lördag 28 februari 2009

Tuschpenna

Jag och E har bestämt oss för att stryka ett stort, fett streck över den här veckan så snart den är över. Mycket på grund av stora stenar, madrasskydd och vaser.

Låt mig förklara närmare.

Stora stenar: E opererades ju i torsdags och jag tror inte att jag fattade vilken anspänning jag gick med under dagen. När jag och Mira skulle hämta honom blev jag chockad över att se hur ont han hade (och smärtan har tyvärr bara stegrats under de följande dagarna), Mira hade sovit dåligt och var hungrig och jag var också hungrig och trött. Vi skyndade oss hem, släppte av E utanför porten och så skulle jag och Mira parkera bilen. Mira hade tappat nappen och satt och grät i baksätet och jag försökte lugna henne samtidigt som jag backade - just det - rakt in i en stor sten! Jag gjorde om och gjorde rätt och så grät både jag och Mira hela vägen till parkeringen. Repan på bilen kan jag tyvärr inte stryka ett streck över, men händelsen är glömd på måndag.

Madrasskydd: Natten till fredagen fick min mage spel. Efter att ha varit dålig i nästan en vecka fick jag springa på toaletten stup i kvarten. Till slut sa väl min kropp upp sig, eftersom den var så trött, och sa inte till om att jag behövde gå på toa. Jag vaknade ändå kan jag säga, skämdes som en hund och trots en dusch kände jag mig aldrig riktigt ren under fredagen. Ett madrasskydd hade varit att rekommendera. Vi har bara ett i Miras säng, men jag misstänker att vi kanske måste ha ett i vår säng från och med nu också.

Vaser: E har ont. Jag har aldrig sett honom, eller någon för den delen, ha så ont och än så länge ser vi ingen ljusning. Operationsdagen var han ändå lite rörlig för lokalbedövningen satt fortfarande i, men i går tog han sig inte ur soffan på hela dagen. Det här ställer ju till det vid toabesök så när han behövde kissa började vi fundera ut olika strategier för hur det skulle gå till. Jag föreslog ett ölglas och vi testade. Tyvärr var ett glas alldeles för litet, jag fick komma springande med ett till. Det andra glaset räckte inte till det heller utan ett tredje fylldes innan det var klart. Efter det tog jag ner vår största vas. Den både räcker till och har utrymme kvar.

Förstår ni nu varför denna vecka aldrig mer kommer att nämnas i vårt hushåll? Den enda som hållit tätt och varit sitt normala jag är Mira. Tack och lov för det!

fredag 27 februari 2009

Säljstyrka

Säljare som försöker sälja genom att ge dåligt samvete är banne mig den absolut värsta sortens säljare. Och uppenbarligen ganska inkompetenta eftersom de måste slå under bältet. Att sikta in sig på dåliga samveten är ju en barnlek.

Min irritation över den här typen av säljare har ökat markant den senaste veckan.

Förra veckan ringde det en försäkringsmäklare från Skandia till mig. Hon började prata barnförsäkringar och jag försökte hejda henne genom att säga att vi redan tecknat en barnförsäkring för Mira (pluspoäng för ansvarstagande föräldrar). Hon frågade vilket bolag vi tecknat med och när jag berättade det började hon genast berätta om alla nackdelar den försäkring vi har valt har. Punkt efter punkt räknade hon upp, men hon undvek självklart att berätta om nackdelarna deras försäkring har. Efter många om och men fick jag henne att förstå att vi inte var intresserade och vi lade på. Men hon lämnade en fadd eftersmak efter sig. Har vi valt den sämsta försäkringen till vårt barn? Det vill vi ju inte göra. Och det dåliga samvetet började gnaga.

Hur det än blir, vare sig vi behåller den försäkring vi redan tecknat eller tecknar en ny står en sak klar. Vi kommer aldrig att teckna en försäkring med Skandia.

Så kommer vi till dagens datum. Jag är ute och promenerar med Mira i vagnen och passerar ett torg. Där står en tjej som ska försöka dra in pengar till Läkare utan gränser och hon frågar mig när jag passerar om jag vill hjälpa utsatta människor. Vad gör man? Jag skakade på huvudet för att visa att jag inte tänker skänka pengar i dag och får genast tillbaka "Inte!?"

Åh, jag blir så arg så jag kokar när jag tänker på det. Hade jag bara varit lite mer snabbtänkt (jag lyckas aldrig med en bra comeback) hade jag vänt om och fått henne att förstå att hennes taktik är den allra sämsta för att få mig att skänka pengar. Dessutom har hon ingen aning om vilka organisationer jag stöder eller vart jag vill att mina pengar ska gå.

Så, det var min kräka för den här fredagskvällen. Nu tror jag att jag tar helg.

Baby bliss

I dag vill jag hurra för Lantlollan, min älskade vän i norr, som blev mamma till en liten prinsessa i går!

Och när jag ändå håller på kan jag lika gärna hurra för alla föräldrar, rutinerade och blivande. Framför allt vill jag hurra för ensamstående föräldrar. Jag har alltid vetat att ni gör det bra, men sedan jag blev mamma har jag insett exakt hur bra ni gör det. Jag är mycket imponerad.

Eller Hurra för oss alla för tusan, oavsett civilstånd och familjesituation. Det är ju faktiskt fredag i dag!

Vaknatt

Det har varit en sömnlös natt i natt. Inte på grund av Mira. Hon har sovit som en stock. Men de magbekymmer jag har haft i en vecka nådde sin kulmen (hoppas jag av hela mitt hjärta) i natt. Dessutom har E knappt sovit en blund på grund av smärtan. Inte kan han röra sig heller.

Så vi är två ganska ofräscha typer som masar oss runt i lägenheten i dag. Och så en piggelin som mest bara ligger och sprattlar.

Tur att jag var tvungen att sminka mig inför lunchen med Sjuksyrran i dag. Det gör att jag känner mig snäppet fräschare. Men jag är fortfarande långt i från min normala fräschör.

torsdag 26 februari 2009

School's out

I dag fyller Mira ett sommarlov!


Värsta stora tjejen!


Operator

Vilken start på dagen vi fick i dag. E:s telefon ringde och jag, som satt med Mira i soffan och mös, svarade. Det var en sköterska som undrade om E var på väg till sjukhuset. Jag fattade noll, det är ju nästa torsdag han ska opereras. Det visade sig att det blivit ett missförstånd. Det var i dag E skulle ha opererats. E frågade om det var ok att han kom in på en gång, men de sa att det var för sent.

Jag har aldrig sett E så ledsen och besviken som han var i morse. Han slängde sig ändå in i duschen och tog en taxi till sjukhuset bara för att få prata med någon ansikte mot ansikte.

För en och en halv timme sedan fick jag ett sms. Jag opereras i dag.

Så nu håller vi tummarna allesammans för att operationen går bra och att jag får hem en gladare och lite mer drogad fästman i kväll.

onsdag 25 februari 2009

Virren

Jag gillar verkligen Fredrik Virtanen - i skrift. Men han gör sig inte så bra i radio. Han var hos Adam och Gry i morse och hans sätt att prata, nästan lite stammande, gör att jag blir nervös. Han är kanske inte ett dugg nervös, men det låter som om han är det.

tisdag 24 februari 2009

Kleenex

Det har varit många tårar i vår soffa i dag. Glädjetårar på grund av förlovningen och sorgetårar på grund av den här videon.

Jag såg den på Oprah och Mira lär ha undrat vad det var för fel på mig när jag bytte hennes blöja med tårarna rinnandes nedför kinderna.

Eklaterat

Jag blev orimligt glad över nyheten att kronprinsessan och Daniel har förlovat sig. Victoria såg så lycklig ut!

Tänk, när jag var liten trodde jag att bara vi skulle åka till Öland och hänga på Solliden skulle jag och "Vickan" bli de allra bästa vännerna och busa på slottet. Men det blev aldrig någon Ölandstripp för oss...

Walking on sunshine


Jag måste erkänna att vissa dagar är det riktigt härligt att bara vara hemma och kunna ta en promenad när solen lyser som mest. Tack för det staten!

måndag 23 februari 2009

Family girl

E har varit på sjukhuset hela dagen och har fått veta att han ska få opereras redan på torsdag nästa vecka. Här hemma haltar han på och jag försöker hålla koll på vad han och Mira behöver.

Just nu är det dock lugnt för resten av min lilla familj ligger och vilar och de är så fina.

I går försökte jag vila med Mira i vår säng i stället för att hon skulle ligga i sin egen säng, men det gick banne mig inte. När jag har henne så nära kan jag inte sova. Allt jag gör är att ligga och betrakta henne och förundras över att det faktiskt var hon som låg där i min mage alla de där månaderna. Det är fortfarande helt ofattbart.

Ännu mer ofattbart är att jag och E lyckats skapa något så gulligt som Mira. Hon är så otroligt söt och min kärlek till Mira växer för varje dag.

söndag 22 februari 2009

Dodge the bullet

Typiskt. E lovade mig en sovmorgon i morse plus att han skulle ta hand om allt småfix under dagen så att allt jag behövde koncentrera mig på var att ge Mira mat och att må gott.

Och så gick latoxen och pajade korsbandet i går.

Tänk, vissa gör vad som helst för att slippa "jobba".

(Nu har jag två stycken att ta hand om. Den ena är glad för det mesta och den andra har ont men försöker hålla humöret uppe. Och jag tycker väldigt mycket om båda två, trots att det inte blev någon sovmorgon.)

lördag 21 februari 2009

Catch of the day

Äntligen har jag lyckats fånga hennes leende på bild! Sötnosen.

fredag 20 februari 2009

Yes ma'm

När jag skrev om att rubba mina cirklar kom jag att tänka på en utmaning som jag och E gav oss själva för ett par år sedan. Under två veckor skulle vi säga Ja till allt som folk bjöd in oss till. Självklart sa vi inte detta till våra vänner och vi fick inte utnyttja det för att få den andra att utföra trista sysslor tyvärr.

Som jag minns det var de där två veckorna ganska uppbokade. Jag, som tycker om att planera, tackade till och med ja till ett av Journalistinnans spontana infall och jag kommer fortfarande ihåg hennes överraskade röst när hon insåg att jag faktiskt sagt ja.

Det är så lätt att bli bekväm känner jag. Visst, de inplanerade sakerna gör jag mer än gärna. Jag vill inte bara sitta hemma och uggla varje kväll. Men de här spontana tillfällena som kan uppenbara sig när jag minst anar det har jag lite för lätt att tacka nej till.

Det kanske är dags för en Ja-sägar vecka snart igen.

Rubbade cirklar

Vi ska på fest i morgon. Det har jag nämnt tidigare. Den här festen är en av de sista trösklarna vi ska ta oss över. För i morgon ska Mira somna på annan ort. Vi ska med andra ord avvika från rutinen som har fungerat så otroligt bra för oss. Det känns lite nervöst ska jag villigt erkänna.

Samtidigt känner jag att jag behöver det här. Mira kommer att klara det alldeles utmärkt, det är jag övertygad om. Det är Den ömma moderns nerver jag oroar mig för. Jag är ganska fyrkantig, och det vet jag om. Jag gillar rutiner, men de får inte ta över helt och hållet för då kickar mitt flyktbeteende igång. Därför måste jag utmana mig själv ibland. Bända och pressa ut hörnen på fyrkanterna så att saker och ting rör sig på ett annat sätt.

I morgon är den första kvällen av många där vår nya familjekonstellation ska testa en ny liten omloppsbana.

Stora bokbytardagen

Åh, jag såg det här på Mats blogg och tycker att det är en superb idé. Vi har TRE påsar med böcker som vi rensat ut och som jag hoppas ska få ett gott hem någon annanstans. Tyvärr kan jag inte vara där just vid detta tillfälle för Svärföräldrarna kommer den dagen, men annars hade ni kunnat räkna med mig.

Saxat från Mats blogg:
Fick just det här på mailen, bra idé tycker jag!Om ni håller med, spread the word på era bloggar:

Vad gör vi egentligen med alla böcker vi läst? Den 5 mars är det The world book day. Låt oss göra det till den stora bokbytardagen! Klockan 12.00-13.00 samlas vi så många bokbytare som möjligt och byter på Sergels Torg (Plattan)! Gå med. Och sprid vidare! Ju fler vi blir desto fler böcker, mindre regnskog, fler som träffas. Och roligare.

Hur: Ta med dig någon bok du inte vill ha längre när du går hemifrån på morgonen. Bär den så att andra ser att du har en bok. När du ser en bok du vill ha går du bara fram och frågar om hon eller han vill byta bok med dig.

Varför: • Det är kul att få boktips • Spara lite på regnskogarna genom återanvändning • Vem vet vem du lär känna??

Döden i grytan

Jag har blivit en sådan där! En morsa som inte kan prata om annat än att vara morsa och vad jag och Mira gör på dagarna. Saken är den att jag inte riktigt vet hur jag ska göra för att ändra på det. Det jag gör på dagarna är ju att vara med Mira och förundras över hennes framsteg. Visst kan jag berätta om vad vi gjort på öppna förskolan och vad jag och de andra mammorna pratat om, men hur kul kan det vara att lyssna på?

Eftersom jag knappt surfar runt på nätet längre så har jag inte ens något saftigt Hollywoodskvaller att komma med.

Tur att Chloë (som tog varningen på allvar) bjudit oss på fest i morgon. Då har jag i alla fall något att berätta för dem som inte var där.

Min räddning är förhoppningsvis att jag fortfarande är intresserad av vad ni andra pysslar med utanför min bubbla. Hoppas det håller i sig...

torsdag 19 februari 2009

Och vinnaren är...

Godnattvisefestivalen är över - för den här gången. Jag har fortfarande inte gett upp tanken på Nu i ro. När ska den lilla skorven fatta att det är den godnattvisan hon ska tycka bäst om?

Vinnaren är, kanske lite otippat, Kents En timme en minut. Helst i Den ömma faderns version. Den ömma moderns version av Tula hem och tula vall är god tvåa.

onsdag 18 februari 2009

Mousse

I lördags drack jag ett kvarts glas mousserande vin för att testa om det eventuellt kunde passa till vår bröllopsskål. Tjong i medaljongen vad det slog till i skallen.

Jag har redan förvarnat mina vänner om att jag måste vallas på en träningsrunda (läs: barrunda) innan bröllopet, men efter i lördags börjar jag bli rädd för att det kommer att kräva en månads träningsläger för att inte däcka efter förrätten.

Emmaus

I dag har jag träffat en av mina första bloggmåsten. Emm, som skriver Verkligheten i ett nötskal. Jag hittade henne via Silverfisken och har följt hennes resa från singelliv och dejting till samboliv och en dröm som har förverkligats.

Jag var i hennes kvarter i dag så jag passade på att gå förbi och säga hej. Det är en märklig känsla att veta så mycket om en person utan att ha sett hennes ansikte. Och dessutom att hon vet så mycket om mig. Det var jättekul att träffa henne och jag smider planer på att titta förbi igen.

tisdag 17 februari 2009

Avslöjad

Jag har blivit bildutmanad! Svårt eftersom jag inte har visat mig själv på denna blogg, även om de flesta som känner mig faktiskt vet om att jag bloggar nu.

Utmaningen var att ta den sjätte bilden från den sjätte mappen i mina bilder. Jag fuskade och tog den sjunde för just den här mappen råkade vara från en egofotografering jag gjorde för två år sedan. Den sjätte bilden var en riktigt närbild och det vill jag bespara er. Jag blev sminkad och fixad av en före detta modell som nu är fotograf och konstnär och så spenderade vi fyra timmar med att fota mig ur alla möjliga vinklar och vrår. En del bilder blev faktiskt rikitigt bra. Andra, som den här, känns väl sådär när jag tittar på dem i efterhand.

Everytime we touch

Det här med dåligt samvete har jag upptäckt ökar markant efter en bebis har anlänt i familjen. Jag försöker hålla det ifrån mig men rätt vad det är attackerar det mig från högerflanken och jag hinner inte undan. Det största av mina dåliga samveten (jag har inte så många ännu, men jag misstänker att det skulle kunna öka) är att jag inte spenderar all Miras vakentid med henne. Är hon nöjd och belåten får hon ligga i babygymmet eller i babysittern och jag passar på att hänga tvätt eller äta lunch. Jag försöker tänka att om Mira hade ett syskon skulle jag aldrig kunna spendera så mycket tid med henne som jag gör nu, men ibland fungerar inte det.

Så berättade Mormor när de var här i helgen om min kusin, adopterad från Sydamerika. Sina första månader spenderade han på ett barnhem där han låg i en spjälsäng och så stack de in en nappflaska när han skulle äta. Från början när de skulle hämta hem honom grät han när de tog i honom och lyfte upp honom för att han var så ovan vid beröring. Det kändes obehagligt för honom.

Det ska jag tänka på från och med nu. Mira får pussar och kramar så det står härliga till varje dag. Min kärlek räcker till!

Glödlampestund

Mira är precis som Den ömma modern. Hon blir G A L E N om hon tror att mat undanhålls henne.

Beware

Om jag trodde att jag var "utfryst" när jag gick på övertid är det ingenting jämfört med den lepra jag och E verkar ha smittats av efter Miras ankomst. Efter nyhetens behag har gått över är det vi som har fått bjuda in till saker. Tusan också att våra vänner ska vara så sega på att bli på tjocken. Jag tror nämligen att våra vänner tror att allt blir ett så stort projekt för oss så att vi inte orkar ta oss iväg på något även om de skulle bjuda in oss.

Men detta är en varning hörrni - bröllopsinbjudningarna börjar dras tillbaka...

måndag 16 februari 2009

Payback

Är det inte irriterande när man får en räkning med en påminnelseavgift? Extra irriterande är det när man aldrig har fått den första fakturan.

I morgon är det jag som ringer Transportstyrelsen.

söndag 15 februari 2009

Föräldraskap

Mina föräldrar har precis åkt. Det har varit jättekul att ha dem här och vi har ätit otroligt gott, för gott med tanke på Bröllop -09, och tagit det väldigt lugnt.

Den märkligaste känslan kom dock över mig när de hade kommit hit. En känsla av att "nu blir vi bedömda". Skitjobbigt kändes det och jag tror att känslan blev starkare på grund av att vi faktiskt skulle dela lägenhet i tre dagar. Jag vet ju att alla har åsikter, även vi, om hur andra uppfostrar sina barn så det borde inte ha kommit som en överraskning. Men helt plötsligt insåg jag att nu är det jag och E som våra familjer kommer att prata om. För självklart kommer vi att göra vissa saker på ett sätt som de andra inte håller med om. Så är det bara.

Mitt sätt att hantera den här känslan var att säga rakt ut hur jag kände. Så fort jag gjort det släppte den.

Nu funderar jag på hur jag ska våga säga samma sak till E:s föräldrar när de kommer i mars.

torsdag 12 februari 2009

Rutinkontroll

I kväll kommer Mormor och Morfar hit för ett besök. De stannar hela helgen. Det ska bli jättekul att ha dem här, men bara för det kommer väl Mira att ändra sin fantastiska rutin som vi varit invaggade i de senaste veckorna. E har varit hemma i dag och jag skulle visa honom hur enkelt det är att lägga Mira på dagarna. Tji fick jag. I dag har hon inte alls varit med på noterna.

Det är bara att inse att jag inte längre kan räkna ut något på förhand.

onsdag 11 februari 2009

Stolpiller

I dag när jag gick på toaletten och kissade lyckades jag missa toastolen.

H U R är det möjligt som tjej???

(Förlåt om ni får för mycket information nu, men detta fascinerade mig oerhört)

tisdag 10 februari 2009

I väntan på något gott

Jag har inte så mycket att tillägga i dag för jag surfar fortfarande på klänningsvågen. Det är så skönt att inte behöva leta längre. Det enda kruxet är att jag vill gifta mig nu och det är ju en hel evighet kvar.

måndag 9 februari 2009

This is it!

Jag köpte klänningen i dag och det känns jättebra! Jag känner mig så fin i den och jag behöver inte känna någon viktstress eller figurstress för den sitter bra redan nu. Det är svårt att se på bilden men det som ser ut som ränder är chiffong vikt i olika breda veck.

Jag testade den tillsammans med mina cerisa skor som jag köpte i Alicante i somras och det kändes toppen. När Floristen gjort en liten bukett med cerisa blommor i kommer min brudutstyrsel nog att kännas komplett. Benämningen på klänningen är Party dress och det är ju precis det jag vill ha på mig på vårt bröllop. En klänning att partaja i!

Klänningen har redan fått tummen upp av den blivande brudgummen. Nu avvaktar jag bara Chloës och min kära mors dom (fast innerst inne vet jag redan att det här är klänningen jag kommer att säga "Ja" till E i).

Hurra!

Bilden lånade jag här.

Haber

I går såg vi en snutt av en Beck-film och E påpekade att Mira faktiskt är lik Peter Haber. Sedan skrattade vi så vi grät.

Lite roar små, men pyttelite roar trötta småbarnsföräldrar (och då får vi ändå sova på nätterna).

söndag 8 februari 2009

Fyra nyanser av gråt

Jag tror att jag har dechiffrerat Miras gråtkod. I alla fall för tillfället.

Hon gråter såklart när hon är hungrig och maten inte redan är serverad. Den gråten är uppfordrande och hon ser riktigt sur ut.

När hon har en rap på gång kan hon bli riktigt ilsken och den gråten är häftig, men den är över lika snabbt som den dyker upp.

När hon är less på att ligga för sig själv eller att vara stilla i famnen ger hon ifrån sig en gnällgråt som oftast inte varar mer än ett par sekunder.

Sedan har hon en tröttgråt. Den gråten fick vi höra första gången när Journalistinnan var här och hälsade på och jag blev superstressad av den. Den hulkar hon fram och är den allra mest hjärtskärande av dem alla. Innan jag fattade vad den här gråten innebar klarade jag inte av att låta E ta hand om henne när hon grät på det här sättet. Hela min kropp skrek att jag, hennes Ömma moder, måste vara där för att något var fel. Nu, när jag vet varför hon gråter, kan jag vara helt lugn när E lägger henne och det är så underbart skönt.

Tror ni att de här fyra varianterna kommer att hålla i sig hela livet?

Jag hoppas det i alla fall. Det var tillräckligt svettigt att knäcka den här koden.

Peppes bodega

Jag tror att jag har hittat den!

Inte den jag trodde. Den klänningen var inte ens nära det jag var ute efter insåg jag. Nej, i stället verkar det bli en som jag ryckte i förbifarten på väg in i provrummet på grund av att den var vit.

Som det ser ut nu kommer jag nog att gifta mig i kort-kort. Haha, vem hade trott det med mina åderbråcksben!?

lördag 7 februari 2009

27 dresses

Jag var och kollade in klänningar i går. Oj vad svårt det är. Jag är ingen satin-, siden- eller thaisidentjej. Bomull är mer min melodi.

Så i går när jag kom hem, ganska modfälld efter vår exkursion, kollade jag in klänningar på nätet. Och döm om min förvåning när jag faktiskt hittade en fin vit bomullsklänning i 50-tals stil som nästan på pricken stämmer in med det jag vill ha.

Men så är det ju det här med att beställa från nätet. Just kläder känns lite kymigt. Jag drog en rövare och ringde till butiken som säljer märket och den trevliga tjejen sa att de precis hade packat upp den där klänningen, men inte hunnit hänga ut den i butiken ännu.

Så min plan är att i morgon (eller någon dag nästa vecka beroende på mitt allmäntillstånd) ta mig iväg med Mira för att testa min eventuella brudklänning. Det ska bli mycket spännande!

Pityparty

Jag har feber och orolig mage i dag.

Stackars mig!

fredag 6 februari 2009

The plan

E är hemma i dag. Mysigt med långhelg. Och så har vi celebert besök från norr. Vårt första sedan vi fick Mira. Forskaren är här också. Mycket trevligt.

I dag har jag dessutom eftermiddagsplaner. Jag och Chloë ska gå och titta på brudklänningar(!) till mig och sedan blir det nog något att äta och en bio. Det ska bli kul. Chloë är ju min best woman så hennes godkännande på klänning är viktigt.

Det ska bli spännande att prova klänningar också. Magen har sett sina bättre dagar, jag har inte så många kilon kvar (ca 3,5) men jag tror tyvärr att min röv börjat ta mer plats. Jag ska nog satsa på en Stolthet och fördoms-klänning skuren precis under bysten.

torsdag 5 februari 2009

Blogglycka

Hurra! Såg hos Amanda att Mats Strandberg börjat blogga igen och så såg jag hos Mats att Popmorsa också kört igång. Två av mina favoriter är tillbaka!

Och så har förhoppningsvis Finnjonna fått sin efterlängtade Mini i dag.

Som jag sa. En bra dag i dag!

Blott en dag...

Barnvagnsbion i går var trevlig. Kanske mer för sällskapet än filmupplevelsen och det är ju sällskapet som är det viktiga.

Sakta men säkert börjar dagarna fyllas av små projekt. Nu har det till och med blivit så att jag tycker att det är skönt att ha dagar då ingenting är inbokat. Dagar som i dag.

I dag har vi mest sovit, varit på en långpromenad och nu sover Mira igen. Mätt och belåten.

Livet känns riktigt bra i dag.

tisdag 3 februari 2009

Syskonrivalitet

Vi har skötbordet ovanpå tvättmaskinen. När Mira ligger där är hon positionerad i skrevnivå. Hon sparkar friskt omkring sig. E känner sig väldigt utsatt och funderar på att börja använda suspensoar vid blöjbyten.

En sak har vi i alla fall klart för oss. Svaret på Miras fråga när hon undrar varför hon inte har något syskon.

"Skyll dig själv!"

måndag 2 februari 2009

Kappvändare

Jag pratade med E om det senast för någon vecka sedan. Jag avfärdade fenomenet helt och sa att det definitivt inte var något för mig.

Jag pratar om Barnvagnsbio. Att se en film där det helt plötsligt ska vara okej att någon börjar gasta i högan sky eller kräkas eller skita eller ... Ja, listan är oändlig. Det är inte så jag vill att ett biobesök ska se ut.

I dag frågade min "mammadate" från Öppna förskolan om jag hade lust att gå på barnvagnsbio i veckan.

Absolut!! svarade jag.

Jag är inte sämre än att jag kan ändra mig.

Jag läser er...

...jag lovar. Hinner bara inte kommentera så mycket just nu. Har lite annat som upptar mina tankar och min tid.

Men jag ska bättra mig. Gillar ju er!

söndag 1 februari 2009

Förra veckans NU

Att läsa Veckans NU före Miras ankomst: det tog ungefär tio minuter att bläddra igenom blaskan, glo på bilderna och förfasas över journalistiken.

Att läsa Veckans NU efter Miras ankomst: den är min följeslagare vid varje toalettbesök, jag bläddrar sakta igenom tidningen, njuter av skvallret och hoppas att den aldrig ska ta slut.

Behöver jag nämna att det går rätt långsamt för mig att läsa böcker för närvarande?

Kloker, Blyger, Glader, Toker, Butter, Prosit och ...

I går var den första lördagen på länge som vi inte hade något planerat. Vi skulle bara ha en härlig familjedag och på kvällen skulle jag och E äta gott (det blev en smaklös pasta - pasta går ju snabbt att laga) och mysa till en film.

Mira somnade vid sju. Jag somnade halv åtta. Mira vaknade tjugo över tio. Då vaknade jag också. Jag ammade Mira och kravlade sedan i säng. Vid fem gnydde Mira till så jag stödde mig på armbågen för att se om hon var vaken eller sov. Strax efter fem vaknade jag av att jag slog pannan i spjälsängen.

Att bo med mig just nu måste vara som att ha en vandrande pinne. Helt menlöst!