aldrig lär sitta kvar på fötterna och en pyjamas med alldeles för många knappar. Pyjamasen lär få sitta kvar på hela dagen när vi väl fått på den.

Det är svårt att tänka sig att vi om ett par månader, förhoppningsvis, har ett litet Pyre här som ska passa i de där små kläderna. Och dessutom är det svårt att tänka sig in i nu om vi har det vi behöver eller om Pyret kanske behöver något helt annat. Vi har en början i alla fall. Och när Pyret blir större ska morsan slå till med lite mer färg, det ska bli lila, grönt, rosa och rött. Men först får Pyret se snäll ut i vitt.

Skitprat

Är det någon som vet vad jag har lyckats trigga igång i min mor som gör att varje gång vi pratar måste hon gå på toaletten? Och bråttom är det.

Jag vill minnas att jag hade samma effekt på Bodum-E förr i tiden.

Tala är silver

En mycket oväntad bieffekt av den här graviditeten är ärlighet. Helt plötsligt tycker jag att alla borde vara intresserade av vad jag egentligen tycker, och inte något överslätande blaj.

Det har yttrat sig vid flera tillfällen och värst var väl i helgen när jag pratade med Lärarinnan om offerkoftan hon har på sig. Aj aj. Men jag har svårt att hejda det.

Det värsta vore om jag faktiskt kommer att bli en sådan som gömmer mig bakom min ärlighet. Som rycker på axlarna och säger "Jag är ju bara ärlig", som om det skulle ge mig rätten att slänga ur mig vad som helst till mina medmänniskor. Ofta tycker jag att personer som säger så är bra på att ge det, men urusla på att ta emot det själva. Sådan vill jag inte bli.

Lantlollan tyckte dock att min nya ärlighet verkar uppfriskande och hon var väldigt nyfiken på vad som skulle kunna tänkas komma i hennes väg. Det kanske hon får ångra längre fram, vem vet. Jag har själv ingen aning om vilka ärligheter som håller på att bana sin väg igenom mig.

Charity

Nu skäms jag lite.

Alldeles nyss ringde jag ett samtal som jag hoppades att jag inte skulle behöva ringa. Jag har avslutat mina månatliga inbetalningar till Cancerfonden. Jag vet inte hur många år jag skänkt pengar till dem, det är inte mycket varje månad, men det har känts otroligt bra att göra.

Men nu håller vi på att skära ner på utgifter som inte är nödvändiga, vi har faktiskt inte så många sådana, och Cancerfonden är tyvärr en av dem.

Kvinnan jag pratade med var supergullig och gav mig inte ett dugg dåligt samvete utan sa att jag hade varit med dem i så många år och att jag var välkommen tillbaka när som helst.

Men det känns lite jobbigt, det gör det.

Desperate housewife

Jag har just skrämt bort Hovmästarinnan från att försöka få barn för gott när jag berättade för henne hur min och E:s ekonomiska situation kommer att se ut under Pyrets första år. När jag försökte förklara för henne att det är vårt eget val att klara oss på så lite som möjligt från början var det som att tala för döva öron.

Allt hon hörde var lite pengar, fattiglappar och blodpudding.

Tusan också, jag som hade hoppats på en barnledig kompis som vill äta blodpudding med mig i ett år.

Nu kommer jag att bli den där desperata människan som går fram till helt okända människor, enda kriteriet är att de ska ha en barnvagn i släp, och frågar "Vad heter du? Vill du leka?". Ni vet, sådär som man gjorde när man var barn. Det är bara att hoppas att de gillar blodpudding...

Working girl

I dag sitter jag för ovanlighetens skull på kontoret och jobbar. Det är väl kul att träffa dem som jag delar kontor med, men jag tror att de har roligare utan mig (de jobbar alla på samma företag och jag hyr en plats hos dem).

Jag har redan börjat tänka på var jag kommer att hamna efter föräldraledigheten, trots att det är sjukt länge kvar. Just nu tänker jag att bara jag får ett jobb med okej lön och trevliga kollegor så är jag nöjd. Det låter ju inte så svårt, eller?

Close encounter

I dag skulle jag träffa min härliga Ex-ex chef i mina gamla arbetshoods. Jag tänkte då på min ex chef, The Beeotch, och tog en bakgata för att kanske undvika att stöta på henne. Jag strosade gatan framåt i lugn och ro och såg mig omkring. Plötsligt var det någon som passerade mig tätt, tätt på trottoaren. Jag tittade åt sidan och där var hon, The Beeotch, i egen hög person. I vanlig ordning tittade hon rakt fram och låtsades som om hon inte alls sett att det var jag och jag orkade inte säga hej heller.

När hon skyndat förbi mig kunde jag konstatera att hennes röv är större än någonsin.

Och jag kunde också konstatera att jag inte är en större person än så.

Big spender

Nu har vi inhandlat de första prylarna till Pyret. Det kändes surrealistiskt att gå runt på Barnens IKEA och låtsas som att vi faktiskt hör hemma där. Vi köpte spjälskydd, madrasskydd, täcke, kudde och bäddset till spjälsängen. Två gosiga filtar åkte ner i den gula påsen också. Medan jag strosade runt och tittade på alla prylar det verkar som om vi måste förvärva kom E springande med en mjuk fotboll i handen.

"När kan man börja köpa sådant här?", undrade han.

Jag svarade att en sådan kan man köpa när man vill, så nu har vi en mjuk fotboll hemma. För att kontra stoppade jag ner en läskig skallra i plysch som såg ut som en val med ett stort gap.

Men Pyret har inga kläder än så länge, så h*n får se till att hålla sig inne i minst 8 veckor till. Minst!

Pytt i panna

Det bidde ingen djungeltur för oss i går i Försäkringskassans förlovade land. E fick dispens.

När han hämtade upp mig efter jobbet för att vi skulle kunna åka till IKEA (inte E:s idé) hade han haft en urusel dag på jobbet. Det har varit en del sådana på senare tid. Humöret steg (!) så smått under IKEA-turen, men vid kassorna insåg E att hans plånbok var borta. Jag antog att den låg i bilen, men när vi kom ut till den fanns den inte där heller. E hade ett vagt minne av att han lagt plånboken på bilens tak medan han tankade och därifrån har den då åkt av.

Det här är ett tydligt tecken på att E är för stressad just nu. Han skulle aldrig göra en sådan här sak annars och jag tyckte så synd om honom i går. Han var så besviken på sig själv.

Nu har jag peppat honom att öva på att släppa jobbet på kvällar och helger och jag hoppas att han känner sig gladare snart.

Jungle fever

I kväll ska vi ge oss in i Försäkringskassedjungeln. Varken jag eller E har någonsin varit sjukskrivna, så vi ger oss in i det här med föräldrapenning utan att egentligen ha någon aning om vad det handlar om. Framför allt måste vi kolla upp hur vår privatekonomi kommer att se ut framöver. Det ska bli mycket spännande.

Min Kära Mor har ju nyligen fått stifta bekantskap med Försäkringskassan också. Hon fick sin hjärtinfarkt den 7 juli och var helt sjukskriven till den 7 september. 2 månader. När hon gick till sin läkare sa hon att hon skulle föredra att vara helt sjukskriven september ut och sedan kanske halvt sjukskriven hela oktober. Inte för att hon inte vill jobba utan för att kroppen fortfarande säger stopp. Av läkaren fick hon svaret att det inte var någon idé att han försökte sjukskriva henne helt utöver de 2 månader hon redan varit sjukskriven. Försäkringskassan skulle nämligen säga nej till det för alla vet ju att en by-pass operation är en skrattmatch för kroppen.

Det slutade med att Kära Mor fick bli sjukskriven på halvtid september ut. Det gick tydligen Försäkringskassan med på. Sedan ska hon jobba heltid. Inte svårare än så. Det "roligaste" med det hela är att förra veckan fick Kära Mor sin första utbetalning från FK. Bara dryga två månader har hon gått helt utan pengar. Tur att mina föräldrar har en buffert att ta av. Men hur går det för de som inte har det?

Jag ser verkligen fram emot kvällen...

En blandning av mig och E

När jag såg det här på Finnjonnas blogg visste jag att jag inte skulle kunna hålla mig. Det ångrar jag lite i efterhand.

Pyret ser ju ut som en liten råtta! Och trots att jag skrev in "Either" på kön, vi har ju ingen aning om vad Pyret är, så tycker jag mig ana att det där programmet tror att det är en tjej jag bär i magen.

Brevbäraren verkar också ha varit framme för bruna ögon kan man väl inte få om båda föräldrarna har blå? Dessutom har tydligen jag eller E fräknar?

Det ska bli mycket intressant att göra en jämförelse mot den här bilden om, säg, en tre-fyra år.

Färdig

Den här har jag ägnat min helg åt och i går kväll blev den klar.

Det är inget mästerverk och den blev märkligt "bubblig" i kanterna. Men en liten filt blev det i alla fall. Nu ska den tvättas (så får vi se hur mycket den krymper, det kanske snarare blir en tvättlapp) och strykas så kanske den får någon sorts form tillslut.

Hoppas bara att Pyret gillar rosa.

Dödläge

E är hemma. Ordningen är återställd och vi ligger i halvkoma i soffan på grund av för många tacos - som vanligt.

Helgen har annars gått i ätandets tecken. Två middagar med Lärarinnan har det blivit, lunch i dag med Redaktrisen och Informatören och så en hel del kladdkaka på det. Jag bakade en suverän kaka i går om jag får säga det själv, med bitar av både mörk och vit choklad i.

Det finns fortfarande kaka kvar, men frågan är hur länge till...

Är gräset grönare?

En nackdel med att vara gräsänka är, hur töntigt det än låter, att det som i vanliga fall är så mysigt, exempelvis kura i soffan med frukost och härliga tv-program, inte alls känns lika lockande att göra ensam.

Men det är bra att få längta lite också. Och det gör jag i dag.

Gräsänka

E är på golfweekend på annan ort den här helgen.

Alltså är det fritt fram för mig att...

...ladda hem alla program som inte E vill se men som jag längtar efter

...prata högt för mig själv så att Pyret får någon att lyssna på

...inte göra något överhuvudtaget (det är vi i och för sig bra på tillsammans också)

...äta bakverk (jag tror att jag har fått min första craving. Det är så illa att jag funderar på att baka bullar i helgen)

Checkpoint Charlie

Jag var hos barnmorskan i dag. Pyrets hjärtade slog finfint och trots att min gravidmage inte är särskilt stor ännu är min livmoder desto större (förlåt om det är för mycket information). Den ligger tydligen lite över genomsnittet, vilket bara bekräftar mina farhågor om att Pyret är en Heffaklump.

Jag och barnmorskan skrattade till och med litegrann i dag. Det var en trevlig omväxling. Hon är lite barsk, vilket på många sätt är bra för mig, men kan också kännas lite nonchalant ibland. I dag var vi dock båda på toppenhumör och jag kände mig stark när jag gick därifrån.

Old folks

Jag hamnade bakom en äldre man i rulltrappan i dag. Han var i princip kal på hela huvudet, förutom bak i nacken där han lyckats med konsten att spara ut ca 1,5 dm hår. Det här håret har han sedan omsorgsfullt kammat upp över flinten.

I dag var han nog på väg till pensionärssamlingen på Centralstationen (de demonstrerade för en rättvis skatt) och hade gjort sig extra fin. Tyvärr verkade han ha hamnat i blåsväder efter vägen för en av hårtestarna hängde rakt bakåt och vid örat stod en hårtuss rakt ut.

Än en gång drabbades jag av den här ömheten. Jag ville trolla fram en kam och ordna till hans testar, eller helst av allt övertala honom om att hans flint inte gör något.

Jag undrar om jag kanske helst borde föda ut en pensionär? Det verkar vara dem jag gillar bäst.

Climb every mountain

Hur kan det komma sig att ett diskberg kan kännas så oöverstigligt? Det är inte särskilt mycket disk egentligen, många grytor dock, men jag gruvar mig något oerhört för att ta tag i det.

Torsdagskoma, någon?

Tummen mitt i handen

Nu är det kört igen. Rullgardinen i vårt sovrum rasade ner i morse när jag skulle dra upp den. Det är bara att se glad ut, fixa det så gott det går och hoppas att det håller i ett år till. Det är tråkigt att sätta upp rullgardiner som rasat ner och mer än en gång per år tycker jag är för ofta för att utföra den sysslan.

Jag litar nämligen inte på att mitt och E:s hantverk ska hålla i mer än ett år.

På spaning

Att det ska vara så svårt att hitta en svart mössa i den här stan?

Och är det baskrar som gäller i år alltså?
Vad gör en sådan som jag då? Jag ser ut som en svamp i en basker.

Snålvatten

På hotellet jag bor på just nu buder de på middag varje kväll! Mycket trevligt initiativ. Dessutom innebär det att jag går plus varje kväll tack vare traktamentet.

Man blir rik på att resa i jobbet. Så sant som det är sagt. Vilket jag nog aldrig har sagt...

Nu ska jag ut och shoppa upp överskottet.

Grannar

Chloë och Snuggles har äntligen köpt sig en lägenhet. Efter många år i hyresrätt har de beslutat sig för att investera i sitt boende. De fick nycklarna i fredags och sin vana trogen kör de igång med renoveringar direkt (ja, de har fixat i alla sina hyresrätter också). Lägenheten kommer att bli superfin och jag tror att de kommer att trivas hur bra som helst. Om det inte vore för utsikten från balkongen och den insyn det ger över deras grannes balkong, en kvinna i sina bästa år.

Hon har balkongen snett nedanför deras balkong, vilket gör att de ser rakt ned på hennes balkong trots de insynsskydd hon satt upp. Hon har till exempel suttit där och rensat svamp och druckit sitt morgonkaffe.

Inget märkligt med det, om det inte vore för att hon är spritt språngande naken när hon gör det!

Det påminner mig om vår Ugly Naked Guy som vi upptäckte förra sommaren. Men han har faktiskt inte visat sig några fler gånger för oss. Eller så har vi bara inte tittat efter ordentligt.

Fast, när jag tänker efter kanske grannen höjer värdet på Chloës och Snuggles lägenhet. Naket säljer har jag hört.

Indialand

Den här har jag haft på hjärnan hela helgen.

Det känns ungefär lika märkligt som när jag, i gymnasiet, plötsligt fann mig själv gå runt och sjunga: "Därhemma på vår gård, där står en gammal Ford, utan hjul och utan dräck och motorn den är väck..." Det är inget man hör spelas på radion precis.

Fat Joe

Är man en dålig morsa om man ätit bullar till lunch, godis till mellanmål och pizza till middag?

Eller har man bara haft en normal moffardag som man kan behöva ibland? (Ja, okej jag kan behöva det. Ibland låtsas jag nämligen att jag är bakis, då kan jag ligga i soffan och grymta, äta precis det jag är sugen på och glo på dålig tv och må gott.)

Jag får lite dåligt samvete ändå när jag känner Pyret rocka loss i magen, säkert hög som ett hus på socker. Men vi förväntar oss inte annat än att få en gottegris heller. Som det gamla ordspråket lyder: "Sådana föräldrar sådant Pyre".

Scratch

Nu har det gått så långt så att jag knappt står ut med mig själv när jag sitter här och knapprar på datorn. Mina naglar hade behövt en klippning redan i helgen och nu är de helt groteska. Jag får någon sorts spadar till naglar på mina pekfingrar när de blir för långa och de viker sig i kanten också. Tummarna, ringfingrarna och lillfingrarna ser helt okej ut med längre naglar, men de andra fingrarna borde rent ut sagt skämmas.

Nu kanske någon briljant person undrar varför jag inte har klippt naglarna ännu.

Jag ställer samma fråga till mig själv. Så här är det varje gång. Att klippa och fila naglarna är kanske det tråkigaste jag vet när det kommer till min personliga hygien. Jag drar mig in i det längsta för att ta tag i det. Hade jag råd skulle jag gå till en nagelsalong varannan vecka och få naglarna fixade. Men det har jag inte. Så nu ska jag gå in i badrummet och knipsa mig less.

Ha en bra helg hörrni!

Needles and pins

Jag har börjat virka igen. Jag tycker att det är underbart avkopplande och fattar inte varför jag har låtit det ligga nere så länge som jag har gjort. Jag gör inga mästerverk, men tofflorna (vi kan också kalla dem bonebreakers) jag har virkat är riktigt sköna och används flitigt under höst och vinter.

När jag började rota bland mina virksaker hittade jag små lappar i rosa, cerise och grått som jag har virkat och minns med fasa att jag, i ett utbrott av storhetsvansinne, fick för mig att göra ett lapptäcke som överkast till vår dubbelsäng. När jag räknade igenom dem insåg jag att de istället kan få bli en babyfilt, det vill säga om jag orkar virka 9 rutor till. Det var det överkastet det.

Nästa gång jag åker upp till Huset vid havet ska Mammi lära mig sticka också. Jag har nämligen redan köpt garn till en liten mössa som Pyret ska få. Men det känns lite besvärligt att sticka. Jag har fått för mig att det är jättesvårt.

Om jag någonsin blir färdig med filten, eller för den delen mössan, lovar jag att visa upp resultatet här. Ett gott skratt förlänger nämligen livet.

Salem

I dag hann jag se några snuttar av Days of our lives. Såpan jag var helt fast i under universitetstiden. Den visades ju precis i rätt tid, när jag hade kommit hem från skolan och satt mig för att äta lunch. I början satt jag mest och skrattade åt spektaklet. Om jag inte minns helt fel var det när Marlena var besatt av djävulen. Men plötsligt var jag fast i träsket. Utan att riktigt veta hur jag hamnat där.

I dag såg jag litegrann. Och skrattade hjärtligt åt det jag såg. Men plötsligt fastnade skrattet lite i halsen. Är det inte jag som kommer att gå hemma om några månader? Som möjligtvis kommer att sitta i soffan med ett hungrigt Pyre i famnen?

Jag vill inte tillbaka till det där träsket. Jag vill inte att Pyret ska känna sig som tryggast när den hör det här:

Spoonman

I natt hände något som inte hör till vanligheterna i vårt hem. Vi sov i sked nästan hela natten. E brukar annars köra hug 'n roll med mig och ligger vi för nära varandra under natten brukar någon av oss alltid se till att vi får lite luft mellan oss. Oftast vaknar vi faktiskt så långt ifrån varandra som det är möjligt utan att trilla ur sängen.

Men inte i natt. Vi somnade i går med att E låg bakom mig och höll om mig. Vi vaknade i morse av att E fortfarande låg bakom mig. Märkligt att jag då drömde att E övergav mig och drog till München när jag skulle springa Lidingöloppet(!).

Det var för övrigt så jag snabbt insåg att det var en dröm. Jag skulle aldrig få för mig att springa Lidingöloppet.

Så här ska en hug 'n roll genomföras - för er som inte redan vet...

Rårörd?

Precis så här vill jag att E ska se på mig den 8 augusti nästa år!

Obekväm sanning

Dagens stilla undran: Kan det blir en bra dag även om den börjar med trosor som skaver under promenaden till kontoret?

Svenska hjärtan

I går fick jag ett återfall. Det har varit längesedan sist, men i går kunde jag inte stå emot längre.

Jag Hemnet-knarkade lite...

Jag vet, jag vet. Dumt. Det var ju bara drygt ett år sedan vi flyttade in i vår nya lägenhet, som jag tycker väldigt mycket om, och i nuläget har vi definitivt inga planer på att flytta. Men, nu är det helt plötsligt radhus som gäller för mig.

Finns det en gravid-gen som kickar igång och gör att man helt plötsligt börjar längta efter gräsplättar och egna tvättstugor och övervåning med en trappa som barnet kan slå sig halvt fördärvad i?

Kladdigt

På senare tid är det bakverk som funnits i mina drömmar. Chokladiga, smetiga bakverk. I går hade jag inget annat val än att ställa mig och baka. Jag hade bara ingredienser till en halv sats kladdkaka så det var det som bakades. I stället för att göra kakan i en form delade jag upp smeten i tre muffinsformar.

Slurp sade det så var två av muffinsen borta. Nästan en halv kladdis slukades i ett nafs. Jag blev lite rädd för mig själv, även om det inte var oväntat, och lade genast in min tredje muffins i skafferiet. Där ligger den nu och kallar på mig. Svagt än så länge, men jag vet att ju längre dagen lider desto starkare växer sig ropet.

Kladdkakemuffins...yummy.

Magdans

Jag lunchade med en fd kollega i dag. Hon ska klämma ut sin unge ungefär två veckor innan det är dags för mig. Hon undrade var min mage håller hus? Och jag undrade hur man kan se sprickfärdig ut redan nu? (Fast det sade jag aldrig.) Och båda två funderade vi på vad det var för fel på just våran mage...

Lyxfällan

Vardagslyx: är att helt sonika kunna ta fram hembakat bröd ur frysen när andan faller på.

Modelyx: är att vädret äntligen tillåter premiär för min svarta parkas, inhandlad på halva priset på sommarrean. Den är skitsnygg tillsammans med den färgglada sjalen jag köpte i Alicante.

Höstlyx: är att vi har nya avsnitt av Entourage, Prison Break och Project Runway hemma. Bring it on, hösten. Vi är redo. Vi ska bara försöka komma ihåg vilka serier vi skulle sakna så hemskt under sommaren...

Superfreak

I går var det en veritabel freak-show hos vår lokala ICA-handlare. Efter fem minuter därinne hade jag inte blivit förvånad om skäggiga damen dykt upp vid frukten, elefantmannen hade stått och hängt vid blöjorna och snömannen smugit runt på mejeriavdelningen.

Jag undrar om de möjligtvis hade en samling i vår lilla förort?

Guldfisk

Man vet att man har en trist lunch framför sig när man är den enda på kontoret som har med sig matlåda och, ve och fasa, har glömt att ta med en god bok som lunchunderhållning.

Stackars mig...haha

Play nice

I går när jag skulle säga godnatt till E försökte jag smyga över på hans sida lite förföriskt och när vi pussades drog jag med handen över hans bröst. Ett yl kom över E:s läppar när jag råkade köra in min nagel i hans bröstvårta.

Jag gör så ofta när jag ska vara lite mysig. Jag klämmer skinnet på innersidan av E:s överarmar eller sparkar till honom när jag ska byta ställning för att komma närmre. Nu bävar vi båda för hur Pyret ska se ut efter mammas försök till mys.

Snuvad

Gårdagskvällen bara susade förbi mig. Jag hann inte riktigt vara med. Det gick så långt så att jag nästan kände mig besviken när vi gick och lade oss. Jag blev på något sätt snuvad på konfekten.

Men med det sagt så hann jag ändå äta godis, Chocolate Fudge Brownie och se The Bucket list (Nu eller aldrig) med Morgan Freeman och Jack Nicholson. Härligt med en riktig snyftare på en måndagkväll.

Rotlås

I går på yogan började jag må riktigt illa. Efter passet frågade jag vad det kunde bero på och läraren sa att en del av de övningar vi hade gjort var sådana som kunde framkalla illamående även på icke-gravida.

Jag svalde den förklaringen med hull och hår. Jag tror nämligen inte alls att det var min kropp som protesterade mot den plötsliga hurtigheten och ansträngningen. Nej, det tror jag inte överhuvudtaget.

Caravan of love

I går på bussen såg jag en tjej i 14-års åldern. Hon hade Downs Syndrom och gick med vit käpp. Vi skulle av vid samma hållplats, hon förberedde sig tidigt för att kliva av och ställde sig vid dörrarna. Helt plötsligt börjar hon vinka och jag tittar ut och ser en medelålders man vinka tillbaka. Rakt ut säger den här tjejen "Min pappa!" med en sådan otrolig stolthet och lycka i rösten. Hon ser sig omkring och fångar min blick. Jag sitter där med ett fånigt leende på läpparna och hon ler tillbaka.

När dörrarna öppnas slänger hon sig ut, springer fram till sin pappa och kramar om honom, hårt och länge. Tänk att vara så älskad!

Jag log hela vägen hem.

Shiny happy people

I morse vaknade jag och var glad. Sådär glad inifrån och ut. Just nu känns allt bara bra. Jag har släppt mina stressande tankar, jag har haft en bra vecka och en ypperlig helg och livet känns på topp.

Jag är generellt sett ganska dålig på att verkligen uppskatta när det känns så här. Men nu ska jag försöka njuta.

Jag och E är också överens om att det känns mer och mer spännande med Pyret. Vi har fortfarande ingen aning om vad som väntar eller hur det kommer bli, men det känns roligare och roligare. Även om vi får våra svettattacker nu och då. Men ett tydligt tecken på att E verkligen börjar se fram emot Pyrets ankomst är att han pussar mer på min mage än på min mun.

Sourz

I går åt vi surströmming ute hos Hovmästarinnan och Kocken. Oj, oj, oj, vad gott det var. Jag, Hovmästarinnan och Forskaren åt med god aptit. De andra åt hellre hamburgare och pommes.

Märkligt hur det kan vattnas i munnen på mig när jag känner lukten av surströmming. Och märkligt också hur snabbt det kan köra runt i magen efter att strömmingarna slunkit ner. I går kväll måste det ha varit svårt för Pyret att sova.

Logik

I går hade jag och Forskaren en diskussion om dödsstraff. Inte så att han var för och jag var emot utan mer om hur det går till när någon döms till dödsstraff.

Jag tyckte att det var hemskt att alla i juryn måste vara för dödsstraff om någon begått ett brott som skulle kunna innebära dödsstraff. Jag känner på något vis att man förlorat på förhand då. Forskaren menade att om straffskalan tillåter dödsstraff måste man också vara beredd att döma någon till det och inte låta sin personliga åsikt om dödsstraff hindra en. Enligt honom var det logiskt.

Åh, jag hatar logik. Kan inte alla bara gå på känsla?

You decide

En av mina deltagare i går är den räddaste man jag någonsin stött på. Medelålders med en hel massa åsikter och synpunkter, som ingen annan håller med om men ingen orkar tjafsa med honom. Den här medelålders mannen vågar inte ta ett enda beslut. Det tycker han att andra ska göra åt honom. Han vill alltid kunna skylla ifrån sig.

Jag tyckte uppriktigt synd om honom för jag tror inte riktigt han förstår hur patetisk han framstår. Han tror nog snarare att han är den enda som vågar säga hur det egentligen är. Stackarn.

Stortisha

I går insåg jag att magen faktiskt har växt. Ibland kan det vara svårt att se och känna själv. Jag ser ju min tjocka hydda varje dag. På senare tid har jag mest gått runt med tajta tröjor och linnen och tänkt att folk får tro att jag är en tjockis - det gör inget.

Men i går tog jag på mig en av mina stora härliga fladdriga tröjor, och magen tog i tröjan. Den putar kanske inte riktigt och mina deltagare funderar nog på om jag är tjock eller om jag möjligtvis är gravid. Det är ingen som ens har vågat antyda något vilket måste betyda att de fortfarande inte vet säkert. Men jag fick ett kvitto på att det händer saker, jag blir tjockare. För första gången i mitt liv känns det helt okej.

Tågmöte

Nu ska jag ta min tjocka gullegrisröv och forsla mig iväg till nordligare breddgrader för en stund. Jag ska, hör och häpna, jobba på annan ort i fyra dagar. Är inte tillbaka förrän sent på fredag så är det tyst här vet ni varför.

Techer's pet

En insikt slog mig i dag. Jag är en sådan som spontant söker mig till lärare, ledare och andra auktoriteter och vill att de ska tycka om mig och på något sätt omhulda mig. Skydda mig. Ta hand om mig.

Jag har nog alltid varit på det viset och jag vet inte varför den här tanken dök upp i dag. Det känns inte så roligt att inse, men insikten kändes viktig och just nu är det allt jag har att gå på. Vi får se vart den leder mig.

Slackerröra

Den här helgen har varit extremt lugn. Precis som jag ville ha den. Det blev filmkväll tillsammans med E och Forskaren i fredags och i lördags var det jag och E som bara var hemma. Men plötsligt blev det uppenbart för mig vilka förväntningar som finns på helgerna. Det är ju då man ska "hitta på något". Så i lördags satt jag och småsurade, jag har egentligen ingen aning om varför, och tvingade i princip E att spela ett parti TP med mig innan vi körde igång en film. Bara för att kunna säga att vi gjort något.

I går låg vi i soffan hela kvällen. Det var hur härligt som helst och vi hade kul tillsammans. I går var det ju söndag och då får man ligga i soffan hela kvällen. På söndagar behöver jag inte hitta på något och därför kan jag också slappna av och bara vara.

Jag är knäpp!

Segrande andning

I går gick jag på gravidyoga för första gången. Jag och min tjockismage stod där och kände oss malplacerade bland alla fina kulor. En tjej som var där skulle föda om 1 1/2 vecka. Vid den tiden lär jag ligga däckad bland chokladpapper och tomma chipspåsar i soffan. Hon gick dessutom upp i brygga, bara sådär. Det klarar inte ens jag av i ett ovälsignat tillstånd.

Men det var skönt att få sträcka ut kroppen. Jag känner att axlarna sänkts en aning och det är ju alltid bra. Tyvärr verkade också Pyret uppskatta att jag rörde på fläsket. Det blev ett himla hålligång i magen under den sista avslappningsstunden, magen hoppade åt alla håll. Förmodligen blev det en överdos av syre efter djupandningen så att Pyret blev helt hög.

Jag hoppas att inte Pyret tror att dess mamma är en friskus nu. Det kunde inte vara mer fel.

Fislimpan

lever upp till sitt namn, tyvärr.

Men god blev den...