Jag behöver banne mig inte se någon gala. Det räcker med att jag läser tacktalen på oscar.com för att tårarna ska börja översvämma mina ögon. Fasen vad jag är blödig!
En norrländsk hemvändare, vilse i pannkakan och lätt förvirrad överlag. Vill skriva, men vågar inte riktigt försöka av rädsla att misslyckas. Tragiskt men sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar