Uppenbarelseboken

I går hade jag min första riktigt kraftfulla orolighet sedan jag blev gravid. När jag vaknade på morgonen kändes magen mycket mjukare än vanligt. Det har blivit en vana för mig att stryka, känna och picka lite på magen varje dag. Jag gör det utan att tänka på det. Men i går, när magen inte kändes som den brukar tänkte jag på det desto mer. E kände också på den och höll med om att den kändes annorlunda.

På väg till jobbet pratade jag med Chloë som tyckte att jag skulle ringa till barnmorskan för att få reda ut vad det kunde vara. Jag tyckte att det kändes lite dumt att ringa för en noja, men när jag väl fick tag i barnmorskan tyckte hon att jag skulle komma in så att hon fick lyssna och känna lite. Jag som förväntat mig att hon skulle säga att allt var normalt och att det inte var något att oroa sig för.

DÅ slog det till. Jag kunde inte tänka på annat än att jag ville att allt skulle vara okej och skräcken växte inför att något kanske skulle vara fel. Jag fick tid på eftermiddagen och allt var bra. Vi hörde hjärtat slå som bara den inne i min mage och jag blev så otroligt glad.

Gårdagen fick mig att inse exakt hur viktigt det här lilla Pyret som växer inom mig faktiskt är. Och hur glad jag är för att Pyret verkar må bra i min mage.