Greetings

Jag är i Holland. Amsterdam närmare bestämt. Jag och Chloe är här för att fira Holländskan som fyller 30 imorgon. Hon hade ingen aning om att vi skulle komma och det var helt underbart att se hennes min när hon såg oss. Nu ska vi gå och dricka vin.

When the cildren cry

I dag läser jag om fler barn som blir mobbade. Skolan är verkligen en krigszon där de svagaste peppras med kulsvärmar och nålstick varje dag. Som tur var tog ingen i vår klass livet av sig, trots den hemska atmosfären. Däremot gjorde en av mina klasskompisars storebror det. Han orkade helt enkelt inte med det han förväntades stå ut med i skolan. Frunktansvärt.

Det var speciellt en kille i min klass som var utsatt. Hela grundskolan. Han var ett lätt offer för han var liten, svag och luktade ofta illa. Alla, och då menar jag alla, var elaka mot honom nu och då. En del var det hela tiden. För ett antal år sedan hade vi en klassåterträff. Han dök upp till den iklädd kostym, han gick runt och minglade och det var så himla kul att se honom i full gång. Han hade inte det där oket på sina axlar längre, han var inte längre ett offer för våra gliringar utan äntligen såg vi honom för den han var. En trevlig kille, som egentligen aldrig gjort något fel.

Jag är fortfarande imponerad över att han vågade dyka upp. Och jag är fortfarande besviken över att en av mina gamla klasskompisar valde bort att ringa honom för att bjuda in honom till förfest. Hon vågade helt enkelt inte. Det var som om hon trodde att hon skulle bli smittad av något bara av att ringa honom. Jag ringde honom, han blev jätteglad och så dök han upp mest uppiffad av oss alla. Jag hoppas att hon skäms...

Have a break, have a ...

För övrigt är det inte särskilt ofta jag handlar smågodis för 264,50*! Men det gjorde jag i dag på lunchen. Nu ska jag bara hålla mig ifrån att äta av det.



* Jag ska ju ha fest nästa helg och det är bäst att passa på att handla de viktigaste partyingredienserna redan nu, innan löningen sinar...

UPPDATERING: Jag ljög i asterisken ovanför. Godiset var till Holländskan som en del av hennes present. Men eftersom hon läser bloggen kunde jag ju inte skriva ut vad godiset var till!

Högtravande

Hela lunchen pladdrade jag bort med Lantlollan i luren. Eftersom vi inte bor på samma plats får vi hänga lite per telefon och det var mycket trevligt, som alltid.

Vi pratade om bloggen och hur den pendlar mellan högt och lågt och Lantlollan refererade till ett samtal hon hade haft med Holländskan tidigare i veckan. De hade pratat om allt från bajs till amorteringar. Sådant gillar jag och då framför allt bajsprat. Bajs är ju kul!

Rökpaus

Jag bloggar egentligen alldeles för mycket när jag är på jobbet. Men sedan jag insåg att ett inlägg definitivt inte tar längre tid än en rökpaus slappnade jag av rejält. Så just nu tar jag en rökpaus helt enkelt...

Chloë

I går kom jag på vem bästa J är lik. Chloë Sevigny - fast bästa J är mycket snyggare. Så från och med nu är bästa J Chloë. Så var det med det. Det kan möjligtvis vara så att jag är lite skadad efter att ha sett hela säsong ett och de första tre avsnitten av säsong två.

Jag är fortfarande inte helt övertygad av serien, men det är skönt att ha något att slötitta på och jag har trott så länge att den här serien skulle vara något för mig så det är svårt att sluta på grund av det.

Bilden hittade jag här.

How cute am I?

Jag har beklagat mig. Känt mig osynlig. Oönskad. Knappt velat gå ut längre. Men i går vände det!

En aspackad kille på tunnelbanan i går kväll tyckte att jag var söt. Hurra för mig. Han var faktiskt ganska rolig när han bjöd mig på snus i ett försök att vara romantisk, frågade om jag ville ha barn (underförstått med honom) och när han frågade om det kanske fanns en möjlighet att vi skulle träffas igen. Jag tackade artigt nej till alla ovanstående frågor.

Det är märkligt ändå vad glad man blir av lite uppmärksamhet, om än från en dyngrak kille på tunnelbannan vid 23-tiden en onsdagkväll. Jag log för mig själv hela vägen hem.

Narkolepsi

Shit, jag nickade precis till här framför datorn. Jag tänkte att jag bara skulle blunda en liten stund. Jag är så himla trött och fattar inte vad det är för fel.

Det känns precis som det gjorde när jag praoade på ett företag som gjorde aluminumramar till fönster och dörrar. Det var tidiga morgnar och mycket trist. Så varje morgon gick jag och satte mig på toaletten minst en kvart och blundade en stund. Ibland somnade jag, ibland vilade jag bara lite. Men på det här kontoret har man full uppsikt över toaletterna, så jag kan ju bara inte gå in och sätta mig där...eller?

You've got mail

Ett mail landade i min inkorg i går. Ett mail från det jobb jag sökte i lördags som jag hoppades mest på. Det var ett väldigt kortfattat mail med instruktioner om var jag ska befinna mig och när - för de vill träffa mig!

Om exakt en vecka ska jag träffa dem och helt plötsligt inser jag att jag vet egentligen inte alls vad det här jobbet går ut på. Annonsen är extremt vag men jag tyckte att det lät kul... Så, det ska bli riktigt spännande att gå dit nästa onsdag och få höra vad de vill mig.

Sacketter

Jag körde igång Internet på grund av att jag skulle kolla en jobbrelaterad grej, och så hamnar jag här! Tänk så tokigt det kan bli.

Jag känner mig tung i kroppen i dag. Det blev alldeles för mycket smågodis och crostinis med tapenade i går. Inte bra. Men gott!

Problemet är att jag, efter tre veckors glatt ätande, har gått ner ett halv kilo. Vilket tar hål på min karaktär helt och hållet. Jag måste se på vågen att mitt ätande gör att jag går upp i vikt. Annars tror jag att jag är helt immun mot fett och socker och att jag kan äta hur mycket som helst. Inom det området kommer jag nog aldrig att växa upp. Så länge det finns godis, chips och glass inom räckhåll äter jag tills det är slut. Så är det bara. Tragiskt men sant.

Min vän Lantlollan har grym karaktär. Hon kan ha en påse Cheezballs liggande i skåpet hemma och äter bara några stycken när hon är sugen. När hon känner efter och känner att suget är borta slutar hon också att äta dem. Hon lever helt efter devisen "Kroppen är sugen på det den behöver". Så är hon smal som en vidja också.

Den karaktären önskar jag att jag hade. Min karaktär gör allt för att slippa tänka på jobbiga saker som att inte äta upp alla kakor i frysen och den hittar också på många snitsiga skäl för att saker och ting måste ätas upp. Min karaktär är i alla fall väldigt uppfinningsrik, det får jag ge den cred för.

Startblock

Ett bra sätt att skrämma sig själv till liv på morgonen är att inse att det sista man drömde innan klockan ringde var att man var på en spelning med E.M.D.

Baby Björn

Herregud, jag hamnade i värsta barnvagnsrallyt på väg tillbaka från lunchen. Inom loppet av 50 meter möttes, eller förbipasserades, jag av inte mindre än 12 barnvagnar med tillhörande bihang. Jag verkar bo i barnvagnarnas Mecka. Är det månne någon som försöker säga mig något? I så fall verkar det som om jag är extremt trögfattad...

Never let it go

Med risk för att låta bitter så har jag mycket svårt för par som vägrar släppa varandras händer oavsett vad som kommer i deras väg. Som paret jag såg i söndags som till och med höll varandras händer genom tunnelbanespärrarna. Det såg ut som om de lekte Bro bro breja.

Det kanske är för att jag aldrig varit en särskilt puttinuttig person och för att jag och E aldrig haft ett särskilt sockersött förhållande som jag känner på detta sätt. Är jag rent av avundsjuk? Hemska tanke.

Ge mig ett E

E åker halvVasan i dag. Startskottet går vid nio och jag är redan nu uppkopplad mot Vasalopps-sajten så att jag kan se hur det går för honom. Just nu tränar jag för fullt på hejaramsor här på kontoret.

Bortbyting

Tjugo över nio i går kväll ringde telefonen. Det var min bror på andra sidan luren och, till min förvåning, Världens sötaste brorson. Lillen hade feber så dagen var helt upp- och nervänd. Jag babblade glatt på tills jag hörde vad han sa.

Ginga Gea, ginga Gea... (Ringa E, ringa E)

Det var alltså därför han ringde. För att han ville prata med E. Inte med mig. Mitt favoritskap verkar vara som borblåst... Attans.

Parningsdans

"Jag är kär i dig!"

Det sa jag till E i går.

"Du brukar vara det när du kommer hem från dansen"
svarade E.

Jag insåg att så är nog fallet. Och slogs ännu en gång av hur viktig dansen är för mitt välbefinnande. Jag är så otroligt glad när jag kommer därifrån och översköljs av lyckliga känslor som bland annat manifesterar sig i att jag måste deklarera mina känslor högt och ljudligt.

Jag är så himla glad över att Journalistinnan fick mig att börja dansa igen efter 13 års uppehåll!

Snörvel

Jag behöver banne mig inte se någon gala. Det räcker med att jag läser tacktalen på oscar.com för att tårarna ska börja översvämma mina ögon. Fasen vad jag är blödig!

Empty spaces

Det känns lite tomt i dag. I vanliga fall brukar jag fortfarande ligga och sova vid den här tiden, efter den här natten. Men det här året tittade jag inte på Oscarsgalan. Och det känns tomt.

Min ritual brukar annars vara att försöka somna tidigt för att kliva upp precis innan sändingarna från röda mattan börjar. Sedan gråter jag mig igenom större delen av galan, vilket gör att jag lätt som en plätt håller mig vaken. Jag blir så glad och rörd för vinnarna. Det är riktigt mysigt att sitta uppe när de flesta andra sover. Gosa in mig i duntäcket och gå och poppa popcorn när jag blir lite hungrig.

I år hade jag inte sett så någon av filmerna, vilket gjorde beslutet att inte se galan lite lättare. Men, det känns tomt ändå...

Fyll gärna på med lite positiv energi inför veckan med det här:




UPPDATERING: Det här missade jag bland annat...

Application

Fem jobb sökta i dag. Varav ett som jag hoppas sådär jobbigt mycket på igen. Det får bli vad det blir. Jag känner mig i alla fall väldigt nöjd med mig själv. Nu ska jag gå och fräscha upp den här "husfrun" och göra mig själv presentabel för en sexmånaders bebis i Uppsala som jag inte sett sedan han var ett par veckor. Jag vill ju inte att han ska bli helt förskräckt när han ser mig.

Hausfrau

Förra fredagen bjöd vi föräldrarna på porterstek. I dag har jag förberett för en efterrätt som jag ska bjuda på om två (!) veckor. Nu återstår bara ett långkok, ett rejält storbyk och den årliga tvagningen så kan jag kalla mig för husfru utan att skämmas.

Filmkrönikan

Nu är jag extremt sugen på att se den kommande X-Men filmen. Märkligt. Bara sådär kom känslan över mig.

Jag är ju (inte så värst hemligt alls) förtjust i Tim Riggins i Friday Night Lights. Han är en riktigt härlig losersnygging med de mest fantastiska läppar jag sett. Nu börjar peppen för nya X-Men Origins: Wolverine. Yummy!

Krigsoduglig

Satan vad det viner runt husknutarna. Jag sitter på fjärde våningen. Särskilt högt är det inte, men det känns som om vindilarna letar sig in genom varje spricka i fasaden och virvlar runt min kropp. Jag sitter och småhuttrar och slås helt plötsligt av insikten att jag helt klart måste ha för lite underhudsfett. Jag som bara häromdagen tyckte att jag hade för mycket. Vilken tur då att jag åt glass med chokladsås i går och att det snart är lunch. Mina fettreserverer måste uppenbarligen fyllas på. Som det är nu skulle jag ju inte klara en ynka dag i krig...


UPPDATERING: Efter lunchen är jag lite bättre rustad för krig. Det var beasås och potatisgratäng till köttet. Mmm, beasås...

Bubblig

Det kan vara för att det är fredag i dag.

Det kan också bero på att vi hade en jättemysig kväll i går, med god middag och ett glas rödvin till.

Eller så är det bara så att vinden sakta men säkert börjar vända.

Vad det än beror på känns det så här i dag:




Skönt...

Just my luck

Ibland ska man ha otur också. Jag ringde på ett jobb jag har sökt. Det blev precis klart i dag. Kvinnan jag pratade med var supertrevlig och det kändes till och med som om vi fann varandra litegrann på telefonlinjen. Hon rotade fram min ansökan och då kom hon ihåg mig. Hon tyckte egentligen att allt med min ansökan var bra, hon hade till och med skrivit på min CV att hon tyckte att jag var intressant. Hon rabblade upp allt hon tyckte var positivt med mig och avslutade med att jag nog egentligen bara haft otur som inte blev kallad på intervju.

Gissa om jag ångrar att jag inte ringde tidigare...men kul att få höra att jag är lite bra ändå!

Barriärrevet

E har barrikaderat sig. I morse när väckarklockan ringde och jag rullade mot honom för att ge honom en godmorgon-kram tog det stopp vid E:s sänghalva. Där låg hans kramkudde som en stoppkloss för mig. Kanske är det min morgonandedräkt? Eller har jag kanske börjat lukta svett?

Medan vi vaknade till sade jag att vi lika gärna kan spänna upp ett hönsnät i mitten av sängen så att jag inte bara kan lyfta undan kudden och attackera honom utan måste hålla mig på min plats. E skrattade, men jag tror att han gillade idén i smyg...

Grounded

Åh vad jag tycker om mina vänner. Jag har nog de bästa i världen. De som låter mig älta och stöta och blöta utan att säga åt mig att skärpa till mig. Det skulle jag nog inte klara just nu och det förstår de. Snart, snart är jag redo att skärpa till mig ordentligt. Kanske till och med redo för att någon lappar till mig. Sådär som de gör i amerikanska filmer, i ösregn. Eller kanske jag borde lappa till mig själv framför badrumsspegeln.

Grönt är skönt

I går upptäckte jag något som jag aldrig reflekterat över tidigare. Jag insåg att jag inte är mycket för grönt. På Roomservice målade de om i ett av Sanna Kallurs rum och det blev grönt. Definitivt inget för mig!

Planlös

Det är i alla fall inte bara jag som är eller har varit planlös. Här är en annan rackare som har gjort stor succé, utan en plan.

Fast jag har i och för sig alltid varit en person med planer och mål, stora som små. Utan dem blir jag vilse. Utan dem blir jag en person som jag har accepterat men inte riktigt gillar.

Depp

Jag är så trött på mig själv och mina tycka synd om tankar. Jag vill bara kräkas på mig själv. Men, för att tillåta mig förakta mig själv ytterligare kommer här ännu en klagosång...

Jag har kommit på ett till Moment 22 som jag känner mig fastklämd i. Jag får ingenting av värde gjort på jobbet och då är frågan, hur ska jag kunna motivera för en eventuell ny arbetsgivare att jag är en duktig och drivande person? Jag känner mig ju helt värdelös!!

Stackars, stackars mig...och stackars alla krakar som läser det här inlägget för den delen...

Girl next door

Jag tycker om att vara tjej. Skulle absolut inte vilja byta. Men jag blir helt slut när jag tänker på hur vi tjejer kan bete oss mot varandra.

Nu har jag och mina kära vänner vuxit upp någotsånär. Hållit ihop länge har vi också gjort. Kärnan i mitt gäng har hängt ihop sedan högstadietiden. Vi har haft otroligt roligt tillsammans, men också gjort varandra ledsna under årens lopp.

Jag vet att jag har nämnt det tidigare, men när jag gick i mellanstadiet hade vår klass en hemsk tid. Jag hade en hemsk tid. Vi hade väldigt många tjejer i klassen och det märktes. En av dem (för övrigt en av mina bästa vänner i dag) blev den informella ledaren och det gällde för oss andra att vinna hennes gunst. Jag hade tur, för jag var hennes bästis. Men jag hade också otur, för när hon av någon anledning inte tyckte om mig en dag var det jag som förpassades ut i kylan.

Vi var långt mer avancerade på den tiden än vi är i dag när det gäller att tortera medmänniskor. Vi, som då och då eller alltid, var ute i kylan märkte av det direkt. Blickar som undvek oss, samtal som tystnade när vi kom nära. Det var psykisk terror på en väldigt hög nivå. Skolan var ju det enda universum vi kände till. Det var där vi skulle hitta våra vänner och hålla fast vid dem genom hela grundskolan.

Jag minns att jag ofta hade ont i magen. Jag minns också att jag kunde fantisera om att dö så att de som varit elaka mot mig kanske skulle ångra det de hade gjort. Men jag var ju också elak. För när jag fick vara med igen vände jag mig också ifrån de andra. De som alltid var förpassade till kylan utanför gemenskapen.

Livet i gemenskapen var inte alltid så lätt den heller. Eftersom jag var den som kunde kastas ut nu och då var jag också en ganska enkel måltavla. Det var mycket som sades då, om mig. Saker som det tagit mig lång tid att skaka av mig. Jag var lång (jag är ganska lång fortfarande), gick fult, hade ful putande mage (det här kunde gärna en av de tjockaste tjejerna i klassen påpeka, själv var jag 1,68 lång och vägde 52 kg), jag hade potatisnäsa, utåtstående haka och så andades jag konstigt. En av de bästa replikerna kom från en tjej som var lika lång som jag, men lite större. Hon var helt säker på att jag hade anorexia för "du är blek och glåmig och håret är alldeles glanslöst". Två år senare bad hon mig om tips för att bli lika smal som jag var.

Jag önskar att jag hade kunnat gå tillbaka nu, till de där småtjejerna som sade alla de här taskiga sakerna till varandra och göra slut på knivhuggen en gång för alla. Vi var alla bara rädda. Livrädda för att inte höra hemma någonstans och för att markera vår gemenskap behövde vi några som stod utanför. Jag önskar också att jag hade kunnat ge mig själv mer mod. Jag vågade aldrig stå upp för mig själv. I stället svalde jag allt som sades om mig och adderade det till klumpen i magen och i halsen.

Jag grät aldrig så att någon såg...

Toker, kloker och trötter

Jag är helt sjukt trött. Fattar ingenting. Trots att jag kom i säng i rätt bra tid gick det inte att kliva upp i morse. Jag tror att det kan ha något att göra med att jag är inne i en låg period just nu. Ingen vinter för mig utan en period där jag inte är riktigt med, där jag står utanför och tittar in. Där är jag nu. Och jag antar att det är det som gör mig så trött. Alla tankar jag måste parera och alla tårar jag inte vill gråta.

Det är en märklig känsla att vara ledsen när man egentligen inte har något att vara ledsen för. Att inte känna sig tillfreds när det egentligen är det man borde vara. Jag har nog för mycket tid att känna efter helt enkelt...och jag har varken lust eller ork att fylla den tiden just nu. Moment 22.

Face the reality

Jag jobbar hemifrån i dag. Inte det bästa när man känner sig trött och hängig. Men, jag sladdar inte runt i några mjukisbrallor. Nej, i dag har jag på mig min strandkjol. Svart, i mjukaste bomull och en massa stretch i. Jag skulle kunna förklara det med spärrballongsmagen från i går och att den gör sig ganska fint i svart från topp till tå. Men nej. I dag känns det som om det är sommar utanför fönstret. Bara på grund av att jag går barbent i min sommarkjol här hemma. Enkelt va!?


Problemet är när jag ska gå ner till tvättstugan. Jag rappar mig på allt vad jag kan så att inte mina grannar hinner se vilken idiot de har i sin trappuppgång...

Ballongdag

Om gårdagen var ballongmage så är dagen en sladdrig ballong som pyst ut luften sakta men säkert. Jag försov mig, har inte ätit någon frukost ännu och är allmänt orkeslös och apatisk.

Men den här veckan siktar jag mot heliumballong. En sådan som det är omöjligt att hålla nere, en sådan som bara strävar upp, upp, upp och inte tillåter sig annat än att sväva...

Dumheter

Inte överhuvudtaget vis efter förra veckans erfarenheter ligger jag tacostinn i soffan och funderar på hur mycket guacamole som måste sjunka ner i magen innan jag kan hugga in på tryfflarna som svärmor gav oss...

Iakttagelser

Det är bra med pappor som kan hjälpa till att sätta upp hyllor - nu är den uppe. Det blev grymt bra!

Det är mysigt att ha föräldrarna hos sig - i lagom dos. En helg, som den här, känns helt perfekt.

Ordet "knulla" finns inte i min mobils ordlista...märkligt eller hur!?

Expander

Vi har hållit på och jäklats med den hela veckan. En vägghylla som för en vecka sedan satt så fint ovanför tv:n. Full av cd-skivor och DVD-filmer. Men jag tyckte att den inte satt som den skulle. Alla skruvar hade nämligen inte fäst i väggen, och tre av sex känns sådär när hyllan riskerar att rasa ner på vår nya fina tv.

Så i tisdags fick vi hjälp av snälla kompisar att ta ner hyllan och sätta upp den igen - trodde vi ja. Det gick inte att sätta upp fanskapet igen i våra gipsväggar. Vi gjorde ett tappert försök i onsdags också med samma taskiga resultat. Under tiden har E gått och tittat snett på mig, för det här var ju min idé från början, och jag har haft dåligt samvete för att jag tyckte att vi behövde ta ner hyllan.

Men nu, nu ska hyllan upp. I morgon alltså. Då har vi både min pappa och E:s pappa på plats. Vi har riktiga expanderskruvar och ett gott, hrm, humör. Jag riktigt känner adrenalinet börja pumpa bara jag tänker på det...

Två timmar...

...tills mina föräldrar landar. Och i morgon kommer E:s föräldrar. Vi ska bjuda dem på en dundermiddag i morgonkväll. Planen är sedan att de ska bjuda oss på en dundermiddag på restaurang Restaurangen på lördag. Man får inte vara dum. Men jag ville bara slänga in en brasklapp ifall det är så att det är tunt om inläggi helgen - då har jag fullt upp med att agera värdinna och snäll dotter/svärdotter...

Puh, kan bli en tuff helg!

Ett inre organs dag

Alla hjärtans dag i dag. Jag och E gör som vanligt, det vill säga ingenting speciellt. Vi började så smått när vi blev tillsammans, eller rättare sagt E började så smått. Det första året tror jag att jag fick godis av honom. Året därpå hade jag dåligt samvete för att jag inte hade köpt något så då vill jag minnas att jag köpte en blomma till honom. Det året hade E struntat i att köpa något till mig eftersom han inte fått något året innan. Sådär höll vi på ett tag innan vi insåg att det inte var någon idé och lade ner hela skiten. Dessutom fyller jag år om precis en månad så jag vill hellre att E sparar sina pengar till dess. Jag räknar med en suverän present som vanligt!

Domestic disturbance

Små irritationsmoment i vardagen:

när spaghettistrån kokar ihop till en tjock spaghettiklump

att inte nagelklipparen är inställd så att naglarna faktiskt ramlar ner i toaletten istället för runtomkring den

att köksfläkten, trots mitt händiga fix för att den ska göra det den ska, inte gör det den ska

att det luktar bränt på min sida av sängen (hur vädrar man en resårbotten?)

skor som står mitt framför ytterdörren så att jag ramlar över dem när jag ska ut

att det blir stökigt inom ett dygn efter att städningen är gjord

Sleepless in Söderort

Jag har sovit grymt dåligt i två nätter nu. Ligger som på helspänn och känner mig helt klubbad när klockan ringer. Det är många olika tankar som rusar runt i huvudet och jag känner mig stressad, egentligen helt utan anledning. I morgon kommer mina föräldrar hit och på fredag kommer E:s föräldrar. Alla ska sova hos oss. Det skulle möjligen kunna vara en av sakerna som stressar mig lite. Inte för att de är jobbiga att ha hos oss, mer för att jag känner att jag vill att vårt hem ska se trevligt ut när de kommer. Varför känner jag den pressen när E inte gör det?

Fågel, fisk eller mittemellan

Tidigare i dag skrev jag till en kompis att det jag uppskattar med bloggen är att det är tillåtet att blanda högt och lågt, precis hur som helst. Denna tes får verkligen dagens bloggande visa. Även om jag till största delen hållit mig under bältet...

Jag är på jakt efter den perfekta ringsignalen. Jag behöver egentligen en gammaldags plingeplong-signal som ingen annan har för att jag ska höra att det är min telefon som ringer. Med min nya telefon har jag gjort försök med ett Kent-intro, någon kass signal som telefonen har inlagd redan när man köper den, en Counting Crows låt och en med Gwen Stefani. Nu har det också gått så långt så att mina kompisar får fråga mig lite försynt om inte min telefon ringer, för jag hör inte åbäket.

Just nu är det ytterligare en Gwen Stefani låt som får göra ett försök i min jakt på det perfekta ljudet!

One hand in my pocket

Jag och en kompis hade en mycket intressant diskussion för ett tag sedan. Vi pratade om onani och om hur lite vi, som tjejer, har pratat om ämnet jämfört med våra andra sexuella erfarenheter.

Bästa J fick genomgå ”the talk” med sin mamma för länge sedan. Den mamman gjorde klart för henne att alla onanerade, så även hon. Min kompis ville bara gå och dö och försökte glömma det här så fort som möjligt. Men hon hade hört det i alla fall. Hennes mamma onanerade! Jag fick aldrig något sådant snack. Ibland kan jag också tänka att det skulle ha varit bra att få. För trots att man inte vill veta någonting om ens föräldrars sexliv finns det ändå en viss trygghet i att veta att till och med de gör det.

Själv växte jag upp med den inställningen att alla killar onanerade till höger och vänster. Men det var lite mer oklart för mig om tjejer verkligen gjorde det. En av mina klasskompisar frågade mig och ett par andra tjejer när vi gick i mellanstadiet om vi någonsin hade onanerat. Under den här perioden hade vi bara precis börjat utforska våra kroppar och jag svarade med en motfråga, om hon hade gjort det någon gång. Aldrig i livet, svarade hon. Fy fan vad äckligt! Efter det var det ingen som vågade bekänna något även om vi hade velat. Den kommentaren förstörde ganska mycket för mig, för gjorde ingen annan ”det där” så kunde ju inte jag göra det heller.

Sedan Världens Sötaste Brorson kom till världen har jag också funderat en del på hur vi förhåller oss till pojkars och flickors utforskande av den egna kroppen. VSB går ju och pillar på sin lilla snopp så snart tillfälle ges. Så fort den får se dagens ljus är han där och drar i den och vi vuxna bara bekräftar att han har en snopp, varje gång vi ser honom göra det. Svårare är det med småtjejer. Där kan det snarare vara så att de uppmanas att ”sluta gräva” och pillandet får absolut inte ske bland folk. Redan där sätts standarden, att det är mer okej som kille att röra vid sig själv och det är mer tabu som tjej.

Det här tabut känner jag att både jag och mina kompisar till stor del också har lagt på oss själva, genom att aldrig prata om onani. Så nu, i vuxen ålder, tycker jag att det är otroligt befriande att få lufta mina tankar och funderingar tillsammans med mina vänner.

Lovebombing

Jag tycker rent generellt att jag är en ganska trevlig sambo. Jag försöker fixa lite vardagsmys nu och då med tända ljus, jag är omtänksam och ganska rolig (om du frågar mig alltså).

Men i går var det andra bullar. Med försenad PMS, som resulterade i vilda humörsvängningar, och med en mage full av ägg, chili con carne och laxerande halstabletter var det inte för inte som E drog ett par extra djupa andetag innan han kom in i sovrummet. I går förtjänade han någon sorts medalj!

Teaser

Man kan vara ganska säker på att man har en intressant dag framför sig när det sista man ser innan man vaknar är Martin Timell komma flytandes i en eka, naken, med snoppen dragen bakåt.

Intresseflagga

Jag åt det här till lunch:

och så två sådana här:

Har ni antecknat det ordentligt nu!?

Bilderna lånade jag här och här.

Sisten i

Jag visste att det skulle bli så. Men kunde ändå inte låta bli att hoppas. Jag gick inte vidare till intervju på det där jobbet jag så gärna ville ha. Fan också.

Varför är jag så dum så att jag, någonstans innerst inne, tror att de ska gå enbart på känsla och välja mig när det finns så många bra och kvalificerade människor i den här världen?

Facit

Veckan som snart är över har jag:

ätit en semla
ätit en halv pizza
druckit vin tre kvällar
ätit mängder av smågodis
försökt vara nyttig en kväll - den urartade i en orgie i morotsstavar, dipp, popcorn och choklad
ätit bearnaisesås tre gånger, middag, lunch och middag
dansat en gång

och slutligen - gått upp ett kilo

mycket märkligt...

Andas

Jag ligger och läser och hör hur du andas bakom mig. Dina lugna, djupa andetag. De som direkt skvallrar om att du sover. Jag försöker falla in i din rytm, men du har en alldeles egen rytm som jag inte kan härma. Bara lyssna på och bli trygg av. När jag släcker lampan kramar du om mig lite extra, men fortfarande är det de lugna, djupa andetagen som du andas.

I mörkret, när dina andetag är allt jag hör, känns det som om allt jag någonsin oroat mig för kommer att ordna sig. Jag kan aldrig känna mig tryggare än jag gör där, i mörkret, värmen, i vår kokong. Jag somnar till dina andetag.

Självgod

I dag är jag sådär nöjd med mig själv igen. Jag har städat (och den här gången ingick dammtorkning!) och tvättat. Dessutom har jag börjat sätta in Thailandsbilderna i ett av mina resealbum och så har jag lagt in en massa braiga låtar i mobilen. Skönt att äntligen ta tag i de där småsakerna som jag tänker varje dag att jag borde göra. Det blir jag bara stressad av. Därför ska jag inte prata eller skriva om mitt jobbsökande i dag, det kan bara dra ner mig i skiten igen.

E åkte iväg tidigt i morse till Dalarna. Han och en kompis ska ha ett litet "träningsläger". E har fått för sig att han ska åka längdskidor i något sorts lopp som ska gå snart och jag fattar inte hur han ens kom på tanken. Han har såvitt jag vet inte stått på ett par längdskidor sedan vi blev tillsammans i oktober 1996! Men, är huvve' dumt får kroppen lida. Och det lär han få göra i helgen. Hehe.

Jag ska strax inta soffläge och bara mysa för mig själv och gotta mig i hur duktig jag varit i dag.

Sträck ut din kärleksfulla hand

Fredagstipset till bästa J

Blonde

Blondin igen. Så nu borde jag banne mig ha roligare, eller?

Det var ett tag sedan jag var blond, men det känns bara bra. Min frisör tycker att jag ser lite för snäll ut som blondin, men jag är ju snäll - för det mesta.

För att gaska upp mig själv köpte jag lite prylar på Make Up Store och det hjälpte banne mig. Hem för att piffa och beundra min nya hårfärg i spegeln och sakta men säkert börjar jag känna att det kanske är dags för ett glas rödvin. Det är ett säkert tecken på att fredagen är här.

Nu hoppas jag att vi alla får en grym helg, vad vi än har tänkt oss!

Blä

Så känns det i dag bara...

Fattiglapp

Jag är pank. Som vanligt i början av månaden. Men nu vet jag vad jag kan skylla på. Jag var hos tandläkaren i går, eller inte ens tandläkaren utan tandhygienisten. Hon skrapade lite, putsade lite och tog två röntgenbilder. Allt till det facila priset av 830 kr! De kronorna känns det bra att skiljas från, verkligen.

Dessutom ska jag klippa min lejonman i dag och så ska jag bli blond igen. De kronorna känns det lite bättre att skiljas från, men de bidrar ju ändå till avgrundshålet i min ekonomi.

Jag hatar att vara fattig och jag är värdelös på att vara ekonomisk. Ingen bra ekvation.

/Civilekonomen

Kristall

Jag känner mig skör i dag. Som om minsta lilla vindpust skulle kunna dänga mig i backen med ansiktet före. Jag gråter för minsta lilla också. Det räcker med ett sms från mammi för att sätta igång mig. Jag är sorgsen och har ingen aning om varför. Men jag vill inte gå i tusen bitar. Så jag klamrar mig fast vid allt det lättvindiga jag har tillgängligt i dag. Då slipper jag känna efter så mycket...

Risgryn

Jag och E hade stora planer i morse. Vi skulle gå upp tidigt och äta grötfrukost. Jag äter alltid gröt på morgonen och ungefär en gång per år får E för sig att han gillar gröt. Så i morse var det dags. Min klocka ringde först. Snabbt som attan stängde jag av den. E:s klocka ringde tio minuter senare och han var lika snabb han. Det slutade med att jag hade mer bråttom i morse än jag normalt har och grötfrukosten - den blev det ingenting med.

Musikenergi

Jag och bästa J såg Angie Stone på Berns i går. Jag hade tänkt köpa någon av Angies skivor, men det blev aldrig av, så jag kom dit och kände knappt igen en enda låt. Men jag gillade ändå konserten. Hela bandet, körtjejerna och Angie var så otroligt proffsiga. Angie gjorde hela tiden reklam för sin nya skiva (man får inte vara dum) men hon jobbade också hårt på att få igång oss stela svenskar som klappade lite tafatt från början. I slutet släppte publiken loss och hon fick till och med igång riktigt bra allsång några gånger. Kul! Jag gillar verkligen att gå på konsert. Det är i princip alltid värt pengarna. Dessutom var det mysigt att ta ett glas vin och prata lite med bästa J innan konserten drog igång.

Så trots att jag är trött i dag, jag kom hem vid ettiden, är jag ändå glad och nöjd efter gårdagens energipåfyllning.

Den enda låten jag kände igen:

Coffebreak

Varför dricker jag inte kaffe?

I vanliga fall skulle jag ha ett bra svar på den frågan. Men i dag när det kom besök på lunchen, jag var den enda som var inne på kontoret och de efterfrågade kaffe i väntan på den de skulle besöka fick jag grava svettproblem och hade inget svar överhuvudtaget på frågan. Jag försökte hålla masken och pysslade i köket medan jag undrade var i helskotta filtren fanns, hur mycket vatten som skulle kunna vara ok och vart det där förbannade kaffet fanns. Det slutade med katastrof. Jag tror det åtminstone. För kaffet som jag hällde i bryggen var kokkaffe (varför har de ens det på kontoret när de bara har kaffebryggare där) och det upptäckte jag först efter att jag satt igång den där manicken.

Nu har jag gömt undan mig på ett kontor med dörren stängd och jag räknar med att inte sticka ut näsan utanför förrän besöket har gått. Jag hoppas att de inte var så kaffesugna...

Av med skjortan

Äh, nu skiter jag i den här sugiga dagen och gaskar upp mig med lite Matt Damon som svar på Strawberry milkshakes roliga inlägg.

Enjoy!

Things can only get better...eller?

Nu har jag sjuk mensvärk också.

UPPDATERING: Och mina tår håller på att trilla av. Förmodligen har jag redan förfrusit dem eftersom det verkar som om mina nya, snygga stövlar inte är helt vattentäta...arrrgh

Helvetesjävlaskit

Beroende på hur den här dagen artar sig kan det tänkas vara en av de sämsta hittills.

Jag har sovit sjukt dåligt i natt. I tvåtimmarsintervall. Jag hade jättesvårt att somna, vid tvåtiden vaknade jag av jordens svettattack, vid fyra gick något jäkla alarm på mobilen igång och vid sex satte jag mig upp i sängen helt säker på att jag försovit mig.

Nåväl, humöret var ändå ganska okej. Jag och E skulle till och med promenera tillsammans till tunnelbanan, vilket vi nästan aldrig brukar göra. Nu förstår jag varför. Helst vill jag skylla allt på E för det började med att han blev på sjukt dåligt humör för att vädret var så uselt. Sedan började vi diskutera privatekonomi och humöret sjönk ytterligare. Tillslut drog jag en syrlig kommentar om vårt bröllop som aldrig kommer att bli av och där skildes våra vägar.

Tur att jag ska på Angie Stone med bästa J i kväll. Nu kan det bara bli bättre...

Nattsvart

Och nu är det kolsvart igen. Underbart är kort. Men då får jag passa på att se det från den ljusa sidan. Jag ska gå upp jättetidigt i morgon, då kan jag verkligen passa på att njuta av det underbara morgonljuset. Jag kommer att vara sååå pigg och fräsch och inte alls se ut som om jag blivit överkörd.

Visst sägs det att ett mantra tillslut blir en sanning om man upprepar det tillräckligt många gånger?

Drömmen om ett ex

Jag drömde om ett ex i natt. Min före detta chef mer specifikt. Hon och jag gick inte ihop för fem öre. Jag hade aldrig varit med om det tidigare så det tog ett tag innan jag överhuvudtaget fattade vad jag gjorde för fel. Vi skulle bara inte ha jobbat ihop, punkt slut. Vi tog fram de sämsta sidorna hos varandra.

Men eftersom jag är jag och står på min sida kan jag ju roa mig med att räkna upp vad jag tycker att hon gjorde fel.

Hon förutsatte att allt jag gjorde skulle bli fel (vilket det sedermera också blev - självuppfyllande profetia någon!?). Hon kontrollerade minsta lilla sak jag gjorde. Hon tog kred för det jag hade gjort bra. Efter en timmes "utvecklingssamtal" där hon spenderat tiden med att förklara för mig vad jag gjorde fel/dåligt frågade jag om hon hade något positivt att säga. "Du är en jättetrevlig tjej", fick jag till svar.

Listan skulle kunna göras mycket längre, men av självbevarelsedrift har min hjärna lagt ner tankarna på hur otroligt dåligt jag mådde under det år vi jobbade tillsammans.

Hur som helst drömde jag om henne i natt. Vi såg exakt likadan ut i håret förutom att hon såg fräsch och nypiffad ut och mitt hår var råttfärgat. Helt otippat hade vi ganska trevligt, jag kunde till och med dra några ironiska skämt om hur dåligt vi jobbade ihop och hon skrattade. Precis när vi skildes åt sade hon dock att jag såg lesbisk (!) ut.

Märklig dröm och vem vet, kanske möttes vi drömmen och har gjort upp med varandra för gott. En sak vet jag dock säkert och det är att den där tjejen kommer att göra en grym karriär. Man är inte så där duktig på att trycka ner andra för ingenting och jag önskar henne lycka till - så länge jag inte står i hennes väg.

Varde ljus!

Åh äntligen har det vänt! I morse promenerade jag och bästa J till jobbet och den tid det i vanliga fall är kolsvart började det nu ljusna. Jag älskar ljuset och är så lycklig över att det börjar komma tillbaka.

Vojne vojne

Vart tog den här dagen vägen??

Jag har fått stävja illamåendet hela dagen med att äta. Hittills har det fungerat alldeles utmärkt. Men vad ska jag nu hitta på när både chipsen, godiset och glassen är slut?

Förgrymmade bästa J och den där helvetiska päronvodkan!

Mättad

Vi var på en mycket trevlig middag i går hos Redaktrisen och Informatören. E hade önskat maten, mexikanskt, och det gjorde han verkligen rätt i. Det var supergott. Men jag är mätt fortfarande.

Vi fyra har inte känt varandra så jättelänge, men de är sådana personer som man kan känna sig hemma med direkt. E kände sig till och med så hemma så han tog med sig en tidning in på toaletten. Det är en fin komplimang det!

I kväll är det peppfest för Förskollärarinnan som måste förstå att hon är "better off" utan sin idiot till pojkvän. Jag hoppas att hon får extremt mycket uppmärksamhet i kväll.

Honeypie

Dagens fråga: Är man en tant eller har man bara ont i halsen när man i sin handväska har en flaska flytande honung med sig till kontoret?


Dagens svar: Personligen anser jag att man bara har ont i halsen. Tydligen finns det andra åsikter i frågan dock.

Fredagstankar

Jag fattar inte att det redan är februari. I den här takten är jag och E i Barcelona i morgon och i övermorgon är det jul igen.

I morse "sminkade" jag mig. Jag använder sminkade på ett mycket löst och ledigt sätt, men jag satte på mig lite färg på ögonbrynen och på ögonfransarna i alla fall. Jag visade resultatet för E och fick då höra att jag är snyggare med smink på. Mäh, jag som trodde att han tyckte jag var vackrast au naturel. Snart ber han väl mig behålla korsetten på i sängen*...

Första dagen på kontoret på tre veckor. Skönt att inleda med en fredag. Jag hade med mig frukostmackor så att de skulle tycka att det var roligt att jag var tillbaka. Jag tror att det fungerade.



*Jag har ingen korsett...än i alla fall

Är jag vad jag äter?

Jag såg Du är vad du äter i går med Anna Skipper, som vanligt, på sina höga hästar. Av någon anledning fastnar jag alltid i det där programmet. Och av någon anledning blir jag alltid hungrig när jag tittar på det! Det var riktigt tur att jag inte hade något godis hemma i går för då hade det slunkit ned medan jag tittade på programmet. I stället blev det ett par mackor, trots att jag egentligen inte var särskilt hungrig. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, den där Anna Skipper kommer att förstöra min figur...