I går hade jag ett riktigt långsnack i telefonen. Precis som när jag som tonåring kunde ringa Chloë, i princip direkt efter att vi skiljts åt på bussen, och så fortsatte vi prata i flera timmar.
Vad pratade vi om då egentligen? Hur kunde vi fylla vår tid med så extremt mycket prat?
Nuförtiden kan jag bli lite trött av att prata i telefonen. Men inte i går. I går pratade jag och BodumE, min härliga, underbara gymnasiekompis, om allt från kepsar, förlossningar, bröllop, förhållanden, rynkor till skabbiga foton på oss. Och jag skrattade så jag grät.
Plötsligt kändes tonårstiden mycket närmre än den gjort på länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar