onsdagen den 1:e februari 2012

Trams

Det bästa med att jag och E känner varandra så väl är att när han skickar mig en bild på Morrans IKEA-säng som han säger att det fattas ett hål på så han måste ta fram borren ber jag honom kolla bruksanvisningen först. Jag vet nämligen att han aldrig brukar läsa sådana. Och vips - så slapp han borra i sängen.

Jag skrattar bara jag tänker på det.

Det sämsta med att jag och E känner varandra så väl är att när han skickar mig en bild på Morrans IKEA-säng som han säger att det fattas ett hål på så han måste ta fram borren ber jag honom kolla bruksanvisningen först. Jag vet nämligen att han aldrig brukar läsa sådana. Och vips - så slapp han borra i sängen.

Inte så värst vidare mycket spänning där va!?

Det finns fördelar och nackdelar med det mesta. (Fast i detta fall väger ändå fördelarna klart och tydligt upp)

...

Jag känner att inlägget nedanför får mig att verka till hälften hjärtlös och till hälften tappad bakom en vagn. Och lite så känner jag mig också. Det är klart att jag måste säga något till någon om detta. Och det har jag gjort nu. Jag har bett personalen vara extra uppmärksamma och jag hoppas verkligen att jag har fel.

Jag har aldrig behövt ställas inför saker som detta tidigare. Jag har levt ett väldigt skyddat liv och har inte behövt konfronteras med så värst tunga saker. Och det är så väldans lätt att bara rationalisera bort allt. Tänka att jag har nog känt fel, jag misstog mig nog. Men jag vet ju vad jag kände och hur det kändes. Det gör jag ju.

Och nu har jag sagt till. Tack för era kommentarer.

tisdagen den 31:e januari 2012

En annan verklighet

Mira har en dagiskompis, tillika granne, som är jämnårig med henne och jag tycker att den där tjejen ser så otroligt menlös ut. Hemsk människa jag är va!? Hon säger aldrig någonting och jag har banne mig aldrig sett henne skratta.

I går, när flickans pappa hämtade henne samtidigt som jag hämtade Mira, stank det sprit i omklädningsrummet. Pappan pratade med en jättelöjlig röst och Miras dagiskompis bara satt där och tittade. Som vanligt.

Jag vet inte om han hade druckit i går på dagen eller om han hade festat till det rejält på söndagkvällen. Men min magkänsla sa mig att han faktiskt var onykter i går. Otroligt obehagligt. Och vad gör man? Jag hade god lust att faktiskt säga något till Mira om att det luktade i rummet...men jag fegade ur. Om det händer igen måste jag göra något, men vad?

måndagen den 30:e januari 2012

Working girl

På onsdag börjar jag jobba igen. Visserligen bara halvtid hela februari, men det känns helt sjukt. Jag vet ju banne mig inte hur man gör längre. Kan man prata om annat är barn, syskon, snor och kräks? Och framför allt, kan jag ha på mig annat än bekväma jeans (som snabbt byts ut till mjukisbrallor om jag är hemma) och lössittande tröjor?
Det ska bli väldigt intressant att se hur mitt "nya" liv artar sig...

söndagen den 29:e januari 2012

Anslagstavlan

Hej Frau Anna (om du nu någonsin läser min blogg), du var ju så snäll och skickade en länk till mig (med ytterst vänlig hjälp av Erika) så att jag skulle kunna läsa din blogg. Men länken i mejlet funkade inte. Och jag vill så gärna fortsätta läsa din blogg och jag har inte din mejl och så känns det lite pinigt att mejla Erika igen.

Därav denna efterlysning.

trettinanting@hotmail.com (om inbjudan fortfarande kvarstår)

fredagen den 27:e januari 2012

onsdagen den 18:e januari 2012

Halvtidsrapport

En hel vecka har redan gått och jag fattar inte riktigt hur det gick till. I dag är det dock lite sjukstuga. Lillkorven fick feber i natt och Chloës son har risig mage. Men det är ingenting som är akut, humöret är ändå på topp och varför skulle det inte vara det när man får vara naken (OBS! Barnen) och bada hela dagarna.

Flygresan visade i alla fall hur grovt jag underskattade våra barn. Molly sov totalt 4,5 timme från att vi klev på planet tills vi kom fram till huset, många och långa timmar senare. Mira sov ännu mindre. Men de höll ändå humöret uppe och sov gott första natten så någon jet lag har vi inte märkt av.

Så nu badar vi i poolen varje dag. Vi äter gott. Dricker en massa öl (OBS! De vuxna). Och njuter av att vara här. Så många utflykter kommer det inte att bli tyvärr. Det är väldigt varmt och med barn som sitter i barnvagn är det svårt att komma sig runt, eller så är vi bara för bekväma. Men vi har hunnit med ett par turer till olika marknader och har en båttur inplanerad så jag tror det blir ganska lagom. Det är inte fy skam att bada i poolen varje dag, det är det verkligen inte.

tisdagen den 10:e januari 2012

Solresor

Näe hörrni. Nu lämnar vi mörkret och vintern som knappt hunnit vintra till sig.

I morgon drar vi till Khao Lak, där vi har hyrt ett hus med Chloë och hennes familj. Flygresan blir väldigt intressant med tre barn i åldrarna tio månader, snart två år och tre år. Väldigt intressant.

Men sedan. Sedan är vi där i ljuvliga två veckor. Inga overaller. Ingen matlagning. Bara bada, umgås, bråka, skratta och låta livet ha sin gilla gång. Vi hörs i slutet av januari.