Sugar mama

Mira har fått mjölkproteinallergi konstaterad för ett tag sedan. Det kändes inte som någon stor grej förutom att det blir lite besvärligare att ordna mat till henne. Det lär bli en vana som allt annat. Plötsligt finner jag mig läsa på alla innehållsförteckningar för att se om det är något Mira får äta när hon blir större eller inte. Den här typen av allergi växer tydligen bort för de flesta så förhoppningsvis är Mira fri från den innan hon fyller tre.

Däremot skär det i hjärtat när vi försöker ge henne sin ersättning (jag ammar inte lika mycket längre). Vår annars så glada och nöjda tjej spottar och fräser och jag förstår henne. Ersättningen är väldigt bitter och jag tror att det är avsaknaden av mjölk som gör det. Mjölk är ju väldigt sött. Så från och med i morgon är det jag som, medvetet, ger min dotter vaniljsocker i ersättningen. Med berått mod ska jag alltså göra min dotter sockerberoende.

Det känns lätt värt det för att hon ska vara nöjd och belåten!

The young and the restless

Det bästa som hände i fredags (förutom att jag hade en helt underbar kväll och känner mig lyckligt lottad över att jag har så härliga vänner):

På dansstället vi var på är det en kille som funderar på varför jag har en tiara på mig.

"Hon kanske har tagit ... studenten?"

Tiara

I taxin på väg hem. Jag har världens bästa vänner. Sov gott hörrni!

...väntar alltid för länge

Men vakna då, Lillan!

Man in the mirror

Såg det här och tänkte på Miras nya upptäckt. Sig själv - i spegeln. Hon blir lika lycklig varje gång hon ser sig själv.

Tänk om det var så fortfarande!

Den som väntar på något gott...

Väntar på att Mira ska vakna. Så fort hon gör det ska jag åka med henne till E:s jobb, amma henne där och sedan åka vidare så att jag är på rätt plats klockan tre. Vad som väntar då har jag ingen aning om, men tiden får gärna gå lite snabbare...

Glädjekort

Jag har haft det på känn och i dag damp det ner ett kort på hallmattan som nästan fick mig att gråta av glädje. Jag ska iväg till ett 7Eleven på fredag och där ska jag få veta mer. Kan det vara...jag vågar knappt skriva det...en möhippa på gång?

Vi gjorde en möhipperesa tillsammans jag och mina kära vänner för två år sedan och den skulle gälla som möhippa för oss alla. Vi hade hur kul som helst. Men jag ska inte sticka under stol med att det skulle vara väldigt trevligt att hitta på något med mina vänner för att fira att jag ska gänga mig.

På fredag har jag svaret. Trots att jag inte har någon aning om vad som väntar ser jag fram emot det sjukt mycket!

Kiss my a**

Degmagen är gömd och förlåten. Nu är det min röv som tagit klivet ut i rampluset. Jag insåg i går att rumpan dragit nytta av alla backiga promenader jag tagit och blivit fastare och rundare. Visst, den är fortfarande päromformad och ganska stor, men shit vad snygg den är i de där hipstertrosorna som jag älskar.

Kan bli en riktigt bra sommar det här, bara jag lär mig hur jag ska framhäva en kroppsdel jag tidigare försökt dölja.

The heat is on

Jag ska inte klaga. Värme är härligt. Men herregud vad svårt det är med Mira. Hur ska jag veta vad en sådan liten ska ha på sig för att inte förgås, hur mycket extra vätska hon behöver få i sig och hur vi ska få henne att sova gott trots värmen?

Lillan verkar glad i alla fall och allra gladast var hon i dag när hon fick ligga mellan mig och E på en filt i skuggan. Hon "pratade" och skrattade och mös. Sådana stunder blir jag alldeles varm i hjärtat av.