En världslig sak

Jag har varit på jakt efter den ultimata mascaran ett tag nu. Eller inte så ultimat egentligen. Mitt enda krav har varit att den inte ska fälla så att jag blir ännu svartare än jag redan är under ögonen.

Det har gått sådär.

Cliniques som jag fick i en goodie-bag var kass, Loréals Volumissime ännu sämre och Isadoras build-up mascara allra sämst. I går, med Isadoras mascara på, kom jag hem och såg ut som en tvättbjörn.

Därför investerades 230 osköna kronor i dag i Diors Iconic, som jag har för mig att Kicki skrivit om men jag minns banne mig inte vad hon tyckte om den. Om den här inte är bra får jag gå med blekgula ögonfransar resten av livet.

Kursad

Första kursdagen avklarad. Nu sker resten på distans till avslutningen i december.

Det var en rätt blandad grupp. De flesta jobbar redan i någon mån med skrivande, men vill utveckla det. Men där fanns också skådespelerskan, vars urringning jag blev helt fascinerad av, och produktionsledaren, vars jobb jag vill ha.

Jag gjorde kanske inte direkt något avtryck under grupparbetet på eftermiddagen. Mina idéer kanske inte är så bra som jag tror. Men när jag får bestämma själv är de det!

I morgon får vi den första uppgiften. Nu ska pennan vässas och hjärnan startas igång.

Kulör

Hej Bullen,

jag är en tjej på 31 jordsnurr som har ett problem. Jag gifte mig för några veckor sedan. Det är inget problem i och för sig, utan snarare jäkligt kul, men den här klänningen jag gifte mig i är det. Jag älskar den! En perfekt partydress som jag känner mig jättefin i men som jag aldrig kommer att kunna använda igen. Inte när den är vit i alla fall.

Jag köpte den på French Connection och den är gjord av polyester. Polyesterchiffong för att vara mer exakt. Min tanke när jag köpte den var att jag skulle färga om den så att jag faktiskt kan fortsätta använda den här klänningen som jag älskar. Men nu har det visat sig att man inte kan färga polyester. Det blir inte bra.

Vad ska jag göra? Ska jag behålla klänningen som den är, aldrig använda den och sedan låta min dotter Mira ha den som utklädningsklänning ? Eller ska jag chansa, försöka färga den och se om det funkar eller om den blir förstörd?

Det här känns ganska jobbigt, så jag är tacksam om ni kan hjälpa mig.

30-nånting

(I det här fallet är det faktiskt tjejen på bilden som har skrivit brevet!)

Krupp

Mira har fått falsk krupp. Det kom helt otippat i går kväll med en hostattack så att hon kräktes. Sedan var natten egentligen ganska lugn, hon vaknade och hostade ungefär en gång i timmen. Jag sov i hennes rum och lyssnade efter varje andetag.

Jag har blivit väldigt bortskämd märker jag. Jag får sova ostört varje natt till strax före sju på morgonen. Men inte i natt alltså.

Jag är ett vrak i dag!

Stackars mig.

Tetid

Jag har världens bästa temugg. Jag fick den för många år sedan av några som kände mig väldigt väl. Jag älskar den!

Class act

Det verkar som om vi fått en Helena Bergström på halsen. När Mira gråter sitt "åh vad det är synd om mig"-grin rinner det snor ur den lilla näsan. Aldrig annars, bara när det är drama i det lilla livet.

Kan bli en intressant uppväxt det här.

Svennebanan

I lördags hände det. Nu står det enbart ett -sson namn på dörren i stället för mitt, lite mer ovanliga, efternamn efter -sson namnet. Och i dag gjorde jag min första -sson underskrift. Volvo har vi ju redan. Och ett barn men tankar på tvåan finns där redan. Svensson, Svensson med andra ord.

Hej 40-års kris?

Copycat

Jag ska återgå till skolbänken i höst. Eller så mycket sittande i skolbänken blir det inte. Mer sittande hemma i soffan eller fåtöljen. Jag ska gå en distanskurs i copywriting. Nu ska mitt skrivande trimmas så att drömjobbet blir mitt efter årsskiftet.

Nu vet jag inte exakt hur drömjobbet ser ut för mig men det har jag tänkt bestämma mig för. Det känns som om det kommer att bli lättare att söka jobb med någon sorts fokus och inriktning.

Men först, skola. Inköp av kurslitteratur och ett fint block att skriva i. Det måste jag alltid ha när en ny termin börjar. Jag måste erkänna att det känns nervöst. Det var ett tag sedan.

Baddaren

Mira har gjort sitt första badhusbesök i dag. Det var lajbans. Hon plaskade och såg lika förnärmad ut varje gång hon fick vatten i ansiktet av sitt plaskande. Dessutom stirrade hon ut alla som satt i plaskpoolen med sin outgrundliga blick. Hon är en riktig iakttagare vår lilla tjej. Hon är inte särskilt aktiv själv, men älskar att se hur andra far runt som yrväder.



På BVC tjatar de om att hon måste få ligga på mage för att utveckla motoriken. Men lillskruttan AVSKYR att ligga på mage och jag avskyr att låta henne ligga på mage och grina. Hon sitter på golvet och plockar med sina saker och pratar dagarna i ända. Och hon är nöjd och glad. Det måste väl ändå vara det viktigaste!

From hell

I dag är det helvetestorsdag. Enligt mig och E alltså. Visst, vi hade kunnat kalla det något peppande som Fixartorsdag eller Vad duktiga vi är-torsdag. Men vi väljer att vara realister och kalla den här dagen för vad den verkligen är.

Vi är inte särskilt bra på hushållssysslor någon av oss. Det märks här hemma och när vi gör något gör vi det ofta när det gått alldeles för långt och därmed tar alldeles för lång tid. Till exempel tvätten. Därför har vi bestämt att varannan torsdag är städ-, tvätt- och storhandlingsdag. Vi bränner av allt det trista på en kväll så kan vi njuta i tretton dagar innan Helvetestorsdag kommer tillbaka.

I kväll drar vi igång. Det ska bli skönt när kvällen är över.

Fatso

Mitt nya liv började i måndags. Hört den förut eller?

Som den blossande brud jag var gick jag UPP två kilo under sommaren. Tur att jag hade en mycket förlåtande klänning. Men nu jäklar, nu ska jag få bukt med den här hyddan till kropp jag har. Inte för att jag kommer att orka träna så värst mycket, men lite mindre onyttigheter ska jag stoppa i mig.

Jag är hungrig! (och ofantligt sugen på chips och choklad...men det väljer jag att inte låtsas om)

Bröllop i bilder

Den härliga logen som gör sig bäst i skymningsljus

Min kära far spelade gitarr både som inledning och avslutning på vigseln

Genom de här dörrarna kom vi ut för att gå mot platsen där vi skulle vigas

Såhär!

Älven är en fantastisk bakgrund

Ringpåtagning

Vi sa JA båda två!

En härlig dag med våra fantastiska familjer och underbara vänner

Floristen (min svägerska alltså) gjorde min otroligt vackra bukett

Sedan blev allt lite suddigt...

Movie night

I går lät vi Mira välja film när vi skulle hyra en rulle. Det gick till så att vi tog fram ett antal filmer på skärmen (vi hyrde på ICA) och Mira fick trycka fram en film som hon tyckte att vi skulle se.

Det blev "I taket lyser stjärnorna". Ett ypperligt val och hundra gånger bättre än det jag eller E skulle ha valt. Jag vill alltid se något lättsamt för att jag är lite trött och väljer därför romantiska komedier som inte en själ hört talas om och än mindre sett. Det brukar bli flopp varje gång. E väljer lättsmält action istället och det brukar bli filmer som fått bra betyg av obskyra landsortstidningar och dåligt betyg av oss.

Jag tror att Mira hädanefter får ansvara för vår cineastiska fortbildning.

I do

För en vecka sedan var Floristen i full färd med att sminka mig och det var ungefär en timme bort innan Chloë och Snuggles skulle komma och hämta mig.



Förra lördagen var en härlig dag och natt. Vi hade otroligt tur med vädret, så vi kunde vigas utomhus med älven som kuliss precis som vi önskade. Våra gäster var så himla fina och vi var så glada för alla som var där. Vi hade inte så många tal. Ganska lagom om du frågar mig. Och det var en härlig mix av skratt, tårar och sång. Jag och E var dessutom de sista som lämnade logen och vi stapplade in på hotellet vid halv fem. Det blev inte så mycket till bröllopsnatt, men däremot blev det en sjujäkla bröllopsfest precis som vi hoppades att det skulle bli. Grabbarna badade till och med i älven mitt i natten.



E frågade mig häromdagen om jag skulle ha velat göra något annorlunda. Jag fick fundera ett tag och kom på två pyttesmå saker som egentligen inte hade gjort så stor skillnad. Jag hade velat ge alla gäster såpbubblor att blåsa när vigseln var över. Och så hade jag tyckt att det hade varit kul om vi hade gjort något lajbans under bruddansen (vi dansade ingen vals), men vi tog oss aldrig tid för att öva in något.



Ett par av gästerna har sagt till oss att vårt bröllop är det roligaste de varit på någon gång och det är otroligt kul att höra. Många har också tyckt att det var så avslappnad stämning på bröllopet och det var det vi siktade på. En stor fördel med att har varit tillsammans så länge är att de flesta av våra vänner har träffats i olika konstellationer under åren så ljudnivån steg till max bara alla satte sig vid borden.



Däremot känns det som om jag har en minneslucka. Jag måste ha gått in i den berömda bubblan för jag ser på bilderna från vigseln hur glad och lycklig jag ser ut, men jag minns ingenting. Allt känns som en dröm fram till att jag ställde mig på dansgolvet (där jag stod i princip hela kvällen). Från den stunden känns det som om jag var på en himla trevlig fest.



Inför bröllopet kände jag också att jag är glad att vi redan fått Mira. Annars hade jag blivit en riktig Bridezilla. Nu fanns det varken tid eller ork att stressa upp mig över småsaker och så länge jag var med Mira var fokuset på henne viktigast. Det var skönt för mig, annars hade veckorna innan bröllopet blivit ganska trista för både mig och E. Nu var de riktigt bra och avslappnade istället.



Så, för att sammanfatta är jag otroligt glad över att vi äntligen slog till. Jag är jättenöjd med hur det blev, trots min minneslucka, och jag är ganska säker på att de flesta hade trevligt.



Nu är jag E:s fru och det, mina vänner, är sannerligen inte fy skam!

Utsikten från vårt hotellrum var inte fy skam den heller. Vi bodde näst högst upp i stadens högsta hotell. (Fler bilder kommer bara våra gäster fattar att vi inte hade någon kamera med oss.)

Och den här låten dansade vi till:

Tokyo jag tänker på dig nu

Jag har beställt Geishakulor. Inget jag trodde att jag någonsin skulle göra men mina knipövningar har inte blivit knipta lika ofta som jag tänkte att de skulle bli och med kulorna har man ju inget annat val än att knipa.

Nu ska här snörpas åt minsann!

Air supply

Det är höst i luften i dag. Det är något med den där aningen av höst i luften som får det att pirra lite i kroppen på mig. Jag får exakt samma känsla som när skitlukten ger våren till känna.

Trots att jag är en trygghetsnarkoman är det något med övergångar, skiften, förändring som får mig att bli glad. Det är något nytt på gång och vad det än är, hur det än blir, så längtar jag och strävar mot det där nya.

Varje år.

Suomi

Vilken tajming. I dag fick jag världens största finne vid ena mungipan.

Oj, vad glad jag är att den inte satt där redan i lördags.

Apropå lördagen så lovar jag att komma med mer information, och bilder. Jag måste bara smälta intrycken lite först...

3,2,1

Näe hörrni. Nu kör vi va!?

Klapp och klang

Mira har precis lärt sig att klappa händerna. Den nya kunskapen utnyttjar hon till fullo.

I morse applåderade hon sig själv när hon vaknade!

Nojigt

Lill-lördag i dag. Och om tre dagar är det Stor-lördag och dagen D för oss. Mira är just nu hos min moster som ska vakta henne på lördag. Det gjorde lite ont i hjärtat att lämna henne när jag såg att allt hon ville var att få komma till mig. Men det var bara att bita ihop. Förmodligen (läs: hoppas hoppas hoppas) började hon skratta så fort jag försvunnit ur hennes synfält.

Vi ska strax åka och hämta henne.

Nu sitter jag i min bröllopsfrisyr (luggen är flätad och fäst på sidan av huvudet med en blomma) och försöker föreställa mig hur det ska bli på lördag. Jag är inte så stressad som jag trodde att jag skulle vara i detta läge. Å andra sidan ska jag åka ut till logen och räkna stolar och bord. Tydligen har de blivit bestulna på ett antal bord. Visar det sig att det fattas sittplatser tror jag att pulsen kan komma att öka.

I'll be back!