Lördag

Nyvaknad känns det som om den här dagen kommer att bli en riktigt bra dag. Skön känsla att starta dagen med.

Ebony and ivory

Jag börjar bli orolig för mig själv. I dag på lunchen satt jag framför två skålar med kakor. En med chokladkakor och en med ljusa kakor med russin i. Jag bestämmer mig för att ta en kaka och mot alla odds väljer jag den med russin i. Jag som inte ens är särskilt förtjust i dem. Och jag som älskar choklad. Snart är det jag som åker hem och tar tempen.

Bara för att

det är du, Emm. Såhär ser frillan ut efter en natts sömn och utan frisörstyling.

Empty room

I dag känner jag mig sådär tom igen. Urblåst. Energilös. Trots det fina vädret. Tur att jag ska bjuda Lärarinnan på god middag i kväll och att vi ska möta upp Förskollärarinnan och Sjuksköterskan senare. Då kanske jag taggar till lite.

Dessutom har jag en gnutta dåligt samvete. Och jag är lite irriterad på mig själv över att jag har dåligt samvete dessutom. E åker nämligen norröver i dag. I går kväll frågade han mig om jag kunde skjutsa honom till jobbet. Det tar ungefär 40 minuter enkel väg. Jag sa självklart nej, eftersom jag behövde åka på kontoret och förbereda en del saker inför nästa vecka. Hade han frågat lite tidigare i veckan hade jag fått chans att förbereda det här tidigare och så hade jag kunnat jobba hemifrån i dag och skjutsa honom. Samtidigt kände jag mig lite usel när jag sa nej eftersom E oftast skjutsar och hämtar mig på flyget, men hans jobb ligger ju precis brevid flygplatsen. Mitt jobb ligger åt det rakt motsatta hållet. Åh, ibland blir jag så trött på mig själv. Att jag ens orkar fundera på om jag gjorde rätt, och att jag ens orkar skriva det i bloggen. Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min...

Cut the crap

I dag ryker min helighet. Hårtestarna ska klippas ur, formas om och bli något som håller sig snyggt hela sommaren. Hahaha.

Nämen kan man få hoppas att det håller sig snyggt en vecka i alla fall?

Dinner with friends

I går mötte jag och Chloë upp Hovmästarinnan på en restaurang. Det händer alldeles för sällan och jag kände hur mycket jag längtar efter Hovmästarinnan. Vi går alltid om varandra med våra scheman, hon jobbar mycket kvällar och helger och de dagar hon är ledig är jag ofta uppbokad på annat. Jag och Hovmästarinnan har varit vänner sedan vi gick i 4:e klass. Vi har en hel del historia bakom oss, både bra saker och jobbiga saker. Men en sak vet jag och det är att hon alltid, alltid finns där för mig om jag skulle behöva henne. Och det känns tryggt.

Gliring

Jag justerade min ring i går. Och nu blir jag nojig åt andra hållet - är den för liten? I dag efter morgonpromenaden fick jag knappt på mig den, förmodligen för att jag svällt upp lite av ansträngningen och värmen. I och för sig tyckte jag att den var perfekt i går för den gled inte lika lätt på fingret som innan. Men inte trodde jag det var så här svårt att veta hur en ring ska sitta. Det blir ju så mycket viktigare när man inser att den här ringen ska sitta på fingret jämt.

I dag ska ringarna lämnas in för gravyr och snart får vi ta på oss dem på riktigt. Jippie!

Örongodis

Det är en gäst här på kontoret som har ett skratt som skär genom hörselgångarna som en varm kniv genom smör. Det låter som en blandning av en apa och en hyena.

För att inte låta bitter måste jag kanske säga att jag är glad för hennes skull. Att hon har så roligt menar jag. Men innerst inne önskar jag att hon inte hade riktigt så roligt i dag...

Filmtajm

Äntligen fick jag gå på bio. Jag och E såg Indiana Jones i går. Härligt med lite äventyr och action. Även om jag tycker att det är lite trist att de kortat ner sekvenserna där han klurar ut ledtrådar.

Däremot blev jag lite oroad över min harighet. Vid två tillfällen var jag tvungen att kisa. Visst, skräckfilmer har alltid närapå gett mig en hjärtinfarkt, men Indiana Jones - kom igen! Blir man räddare med åren eller hur fungerar det egentligen?

Det verkar inte som om mina biobesök stannar vid detta tillfälle heller. Förmodligen ska jag och Lärarinnan gå och se en lättsmält rom-com i helgen. Jag längtar redan.

Bilden lånade jag här.

Bloggutmaning - Tre saker

Äsch, jag kör på med den här jag med. Första frågan är dock svår att svara på för att kunna behålla min anonymitet så jag kör med lite gamla smeknamn också.

Tre namn jag går under
Faz (kort för faster)
Anus (fråga inte!)
Älskling (fast inte så ofta som jag skulle vilja)

Tre saker som skrämmer mig
Hissar
Fickparkering
Döden

Tre saker jag har på mig
Kjol (det var väldigt längesedan)
Leggings (det är skönt, men visst är jag försenad med minst ett år?)
Hårspännen

Tre sanningar
Älska dig själv först så får man det andra på köpet (men det är ju skitsvårt)
Blod är tjockare än vatten
Glass går alltid ner

Tre saker jag verkligen vill ha
Ett nytt kök
Välsvarvad kropp
Ett jobb som passar mig bättre

Svara gärna du också!

Hårresande

Jag är i desperat behov av en frisör. Just nu ser jag ut som någon som skulle kunna vara med i Big Love. Håret är lite lagom heligt på något vis och lite mer stuk skulle jag vilja ha på det.

Jag får för mig ungefär vartannat år att jag vill spara ut håret. Jag sliter ett tag med min page, sedan blir jag galen på att inte ha någon frisyr och så klipper jag mig och allt är frid och fröjd igen.

Den här gången har jag sparat länge, kämpat och kämpat. Men nu när jag fått nog får jag höra att min favoritfrisör har slutat som frisör. Katastrof! Han som känner mig och mitt hår utan och innan och dessutom inte tar hutlösa priser för sina tjänster är inte kvar. Hur kan han göra så här mot mig? Har han inte ett åtagande han måste fullfölja vad gäller mig? Nu måste jag ge mig ut i frisördjungeln igen och det känns tuuungt.

I smyg...

Egentligen är det på kvällarna vi provar oss fram för att känna hur ringarna känns. Men när jag ändå sitter hemma och jobbar i dag så passar jag på. Och det ser ut såhär:

Ringen är för stor, i alla fall tror en ringnovis som jag det, men problemet är att mina fingrar verkar svullna upp vid ansträngning och då får jag knappt av mig ringen. Egentligen är det inte fingret i sig utan fingerleden som blir lite större och gör ringen svår att få av. Men provar jag ringen i godan ro kan jag ta av och på den utan att vicka och trixa, den glider av hur lätt som helst. Och det är väl för stort, eller vad säger ni ringexperter?

The crying game

E berättade att han vaknade storgråtandes häromkvällen. Han var alldeles blöt i hela ansiktet. Han hade drömt något om oss. Jag försökte luska ut exakt vad han hade drömt, men det hade han ingen aning om. Typiskt honom. Hade jag drömt en dröm som fick mig att vakna storgråtandes hade jag definitivt kommit ihåg det.

Sy-ma-ma-ma-ma-maskin

I går kände jag mig sådär huslig igen. Jag borde ha anat hur det skulle sluta redan innan jag började.

Jag skulle för det första laga ett par byxor som sedan ska få nya knappar också. Det avlöpte i det stora hela utan problem. Så långt var allt väl och mitt humör var fortfarande på topp.

Sedan var det justering av axelbanden på två klänningar jag köpte i helgen. Axelbanden är sådana som man knyter åt och det gillar inte jag så min plan var att jag skulle sy ihop dem i stället. Jag måttade och donade och allt var frid och fröjd.

Klipp till en halvtimme senare. Jag sitter och spottar och fräser. På något sätt har jag lyckats slå knut på sytråden ett par gånger och dessutom lyckats fånga en annan tråd på min nål så att hela axelbandet skrynklar ihop sig. Jag svär över det faktum att vi inte har någon symaskin och att jag är så jäkla klantig. Efter en timme är det första axelbandet klart (bara tre kvar alltså) och när jag tar på mig klänningen inser jag att axelbandet är alldeles för långt.

I dag är det jag som går till sömmerskan i vårt centrum.

Baby talk

Måndag i dag igen.

Helgen har varit mycket trevlig, med fint besök från norr. Fredagen gick vi ut och åt och på lördagen var det grillning och Eurovision hos kompisar till Brodern och hans tjej. Det var tre par som hade barn och så jag och E. Blev kanske liiite väl mycket barnsnack där ett tag. Jag och E satt och tittade ut i fjärran med glasartad blick. Men det är kanske för att vi inte är där ännu.

Murphy's law

E fick veta i går att han får en sommarbonus från jobbet. Välbehövligt.

På väg hem från jobbet börjar en varningslampa lysa i bilen. Den indikerar ett elektriskt fel i motorn.

So long, sommarbonus!

Dagens tanke

Varför luktar det potatis på kontoret?

Rent hus

Nu ska jag snart åka hem och städa. Vi får besök i kväll. Det är E:s bror och hans sambo som ska bo hos oss i helgen. Det ska bli kul att ha dem här. Men framför allt är det perfekt med besök för då tvingas vi städa. Av någon anledning är det svårt att få det gjort annars.

Closer

Jag känner mig övergiven. Lite frusen. Utelämnad.

E håller sig nämligen borta från mig. Inte hela tiden. Men på nätterna rullar han så långt bort ifrån mig han bara kan i vår stora dubbelsäng. Han ligger nästan och balanserar ute på kanten. Jag känner mig som Skalle-Per på morgnarna när jag masar mig fram i sängen för att få snusa lite i hans nacke.

Jag vill inte ligga sked. Då svettas jag kopiösa mängder. Men lite hud kan han väl bjuda på ändå. Ett ben, en armbåge, eller ett finger. Det är väl inte för mycket begärt?

Tårar

I går såg jag en tjej som svarade på ett samtal på sin mobil och nästan genast började gråta. Jag ville gå fram och krama om henne, samtidigt undrade jag vad hon kan ha fått reda på.

När jag och E var i Bangkok i december hände något liknande. Vi gick runt i ett superexklusivt köpcenter och i en skobutik satt en ung tjej och storgrät. Hennes kollegor stod omkring henne och försökte trösta. Det var samma fundering där, vad gjorde att hennes ben inte bar henne, så att hon var tvungen att sätta sig mitt i butiken och sörja?

Själv håller jag på att börja grina lite nu och då, det kan vara en notis i tidningen eller något fint i en bok. Men jag håller alltid tillbaka. Det kanske är därför min fantasi sätter igång när jag ser människor som gråter så öppet. Samtidigt hejdar min fantasi mig, för när jag tänker på vad som skulle få mig att storgråta på allmän plats är det bara fruktansvärda, hemska saker som kommer upp. Sådana saker vill jag inte tänka på, inte alls.

Stjäl inte min vind

Jag kan börja med att klargöra en sak. Jag kan ta ganska stor plats om jag är på det humöret. Och när jag är på det humöret är det svårt för någon annan att få en syl i vädret.

Men på kontoret där jag sitter har jag verkligen mött min överman. Han vill ta all plats, han vill diskutera häftigt men är inte särskilt bra på att lyssna in andras argument och han vill få alla att skratta. Han lyckas ofta få de andra att skratta, mer sällan mig. Kanske är jag avundsjuk, kanske tycker jag helt enkelt inte att hans skämt är så himla roliga.

I dag på lunchen kände jag det igen. Hur jag tar det där steget tillbaka som jag egentligen inte vill ta. Hur jag kan börja på en mening, men tystna när jag inser att det ändå inte är någon som lyssnar. Jag kan gärna ge andra mer utrymme än jag själv tar. Däremot vill jag banne mig inte bli någon Baby i ett hörn, någon som jag själv inte känner igen.

Men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det där hörnet. Förmodligen har jag satt mig där själv dessutom.

Ringbärare

Ringarna hämtades i går. Och min var alldeles...

...alldeles för stor. Tydligen var jag extremt uppsvälld den dagen vi var och testade ringarna. Jag vet att jag blev paff över hur stor ring jag skulle behöva ha för ringmåttet hade visat något helt annat. Och jag fick rätt. Den här ringen kan jag trä av och på hur lätt som helst. Guldsmeden rekommenderade att vi skulle prova ringarna i minst en vecka ändå och tjejer ska helst ha en ring i en månad pga en viss cykel som kan ställa till det. En månad tänker vi inte vänta, men väl en vecka ska vi testa oss fram. Både jag och E gick runt med ringarna i går kväll och sov med dem och det kändes helt overkligt när jag såg ringen på E:s finger. Overkligt men kul.

Jag känner mig lite mer upptagen nu, jag är ju "spoken for", och det känns toppen faktiskt!

Smaken är som baken

Den här klänningen, från En prins i New York, var för övrigt min drömklänning när jag fantiserade om hur mitt bröllop skulle bli för länge, längesedan. Säg en sisådär 18 år sedan.

Nu, i eftertankens kranka blekhet, ser jag att den bär kusligt många likheter med Jordans klänning nedan. Den klänning jag drömmer om nu är något mindre...marängig.

The wedding planner

Jag som har haft tillräckligt med koncentrationssvårigheter tidigare. Nu går all min vakna tid åt till att klura på hur jag kan bli som snyggast, hur god mat cateringfirman jag funderar på egentligen skulle kunna göra och hur vi kan få så mycket sprit som möjligt för så få slantar som möjligt. Vi gifter oss inte förrän tidigast i augusti nästa år, men jag känner redan min inre Bridezilla börja slå rot.

Special delivery

Ringarna är färdiga!

Guldsmeden ringde i går och jag ska hämta dem i kväll. Så himla spännande. Dessutom fick vi en positiv överraskning i och med att de räknat fel på E:s ring, så den blev nästan 1 000 kr billigare.

I morgon ska jag lämna in ringarna för gravyr så förhoppningsvis är de helt klara i början av nästa vecka. Sedan börjar min väntan. Väntan på att E ska fria tillbaka. Ju mer jag tänker på det tycker jag att det var en himla dålig idé. Jag undrar vem som kom på den egentligen...

Tack för en god match

Åh nej! Mina favoritjeans har pajat. Det är mina lår som skavt sönder dem på insidan. Nu måste jag komma i mina "smaljeans" och det är inte det lättaste.

Nåväl, vi fick två underbara år tillsammans. Vila i frid gråa, mjuka, underbara stretchjeans. Ni är redan saknade...

Let's go to the movies

Jag har drabbats av ett akut filmsug. Jag vill hyra film varje kväll och gå på bio så ofta det bara går. Tyvärr är det en viss herre här hemma som inte alls är med på noterna och som allt som oftast sätter käppar i hjulet för mig. Men, det verkar ta sig. Tydligen är det premiär på den nya Indiana Jones-filmen på torsdag och som det ser ut ska vi gå och se den.

Hurra.


Det här är den överlägset läbbigaste scenen av alla Indiana Jones-filmerna. I alla fall tyckte jag det när det begav sig.

Dizzy up the girl

Jag höll på att svimma i morse. Det har inte hänt många gånger i mitt liv och de få gånger det skett tidigare har jag ignorerat varningssignalerna. Det var jag smart nog att inte göra i dag.

Kallsvettig, yr och skakis vinglade jag till soffan med ett stor glas vatten och lite fil, huvudet hölls mellan knäna en stund och sedan gällde det att få i sig små, små mängder av föda för att återfå balansen.

En sak har den här "nära-svimningsattack-upplevelsen" lärt mig. Aldrig mer en lång och varm groomingdusch (grooming=rakning och filning) innan frukost.

Mat och vin

Det som började som en liten vägvisare i min tankes vindlingar har de senaste dagarna kommit att bli en mat- och vinblogg. Inget vidare, men eftersom det är dit min tanke drar mig är det bara att hänga på.

Som jag har ätit de här två dagarna. I går var vi ett tjejgäng och lagade mat tillsammans med en kock. Det var min vän Gymnasielärarinnan som hade vunnit ett pris och vi kokade ihop saker vi aldrig gjort förut. Journalistinnan gjorde en Beurre blanc, Förskollärarinnan gjorde en vinsås med en fond på kalvnjure och Gymnasielärarinnan gjorde en Crème brûlée. Jag och Chloë satsade på säkra kort så vi gjorde aromsmör och potatis indränkt i olivolja. Middagen blev superb om jag får säga det själv och jag undrade om det var möjligt att få rullas ut på bår från lokalen efter att jag smaskat i mig allt.

Denna dag inleddes med två frukostar, följt av en godisrunda, lunch med mellis precis efter, ännu en godisrunda, alldeles för mycket sushi till middag, glass med massvis av hemmagjord chokladsås och så popcorn på toppen. För att riktigt sockerbomba dagen såg jag och Gymnasielärarinnan den ursöta sagan Enchanted.

För att väga upp tänker jag nu gå till sängs och läsa om plågade själar.

The letter

Mätt och belåten. Och hemma.

Fick just ett brev som tydligen passerat grannarnas brevlåda först. Det är helt otroligt men en trappa ner har vi en dörr som i princip har exakt samma namnkombination som jag och E har. Det är bara ett ynka litet l som skiljer dem åt.

E har ett mycket vanligt efternamn, tänk Svensson, medan jag har ett lite mer ovanligt, tänk Nordengren.

Våra brevbärare måste ha ett helsike med det här, men samtidigt lägger de inte manken till heller för att se till att det blir så rätt som möjligt. Segt.

Vargakropp

Oj, oj, oj vad jag är hungrig. Glömde ta med ett mellis till jobbet och nu skriker hungern i magen. Den börjar bli desperat och det börjar jag också bli. Orkar jag stå ut i en timme till? Tveksamt, mycket tveksamt.

Bröllopsnoja

Jag har precis avslutat ett samtal som jag verkligen gruvade mig för. Jag och E har nämligen fått en bröllopsinbjudan från en av mina kompisar från universitetstiden. Vi hörs knappt längre och ses i princip aldrig. Jag blev förvånad när inbjudan damp ner, men att gå på bröllop är ju alltid trevligt.

Men.

Jag och E är ju faktiskt också på väg att gifta oss (herregud vad sjukt kul det ska bli) och vi har tänkt oss ett så litet bröllop som möjligt. Vi tänkte fira med dem som vi umgås mest med helt enkelt. Och däribland ingår inte min universitetskompis. Men samtalet är ringt, hon var så förstående så att jag nästan ändrade mig och nu ser jag fram emot deras bröllop jättemycket.

Phew.

Spara vs Slösa

Usch, nu får jag en grav privatekonomiångest. Det kan komma över mig ibland, trots att jag innerst inne är en Slösa. Inte bara för ringarnas skull. Jag tror verkligen att just de här ringarna är rätt för oss. Men vi hade ju tänkt göra om köket också. Och ett bröllop är väl inte gratis så vitt jag förstår.

Det skulle vara om vi gifter oss i tjäran och fjädrarna som fordringsägarna rullar oss i efter att vi varken kunnat betala ringar eller kök då.

This is your wake up call

Min mobil började köra igång radion 06:15 i morse. Det är den tid jag vanligtvis stiger upp när jag och Chloë ska promenera till jobbet. Med åldern har jag blivit segare och segare på morgonen.

I morse var det inte ens att tänka på att kliva upp så tidigt, så jag snoozade och huvudet åkte tillbaka på kudden med en duns.

Sedan sov jag så gott, så gott. Tills jag fick några konstiga svettningar och drömde att jag och Chloë började bråka om något. Då vaknade jag till och kollade för säkerhets skull på klockan, rätt så förundrad över hur mycket jag hunnit drömma på 10 minuter.

Klockan var då 06:51 och om 25 minuter skulle jag vara nyduschad, fräsch, mätt och på väg ut genom dörren för att möta upp Chloë. Nyduschad levde jag upp till i alla fall...

Bara du slog en signal

E hade gjort en snabb marknadsundersökning på sitt jobb i går. Han var mycket besviken över den mörkläggning som uppenbarligen pågår vad gäller priset på ringar. För det visade sig att våra ringar kostar ungefär lika mycket som alla andras.

I dag ska jag ringa till guldsmeden och beställa dem.

Jippie!

Joakim von Anka

I går var vi hos guldsmeden för att titta på ringar. Vi var rörande överens om vad vi ville ha och jag hittade dessutom "min" vigselring med lagom mycket bling på. Så långt var allt väl.

Sedan fick E veta priset på ringarna.

Jag har aldrig sett en människa blekna så snabbt någon gång tidigare.

Jag försökte lägga fram ett argument om alla pengar vi lade ner på vår 42-tums tv (ungefär lika mycket som alla tre ringarna kommer att kosta) och hur länge vi tror att vi kommer att behålla tv:n jämfört med hur länge vi ska ha ringarna på fingret. Det argumentet föll inte i god jord. Tydligen är pengar lagda på en tv väl investerade pengar (en tv kan man ju titta på fotboll på) medan en förlovningsring bara är lite pynt på fingret.

Vi kanske får testa att fiska upp ringar ur en sådan där tuggummiapparat!

Circle of life

E är hemma nu på eftermiddagen. Han jobbar lååångt hemifrån och hade en tandläkartid strax efter lunch. Det är därför han är hemma nu. Han jobbar alltså hemifrån i eftermiddag.

Det här rubbar mina cirklar totalt. Måndagar är nämligen min "jobba hemma"-dag. Och när E nu är hemma betyder ju det att han kan se att jag ganska ofta tar bort ordet "jobba" från min "jobba hemma"-dag. Attans. Jag är bäst på att vara slacker när ingen annan ser på.

UPPDATERING: En oväntad uppsida med att E jobbar hemifrån är dock att han har valt att jobba i soffan, halvliggandes, med bar överkropp. Alltid trevligt att ha något att spana lite på från min plats vid köksbordet.

Urblåst

Vinden viner runt husknutarna i dag. I morse tog den tag i rullgardinen och försökte suga ut den men det gick inte alls. Däremot tror jag att krukväxterna på fönsterkarmen fick försöka stå emot en rejäl press från rullgardinen.

Den här vinden har nog blåst ur min hjärna också. Känner mig tom, tafatt och trist i dag.

Förhoppningsvis blir det bättre efter lite skvaller.

Gröna fingrar

Vi har varit på gaaaarden paaarty under eftermiddagen och kvällen. Ett mycket trevligt sådant måste jag tillstå.

När vi satt där i värmen och skuggades lätt av äppelträdens grenar kände jag det. En längtan efter en egen trädgård (som någon annan kanske kunde ta hand om), en stor gräsmatta (som någon annan får klippa) och ett trädgårdsland (där någon som inte tar död på allt levande kunde pyssla).

Å andra sidan är jag ganska nöjd med att ta död på lavendel på vår balkong just nu.

Besökarna

Nu ska jag stänga ner för dagen. Lillebror och hans tjej, Floristan, är i stan och helgen är späckad med aktiviteter. Tydligen är det fotboll och grillning i kväll. Jag tror jag står över en av grejerna. Ni får själva gissa vilken!

Teenage mutant ninja turtle

I går hade jag ett riktigt långsnack i telefonen. Precis som när jag som tonåring kunde ringa Chloë, i princip direkt efter att vi skiljts åt på bussen, och så fortsatte vi prata i flera timmar.

Vad pratade vi om då egentligen? Hur kunde vi fylla vår tid med så extremt mycket prat?

Nuförtiden kan jag bli lite trött av att prata i telefonen. Men inte i går. I går pratade jag och BodumE, min härliga, underbara gymnasiekompis, om allt från kepsar, förlossningar, bröllop, förhållanden, rynkor till skabbiga foton på oss. Och jag skrattade så jag grät.

Plötsligt kändes tonårstiden mycket närmre än den gjort på länge.

Trainspotting

I går var en stjärnspäckad dag. I alla fall var det så i min lilla kuvös till värld. På lunchen befann jag mig på samma ställe som Linda Skugge och på kvällen möttes jag och Redaktrisen av en joggande Micke Nyqvist under vår kvällspromenad. Spännande värre.

Kolsyra

Det bubblar i mig i dag. Jag är sådär glad så att det känns som om jag skulle kunna spricka en smula. Det måste nog firas med något bubbligt till lunch!

Over 'for it started

I går började jag och E snacka ringar. Vi har inte beställt dem ännu, men vi ska till guldsmeden på måndag. Jag vet exakt vad jag vill ha, och det trodde jag att E visste också. Vad jag ville ha alltså. Nu började han prata matta ringar i går. Jag såg genast framför mig en sådan där matt, frostad ring och fick genast frossbrytningar av fasa.

Jag befarar skilsmässa redan innan vi hunnit till altaret.

Bilden lånade jag här.

Farliga kurvor

Man vet att man är lite rultig (nu var jag väldigt snäll mot mig själv) när VSB står och knådar både lår och mage på sin kära faster och sedan borrar in ansiktet så att det riktigt darrar i fläsket.

Ungjävel!

Förslitning

Det var svårt att slita sig från Världens Sötaste Brorson i morse. Nu dröjer det ända till juli innan vi ses igen. Men han pussade glatt på sin faster och sa att jag skulle komma sen och att vi skulle åka båt då. Det ser jag fram emot lilleplutt.

Dextrosol

Hit med lite snabb energi! Tanken är att vi ska ringa, ringa, ringaaaa i dag och då krävs ett glatt humör och mycket energi. Synd bara att jag har väldigt lite av den varan just nu. Det blir lite trista samtal när en säljare, dvs jag, ringer och helst av allt vill sitta tyst.

Ghost world

Världens Sötaste Brorson har testat mina glasögon nu på morgonen. Detta innebär att glasögonen i princip måste saneras så snart jag kommer hem. De är helt kladdiga och flottiga på grund av att hans händer först smetades in i Lypsyl för att sedan sprida Lypsylet ut över glasen på mina brillor. Å andra sidan kan det ge en lite annorlunda upplevelse med de här glasögonen på näsan. Allt blir lite luddigt i konturerna, inga ansikten kan urskiljas helt och hållet och jag får strosa runt i min egen lilla värld.

Vid närmare eftertanke kanske jag ska behålla glasögonen som de är.

Strangelove

I går när E kom hem från golfresan tittade han på mig lite konstigt. Sedan sa han att alltid när vi varit ifrån varandra, även om det bara är ett par dagar, känns det som om det gått så mycket längre tid. Han ser på mig med nya ögon varje gång. Jag frågade om jag klarade testet den här gången och det verkade jag göra.

Nu ses vi på onsdag igen. Då ska jag också se på E med nya ögon. Det jag kommer ihåg så här långt är att han är snygg. Jäkligt snygg, om jag får säga det själv.

Lyckan kommer...

Lycka är att komma fram till lillebror, trött och glåmig, och få världens gosigaste, mysigaste kram av Världens Sötaste Brorson.

Ge mig ett V

Jag spelar Veronica Maggios skiva på repeat här hemma. Jag älskar skivor där singeln är ett bra exempel på hur skivan låter. Exakt så är Veronicas nya. Härlig, gammaldags soul - fast på svenska. Nu ska jag fortsätta skaka rumpa till Måndagsbarn, sedan är det skutt in i duschen för att förbereda mig för en kväll på stan med brudarna.

Älgarna demonstrerar

Första maj i dag och eftersom det är långhelg passar E på att, nej inte skämma bort mig om det var det ni trodde, golfa med grabbarna. Så i helgen ska jag roa mig själv. Det brukar jag vara ganska bra på.

I dag har jag inte demonstrerat annat än hur duktig jag är på att hänga med Journalistinnan. Vi låg i flera timmar i en park och pratade om allt från The Secret, spioner och ögon som glöder. Det var lättja när den är som bäst.

Kvällen ska spenderas med så många filmer jag kan trycka i mig och så kom jag precis på att jag är sugen på marängsviss, så det ska jag göra alldeles strax. Jag måste ju äta upp mig nu så att jag är riktigt go' och rund när E kommer tillbaka.