Bilblogg

Nu är vi på väg. Jag och E ska köra 100 mil idag. Puh. Vi har kommit ungefär halvvägs. Lilla mamma har fått komma hem och förhoppningsvis får jag krama om henne redan ikväll. Längtar...

Semester-reel

Otrevligare utsikt än så här kan man väl ha från en av sina balkonger!?

Och det här var utsikten från den gigantiska terassen som också hörde till lägenheten. Visst nämnde jag också poolen på taket...

En av stränderna som vi spenderade större delen av våra dagar på.

Jag spenderade dagarna med en tunn tunika på min allt tjockare lekamen sittandes i skuggan. Så här kunde det se ut.

Jag åkte till Alicante med föresatsen att inte köpa ett jota förutom mat och dryck. Tji fick jag. Det blev en luvtröja, en färgglad sjal till min svarta parkas som jag ska svira runt i till hösten, ett par vardagsfina skor, ett par cerisa skor som jag vill ha på mig när jag och E gängar oss och så min absoluta favorit - valtröjan. En lite för liten t-shirt med mycket stretch i som det står "the happy whale" på. Jag längtar så tills min mage är tillräckligt stor för att ironin ska gå hem. Med tanke på att jag har gått upp två kilo på en vecka lär det inte dröja länge.

Frånvarande

I går kom vi hem från en veckas semester i Alicante. Vi bodde i en lägenhet som en av tjejernas, Reseledaren, styvpappa äger. Vi som var i väg var Gympamajen (E:s universitetskompis) och hans tjej Reseledaren, Forskaren (E:s kompis från lååångt tillbaka) och hans tjej Sjuksyrran och så vi två då.

Det är väldigt lyxigt att bo på det viset i en egen lägenhet. Att fixa frukosten precis som man vill ha den och laga mat hemma om man inte känner för att gå ut. Det har varit soliga och lata dagar. Precis vad vi önskade. Men ändå har jag känt att något har fattats. Min lilla mamma fick inte komma hem förrän i tisdags. När jag fick veta att hon fick komma hem var det också som om någonting släppte i mig och jag kunde vara med på riktigt i alla skratt och alla samtal. Men i onsdags kom bakslaget och hon är tillbaka på sjukhuset nu. Förhoppningsvis får hon komma hem i morgon, men ingen vet egentligen.

Och även om det var härligt att vara iväg var det som vanligt helt underbart att komma hem och få sova i vår egen säng. Två ynka nätter i sängen blir det, för i morgon bär det av till Kalmar och ett bröllop där. Sedan blir det förmodligen raka spåret upp till Huset vid havet på söndag. 100 mil på en dag borde väl vara en skrattmatch...

Viva España

I morgon bär det av till Alicante. En veckas sol och bad och god mat tillsammans med härliga vänner. Det ska bli jätteskönt att komma iväg och bara slappa. Grädden på moset skulle vara om lilla Mamma är så pass stark så att hon får komma hem i morgon. Det skulle vara ett perfekt sätt att starta den här utlandsresan på.

Babyville

I dag gjorde vi ultraljudsundersökningen. Det känns lite märkligt och samtidigt häftigt att se att det faktiskt är en liten människa som far runt i min kropp. Pyret viftade lite med händerna, gapade (och då blev barnmorskan superexalterad) och efter ett tag blev Pyret så störd av trycket från ultraljudsmojängen så att h*n spratt till rejält. Kul att se och jag tror att det hela blev ännu mer verkligt för både mig och E.

Jag känner Pyret i princip varje dag nu. Inga sparkar utan mer som en stenhård bula som framträder nu och då på min mage. Då kan jag inte låta bli att stryka och känna på magen tills Pyret blir störd och försvinner därifrån. Stackars lilla Pyret som inte får vara ifred.

Stroller

Det där med att vara ute och promenera med en bebis ser väldigt rofyllt ut. I dag såg jag en kvinna som styrde en vagn, men bebisen bar hon på samtidigt som hon pratade i sin mobil och skällde helt ursinnigt på personen i andra änden.

Bland annat hörde jag orden "Ta något jävla ansvar någon gång och ta av dig din jävla offerkofta".

Jag undrar om bebisen hade en mysig stund...

Oh so quiet

Det är alldeles tyst här hemma. Förutom mitt knapprande på tangenterna då.

E och hans vän C är och spelar golf och C's flickvän är och fikar med en kompis. Det är så skönt att vara hemma i lugn och ro. Fixa lite med kameran och alla bilder jag tog på VSB, kolla upp ekonomin och läsa bok och vila. I dag känner jag verkligen att borta är bra men hemma är bäst.

Kaleidoskop

Det är intressant att se hur en sådan här händelse sätter saker i perspektiv.

För två veckor sedan hade jag tyckt att det var en smärre katastrof att två vänner skulle bo hos oss de enda tre dagarna jag och E har ensamma under semestern.

När E berättade att det var på det viset förra veckan ryckte jag bara på axlarna och kände att vi kan umgås hela hösten istället. Huvudsaken är att alla mår bra och lever!

Jag undrar hur länge en sådan känsla håller i sig? Men jag hoppas att den håller i sig länge.

With every heartbeat

Mammas operation är över. Vi var inställda på att den skulle ta 5-6 timmar så vid lunchen klockan ett sade vi att det var "halvtid". Tjugo över ett ringde pappas telefon. Jag och Lillebror tittade på varandra och det kändes som om våra hjärtan stannade. Varför ringde de nu?

Operationen var alltså över efter knappt tre timmar. Ett tecken så gott som något på att det inte blev några som helst komplikationer. Pappa ska åka upp till mamma i eftermiddag, för de tror att hon vaknar snart.

Nu har mamma mycket värk och lång rehabilitering framför sig. Men det struntar jag i. Allt är bättre än alternativet och jag är så glad!

Operation dagsverke

Nu ligger Mammi på operationsbordet. Jag och Pappa är på kontoret för att jobba lite. Just nu gör jag vad som helst för att slippa tänka på vad läkarna gör med min mammas kropp.

Det känns fruktansvärt jobbigt samtidigt som jag vet att det här är enda utvägen. I går förstod vi nog alla allvaret när kirurgen sa till mamma att hennes hjärta inte skulle klara en infarkt till. Det kärlet som har en förträngning kallas tydligen för "änkekärlet". Det är alldeles för många som blivit änkor på grund av det. Och min pappa vill definitivt inte bli änkeman. Och jag vill inte bli moderlös.

När jag fick veta att operationen skulle bli av brast det för mig. Fortfarande kommer tårarna i tid och otid. Men det är skönt att vara lite ledsen för ikväll räknar jag med att vara glad över att operationen blev så lyckad. Allt som betyder något nu är att mammas hjärta blir friskt igen.

Håll alla tummar som ni har är ni snälla!

Broken hearts

Den här semestern började inte riktigt så som jag hade tänkt. Å andra sidan finns det ingen plats jag hellre skulle vilja vara på just nu än precis här, i Huset vid havet.

Jag kom i måndags. I måndags fick min lilla Mamma en hjärtinfarkt och åkte in på sjukhus. Hon har tydligen haft lite känningar tidigare men inte velat oroa oss barn. På torsdag eller fredag ska hon göra en by-pass operation. De ska alltså skära upp hennes bröstkorg, koppla in henne på en hjärt-lung-maskin och koppla in två nya blodådror på hennes hjärta. Det är en standardoperation för läkarna här. Men för oss känns det galet stort. Å andra sidan verkar hon vara en perfekt kandidat för den här typen av operation eftersom hon i övrigt är i toppskick. Det är "bara" ett kärl som kärvar.

Jag är så otroligt glad att jag är här just nu och kan hjälpa Pappa, städa och göra det allt Mamma hade tänkt sig den här veckan och träffa henne så ofta jag vill.

Machinehead

Vilken skön helg jag och E har haft. Det är grymt med fester på fredagar för helgen känns så himla lång. Lördagen sov vi läääänge, gick och åt frukost på Söder och sedan shoppade vi loss. Eller, det var snarare jag som shoppade loss. E kallade mig för en "maskin". Jag förstår inte vad han menade med det...

Sedan blev det god middag, jag saknade faktiskt rödvinet en smula, och filmkväll.

I dag har vi tvättat och städat, kollat på ännu mer film, shoppat lite till (ja, okej det var jag som var framme igen) och nu ska jag alldeles strax komma igång med packningen inför min vistelse i Huset vid havet. Jag åker i morgon, så är det glest med inlägg under veckan vet ni varför.

Jag känner mig utvilad, glad och laddad för kvalitetstid med VSB och resten av familjen.

Who put the bump

I går hade jag min första riktiga "nära Pyret-upplevelse". Jag låg i soffan och läste när jag helt plötsligt kände hur det spände till i hela nedre delen av magen. Jag lade fort som attan handen på magen för att kanske få känna en liten spark eller något sådant. Istället reste sig min hand upp en smula. Förmodligen valde Pyret att moona mig så smått, om Pyret inte rent försökte pressa sig ut redan. Men det är det sannerligen inte dags för ännu.

När jag tryckte och kände lite med handen drog Pyret sig undan. Men lite senare hände det igen och då hann E också känna. Riktigt kul och jag hoppas att Pyret snart ger sig till känna igen.

Partyanimal

I fredags var det dags för Chloës partaj och det var så himla trevligt. Kul också att jag för en gångs skull hade lite partynerv och faktiskt höll mig vaken och i partystämning fram till halv tre. Oväntat - men kul.

Musikkrysset blev lyckat och som vanligt dallrade tävlingsnerverna och det flög obscena ord omkring i rummet. Precis som det ska vara. Presenten blev också den mycket lyckad. Om det var en sak Chloë önskade sig så var det precis det som vi kunde ge henne. Jag älskar't!

Presenterna innehöll lite fina behandlingar och

ett jättefint armband som matchade Chloës klänning perfekt!

Vår present såg ut så här, men egentligen var det inte alls någon present utan bara en fint inslagen äggkartong. För den riktiga presenten såg ut så här:

Inte så enkel att slå in, jag lovar. Ljusstaken heter Spin och kommer från designern Tom Dixon, som är en av Chloës favoriter. Fin va!?

Ge mig ett S

I dag är min sista dag på jobbet. Jag jobbar hemifrån i dag så ni kan ju tänka er hur mycket jag har fått gjort hittills. En liten ledtråd - jag har precis ätit frukost. I eftermiddag ska jag bistå Chloë med assistans inför hennes fest. Sedan har jag fem, FEM, veckors S-E-M-E-S-T-E-R.

Helt underbart!

Go shorty

Chloë fyller 30 år i dag. Det ska firas med ett hejdundrande partaj i kväll. Jag har gjort ett musikkryss som de andra ska få svettas över och i går fixade jag de sista detaljerna på hennes present. Jag tror att den kommer att bli så bra. Jag älskar att ordna presenter till personer jag tycker om, speciellt om det är något som känns helt rätt. Och det gör den här.

Bildbevis på presenten kommer senare i helgen.

Uppenbarelseboken

I går hade jag min första riktigt kraftfulla orolighet sedan jag blev gravid. När jag vaknade på morgonen kändes magen mycket mjukare än vanligt. Det har blivit en vana för mig att stryka, känna och picka lite på magen varje dag. Jag gör det utan att tänka på det. Men i går, när magen inte kändes som den brukar tänkte jag på det desto mer. E kände också på den och höll med om att den kändes annorlunda.

På väg till jobbet pratade jag med Chloë som tyckte att jag skulle ringa till barnmorskan för att få reda ut vad det kunde vara. Jag tyckte att det kändes lite dumt att ringa för en noja, men när jag väl fick tag i barnmorskan tyckte hon att jag skulle komma in så att hon fick lyssna och känna lite. Jag som förväntat mig att hon skulle säga att allt var normalt och att det inte var något att oroa sig för.

DÅ slog det till. Jag kunde inte tänka på annat än att jag ville att allt skulle vara okej och skräcken växte inför att något kanske skulle vara fel. Jag fick tid på eftermiddagen och allt var bra. Vi hörde hjärtat slå som bara den inne i min mage och jag blev så otroligt glad.

Gårdagen fick mig att inse exakt hur viktigt det här lilla Pyret som växer inom mig faktiskt är. Och hur glad jag är för att Pyret verkar må bra i min mage.

Blottare

En nackdel med att läsa Isfolketböckerna helt öppet är att jag ibland kan flasha ett bröst för mina medpassagerare på bussar och tunnelbana. Inte mitt eget, men böckernas omslag kan ibland vara lite ekivoka. I går läste jag ut Ängel med dolda horn och på det omslaget visas inte bara ett utan två bröst. Tur att jag plöjer en bok per dag. I dag läser jag en bok som bara visar två ansikten och ett hus. Känns lite tryggare att åka runt med kommunalt.

Broccolibukett

Jag har precis beställt två blombuketter till två personer som har haft en riktigt tung period. Buketterna ska levereras på fredag. Jag tänkte att det kan vara trevligt att få en liten blomma och en tanke sänd till sig precis innan helgen ska börja.

Själv älskar jag att få blommor. Det händer alldeles för sällan bara (E, hint, hint, nudge, nudge). Utom när jag fyllde 30 i våras. Då dignade vårt köksbord av blommor.

Det här är en bråkdel av dem!

Babyrama

Lillebror ska också bli pappa igen. I december. Vi har lyckats tajma det så fint så att jag och Floristen (svägerskan) är i samma vecka. Det blir grym konkurrens för Världens Sötaste Brorson som är van att få all uppmärksamhet från både faster, farbror, farmor och farfar. Nu kommer två små knoddar som en liten julklapp som kommer att "stjäla" en stor del av den uppmärksamhet VSB brukar få.

Han vet nu om att både mamma och faster har en "bäse" i magen. Men när VSB pratade med mig i telefonen för några veckor sedan och Lillebror frågade vad mamma har i magen svarade han:

"En...gris?"

Glugg

Att slå ut tänderna är något som skrämmer mig onödigt mycket. Jag har aldrig slagit ut en tand. Har inte ens varit nära att göra det. Ändå kan jag få lite andnöd när jag snubblar till i en trappa och tänker på hur det kunde ha gått om jag fallit med öppen mun mot ett trappsteg.

Det ilar i hela mig bara jag tänker på det.

Head over heels

På väg till jobbet höll jag på att göra en finfin vurpa. Samtidigt som jag höll på att dra upp mina jeans som envisas med att ge mig en rörmokarröv (eftersom jag inte kan knäppa dem ordentligt) så snubblade jag på en sten. Jag hade kunnat vara två framtänder fattigare om det hade velat sig riktigt illa.

Som min käre far brukar säga om han hållit på att ramla: "Hade det varit en dumjävel så hade han legat"

Det verkar jag inte vara i dag. En dumjävel alltså.

Söttand

I början av graviditeten blev jag orolig för mig själv. Inte på grund av någon krämpa utan för att mitt sötsug nästan helt försvann. Det hela kändes mycket oroande och märkligt. Jag hade till exempel en godispåse hemma som räckte i två biobesök och drygt en vecka till! Egentligen hade detta varit ett ypperligt tillfälle att försöka göra mig av med mitt sockerberoende. Men nej, det är så inbyggt i mig att godis, och framför allt choklad, är gott så det ska man ha när man är sugen på att unna sig något. Så jag hade godis hemma, åt en godis nu och då (en utopi i vanliga fall) och var egentligen mest sugen på nektariner.

Men sötsuget är tillbaka med besked! I dag till lunchen satt jag med tre skålar framför mig med tre olika sorters småkakor i. Varje sort provsmakades eftertänksamt och en skål fick faktiskt ett återbesök. I'm back!

Ehhhh

I natt drömde jag att jag gick runt naken och alla andra var fullt påklädda. Jag var inte så generad som man kanske kan tro av detta, men jag tänkte hela tiden att jag snart skulle klä på mig. "Ska bara åka färdigt på den här bussen" osv. Av någon anledning var det själva påklädningen som gjorde mig generad.

Dessutom tog jag inte en utan två Rohypnol! Den ena tabletten kunde jag inte svälja ordentligt (jag har svårt för att svälja tabletter även i vaket tillstånd) så jag försökte med lite vodka. Det gick sådär.

Mitt undermedvetna måste längta sig fördärvat efter lite galenskaper och alkohol (och tydligen Rohypnol??). Det här friska, sunda, nyktra och påklädda levernet verkar inte passa mig.