Frånvarande

I går kom vi hem från en veckas semester i Alicante. Vi bodde i en lägenhet som en av tjejernas, Reseledaren, styvpappa äger. Vi som var i väg var Gympamajen (E:s universitetskompis) och hans tjej Reseledaren, Forskaren (E:s kompis från lååångt tillbaka) och hans tjej Sjuksyrran och så vi två då.

Det är väldigt lyxigt att bo på det viset i en egen lägenhet. Att fixa frukosten precis som man vill ha den och laga mat hemma om man inte känner för att gå ut. Det har varit soliga och lata dagar. Precis vad vi önskade. Men ändå har jag känt att något har fattats. Min lilla mamma fick inte komma hem förrän i tisdags. När jag fick veta att hon fick komma hem var det också som om någonting släppte i mig och jag kunde vara med på riktigt i alla skratt och alla samtal. Men i onsdags kom bakslaget och hon är tillbaka på sjukhuset nu. Förhoppningsvis får hon komma hem i morgon, men ingen vet egentligen.

Och även om det var härligt att vara iväg var det som vanligt helt underbart att komma hem och få sova i vår egen säng. Två ynka nätter i sängen blir det, för i morgon bär det av till Kalmar och ett bröllop där. Sedan blir det förmodligen raka spåret upp till Huset vid havet på söndag. 100 mil på en dag borde väl vara en skrattmatch...