Jag har beklagat mig. Känt mig osynlig. Oönskad. Knappt velat gå ut längre. Men i går vände det!
En aspackad kille på tunnelbanan i går kväll tyckte att jag var söt. Hurra för mig. Han var faktiskt ganska rolig när han bjöd mig på snus i ett försök att vara romantisk, frågade om jag ville ha barn (underförstått med honom) och när han frågade om det kanske fanns en möjlighet att vi skulle träffas igen. Jag tackade artigt nej till alla ovanstående frågor.
Det är märkligt ändå vad glad man blir av lite uppmärksamhet, om än från en dyngrak kille på tunnelbannan vid 23-tiden en onsdagkväll. Jag log för mig själv hela vägen hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar