Jag har precis avslutat ett samtal som jag verkligen gruvade mig för. Jag och E har nämligen fått en bröllopsinbjudan från en av mina kompisar från universitetstiden. Vi hörs knappt längre och ses i princip aldrig. Jag blev förvånad när inbjudan damp ner, men att gå på bröllop är ju alltid trevligt.
Men.
Jag och E är ju faktiskt också på väg att gifta oss (herregud vad sjukt kul det ska bli) och vi har tänkt oss ett så litet bröllop som möjligt. Vi tänkte fira med dem som vi umgås mest med helt enkelt. Och däribland ingår inte min universitetskompis. Men samtalet är ringt, hon var så förstående så att jag nästan ändrade mig och nu ser jag fram emot deras bröllop jättemycket.
Phew.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar