På väg till jobbet höll jag på att göra en finfin vurpa. Samtidigt som jag höll på att dra upp mina jeans som envisas med att ge mig en rörmokarröv (eftersom jag inte kan knäppa dem ordentligt) så snubblade jag på en sten. Jag hade kunnat vara två framtänder fattigare om det hade velat sig riktigt illa.
Som min käre far brukar säga om han hållit på att ramla: "Hade det varit en dumjävel så hade han legat"
Det verkar jag inte vara i dag. En dumjävel alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar