lördag 27 november 2010

God morgon...

...nu har vi lekt färdigt med webkameran. Nu ska vi åka pulka!

fredag 26 november 2010

Säljakt

Jag vågar inte längre berätta saker som E säger till mig om magen och min gravidlook överlag på jobbet. Det verkar som om mina jobbarkompisar är gjorda av ett lite känsligare virke än jag är och jag vill ju inte att de ska tycka att E verkar vara en idiot. Såvida inte jag tycker det också vill säga.

En av hans senaste komplimanger är följande:

Jag: -Jag ser ut som en tumlare.
E: -En kut!!!

torsdag 25 november 2010

You can't handle the truth

I dag for jag med osanning. Och inte till vem som helst utan till min chef.

Jag är hundra procent övertygad om att det var rätt beslut. Men ändå skaver det i mig som sjutton.

Jag hade aldrig kunnat bli kriminell, jag är alldeles för dålig på att ljuga.

tisdag 23 november 2010

Svarte Petter

Häromnatten drömde jag om Petter. Den svenske rapparen alltså. Och det var inte en av de där berömda sexdrömmarna som jag aldrig lyckades drömma under den förra graviditeten.

Nej, vi hade något på gång, det var helt klart. Men det enda vi gjorde varje gång vi möttes var att kramas. Lääääänge. Sådana där hårda kramar där vi borrade in våra ansikten mot varandras halsar. Vi stal oss en kram så fort vi kom åt.

Min egen tolkning? Extremt närhetsbehov. Låg sexlust... (påminner om Amandas tillstånd tror jag)

Sjuklingar

Jag och E har båda varit förkylda i varsin omgång. Rejält förkylda. Det har varit väldigt synd om oss - i omgångar alltså.

En sak som jag inte noterade förrän i efterhand var att när jag var sjuk valde jag att ta på mig en av E:s tröjor och gå och skräpa runt i den. E valde i sin tur att ta på sig mina mjukisbrallor (som jag snott från honom i och för sig) när han mådde som sämst.

Trygghetsbehov?

lördag 13 november 2010

Luggad

Jag har klippt lugg. En sådan där "modern" sak som nästan sticker in i ögonen. Sist jag hade lugg gick jag första året på gymnasiet. Då hade jag lååååångt hår och en rejäl, tjock mammaklippt lugg. Nu lutar frisyren mer mot prinsfrilla, eller om jag vill vara snäll; en snygg pageklippning med en cool lugg.

Det var så himla välbehövligt. Jag har sett exakt likadan ut de senaste åren och det är så trökigt. Nu känner jag mig uppdaterad och rätt så snygg faktiskt. Det kan behövas med tanke på att jag snart är uppe i samma vikt som när Mira föddes. Och det är ca 3 månader kvar... Det kan barka iväg ordentligt det här. Men jag är i alla fall snygg i håret!

fredag 12 november 2010

Officiell slacker

Från och med 1 december är jag 10% slacker. Hemma varannan fredag. Först tänkte jag att Mira skulle få vara hemma med mig, men min härliga barnmorska satte stopp för det. Hon tyckte att jag skulle ta för mig lite av tid hemma själv och jag var inte svårövertalad kan jag säga. Mira får gå kortare dagar de fredagarna jag är hemma så får hon det bästa av två världar tänker jag - massor av lek och bus på dagis och en glad morsa som hämtar henne utan att vi måste stressa hem för att hinna med middagsmaten.

Oj vad jag längtar till december!

måndag 8 november 2010

Passionata

Det här med att vara passionerad. Vad innebär det egentligen?

Jag blir alltid lite misstänksam mot personer som beskriver sig själva som passionerade. Är det kanske för att jag inte har ett uns passion i kroppen tro?

Passionerad? Jag fattar inte riktigt...

onsdag 3 november 2010

Slacker eller smart?

Jag är hemma från jobbet i dag. En dunderförkylning har tagit min kropp i besittning och jag har legat i sängen/soffan hela dagen.

Men ett samtal hann jag med. Till Försäkringskassan. Jag funderar starkt på att gå ner i tid. (Det trodde jag aldrig att jag skulle göra) Jag känner att det tar emot mycket mer i min kropp under den här graviditeten än det gjorde med Mira. Jag mår bra och har inga direkta graviditetskrämpor, men det har varit ganska stressigt de senaste två månaderna på jobbet och min kropp har sagt stopp! Så nu tror jag att jag faktiskt måste lyssna på den och försöka varva ner litegrann. Den här turbon jag har i magen lär ju inte bli lugnare av alla stresshormoner som rusar runt och jag mår inte heller särskilt bra av dem.

Så nu gäller det att andas, känna "det är ju bara ett jobb" (obs! mycket svårt för en högpresterande "duktig" flicka) och tänka på mig själv, den lill* i magen och min familj.

Jag måste bara våga lägga fram förslaget för min chef först...