Sy-ma-ma-ma-ma-maskin

I går kände jag mig sådär huslig igen. Jag borde ha anat hur det skulle sluta redan innan jag började.

Jag skulle för det första laga ett par byxor som sedan ska få nya knappar också. Det avlöpte i det stora hela utan problem. Så långt var allt väl och mitt humör var fortfarande på topp.

Sedan var det justering av axelbanden på två klänningar jag köpte i helgen. Axelbanden är sådana som man knyter åt och det gillar inte jag så min plan var att jag skulle sy ihop dem i stället. Jag måttade och donade och allt var frid och fröjd.

Klipp till en halvtimme senare. Jag sitter och spottar och fräser. På något sätt har jag lyckats slå knut på sytråden ett par gånger och dessutom lyckats fånga en annan tråd på min nål så att hela axelbandet skrynklar ihop sig. Jag svär över det faktum att vi inte har någon symaskin och att jag är så jäkla klantig. Efter en timme är det första axelbandet klart (bara tre kvar alltså) och när jag tar på mig klänningen inser jag att axelbandet är alldeles för långt.

I dag är det jag som går till sömmerskan i vårt centrum.