love is like an energy

det är helt sjukt längesedan jag var ute. alltså ute ute, med målet att dansa in morgonkvisten. jag saknar det inte så värst mycket. det jag däremot kan sakna är den här känslan av att allt är på topp som vid sällsynta tillfällen kan uppstå vid en utgång. de gånger när jag omges av ett energifält som är oemotståndligt och som omgivningen hjälplöst sugs in i.

en av mina bästa utgångar någonsin är när jag och bästa J gick ut. hon bodde redan i hufvudstaden och jag var nere på en anställningsintervju. på kvällen gick vi ut och jag ville aldrig att kvällen skulle ta slut. vi drack och vi dansade och brydde oss egentligen inte så mycket om vår omgivning, vi hade tillräckligt kul bara vi två. men gosse, vad omgivningen brydde sig om oss. vi blev bjudna på drinkar till höger och vänster, okända killar stoppade mig mitt i steget för att på något vis fånga mig men jag och J - vi bara dansade. vi existerade i vår egen bubbla av uppsluppenhet och kärlek. jag minns att vi ramlade ut på gatan strax efter fem på morgonen och fåglarna kvittrade och morgonen ljusnade. än i dag kan jag uppfyllas av den där känslan jag hade i kroppen på morgonkvisten. men känslan jag känner i dag är bara ett blekt substitut i jämförelse. att försöka beskriva den i ord blir också det futtigt men total lycka i nuet kan nog komma ganska nära.

stilla natt

alldeles nyss när jag var på väg till mitt ICA för att hämta ut ett paket, med en massa feelgood-filmer och två skivor jag är spänd på, var det nästan så att jag hejdade mig själv ett slag. jag kände mig så otroligt tillfreds med tillvaron. det är fredag. kursen har varit bra. jag hade bra musik i hörlurarna, och livet leker bara. inte svårare (eller enklare) än så. mycket skönt.

mitt i den här tillfredställelsen dyker också "the power of love" med frankie goes to hollywood upp. det är ju den ultimata kärlekslåten. plötsligt är jag tillbaka på det lokala ungdomsdiscot i stan, där vi hängde på fredagarna. plötsligt trånar jag efter Jon igen, som då var den snyggaste kille jag någonsin sett. drömmen var ju om man kunde ha så tur att Jon möjligtvis kunde tänka sig dansa med en och att vi tillsammans skulle virvla runt i en dans med dubbelsteg till den här smäktande balladen. dubbelsteg, det var höjden av coolhet det och oj vad jag övade hemma. om nu Jon mot förmodan skulle bjuda upp så var det bäst att vara förberedd. sedan övade jag lite kyssteknik på handen också, för man vet ju aldrig vad som kan hända när Jon bjuder upp...


*Jon bjöd aldrig upp. Dubbelsteg är jag dock fortfarande grym på, men kysstekniken vågar jag inte uttala mig om

kurs med kurt

första dagen på säljkursen är avklarad. nu kommer resten av kvällen att bestå av att plita ner en marknadsplan. jag är mycket opeppad. helst skulle jag mysa med en trött e som kom hem nyss.

en liten iakttagelse bara innan jag kastar mig in i marknadsplanernas förtrollade värld. en av kursdeltagarna i dag envisas med att uttala "acceptera" som "asseptera". det är ett uttal jag aldrig kunnat förlika mig med. i slutet av dagen satt jag i princip bara och väntade på nästa gång han skulle säga asseptera. synd på en så trevlig karl.

försäljningsavancemang

tre snabba:

jag ska precis ta mig iväg för att gå på en säljkurs i två dagar. jag hoppas att vi inte behöver ta så många anteckningar. planen är att jag ska avancera min försäljning.

jag vinkade precis av min vän ET som har bott här sedan i söndags. mysigt att få rå om henne lite och bara hänga tillsammans. när jag är uppe i huset vid havet är det ofta så hektiskt så det var skönt med lite lugn och ro.

i kväll lär det bli operation ta hand om e. han har sovit borta i natt (julfest med jobbet) och jag fick ett "puss och godnatt"-sms vid tjugo över fem i morse...

kill your tv

i går slängde e ur sig frågan om vilken tv-serie man blivit mest berörd av - alla kategorier. mycket svårt och vi kastade ur oss både komedier och dramor. vi kom också på de här serierna man såg som liten, nord & syd, V, alf, falcon crest, bevvan och allt som man satt och glodde på. vi undrade samtidigt om de verkligen var så bra eller om det bara var att man tittade på det för att man inte hade något val? i miniserieväg är det definitivt stolthet och fördom som är min favorit. den kan jag se hur många gånger som helst! i serieväg är det svårare. men när e slängde ur sig kalla fötter föll mycket på plats för mig. den hade allt, kärlek, drama, tårar och skratt. så just i dag röstar jag på den. i morgon skulle det kunna se annorlunda ut för jag är inte sämre än att jag kan ändra mig.

Bilden är lånad från televisionheaven.

kyss mig i ...

i natt drömde jag att e och min bästa vän kysstes. jag tog dem båda hårt i öronen men det verkade inte ge något resultat. e var mest bara tyst och min bästa vän käftade emot min utskällning och tyckte att det var väl bättre att hon kysste honom än att någon annan gjorde det. av någon anledning kunde jag inte resonera med hennes logik, vilket gjorde mig mycket frustrerad.

kort därefter drömde jag också att min mor hade sex med en annan man. inte så att jag såg dem men jag förstod vad som pågick. nu kommer resten av dagen att gå åt till att sudda bort bilderna jag har i huvudet...

Kniiiiip

huga vad trist jag känner mig på bloggen just nu. har inga idéer. i alla fall inga som jag orkar skriva om med en gipsad högerarm. det enda som händer är att jag studerar gipset för att se om det börjar bli lite läbbigt ännu och att jag funderar på hur äckligt det ska hinna bli innan jag får ta bort det. och så undrar jag såklart varför de envisas med att linda gipset med vit gasbinda. skulle det vara helt galet med svart i stället? eller en snyggt grafitgrå? nej, nej vitt ska det tydligen vara! barn får åtminstone välja mellan blått eller rosa!

ja sedan är det ju det här med övningarna. enligt uppgifter från sjukgymnasten ska jag knyta högernäven och sedan spreta med alla fingrarna 50-100 ggr i timmen! tjena! 3-5 ggr per dag ska jag också låta tummen möta var och en av de andra fingrarna och sträcka upp båda armarna i luften. om jag bloggar mer sällan nuförtiden beror det på att jag är fullt upptagen med att knyta högerhanden och spreta med fingrarna, knyta högerhanden och spreta med fingrarna, kn......

pantomim

jag har en fascination för videos där folk mimar. kanske jag önskar att jag en gång skulle få mima till en låt som jag gillar? vad vet jag. hur som helst tänkte jag dela med mig av tre videos jag gillar, mycket för mimandets skull (och i en av dem är kid rock INTE med konstigt nog...han verkar ha samma fetisch som jag)





och det här är min absoluta favorit av de tre, men tyvärr kan jag bara länka till den

this is your wake up call

jag inser nu, när tanken är att jag ska sitta framför en dator hela dagen, hur svårt det är att skriva med en gipsad högerarm. dessutom ska jag hålla handen i högläge mest hela tiden vilket inte riktigt fungerar när tangenterna ska knappras på. det positiva med det hela är väl i stället att jag tvingas ringa mer, för det finns liksom inte så mycket annat jag kan göra.

här kommer i alla fall två bilder av hur mitt liv ser ut i dagsläget...

min stackars högerarm som faktiskt klarar sig riktigt bra bara jag gör mina övningar ordentligt och inte gör några oöverlagda hastiga rörelser med fingrarna...

de fördömda ylletofflorna som har tagits tillbaka på nåder efter att de (jo, för det var deras fel) orsakade fallet som ledde till ovanstående gipsning

min date med Harry

fredagen och lördagen spenderades i princip helt och hållet med harry p. oj vad spännande den var. det blev inga tårar på slutet men dock lite fniss faktiskt. generellt har jag svårare att gråta till böcker än till filmer, vilket i sig är märkligt eftersom jag lever mig in i böckerna otroligt mycket. de böcker jag har gråtit till är snäcksamlarna av rosamunde pilcher (storböla är kanske ett bättre ord i det fallet) och flyga drake av khaled hosseini. det finns säkert någon till, men de är inte många.

Do you ever get that "not so fresh"-feeling?

första hårtvätten är avklarad. shit, vad svårt det var att klämma ur shampoo och balsam ur flaskorna och att bara mojsa in det i håret med en hand. jag vågar påstå att åtminstone hälften av håret är rent i alla fall. sedan insåg jag en annan sak; hur ska jag kunna raka mig? jag nämnde för e att han kommer att bli tvungen att hjälpa mig med det och jag kan meddela att han inte blev överförtjust vid tanken. ännu värre blev det när jag också tyckte att han kunde hjälpa mig att fila fötterna någon gång. jag undrar om han verkligen menade det här med att passa upp på mig som aldrig förr?

mumiens återkomst

det blev gips... i fyra veckor! ganska perfekt ändå om man betänker att det är precis då vi ska åka upp till huset vid havet och sedan åker vi direkt därifrån till thailand. så fyra veckor med det här paketet klarar jag lätt som en plätt. dessutom har e sagt att han ska passa upp på mig som aldrig förr. det ser jag fram emot!

The story of my life

okej, nu blir det bara små bokstäver. eftersom jag inte kan ta mig för så mycket annat tänkte jag att jag kunde roa mig med att ranka mina värsta klumpedunsfasoner. så här ser det ut hittills i mitt liv:

1. det måste ändå vara gårdagens fall. eller så kanske det är så att det senaste alltid känns värst. men jag har nog aldrig känt mig så ograciös, eller jo, det har jag nog faktiskt (se punkt 3)

2. en svimningsattack på en skivaffär. jag har gett blod och på väg till jobbet stannar jag till för att lyssna på en skiva i en liten skivaffär. medan jag har hörlurarna på mig känner jag hur det börjar flimra för ögonen och jag blir alldeles svettig. eftersom jag aldrig svimmat förut känns symtomen inte alls igen. rät vad det är så ligger jag i världens skönaste säng och lång, långt borta hör jag en avlägsen röst som säger: "hon sa att hon tyckte det var varmt". jag tittar upp och inser att jag ligger på golvet i butiken och har tre karlar som står över mig och betraktar mig med oroliga blickar. "hur gick det?" frågar en av dem. "bra" svarar jag. men egentligen gjorde det inte det för jag tror att jag fick någon sorts hjärnskakning. jag köpte skivan i alla fall. dawson's creek soundtrack...

3. dödshoppet i dansen i våras. om jag iddes skulle jag länka till mitt gamla inlägg. men jag nöjer mig med detta: dans, piruett i luften, brak ner i golvet, ajaj i foten.

4. jag har lyckats med konsten att gå rakt in i en lyktstolpe. det var när jag var sju och hälsade på min morbror i stockholm. han och hans fru gick och tittade på något som hände vid vattnet och jag försökte förstå vad de såg och pratade om och så TJONG! rätt in i en lyktstolpe med väster sida av ansiktet.

5. en sen nyårsnatt eller tidig nyårsdagsmorgon fick jag, e och några av våra vänner för oss att vi skulle basta. jag ordnade glatt ihop lite grogg i en pet-flaska och stegade mot bastun. några av killarna hade redan duschat och gått in i bastun så det var lite blött på golvet. rätt vad det är halkar jag i en liten vattenpöl, faller pladask baklänges, tappar handduken och slår i bakhuvudet och höger armbåge. där ligger jag, spritt språngande naken, inför hela gänget som ska in i bastun. armbågen känner jag av än i dag.

6. trampett i skolan. finns det något värre. vi hade en idiot till gympalärare som tyckte att vi skulle hoppa över de blå rektangulära mattorna. det var väl ok så länge som de låg med långsidan neråt men rätt vad det var ställde han upp mattan på högkant. det gick ett sus av förvåning genom klassen. menade han allvar? det verkade så. de första som hoppade över var såklart trampett-experterna i klassen som seglade över madrassen, lätt som en plätt. sedan var det min tur. jag tog sats, sprang allt vad jag orkade, hoppade upp på trampetten och hade en himla fart där jag flög som en projektil precis rakt mot den blå madrassen. ur den här synvinkeln verkade den vara mer en mur än en halvmjuk madrass. dessutom är de där jäkla madrasserna styvare än de ser ut att vara så nacken min stukades till ordentligt. behöver jag tillägga att ingen fler behövde göra hoppet efter min kraschlandning.

7. inte nog med att jag har promenerat in i en lyktstolpe, jag har lyckats cykla in i en sådan jäkel också. jag skjutsade min vän m-l på cykel, vi gick väl i mellanstadiet, och hade vridit på huvudet för att prata med henne. plötsligt tog det bara stopp på cykeln och vi ramlade åt sidan. bäst av allt var kommentaren från en av småkillarna på kvarteret. "och utan cykelhjälm!!!"

8. på jeepsafari på aruba hade vi varit och badat i en sådan där naturlig pool. det var klippigt och halt och på väg tillbaka till jeepen håller jag på att tappa balansen. jag vräker mig fram mot kvinnan framför, som på något sätt lyckas bibehålla balansen, och slår samidigt i höger ringtå in i en sten. resten av resan såg tån ut som en rödlila prinskorv.

9. när jag åkte snowboard i ammarnäs sa jag, på riktigt, att nu tar vi sista åket. ett par meter ner i backen ramlar jag bakåt, tar emot med höger hand och en benflisa i handleden bryts loss. samma kväll fick jag magsjuka. det kan vara ett av de sämsta påsklov jag haft.

10. slutligen ett tips från mig till dig. om du hoppar från en tio-meters trampolin sära inte på benen!

Dunderklumpedunsan

Nej. Nej. Nej. Nej. Neeej! Jag blir så trött på mig själv. I går gick jag och E och pysslade lite hemma. Städade och tvättade och jag donade lite med min nya mobil. Rätt vad det är får jag för mig att göra en dubbelpiruett, i yllesockar, på parkettgolvet. Jajamen, jag dundrar såklart ned i golvet och stukar till höger handled rejält. Resten av gårdagskvällen skrattade jag och grät omvartannat. Det lär ha sett helt sjukt roligt ut när jag föll men det gjorde riktigt ont samtidigt. Och så skäms jag ju för mig själv. Hur dum får man vara!? Så nu sitter jag här med höger hand på vänster axel och väntar på att klockan ska bli 11. Det är då jag har tid på vårdcentralen. Sköterskan jag pratade med trodde i alla fall att ingenting var brutet eftersom jag kan röra fingrarna, så det känns ju hoppfullt.

Om det är ovanligt många stavfel i detta inlägg beror det på att jag kör pekfingervalsen enbart med vänstern och det är jag inte riktigt van vid att göra...

Squeaky clean

Det är en viss typ av tjejer som fascinerar mig. Har alltid gjort. Jag kan inte låta bli att stirra på dem när en av dem råkar äntra mitt synfält. Det är de där perfekta tjejerna. De med kläder som alltid sitter precis som de ska och där varje hårstrå ligger på sin plats, utan att det ser för tillgjort och plastigt ut.

En sådan tjej gick i min klass på universitetet. Vi hade samma väg till skolan. En del av den vägen bestod av den värsta backe ni kan tänka er. När den här tjejen kom till skolan skakade hon bara ur håret ur cykelhjälmen, ja för hon hade en sådan, och så satte hon sig lugnt och sansat på sin stol. Inte ett hårstrå var förfluget, hon såg helt oberörd ut och kläderna var välstrukna och satt som en smäck på hennes kropp. När jag kom innanför dörren till lektionssalen var ansiktet rödmosigt av ansträngningen att cykla uppför mördarbacken, i pannan började eftersvettningarna visa sig och kläderna satt som de alltid gör, lite obekvämt.

Jag kommer aldrig att förstå hur man kan se så där fin och oberörd ut i varje läge. Därför kommer jag att fortsätta stirra på de där tjejerna och fundera på hur det går till.

Harry och jag

I dag köpte jag den sista delen av Harry Potter. Ni som vet hur den slutar får knipa igen för jag har nämligen ingen aning. Jag har läst alla böcker på svenska och snart är min samling komplett. Komplett med silverstjärnor och allt! Det gillar jag. Jag älskar fantasin i de där böckerna och önskar att min var lika livlig. Det är precis samma sak med Kalle och chokladfabriken. En chokladflod, vilken briljant idé! Så i kväll försvinner jag in i fantasins värld. Jag längtar redan.

Mobilitet

Vi ska få nya mobiler på jobbet. Den jag har nu kallas i folkmun (dvs E:s mun) "The Brick" för det är väl en av de största mobiler som kommit ut i modern tid. Nu ska vi köpa nya och jag har blivit helt kär i en liten röd och blank sak. Tyvärr verkar inte den ha de funktioner vi behöver ha, men jag vill ju ha den där skinande telefonen. Jag tror att den skulle se väldigt bra ut mot mitt öra.

Typiskt

Jag pratade precis med rekryteraren. Det visar sig att annonsen är väldigt vagt skriven. Det är en extremt viktig kvalifikation som jag inte kunde utläsa av annonsen att jag borde ha och som jag, självklart, inte har. Det var det. Då är det bara att kavla upp ärmarna och ge sig ut i jobbsökardjungeln på allvar.

Jobbigt värre

I går hade vi utvecklingssamtal och kom väl i princip fram till det alla visste. Jag kommer att leta nytt jobb mer aktivt från och med nu. Men jag skulle så gärna vilja sluta på topp så nu gäller det att ta tag i saker och ting från min sida. Och ta tag i jobbsökandet. Sjukt jobbigt, men nu finns det ingen återvändo för jag och det här jobbet passar inte riktigt ihop. Trots att det är mycket som jag faktiskt tycker om med det. Jag har spanat in ett jobb som jag tycker att jag låter som klippt och skuren för. Men den där rekryteraren vägrar ju att ringa upp mig. Jag ska faktiskt göra ett nytt försök att få tag i henne nu.

I can't get no sleep

Jag har varit helt förstörd i snart två veckor av mina drömmar. Jag drömmer så ofantligt mycket så jag är helt slut när jag vaknar. Det är inte alls likt mig för i vanliga fall sover jag väldigt bra. Åtminstone har de här två veckorna fått mig att inse det. I natt tog jag ändå priset. Trots att jag var jättetrött vägrade min kropp att somna. Jag vågade aldrig titta på klockan så jag vet inte hur länge jag vände och vred på mig. Men lång tid tog det.

I morse hoppade jag, trots huvudvärk, glatt upp ur sängen för jag fick överraska Världens sötaste brorson med att jag var på plats. Han såg helt chockad ut, i ungefär en sekund, sedan dansade vi loss till Mora Träsk och han hjälpte mig att sminka mig i vanlig ordning. Gulleplutten!

Bagare Bengtsson

Precis nu stod det klart för mig varför jag nästan aldrig bakar. Bröden blev lätt brända och alldeles för stora för jag glömde att strö mjöl över dem innan jag skjutsade in dem i ugnen. Men hoppet lever kvar om att de är ätbara i alla fall.

Bullarna blev det pannkaka av för jag, min idiot, lät plåten med de jäsande flätorna stå ovanpå spisen. Det blev självklart alldeles för varmt och det blev någon sorts smält bullsmet/smörfest av alltihop. Så det blev skjuts ner i sophinken med dem. Trist, för det luktade jäkligt gott här hemma. Ja ja, jag lär få ett nytt ryck någon gång under nästa år. Då får jag ta nya tag.

Julfanfar

Jag är noga med att vänta med allt vad julpyssel och julmys heter till den första advent. Men jag kan inte undgå att känna julkänslorna komma smygande när jag hör vår granne öva på sin trumpet. Det är inte vackert, ibland träffar han inte alla toner, men det är något med "Nu tändas tusen juleljus"och "Jingle bells" som sätter ett leende på mina läppar. Inte länge kvar nu.

Själv har jag blivit värsta husfrun i dag. Jag bakar både bröd och bullar. Eller bullar och bullar. Som vanligt när jag får för mig något går det lite för snabbt så bullformar hade vi visst inte hemma. Det får bli något sorts fläta i stället. Jag är faktiskt lite orolig för mig själv för jag vet inte riktigt vad som flugit i mig. Men generellt brukar det vara så att jag mår ganska gott när jag får för mig att baka, det händer kanske två gånger per år, så då är det väl så i dag också. Skönt.

Pyssel och papp

I dag har jag och E varit mycket duktiga. Listerna i hallen sattes upp i förmiddags, om än med en hel del svordomar. Främst från min sida. Men nu är de uppe i alla fall. Mycket skönt.

I går hade vi en jättemysig kväll. Vi drack champagne till middagen, blev lite luriga båda två och hann med att svepa två gin och tonic var innan vi drog iväg för att spela lite biljard. I kväll ska jag hänga med brudarna så får E roa sig själv med fotbollen.

Jag var förbi mina kära vänner M och A-K tidigare i dag. De har varit i New York och A-K köpte två stycken underverk till mig från Victoria's secret. Jag gissade mig till att de skulle passa via det jag såg på nätet och hör och häpna; det gjorde de också! Jag har grymt svårt att hitta en BH som sitter bra så jag är supernöjd.

Två sådana här blev det, en i svart och en i rött:



Det är inte tjejen på bilden som skriver bloggen! Och riktigt så här bra kanske de inte sitter...
Bilden har jag lånat från victoriassecret.com

I mitten av Idol

Alltså jag vet inte. Det kan bero på champagnen vi drack till middagen eller den gin och tonic vi halsar i oss nu, men är gospel verkligen "How will I know" med Whitney? Jag har sjungit i en gospelkör och den dök sannerligen aldrig upp!! Dessutom måste Andreas åka ut i kväll. Han har redan snott Christoffers plats och det var han sannerligen inte värd. Det är så trååååkigt när han sjunger. Men han skulle bli en grym dansbandskung!

Uppdatering: Okej då, jag har fattat att det inte var riktiga gospellåtar de skulle sjunga. Men jag ville bara meddela att Amanda fick både mig och E att börja gråta i kväll! Hon är helt fantastisk. Trots det hoppas jag ändå att Marie vinner för jag tror att hon är den som tjänar mest på att vinna. Och Daniel är en självklar trea.

Erase and rewind

Med lite mat i magen känns allt lite lättare. Efter en långlunch med M-L känns det ännu bättre. Vi två kan konsten att njuta av mat. Jag har alltid berömt mig själv med att är det något jag är grym på så är det att äta. Så även i dag. Nu är jag laddad för helg och aningen sugen på att redan nu korka upp champagnen vi har på kylning...

No laughing matter

Jag vet att de är gamla, men jag behövde ett enkelt skratt i dag!

Gamla värdelösa jag

Jag har fastnat i ett Moment 22 just nu. Jag har haft för lite att göra på jobbet, vilket har lett till att jag inte får någonting gjort. Det här, i sin tur, leder till att jag känner mig rätt så värdelös, eftersom jag inte ens får det jag hade tänkt göra gjort. Allt det här sammantaget gör att jag inte ens orkar tänka på att söka nytt jobb. För vem skulle vilja anställa en person som inte får någonting uträttat? I dag vill jag bara dra täcket över huvudet, bli nedpackad i en resväska och vakna upp på en strand långt, långt borta.

...med stora steg

E är rädd för att ta stora steg. Att gifta sig är enormt stort för honom så det tar emot. Vi har det ju bra som det är menar han. Den logiken är svår att ta kål på. Att ta ett beslut om att försöka få barn är också enormt stort. Så den frågan skjuter vi på.

Nu senast när vi pratade om det här och vilka tankar vi har omkring det sa E det han har sagt sedan vi överhuvudtaget började prata om förlovning och giftermål. Måste allt komma på en gång? Kan man inte göra en rolig sak i taget och sprida ut dem lite? Då fick jag helt plötsligt ljud i skällan och förklarade att det inte funkar så längre. Han har för tusan nyss fyllt 30 (inte för att det är någon ålder, men ändå)! Hade vi i stället förlovat oss för tre år sedan, gift oss i år och skaffat barn om något år då hade vi kunnat sprida på de festliga tillfällena. Men nu, nu har han använt sin logik för länge och nu kommer allt att komma på en gång. Så är det bara! I rest my case your honor.

Hallelujah

Jag såg att min, och många andras, favvo-Idol har fått möta Carola ändå. Då kom jag att tänka på mitt möte med Carola. Vi pratade inte ansikte mot ansikte, men hon kom för att prata lite med kören som jag sjöng med då. Först jublade alla när Carola kom in. Oavsett vad jag tycker om Carola så är hon ju ändå...ja, Carola. Sedan började hon gå runt och dela ut bröd. Hon svamlade om några bibeltexter, kom av sig och frågade körledaren om vad hon ville säga och helt plötsligt började hon be Fader vår. Med mycket märkliga betoningar. Och ett mycket "heligt" uttryck. Jag klarade inte av att titta på henne tillslut utan fick sitta och stirra på mina fötter istället. Hade jag haft en skämskudde i närheten hade den pressat så hårt mot mitt ansikte att luftvägarna helt täpptes till. Efter det sjöng hon med oss. Det var fantastiskt däremot. Hon har en grym röst.

Jag har också hört ett skvaller som säger att när Carola var med i Melodifestivalen och skulle tävla i finalen i Globen så lämnade hon en blå (!) ros till alla hennes medtävlare. Blå, för att matcha hennes outfit skulle jag tro. Fäst på rosen var en bild på Carola själv och på baksidan stod det "Lycka till!"

Behöver jag avslöja att jag tror på det mesta som skrivs om Carolas galenskaper...



(Den här sortens "helighet" älskar jag däremot)

Love you longtime

Är det inte märkligt att man kan bo ihop så länge med en samma person utan att bli less? Visst finns det dagar då jag tycker att det ska bli skönt att få vara ensam hemma och kvällar när jag känner att jag inget hellre vill än att hänga med mina tjejkompisar. Men överlag är det faktiskt skönt att komma hem och kul att vara hemma med E. Bara han och jag. Vi har varit tillsammans i 11 år nu. Bott ihop i 6 av dem. Och i går, när jag gick hem från dansen, skyndade jag mig allt vad jag kunde. Jag längtade hem till E. När jag kommit halvvägs insåg jag plötsligt att E inte skulle vara hemma. Han var ute och drack öl med en kompis. Så jag fick sitta själv i soffan, med min längtan.

I wanna sex you up

People listar i dag de 100 sexigaste männen (hur översätter man "alive"? I livet? Spritt språngande levande? Fortfarande vid liv?). Vinnare blev Matt Damon. I och för sig är han snygg på bilden (om än lite väl sminkad) men så himla sexig vet jag inte om jag tycker att han är. Tacka vet jag Benicio del Toro. Lite lönnfet, men med grymt sug i blicken.

Brad och Johnny är självklart med på listan, är de inte alltid det? Varje gång man pratar om sexiga män så tenderar de att dyka upp. Vilka är motsvarigheten i kvinnornas värld? Angelina är ju inte ens 35 så henne räknar jag inte med. Julia? Michelle Pfeiffer? Sharon Stone?

En skådis jag upptäckte i Last king of Scotland och som också återfinns på People's lista är James McAvoy. Hans lite valpiga stil gillar jag skarpt och jag älskar hans skotska dialekt. Jag lär bara gilla honom mer efter Atonement där han tydligen får visa en ännu sexigare sida. Men bilden de valt på honom är ju rent utav anskrämlig. Nä, kolla hellre in honom i en intervju med Parkinson där han pratar om att spela in sexscener och ber sin "granny" om ursäkt för att han gör det!



Här har ni del ett.
Klicka här för del två och här för del tre.

Vad varje svensk bör veta

I går snackade jag och E förlovning, bröllop och barn igen. Denna gång mycket lugnt och sansat, jag bölade inte vilket var skönt. Vi pratade lite om hur vi skulle tänka oss att vår bröllop skulle se ut och när vi tror att det skulle kunna bli av. Som vanligt kom vi inte fram till något men för mig var det skönt att få prata lite, för E är det lite jobbigare. När vi uttömt ämnet lade jag mig ner för att sova och E läste högt för mig ur "Vad varje svensk bör veta". Det första han valde att upplysa mig om var "syfilis" och efter det fick jag veta mer om en "vasektomi" och vad det innebär. Är det något han vill säga mig tro?

Save the cheerleader...

Det tog längre än väntat. Alla snackade om den första säsongen och jag tog mig igenom den, det gjorde jag, men det var som om någonting saknades. Jag tyckte att idén var suverän, men när jag väl satt framför tv:n var det ingenting som riktigt grep tag i mig. Jag tyckte att det tog sig vid det artonde avsnittet, trots det kom aldrig det där suget som drev mig till att se avsnitt på avsnitt. Nu har jag börjat se säsong 2 av Heroes och herregud vad bra det har blivit. Dessutom har min favorithjälte, Peter Petrelli, blivit grymt snygg. Nu längtar jag bara hem till soffan för att få se vidare.

Överdos

Jag tror att jag har sett för mycket på Prison Break. I natt drömde jag att jag, E och hans bror satt i fängelse och för att ta oss ut kom vi på en briljant plan. Vi skulle helt enkelt tända eld på hela fängelset och i samband med tumultet skulle vi bryta oss ut. Det var bara ett litet problem med vår plan och det var att kvinnorna och männen i fängelset satt åtskilda. Det sista jag minns av drömmen är att jag, tillsammans med resten av kvinnorna, blev föst åt ett håll och hur jag ser E försvinna åt ett annat håll - mot lågorna. Usch, känns som om det kommer att bli en tung dag...

Jag ser det snöar

Det är något i mitt norrländska hjärta som spritter till när jag drar upp rullgardinen och ser små, små flingor singla ner mot marken. De små flingorna har nu utvecklats till större sådana, men är inte riktigt lapphandskar ännu, och marken på vår innergård är vit. Bilarna parkerade längs vägen har fått ett täcke av vitt fluff och jag blir lycklig som ett barn när jag ser det. Hoppas att snön får ligga kvar ett tag för då blir november så mycket ljusare, alla ljud dämpas och det knarrar under skosulorna när jag går min kvällspromenad.

...so are the days of our lives

I dag fick jag äntligen komma till reumatologen för att kolla upp det här misstänkta Sjögrens syndromet. Trots att jag var grymt nervös och vaknade med huvudvärk för att jag sovit så dåligt så kändes det ändå skönt att gå dit. Svaret jag fick var också det betryggande. Det verkar mycket osannolikt att jag har det här syndromet. Trots det fick jag ändå lämna blodprov, men det är väl för att vi helt och hållet ska kunna utesluta det. Så det känns bra. Från och med nu tänker jag lämna sjukdomar hämtade ur Days of our lives och kanske slå till på en vanlig hederlig förkylning här framöver. Det vore nåt!

Resfeber

I morse läste jag ett mail från min kompis M. Jag och en tjejkompis var och hälsade på honom när han pluggade i Sydney och vi var på vår drömresa så han skrev om lite minnen från när vi var där. Genast dök suget upp i kroppen. Suget efter att få komma iväg. Nu har jag precis torterat mig själv genom att titta igenom mina fotoalbum. Just alla resor jag har gjort har jag lyckats få in i album och det är så kul att titta igenom dem. Om det inte vore för det fördömda suget som dyker upp. Det är alltså viktigt att jag inte tittar i det för ofta.

Just nu, när hösten är som allra mörkast, är all min energi som bortblåst. Visst, det kan komma små pustar av energi nu och då men generellt är jag väldigt låg den här årstiden. Har jag riktigt otur håller det i sig ända in i mars. Nu har jag ju faktiskt en resa att se fram emot. Jag och E ska åka tillsammans med hela min familj, inklusive Världens sötaste brorson, till Thailand precis efter jul. Så jag ska definitivt inte klaga. Men i dag, när klockan är tio över fyra och det är kolsvart ute, tycker jag att jag har rätt att drömma mig bort i alla fall.

Aruba!

Kick-off i Prag

NEW YORK, NEW YORK!

E bakom all vår shopping

South beach, Miami

Möhippevecka med tjejerna i Alicante

Hänsynsfull eller -lös

Nuförtiden går jag och E ofta upp samtidigt. Annat var det förr. Då gick jag alltid och lade mig innan honom och gick upp låååångt före. Nästan varje dag beklagade sig E för att han tyckte att jag levt om så förskräckligt på morgonen. Visst, jag hade väl tagit mig en dusch, mikrat min gröt och använt hårtorken, men jag försökte alltid smyga så tyst som jag någonsin kunde. I vår gamla lägenhet, som inte hade någon sovrumsdörr, försökte jag till och med dämpa ljudet av hårtorken. Det gjorde jag genom att dra hårtorken in på toaletten så att jag kunde stänga igen dörren och blåsa håret där. Jag kunde kanske inte se mig själv i spegeln, men hårtorken lät inte lika mycket i alla fall.

I morse var det jag som låg kvar i sängen när E gick upp. Nuförtiden händer det ibland. Då slogs jag av hur olika vi agerar. E slänger upp dörren till sovrummet och låter den stå på vid gavel. Lampor tänds och precis utanför sovrumsdörren står han och använder hårtorken. Efter att han kommit in och sagt hej då låter han fortfarande sovrumsdörren stå öppen och lamporna vara tända. Så där låg jag, i mitt tidigare så mörka sovrum, och halvsov i någon sorts artificiellt morgonljus. Jag undrar om han egentligen ville att jag skulle stiga upp?

Trasmatta

Den senaste veckan har drömt helt sjukt mycket. Varje natt är det som att kastas in i en actionfilm där nya intryck exploderar omkring mig och jag är helt slut när jag vaknar. Jag försöker analysera vad detta kan bero på. Min bästa gissning är att det är på grund av att jag är för understimulerad på dagtid och hjärnan försöker kompensera det under natten. Men ju mer min hjärna försöker kompensera desto mer slut blir jag. I morse trodde jag aldrig att jag skulle kunna ta mig upp ur den fantastiskt sköna sängen.

My life so far

Mitt nya liv som började i måndags blev, inte helt oväntat, en katastrof. Jag har ätit godis varje dag och gått upp ett och ett halvt kilo på en vecka. Inte illa pinkat! E föreslog lite försynt att jag i stället skulle återgå till mitt gamla liv och jag anser att han är något på spåren. Så i morgon vänner återgår jag till mitt gamla liv. Häpp!

Blykeps

Det blev inget Centralbad i går. När vi kom dit var det två timmars kö för att få bada och det gick ju rakt inte för sig. Istället blev det hemma-spa, dvs en dusch, hos min vän M-L och lite vin där innan det bar av till restaurangen. Oj, vad vi åt och drack. Speciellt jag försökte dricka, dricka och dricka, men jag blev aldrig full. Däremot gjorde spriten sitt till för att jag i dag har ett huvud tungt som bly. Förhoppningsvis går det över efter en promenad och en och en halv timmes dans. Om inte så ses vi i Nangijala...

Vi var tre tjejer som hängde i fram till halv fyra. Innan dess hade en kille hunnit kalla mig för "Rumptjejen", förmodligen för att jag har en rejäl sådan, och två andra killar gissade att jag och mina vänner (alla runt de trettio) var 22 och dessutom tyckte de att jag såg yngst ut av oss alla! All in all en mycket bra kväll.

Kvinna eller katastrof

Ju äldre jag blir desto värre PMS får jag. Tidigare har jag inte fattat vad folk har snackat om. Vadå humörsvängningar? Jag förstod inte grejen. Nu är jag helt på det klara med vad mina medsystrar har menat. Och det är E också. Jag blir lika oberäknelig som en tonåring i sina värsta stunder. Från 0 till 100 på en sekund. Hjärtat börjar hamra i bröstet och jag blir skitförbannad, för småsaker självklart. I nästa sekund kan jag skratta och sedan börjar det om. Tur att det ska kureras i dag. Egentligen är det en 30-års present till S, men det känns som en present till oss allihopa. Alldeles strax ska nämligen jag och mina kära vänner bege oss till Centralbadet för myspys. Sedan ska vi göra oss i ordning och gå ut och käka. Vad som händer sedan får tiden utvisa. Men jag räknar med att jag är pank och rejält onykter när kvällen är över!

Sockerchock

Efter kvällens sockerchock, med tillhörande däckning i soffan, vaknade jag till ännu en chock. Hur är det möjligt att Christoffer kunde ryka ur kvällens Idol!!? Det var ju Andreas och sedan Mattias som stod på tur!

Braniac

Ibland vill jag låtsas att jag faktiskt är rätt så intelligent. Men ofta motsäger mina handlingar den föreställningen. I går var jag och handlade större innerkrukor till mina stackars blommor som håller på att dö av syrebrist i sina små krukor. Jag hade mätt hur stora de nya innerkrukorna skulle vara (bara det projektet har tagit cirka 2 månader) och det kändes som om allt var på banan. Väl inne i butiken i går började jag vela lite. Hur stora är ytterkrukorna egentligen? Jag tittade på det mått jag hade och kände förvirringen komma krypande. Tillslut tog jag ett beslut och stegade glatt fram till kassan och betalade.

Själva omplanterandet var trögstartat, men när jag väl kom igång kände jag en enorm tillfredsställelse. Tills jag satte den första omplanterade blomman tillbaka i krukan vill säga. Innerkruksdjävulen var ju alldeles för stor. Så i dag bär det av - igen - till blomsterhandeln för att inhandla nya, mindre, innerkrukor. Men en av dem kommer jag inte att lämna tillbaka. Just nu står den och balanserar i en alldeles för liten ytterkruka.

Och för er med en något högre intelligenskvot än min kan jag bara instämma i kritiken. Varför testade jag inte om innerkrukan gick i ytterkrukan INNAN jag planterade om blomsteråbäket?

Häng med i svängarna

E har det inte lätt den här veckan. Det har varit högt och det har varit lågt. Mitt humör alltså. I går fick jag psykbryt på det som jag nyligen sagt att jag uppskattar. Vi sitter ju för fan bara i soffan och glor hela tiden. Nu vill jag hitta på något! Tur att vi har bokat in en date nästa fredag och champagnemiddag i kväll så att jag har något att se fram emot. Just nu behöver jag mindre vardag i mitt liv.

Morgonens gråt

Jahapp, klockan hann inte ens bli tio innan mina ögon tårfylldes i dag. Varför? Jo, för jag har sett filmen där Jennifer Lopez tillkännager sin graviditet. Lyckliga människor sätter igång något i mig. Det är precis samma sak när jag är på bröllop, det där odefinierbara som lyser ur ögonen får mina tårkanaler att öppnas helt.

Fetmastatus

Eftersom mitt nya liv startade i måndags kan vi väl ta en stund så här på torsdagseftermiddagen och utvärdera hur det gått hittills.

Måndag: Åt gröt till frukost och promenerade till jobbet. Kunde inte låta bli att ta en chokladmousseefterrätt som lunchrestaurangen bjöd på. Ångrade mig bittert för den var äcklig, men det hindrade mig inte från att äta upp hela.

Tisdag: Grötfrukost. Gick både fram och tillbaka till jobbet plus en promenad med J på kvällen. Ben & Jerry's tröstade trötta ben i soffan.

Onsdag: Grötfrukost och grötmiddag. Jazzdans på kvällen. Kanelgifflar och Prison Break.

Torsdag: På grund av överdosering av gröt under gårdagen hoppades frukosten helt över (inte likt mig!). Det blev två morötter på jobbet istället. Promenad till jobbet i och för sig, men redan nu ropar magen efter återstoden av det fossila bränslet i frysen...

Nämen, det här går ju jättebra. Ska verkligen bli kul att ställa sig på vågen på söndag!

Mmm...

Jag är besatt av recept. Inte vilka recept som helst utan här snackar vi efterrätter. Helst med choklad i någon kulör. Det är de enda recepten som jag bemödar mig att riva ut ur tidningar eller skriva ut från datorn. I dag har jag suktat mig själv till galenskapens kant. Hör på det här: Chokladbrownie, Kladdkaka med kryddig tryffeltopping, Kladdkaka med smulig chokladkolatopping, Kladdkaka med mint, Choklad- och apelsincheesecake, Hallon- och chilikladdkaka, Sega brownies utan mjöl, Kanelpekanblondies, Browniesmuffins, Blondies med vit choklad och hallon och Mjöklchokladtryffeltårta. 11 recept som redan ger mig rysningar av välbehag längs ryggraden. Dessa ska genast få åka in i min receptpärm, en pärm som för övrigt redan dignar av dylika recept. Har jag nämnt att min vinterfetma håller på att komma tillbaka?

Bilden, och alla recept, hittade jag på Aftonbladet.

Modig dans

Jag dansade i går. Oj, vad kul det var och som jag har saknat det. Jag har inte dansat på tre veckor så jag var kvittrande glad när jag kom hem. Normalt sett är jag alltid den största tjejen på dansen, på alla sätt och vis, bland alla supersmala tonårstjejer. Men i går var det en riktigt överviktig kvinna som var med och dansade. Jag beundrar verkligen hennes mod. För jag tycker att det är mod som krävs när man ska ställa sig bland småtjejer, som väger ungefär en tredjedel av vad man själv väger, och göra piruetter och hopp över golvet. Jag tycker att hon var grym och jag blev verkligen inspirerad av henne. Hittar man en motionsform som man gillar gäller det att våga utföra den, oavsett om man sticker ut ur mängden. Och jag älskar att dansa!

Rispuff

När jag såg mig i spegeln nu på morgonen möttes jag av en märklig syn. Det var mitt ansikte, men ändå inte. Det var uppsvällt och liksom oformligt. Förmodligen är det en kombination av för lite sömn och en begynnande förkylning som gör det. Men nu har jag fått se hur mitt ansikte skulle se ut med botox och det är sannerligen ingen vacker syn.

What is love

E har myror i brallan. Inte i normala fall. Men alltid när vi sitter vid middagsbordet. Vi sitter inte där så ofta, vi har blivit bättre på det sedan vi flyttade, men när vi väl sitter där har han mycket svårt att sitta still. Så fort han ätit klart ser jag hur det börjar krypa i hans kropp och han tar minsta möjlighet till att hoppa upp och duka av eller pyssla med något annat medan jag äter klart. Jag tycker att han åtminstone kan sitta kvar och prata med mig tills jag också är färdig. Och han gör sina försök, det gör han, men jag ser hur han lider.

I går kväll var ett typexempel på hans myror i brallan. Vi satt vid bordet, han var klar och började duka undan, jag bad om en smörgås som han tog fram till mig och sedan fortsatte han dona vid diskbänken. När jag gjorde honom uppmärksam på att jag fortfarande åt satte han sig motvilligt ner på kanten av stolen. Skälet till hans otålighet var att han ville gå ner till tvätten, sa han. Jag påpekade att det var tio minuter kvar, men det verkade inte lugna honom. Tio minuter senare satt han i godan ro framför datorn och jag fick hojta att nu var det minsann dags att gå ner till tvättstugan.

Det här, det är vad ett elvaårigt förhållande gör med känslan av att man vill sitta och se varandra djupt i ögonen vid middagsbordet och prata om dagen och livet i allmänhet. Jag tror faktiskt att E är så rädd för att det ska bli som Kramer i Seinfeld säger så han vill inte hinna ta reda på om det är så eller inte vid vårt middagsbord...

Köphunger

The Church of Stop Shopping göre sig icke besvär. Just nu kliar det i fingrarna av köplust. I detta nu har jag två andra Internet-fönster öppna. Det är AdLibris där jag har nosat upp ett par böcker av Adele Parks, en av mina chick-lit favoriter. Sedan är det CDON där jag hittat en massa trevliga filmer i kampanjen 2 för 99 kr, plus några skivor som är både billiga och intressanta. Till exempel Amy Winehouse's debutplatta. Sammanlagt blir det ganska precis en tusenlapp. Jag har verkligen inte råd så varför är jag så sugen? Det kan väl inte vara på grund av att det är mörkt, trist och kallt ute, mina tår har inte tinat upp på flera dagar och jag känner hur min vinterfetma sakta men säkert kommer krypande? Nej, det kan jag ändå inte tro. Det måste vara att jag känner på mig att jag oväntat ska få pengar från någon och att jag därför kan börja spendera dem redan nu. Ja, så måste det vara!

Din lök

Efter lite forskning på området "äta lök i drömmar" kommer jag egentligen inte fram till ett skvatt! Tydligen betyder det att man har högtflygande planer om man ser eller köper en lök. Om man däremot skalar eller skär en lök betyder det att tårar kommer att spillas innan dagens slut. Ätande med andra betyder att man har behov av gemenskap och om man äter god mat behöver man kärlek och omtanke. Men jag satt på en bänk, med två frågvisa ungar framför mig, och åt en brunaktig gul lök! Varför finns aldrig mina drömmar i drömlexikon? Jag vill minnas att det var samma sak när jag drömde om de där myskoxarna som sög sig fast på mina händer och om den där dvärgen som stod i grottan och spottade spik...



Hans lök var ju åtminstone fräsch!

Drömmen om dålig andedräkt

De senaste två nätterna har jag drömt orimligt mycket. Har varit helt slut när jag vaknat på morgonen. Natten till i går minns jag i princip ingenting av men i morse stod nattens drömmar klart framför mig. Jag skulle dö. Jag gick runt och var sorgsen för allt jag skulle gå miste om och att jag inte skulle få se Världens sötaste brorson växa upp. Mitt under all den här sorgsenheten satte jag mig ner på en bänk och åt en ... lök!!!

Drömmen i sig orkar jag inte grotta ner mig i. Det beryder säkert något hemskt eller att något är på väg att förändras. Men jag satt och åt en lök! En gul lök. Vissa delar av den var dessutom lite lätt bruna och mjuka. De spottade jag ut. Är min andedräkt så förfärlig efter all hoummous jag proppade i mig hos S i går så att jag drömmer om att äta lök? I så fall är jag mycket tacksam över att jag sitter i eget rum på kontoret i dag. Men jag tycker också synd om dem som måste komma in hit.

Retouch me

Kul! Via Quetzalas blogg hittade jag till den här sajten som visar hur de retuscherar bilder. Klicka bara på Portfolio och sedan får du se hur stjärnan ser ut retuscherad och när du ställer muspekaren på bilden får du se stjärnan oretuscherad. Gå in där så får du se hur de har smalnat av en redan smal Katherine Heigl, Nicolette Sheridans pandaringar under ögonen och hur de tagit bort en "valk" på Cameron Diaz. Nu vill jag också bli retuscherad...

Sengångare

Åh nej, precis när jag tryckte på "Skicka"-knappen i ett mail som jag skulle skicka till årets viktigaste kund såg jag att jag skrivit fel i rubriken. Istället förd "slutförd" stod det "slutför". Jag, som är lite av en språkfascist, sitter just nu och slår mig själv medvetslös - mentalt alltså. Och så får jag skämmas vidare ännu en dag...

Sjuka ideal

I går fick jag höra från en som jobbat på Slitz tidigare hur det går till vid fotograferingarna av de där brudarna med "perfekta" kroppar. De retuscheras till max, och det i sig visste jag väl, men dessutom bygger de upp i princip helt nya kroppar i datorn. En tjej med jättesnygg kropp fotades, men så var hennes bröst lite för hängiga så de byggdes genast upp så att de blev lite mer runda och fasta. Ansiktsfärgen plockas bort och läggs på i nyare, fräschare toner. De här sexiga underkläderna de har på sig läggs på senare, i själva verket fotas en del med mammatrosor på. Fastän jag någonstans vet att det är så här det går till blir jag ändå upprörd. Inte konstigt att vi tjejer går runt med mindervärdeskomplex när de tjejer som killar trånar efter är helt datoranimerade. De skulle lika gärna kunna dregla efter Jessica Rabbit. Det är helt sjukt att killar får tro att det faktiskt finns tjejer som ser ut på det där sättet och det är helt sjukt att vi tjejer kan få tro att vi faktiskt kan se ut så om vi äter rätt och tränar rätt.

Jag skäms som en hund

Nu är alla Cheez balls slut!

Titla mig hit, titla mig dit

Vi såg Bourne Ultimatum i går. Det känns som om vi kanske var kanske de sista som såg den. Det var en jättebra film. Suverän action och jag måste säga att jag gillar Matt Damon mer och mer för varje film jag ser honom i. Men det är inte filmen i sig jag har funderingar kring. Nej, jag såg nämligen en trailer för en ny film med Jodie Foster i huvudrollen. "The brave one" kunde man tydligt se att den hette. Men på den svenska undertexten stod det "The stranger inside"! Varför gör de på detta viset? Om man inte gillar den engelska titeln, varför väljer man då inte att översätta den till svenska? I Finland ser jag att de har valt en liknande väg med just den här filmen och har valt att kalla den "Stranger in you". Det här är alltså sådant jag väljer att fundera på den första söndagkvällen i november...

Go smug yourself

Nu kan jag kasta all min självgodhet från i torsdags överbord. I kväll handlade jag Cheez balls och två förpackningar Ben & Jerry's! Inte en grönsak i sikte. Och då hade jag ändå grundat rejält med en god brunch på Mississippi Inn. Jag har inte ätit båda glassbyttorna ännu, en är fortfarande kvar. Men E tror att all glass kommer att vara slut på tisdag och jag är rädd för att han har rätt. Det finns dock några Cheez balls kvar som låter mig tro att jag har någon sorts självbehärskning kvar i kroppen.

Ett varningens ord om Ben & Jerry's Chocolate therapy innan jag däckar i soffan av sockerkoma. Den håller inte alls det den utlovar. Chokladpuddingsmak var ingen hit i glassform.

You can't handle the truth

Jag fick en utmaning av Emm som jag känner blir spännande...

Regler: Länka till den som utmanat dig.
Berätta 7 sanningar om dig själv.
Utmana 7 personer i slutet av ditt inlägg.
Lämna ett meddelande till dem du utmanat.

Okej, här kommer mina sanningar:
1. Jag önskar att jag var mer spontan...
2. ...men jag är ett kontrollfreak
3. Jag tror att mitt liv ska ha fallit på plats i 40-års åldern (till dess förväntar jag mig kaos)
4. Jag har tre bokidéer som snurrar runt i mitt huvud...
5. ...men jag är för feg för att våga sätta mig och skriva på riktigt
6. Jag börjar bli sugen på barn (!)
7. Det är i princip omöjligt för mig att spara pengar

Jag utmanar Hieronymus, Maria Ida, Anna, Tina, tony olsson, Åsa och Esther.

Lycka till!

Perfectly square

Jag känner mig nästan lite bakis i dag. Vi hade en mycket trevlig middag i går med J och C och det dracks mycket mer vin än vad det var tänkt. Alltid kul när det inträffar. Jag var på väldigt bra humör i går och jag tror faktiskt att den fina rutan jag målade hade stor delaktighet i det. Jag kände mig så himla duktig. Rutan visar sig inte från sin bästa sida på bild, men så här blev den i alla fall!

Är den inte fin så säg!? Eller förresten, säg ingenting i så fall för jag vill leva i tron att den är helt suverän ett tag till. Nu får ni tänka er en fin tavellist i vitt strax ovanför sängen med ett fint foto av mig och E på. (Vad gäller fotot är det fritt fram att fantisera om hur vi ser ut. Skulle vara spännande att veta hur fantasierna ser ut.) Sedan får ni tänka er en text i guld lite högre upp ovanför tavellisten. Alldeles nyss sa E att han gick med på att ha en text och vi bestämde oss för "come what may". Jag älskar den låten så jag tror det blir jättefint. Allt börjar falla på plats i vårt nya hem och det känns så skönt.

Nu ska jag ladda för en tjejkväll med middag, massa vin och Singstar. Jag hoppas att grannarna har tänkt vara uppe sent i kväll...

Självgoda grönsaker

I går när jag var och handlade kände jag mig ytterst nöjd med mig själv. Varför? Jo, för att i princip allt jag handlade såg sådär nyttigt och fräscht ut. Det var färsk broccoli, blomkål, en massa andra grönsaker och så kyckling. Jag lastade upp varorna och kunde knappt hålla mig från att skrocka belåtet medan jag gjorde det. Trots att vikten är på väg upp igen, byxskavsåret på magen av mina jobbrallor har börjat göra sig påmint och jag drömmer våta drömmar om Chocolate Fudge Brownie så kändes det inte så i går. Nej, i går var jag en sådan där hälsosam typ som jag stör mig på i vanliga fall. På väg ut ur butiken började jag fundera på om någon annan tänker som jag gör. Det är väl för tusan inga som går runt och dömer ut folk utifrån vad de lastar upp på bandet i kassan? Jag gör det då inte. Vem som helst kan väl ha en bakisdag (eller vanlig dag för den delen) och lasta upp chips, smågodis och glass på bandet. Men varför kände jag mig då så nöjd med mig själv i går kväll?

Äntligen hemma

Alltså jag borde starta en ny karriär som målare. Den mörkrosa rutan blev i det närmaste perfekt. Och med den vita tavellisten jag tänker mig mitt i rutan tror jag att vårt sovrum kommer att bli så mysigt så. E försökte vända mina, nyligen förvärvade, målartalanger till sin fördel och kungjorde glatt att hädanefter är det jag som får måla allt. Men se den gubben gick inte. Rutor kan jag möjligtvis ta ansvar för. Resten får vi göra tillsammans, precis som tidigare. Det är de tråkiga sysslorna man måste dela jämlikt på. Det man tycker är kul går ju så bra att göra själv.

Multitasking

Jag har precis målat första strykningen av den mörkrosa färgen i sovrummet. Ska bli mycket intressant och snacka om att pulsen gick upp när jag började pensla dit färgen på den vita färg vi haft i sovrummet. Det ska ju bara bli en ruta, men det är tillräckligt för att sätta mina nerver ur spel. Medan färgen torkar och jag förbereder mig för en andra strykning dammsuger jag och gör fint för vårt besök som dyker upp till middagstid och så lagar jag lunch. Eller, lagar och lagar, jag värmer i mikron. Allt detta gör att jag känner mig ytterst nöjd med mig själv för tillfället. Jag hoppas att det håller i sig fortfarande när jag dragit bort tejpen.

Waiting to exhale

Ibland har det sina nackdelar att ha sin mor som sin chef. Till exempel när hon ringer på helgen för att prata jobb när jag egentligen hade tänkt göra något helt annat. Eller när jag kommer hem under semestern och hon föreslår att vi ska ta en dag på kontoret.

Ibland har det definitivt sina fördelar att ha sin mor som sin chef. Till exempel får jag ibland uppmaningen att gå hem och sluta jobba. Och i dag har jag en Andrumsdag. Min chef hade sin i går. Det innebär att jag får en dag, utan att behöva ta ut semester, där jag kan göra lite vad jag vill. Jag ska alldeles strax göra mig i ordning och gå ut och köpa färg till rutan jag ska måla ovanför sängen. Jag ska städa. Och så ska jag förbereda middagen till J och C som gör ett litet stopp hos oss på väg till New York. Det ska bli så skönt. Jag är till och med laddad för att måla, jag som avskyr att måla. Fler Andrumsdagar åt folket!