I do

För en vecka sedan var Floristen i full färd med att sminka mig och det var ungefär en timme bort innan Chloë och Snuggles skulle komma och hämta mig.



Förra lördagen var en härlig dag och natt. Vi hade otroligt tur med vädret, så vi kunde vigas utomhus med älven som kuliss precis som vi önskade. Våra gäster var så himla fina och vi var så glada för alla som var där. Vi hade inte så många tal. Ganska lagom om du frågar mig. Och det var en härlig mix av skratt, tårar och sång. Jag och E var dessutom de sista som lämnade logen och vi stapplade in på hotellet vid halv fem. Det blev inte så mycket till bröllopsnatt, men däremot blev det en sjujäkla bröllopsfest precis som vi hoppades att det skulle bli. Grabbarna badade till och med i älven mitt i natten.



E frågade mig häromdagen om jag skulle ha velat göra något annorlunda. Jag fick fundera ett tag och kom på två pyttesmå saker som egentligen inte hade gjort så stor skillnad. Jag hade velat ge alla gäster såpbubblor att blåsa när vigseln var över. Och så hade jag tyckt att det hade varit kul om vi hade gjort något lajbans under bruddansen (vi dansade ingen vals), men vi tog oss aldrig tid för att öva in något.



Ett par av gästerna har sagt till oss att vårt bröllop är det roligaste de varit på någon gång och det är otroligt kul att höra. Många har också tyckt att det var så avslappnad stämning på bröllopet och det var det vi siktade på. En stor fördel med att har varit tillsammans så länge är att de flesta av våra vänner har träffats i olika konstellationer under åren så ljudnivån steg till max bara alla satte sig vid borden.



Däremot känns det som om jag har en minneslucka. Jag måste ha gått in i den berömda bubblan för jag ser på bilderna från vigseln hur glad och lycklig jag ser ut, men jag minns ingenting. Allt känns som en dröm fram till att jag ställde mig på dansgolvet (där jag stod i princip hela kvällen). Från den stunden känns det som om jag var på en himla trevlig fest.



Inför bröllopet kände jag också att jag är glad att vi redan fått Mira. Annars hade jag blivit en riktig Bridezilla. Nu fanns det varken tid eller ork att stressa upp mig över småsaker och så länge jag var med Mira var fokuset på henne viktigast. Det var skönt för mig, annars hade veckorna innan bröllopet blivit ganska trista för både mig och E. Nu var de riktigt bra och avslappnade istället.



Så, för att sammanfatta är jag otroligt glad över att vi äntligen slog till. Jag är jättenöjd med hur det blev, trots min minneslucka, och jag är ganska säker på att de flesta hade trevligt.



Nu är jag E:s fru och det, mina vänner, är sannerligen inte fy skam!

Utsikten från vårt hotellrum var inte fy skam den heller. Vi bodde näst högst upp i stadens högsta hotell. (Fler bilder kommer bara våra gäster fattar att vi inte hade någon kamera med oss.)

Och den här låten dansade vi till: