Kaleidoskop

Det är intressant att se hur en sådan här händelse sätter saker i perspektiv.

För två veckor sedan hade jag tyckt att det var en smärre katastrof att två vänner skulle bo hos oss de enda tre dagarna jag och E har ensamma under semestern.

När E berättade att det var på det viset förra veckan ryckte jag bara på axlarna och kände att vi kan umgås hela hösten istället. Huvudsaken är att alla mår bra och lever!

Jag undrar hur länge en sådan känsla håller i sig? Men jag hoppas att den håller i sig länge.