Tuschpenna

Jag och E har bestämt oss för att stryka ett stort, fett streck över den här veckan så snart den är över. Mycket på grund av stora stenar, madrasskydd och vaser.

Låt mig förklara närmare.

Stora stenar: E opererades ju i torsdags och jag tror inte att jag fattade vilken anspänning jag gick med under dagen. När jag och Mira skulle hämta honom blev jag chockad över att se hur ont han hade (och smärtan har tyvärr bara stegrats under de följande dagarna), Mira hade sovit dåligt och var hungrig och jag var också hungrig och trött. Vi skyndade oss hem, släppte av E utanför porten och så skulle jag och Mira parkera bilen. Mira hade tappat nappen och satt och grät i baksätet och jag försökte lugna henne samtidigt som jag backade - just det - rakt in i en stor sten! Jag gjorde om och gjorde rätt och så grät både jag och Mira hela vägen till parkeringen. Repan på bilen kan jag tyvärr inte stryka ett streck över, men händelsen är glömd på måndag.

Madrasskydd: Natten till fredagen fick min mage spel. Efter att ha varit dålig i nästan en vecka fick jag springa på toaletten stup i kvarten. Till slut sa väl min kropp upp sig, eftersom den var så trött, och sa inte till om att jag behövde gå på toa. Jag vaknade ändå kan jag säga, skämdes som en hund och trots en dusch kände jag mig aldrig riktigt ren under fredagen. Ett madrasskydd hade varit att rekommendera. Vi har bara ett i Miras säng, men jag misstänker att vi kanske måste ha ett i vår säng från och med nu också.

Vaser: E har ont. Jag har aldrig sett honom, eller någon för den delen, ha så ont och än så länge ser vi ingen ljusning. Operationsdagen var han ändå lite rörlig för lokalbedövningen satt fortfarande i, men i går tog han sig inte ur soffan på hela dagen. Det här ställer ju till det vid toabesök så när han behövde kissa började vi fundera ut olika strategier för hur det skulle gå till. Jag föreslog ett ölglas och vi testade. Tyvärr var ett glas alldeles för litet, jag fick komma springande med ett till. Det andra glaset räckte inte till det heller utan ett tredje fylldes innan det var klart. Efter det tog jag ner vår största vas. Den både räcker till och har utrymme kvar.

Förstår ni nu varför denna vecka aldrig mer kommer att nämnas i vårt hushåll? Den enda som hållit tätt och varit sitt normala jag är Mira. Tack och lov för det!