I går hade jag min första riktiga "nära Pyret-upplevelse". Jag låg i soffan och läste när jag helt plötsligt kände hur det spände till i hela nedre delen av magen. Jag lade fort som attan handen på magen för att kanske få känna en liten spark eller något sådant. Istället reste sig min hand upp en smula. Förmodligen valde Pyret att moona mig så smått, om Pyret inte rent försökte pressa sig ut redan. Men det är det sannerligen inte dags för ännu.
När jag tryckte och kände lite med handen drog Pyret sig undan. Men lite senare hände det igen och då hann E också känna. Riktigt kul och jag hoppas att Pyret snart ger sig till känna igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar