Jag har mått lite tjyvens de senaste dagarna. Lätt illamående, huvudvärk som kommer smygande på kvällarna och så sväller jag ju, vilket jag redan beklagat mig över nedan.
Men så pratade jag med barnmorskan i går kväll och hon tyckte nog att jag skulle komma in för en liten snabbkontroll i dag. Det visade sig att jag hade lite spår av äggvita i urinen (jag vet egentligen inte vad det innebär men jag vet att man inte ska ha det) och mitt blodtryck hade gått upp en aning. Så nu ska jag träffa en doktor på fredag för att han eventuellt ska sjukskriva mig lite.
Och det känns helt fel. Det är ju inte jag! Jag har aldrig i hela mitt liv varit sjukskriven, jag har ingen aning om hur det funkar och dessutom är jag ju van vid att allting är toppen när jag är hos barnmorskan. Jag blev nog lite skärrad över att så inte var fallet i dag.
Jag ringde pappa efter barnmorskebesöket och lipade mig uppför Götgatan så att lipet skulle ha lagt sig väl till jobbet.
Jag inser ju egentligen att det inte är något att lipa åt. Kroppen signalerar att den behöver vila och då är det väl bara att lyssna på det. Oavsett om jag blir sjukskriven på fredag eller inte.
Men det känns konstigt. (Men Turbo mår tipptopp! Och det känns mycket bra.)