lördag 24 december 2011

Julefrid

Vi är i norr, utan snö men med blask. Jag mår fortfarande illa efter gårdagens sockerchock och av någon anledning går jag och min kära mor omkring på äggskal runt varandra. Mira har så många paket under granen så hon kommer inte att hinna uppskatta ett enda eller fatta vad hon faktiskt har fått.

Jag antar att det är som det ska vara då.

God Jul på er!

fredag 16 december 2011

Superpeppfredag

I dag är den där dagen då mammorna och papporna i lekparken verkar vara helt suveräna pedagoger, superpeppade på lek och bus och entusiastiska i största allmänhet.

Jag? Jag vill bara vara för mig själv. Jag blir irriterad så fort jag hör "Mammamammamamma" alternativ någon som lipar så fort hon får sitta ensam på golvet och längtar något enormt tills jag har soffan och tv:n för mig själv.

Bara ett par timmar kvar...

onsdag 14 december 2011

Finkultur

Jag är så glad för jag har äntligen hittat en ny skräp-tv favorit nu när det inte visas något Bachelor/Bachelorette och det är nästan inga avsnitt kvar av Real Housewives of you name it.

Millionaire Matchmaker!

Vilken tv-pärla. En oerhört provocerande kärring som aldrig låter någon annan prata till punkt som ändå verkar veta ungefär vad hon snackar om när hon hittar partners till miljonärer. (Jag tror att hon har varit i något sorts blåsväder nyligen, Patti Stanger som hon heter, men jag har inte orkat kolla upp vad det handlar om)

Jag mysryser varje avsnitt, både av lite generat pirr när dejter går bra men också av generöst med skäms.

I like it a lot!

tisdag 13 december 2011

Inte ens nära Lassie faktiskt...

I morse när jag skulle lämna Mira på förskolan mötte vi en pappa i dörren. Han var skäggig och lite rödlätt.

"Vad heter han, mamma? Heter han Åmajgadd?"

Mira tänkte så klart på den här mannen.

Och nej, det var inte ens nära.

Bilden lånade jag här.

måndag 12 december 2011

Och när jag ändå är inne på det...


...jag och E kanske inte är bra på mycket men jädrar vad vi gör söta barn!

Jag kanske är en smula partisk här. Men bara en smula...

Motorik

Molly utvecklas motoriskt i samma takt som hennes storasyster gjorde. Det vill säga långsamt. Vid nio månader började hon rumphasa, och det var exakt då Mira gjorde det också.

Men! Hon jollrar mer än någon av hennes jämnåriga kompisar. Och Mira babblar hela tiden. Jag och E har skavsår i öronen när vi lägger oss på kvällen. Molly älskar när vi läser böcker för henne. När den här boken åker fram till exempel:


Då sprattlar korvbenen för fullt och hon gör lyckliga ljud.

I min ganska långa och klumpiga kropp bultar nu ett stolt modershjärta. Visst, mina tjejer kanske inte blir några atleter. Men jag tror och hoppas att de får ordets gåva och det kommer de att komma långt med.

Bilden lånade jag här.

fredag 9 december 2011

Swooosch

Erika har påbörjat en summering av året som gått på sin blogg. Det fick mig att tänka på min summering av året som jag gjorde i går när jag drack vin med mina fina vänner.

Den 24:e januari blev jag sjukskriven pga misstänkt begynnande havandeskapsförgiftning. (Det blev inte så farligt visade det sig, men jag misstänker att mitt blodtryck hade skjutit i höjden om jag fortsatt jobba.) I mars kom lillkorven och nu är det december!

Japp, det var mitt år det. Jag har gått in i bebisbubblan helt och hållet och njutit av varje sekund. I februari börjar jag jobba halvtid och i mars kör jag för fullt. Satan i gatan vad snabbt det gått.

onsdag 7 december 2011

Matmor

En kär vän till mig, vi kan kalla henne Sjöstadsmorsan, som jag lärde känna när vi båda var föräldralediga med våra första barn har precis fått barn igen. På tok för tidigt. Den lilla sparven vägde bara precis över 1,7 kilo och hon är så liten så jag kan nog inte ens förstå hur liten hon är. Nu ligger de på neonatalen och har behov av att få matlådor till sig.

Genast kickar det igång något hos mig. Så i kväll har jag lagat mat precis hela kvällen. Det är exakt samma beteende som när min kära mor opererade hjärtat och jag storstädade hela mammas och pappas hus för jag visste att mamma hade känt sig stressad över städningen innan hon blev dålig.

På något sätt är det som om jag behöver få göra något. Vad som helst. För att känna att jag kan hjälpa till på det lilla sätt jag kan. För att känna att jag gör något och inte bara går och tänker och hoppas.

Så i morgon, då är det leverans för 30-nåntings första matkasse. Vem vet. Det kanske blir succé!

tisdag 6 december 2011

Valfrihet

På en av mina promenadvägar finns en pizzeria som utanför skryter med de största/godaste pizzorna i stadsdelen.

Om jag måste välja tar jag den godaste. Så det så.

måndag 5 december 2011

Bekännelser

Jag vet att det är urtråkigt att läsa om andras drömmar. Men den här har påverkat hela min dag.

Klockan sex i morse vaknade jag och mådde illa för att E bekänt att han varit otrogen. Det var så otroligt realistiskt, där han bekände bit för bit av sitt svek allt eftersom vi pratade.

Det har ju inte hänt. Men ändå har jag känt det där obehaget från den tidiga morgontimmen sitta i och skava hela dagen.

söndag 4 december 2011

Midnight cowboy

Det är någonting med att gå hem med ongarna mitt i natten från en trevlig kväll hos vänner som jag tycker är så himla mysigt.

Det är ganska sällan det blir så eftersom jag och E är så bekväma och bjuder hem alla till oss i stället. Men i kväll var vi hos Chloë och Snuggles och hade lite Thailandsplanering. Molly somnade i vagnen mitt i stojet som Mira och lille A orsakade. Mira och lille A somnade ovanligt sent - men de somnade i alla fall.

Sedan kommer hemfärden. Dra upp en sömnvarm kropp ur koman. Dra på overall, eller i Mollys fall en massa filtar, och så promenad hemåt. Ingen av tjejerna somnade om på vägen hem, men de var nöjda där de var, i sina vagnar. Och jag tycker att det är så himla härligt. Förmodligen för att det var så mina föräldrar gjorde med mig. Jag och min bror har blivit transporterade både hit och dit under småtimmarna. Jag minns bilfärder där jag trött stirrade ut genom bilrutan och hur otroligt skönt det var att få komma hem till sin egen säng.

Det jag hoppas att våra tjejer får med sig av våra nattliga turer är just det. Hur roligt det är att vara borta men hur skönt det är att komma hem. Jag hoppas och tror att de blir trygga av att ruckas på litegrann ibland...

tisdag 29 november 2011

Just det...

...hit ska vi!!!!!






Firerier

För ganska länge sedan, 19 oktober för att vara exakt, firade ju jag och E 15 år tillsammans. Han fick ingen present av mig då för jag hade inte kommit på någon som kändes rolig att ge bort, men han hade en till mig som jag skulle få.

Men som den där presenten har gäckat mig. Han har inte haft datorväskan med sig hem så jag har inte kunnat få den. Vi har haft besök så då ville han inte ge mig den. Och så vidare.

Det gick så långt att jag till och med hann både köpa och ge bort en present till honom.

Men i lördags. Då var det tydligen dags. Jag frågade om han inte var nervös för att ge mig presenten, eftersom mina förväntningar nu var extremt höga. Men E nekade till det och såg faktiskt oroväckande lugn ut.

Presenten?

En resa till New York!!!!

Jag blev så chockad så jag sa inte ens tack.

Det dröjer innan vi faktiskt ska göra resan. Vi måste svänga förbi Thailand i januari och Amsterdam i april först. Men vi tänker våren 2013.

Minsann.

(Plötsligt kändes Es present, ett klippkort på squashhallen, som en alldeles utomordentligt usel present)

fredag 25 november 2011

Min fina, härliga familj



Alltså fy bubblan vad jag tycker om de här människorna! Ja, faktiskt mig själv inkluderat. Efter barnen så har jag börjat tycka om mig själv mycket mer. Jag är mycket snällare mot mig själv och trots att jag ser och är medveten om skavankerna kan jag fokusera på det positiva. Jag önskar bara att jag hade kunnat ingjuta lite av den kraft jag känner att jag besitter nu i mig själv i tjugoårsåldern. Men jag får försöka göra det mesta av den nu i stället.


torsdag 24 november 2011

Petra

I dag när jag stod och väntade på hissen hörde jag någon på våningen ovanför som sjöng. Och jädrar i min lilla låda vad bra det lät. Mycket impad av vår granne klev jag in i hissen och möttes av - September.

Ofin som jag är måste jag ju genast fråga henne om det är hon som är September och så sa jag att jag gillar henne i Musikguiden i P3 som jag har lyckats ratta in de senaste kvällarna.

Och nej, hon behöver inte utsätta sig för mig igen för hon bor icke i mitt hus. Hon var och repade hos vår granne bara. Sjukt snygg var hon också. Helt osminkad. (Egentligen borde jag tycka mycket illa om henne känner jag.)

tisdag 15 november 2011

Mireille

Ny frippa har jag skaffat mig i dag i alla fall.

Hon är dyr, min frisör, men hon är lätt värd alla pengar för jag går alltid därifrån nöjd.

Tänk lite 70-tal. Tänk lite, men ytterst lite, av denna kvinna. Där har ni mig.

Eh okej, det är främst en lite bredare lugg jag försöker illustrera med denna bild. Resten av håret är strax nedanför kindbenen. Så värst lika var vi inte ändå...



Hej kom och hjälp mig

Mira är hemma den här veckan. Alltså blir det ännu mindre bloggat än vanligt.

Men i går, då gjorde jag något som jag inte borde ha gjort. Jag gick in på ICA med cykelhjälmen på!! Är det inte skottpengar på det?

Jag orkade bara inte ta av mig den och dessutom hade jag svettigt "jag har inte rört mig på år och dag och nu försöker jag dansa något som liknar street dance och det är urkul fast skitjobbigt"-hår så hjälmen fick vara på.

Jag tror kassörskan fick sig ett gott skratt i alla fall.

fredag 11 november 2011

111111

Fredag i dag. Miras sista dag på hennes struliga förskola. Om drygt en vecka börjar hon på sin nya och herregud vilken ångest jag har haft sista veckan. Tänk om vi gör något dumt nu? Som tur är ska hennes bästis byta till samma förskola så jag hoppas att det känns extra tryggt för henne.

Men i kväll är jag laddad för vin! Efter jag har hämtat Mira på förskolan ska vi åka och hämta Chloës söta lilla son så får han följa med oss hem och leka lite. Sedan dimper alla andra in och vi ska äta pizza och dricka vin och bara vara, i kaoset som uppstår med fyra kids under tre år och sex vuxna. Det ska bli supermysigt.

onsdag 9 november 2011

Just dance

Amanda har gjort världens roligaste grej på sin blogg så för att liva upp i novembermörkret tänkte jag och mina älvor dansa lite för er...

tisdag 1 november 2011

Faceplant

Och där. Precis där kom hösten och gav mig en käftsmäll. Som den alltid gör.

Tiden när det mest bara känns mörkt och de flesta löven har trillat av känner jag mig helt utslut. Ingen energi.

Mina fina föresatser om att äta nyttigare höll i sig till nu ungefär. Nu vill jag vräka i mig fett och socker utan att behöva tänka på morgondagen. Jag vill äta upp mig för att sedan gå i ide.

Men det är bara att klistra på ett leende och hoppas att ingen märker hur trött jag ser ut.


fredag 28 oktober 2011

Morran

Lillkorven Molly har en mycket hög röst. Speciellt när hon morrar/ryter (ett nytt, ej uppskattat ljud).

I går på öppna förskolan skrämde hon slag på två barn. Och Mira brukar säga åt Molly att vara tyst för ljudet gör ont i hennes öron.

Så nu har vi två varianter hemma. En som grät när andra barn lät otäckt och en som låter otäckt.

Hur ska detta sluta?

onsdag 26 oktober 2011

Lighthouse

Ni vet när man har hittat den perfekta lampan. Lampan som kommer att höja vardagsrummets mysfaktor till max. Lampan som matchar det röda stråket i vardagsrummet perfekt.

Och så får man veta att lampan kostar 1 350 kr. Man väntar ett par dagar och diskuterar saken med mannen, bestämmer sig tillslut för att slå till och går tillbaka till affären och lampan är såld. Ni vet då.

Då känner man sig ganska dum.

tisdag 25 oktober 2011

Tummen upp

Vi håller på med operation "Sluta suga på tummen" här hemma. Hade Mira haft napp hade det nog känts okej att köra med den ett tag till. Men nu ser vi hur tänderna, bettet och tummen far illa så det känns som om det är hög tid.

Nu har vi en klistermärkestavla där Mira varje morgon får klistra upp ett fint klistermärke om hon inte sugit på tummen dagen innan och när det sitter tio klistermärken på tavlan då kommer belöningen. Då ska hon och jag ha en mysig dag med lunch på stan och så ska Mira få välja sitt alldeles egna nagellack. Och inte nog med det. Vi ska köpa sådana där små klistermärken som hon får klistra på naglarna också. Mira är tokig i nagellack (nagennack).

Hittills sitter det två märken på tavlan och i morgon lär det tredje komma upp. För att hjälpa henne på traven använder vi Stopp-och-väx och det har faktiskt inte varit några sura miner alls. Det känns som om hon är med på det här tåget så nu är det bara att köra.

fredag 21 oktober 2011

Jag är ju ändå från en hårdrocksby...

I övrigt är jag lite kär i den här rödhårige unga killen i dag.


Un point

I dag får jag inte så många BraFru-poäng med tanke på att jag helt glömde bort att mannen fyllde år i morse.

Men han fick en kram när jag kom på det.

Vi pussas inte så mycket i dag eftersom han opererade bort två av sina visdomständer i går.

torsdag 20 oktober 2011

Tärningen är kastad!

Nu har jag ringt och sagt att jag gärna vill vara med i ansökningsprocessen till det potentiella drömjobbet i norr.

Det är ett vikariat som börjar i februari och det är ju perfekt för då är E pappaledig, vi kan bo i andra hand i norr och behöver inte kapa alla band på en gång utan får känna oss för lite.

Nu är det bara att vänta och se vad som händer.

Hur det än blir så känns det förjäkla bra att söka det i alla fall. Annars skulle jag alltid ha tänkt "Tänk om.."

onsdag 19 oktober 2011

Someone please call 911

Miras favoritlåt alla kategorier just nu är denna:



Hon går runt och sjunger "Jag kommer, jag kommer, jag falleeeeeer"

Resten av familjen skakar rumpa så det dallrar om det till den här:



Efter semestern i Turkiet lekte Mira rökare för fulla muggar (idolen morfar röker tyvärr) och efter sommarsemestern var varje saftglas innehållande röd saft ett vinglas.

Att vi inte fått fler konstiga blickar och allvarliga samtal på dagis är märkligt.

Eat pray love

I dag har jag och E varit tillsammans i femton år!

Helt galet.

Snart har vi varit tillsammans i mer än hälften av mitt liv. Jag trodde ju max vi skulle hålla i tre månader.

Tji fick jag!

tisdag 18 oktober 2011

Limbo

Svårt att tänka på annat än flytt och jobb just nu. E är inte alls redo att flytta - han har ju redan drömjobbet här. Samtidigt som vi båda känner att det bästa för familjen är att flytta norröver. Och jag kan inte söka jobbet om vi inte är redo för den förändringen. Då vill jag hellre köra med öppna kort och säga som det är, att vi inte kommit så långt i våra flyttplaner ännu.

Men, inget är bestämt ännu. Jag ska fundera lite till, förhoppningsvis kommer jag fram till något och så kan jag ringa VD:n i slutet av veckan. Förhoppningsvis.

onsdag 12 oktober 2011

Murphy?

Alltså, det här med att "drömjobbets" VD i norr mejlar mig om ett vikariat de vill tillträda omgående och vi som inte ens känns i närheten av att komma till beslut om flytt känns lite...

...jobbigt.

Fast otroligt kul att han ens tar sig tid att mejla mig om tjänsten som också ligger ute på deras hemsida.

måndag 10 oktober 2011

Åh vad jag tycker synd om mig själv just nu...

Det ilar i öronen, halsen är igenmurad, det värker i rygg och leder och febern ligger stadigt runt 38. (Ingen mastodontfeber för er mer tåliga människor, men just feber blir jag så otroligt sänkt av.)

Jag tänker att i detta läge är det enda som gäller en Extreme body makeover.

Vart ska jag vända mig?

söndag 9 oktober 2011

Give me a break*

Min lilla mini-break var jättehärlig. Mycket smidigt att ha en kock i den närmsta bekantskapskretsen för det betyder att vi får äta väldigt mycket urgod mat. Dock blir det ju alltid lite mer vin än det var tänkt och senare än planerat, men det är det lätt värt.

Däremot undrar jag om jag körde helt slut på mig för när jag kom hem hade jag feber och kräktes en skvätt. Är kroppen helt utmattad och förbi av trötthet? Fast jag misstänker att det är någon sorts sjukdom med tanke på att lillkorven Molly också fick en febersläng och en kräkattack precis innan min kom.

Nu är det alldeles strax dags att sova för att ladda om inför veckan som kommer med roliga besök av farbror, storkusinen och senare i veckan kommer mormor och morfar.

*för övrigt titeln på min första och förmodligen sista låttext. Brorsan spelade på en av pappas elgitarrer och vår granne bankade på några grytor. Jag var leadsinger såklart...

fredag 7 oktober 2011

S O S

Förra veckan skickade jag en nödsignal till Hovmästarinnan och den hörsammades.

Jag skrev att jag skulle vilja sova över hos henne någon gång när passar och det tyckte min kära vän skulle gå bra.

Så i morgon åker jag ut till Hovmästarinnans och Kockens fina hus, Kocken ska laga middag åt oss, jag har köpt fyra flarror vin och när det är dags att sova får jag ligga alldeles ostört i ett eget rum. Just nu känns det som om det inte kan bli lyxigare och jag är så glad för att jag har vänner som kan ge mig en paus från familjelivet ibland. Det blir liksom lättare att uppskatta det när man fått vara ifrån det en liten stund.

onsdag 5 oktober 2011

Jakten på det gäckande skrattet

När Mira precis hade börjat skratta sitt bubbliga härliga skratt minns jag hur E kämpade varje kväll för att få höra det där härliga ljudet. Det var bara det att hennes skratt-tid var på dagen när hon var mätt och utvilad och när E kom hem mot kvällningen fick han kämpa förgäves.

Så har vi då Molly. Gladskiten, med alla känslor utanpå. Eftersom hon har lett som en tok sedan första början har jag tänkt att här har vi en skrattare av rang. Men icke! Ibland grymtar hon ut ett Beavis-liknande litet skratt, hon är inte särskilt kittlig och hennes skratt gäckar oss.

Framför allt är rollerna numera utbytta. Det känns väldigt ovant. E leker tittut och då börjar Molly skratta. E flyger flygplan med Molly och hon skrattar som aldrig förr.

Påpassligt nog kan ju jag bara sno alla de här finfina skrattidéerna så det tar sig här hemma med skrattet. Det gör det.

tisdag 4 oktober 2011

Dagens ekvation

Dagens plus: att få piffa upp mig i klänning och strumpbyxor, sminka mig och trippa iväg mot skaldjursplatån i klackiskor.

Dagens minus: att de där jädra strumpbyxorna envisades med att halka ner och få mig att känna mig mindre trippig och mer som att jag hade en gigantisk blöja på mig där jag gick och försökte vara snygg.

Jämna plågor.

Hummer

Efter helgens vedermödor känns det inte mer än rätt att jag får frossa i skaldjur tillsammans med Hovmästarinnan och Journalistinnan i kväll.

Oj vad jag ska äta!

måndag 3 oktober 2011

Tabac


Känslan av att med lätt huvudvärk kliva in i en hiss där mannen som nyss åkt dränkt sig i valfri, stark herrparfym är sådär va.

Måndag, någon?

Bilden hittade jag här.

söndag 2 oktober 2011

Pikant

Amanda har svarat på några pikanta frågor och uppmanade oss andra att göra samma sak. Så då gör jag det:

När ingen ser/hör mig
Låtsas jag att jag är med i en film (särskilt om det regnar, är höst eller de två gånger jag varit i New York)

Jag går aldrig hemifrån utan
ett barn i vagnen/handen (i alla fall känns det så just nu)

Min blogg heter som den gör för att
jag fortfarande inte riktigt vet vart jag är på väg

Om jag vågade så skulle jag
verkligen försöka skriva det där jag har i huvudet

Om tio år kommer jag att
ha passerat min prime (40) för tre år sedan

Sträck ut din hand

I dag var jag en riktig bitterfitta. Oj oj oj vad jag har varit martyr, passiv aggression har det varit gott om och suckarna har varit många.

Varför det då kanske ni frågar er. Jo, för att hela veckan har jag varit förkyld och således inte orkat ta mig ut på kvällarna. Och jag behöver min dos av vänner/motion/dans. Men sådana förlustelser fick jag avstå. Så kom helgen och E var borta hela fredagkvällen och åkte iväg på grabbgrej redan på lördag förmiddag. Jag skulle egentligen ha tagit mig en sovmorgon på lördagen, men eftersom Mira hade kräkts på natten kunde jag inte slappna av så jag gick upp klockan sju precis som alla andra dagar. Och i dag var mitt tålamod helt slut! Jag orkade inte höra ett pip från Mira, vilket såklart gjorde henne gnälligare än vanligt, och i morse bevärdigade jag inte E med en enda blick. Typisk bitterfitta!

Men så började jag fundera på vad livet och relationer egentligen handlar om. För det är så himla lätt att fasta i det bitterfittiga. Att räkna ut den andra på förhand och tycka att allt är upp till den att ställa till rätta. Men E var ju faktiskt trött han också, om än på andra grunder.

Jag insåg att jag faktiskt fick bjuda till lite - för vem vill vara en bitterfitta egentligen? Jag berättade för E exakt hur jag kände. Att det känns som om jag blivit snuvad på en hel helg, att jag har noll energi inför veckan som kommer och att jag tycker vääääldigt synd om mig själv i dag. Och han förstod mig. Så innan kvällens läggningsrace kunde vi till och med skratta lite tillsammans.

Så bitterfittan får vila en stund nu innan hon får komma fram igen. Hon suger så mycket energi ur mig.

torsdag 29 september 2011

Författarskatt

Jag har en bok som jag kan gå tillbaka till nu och då. Rätt ovanligt för mig, jag läser sällan om böcker även om jag tycker att de är fantastiska, men just den här har blivit som en snuttefilt för mig.

När deckarna på nattygsbordet känns för tuffa så kan jag alltid lita på En nypa frisk luft av Erica James. Jag köpte den på en bokrea för en sisådär 13 år sedan och nu när jag läser den igen inser jag att det nog är den första så kallade chick-litten jag någonsin läst. Jag läste den och gillade den mycket. En småputtrig historia som utspelar sig i en charmig by utanför Manchester. Med den sedvanlige snygge grannen och beskäftiga kärringen.


I går slog det mig att den här kvinnan kanske faktiskt har skrivit fler böcker. Och jajamensan, det har hon så klart. Inte mindre än 15 böcker har hon skrivit och min lycka var obeskrivlig. Precis vad jag behöver just nu. Lättsamt och lättsmält.

I detta nu är fem av dem på väg hem till mig. Och faller de mig på läppen kommer jag inte tveka att klicka hem resterande nio. Oh the joy!

tisdag 27 september 2011

Fantasia

Mira har börjat med två saker som jag verkligen uppskattar.

För det första har hon börjat fantisera. Ordentligt. Nu är en boll en tiger och den andra ett lejon. Hon pratar för sig själv, gör olika ljud och har riktigt roligt. Det är så otroligt mysigt att lyssna på.

Och så har hon börjat botanisera själv i hyllorna där hennes böcker står. Hon kan sätta sig i våran Fatboy och läsa. Ibland är det böcker som hon nästan kan utantill och ibland, som i morse, är det en bok vi nästan aldrig har tittat i men då tittar hon på bilderna och hittar på något utifrån dem.

Jag älskar det här och får verkligen bita mig i tungan för att inte lägga mig i och väcka henne ur fantasin.

måndag 26 september 2011

Beardie

Dagens fråga:

Ska hakan vara sådär fjunig eller har jag börjat odla skägg?


Fit for fight

Operation späkning går över förväntan. Jag har "bara" fem kilo kvar nu, det vill säga hälften. Men konstigt nog verkar inte mitt sug efter godsaker försvinna så lätt. Inte så konstigt ändå nu när jag tänker efter, jag har ju fullkomligt vräkt i mig sött och fett i en sisådär femton månader så det är klart att kroppen skriker efter mer.

Men det känns skönt att jag närmar mig min normalvikt i alla fall. En vikt jag vet att jag kan hålla med någorlunda förnuftiga matvanor. Snart så...

onsdag 21 september 2011

Dancing queen

Som jag har nämnt tidigare har jag ju börjat dansa och förra gången dök det upp en kvinna i sina bästa år där. Klassen i sig är 25+ fast jag med mina 33 år är nog en av de äldre. Men den här kvinnan var nog åtminstone sju år äldre än mig. Rultig och med lite för tight t-shirt.

När dansläraren frågade om kvinnan hade dansat något tidigare (det är en nybörjarklass men de flesta har dansat i någon form tidigare) svarade hon: "Nej det har jag inte, men jag tycker att det verkar skitkul!"

Jag ville bara utbrista i det klassiska "you go girl!" när jag hörde det.

Så otroligt modig hon är. För det är läskigt att kasta sig in i något nytt sådär. Och det var så härligt att se henne ge järnet på dansgolvet.

Jag vill bli som henne när jag blir stor!

tisdag 20 september 2011

Vitt pulver

I kväll när jag och Mira lagade mat tvingades jag använda vitlökspulver eftersom vi inte hade någon färsk vitlök. Jag är inte så mycket för vitlökspulver och när jag kände den lite brända smaken slå igenom i köttfärssåsen mindes jag ett pyjamasparty för längesedan.

Jag gick på mellanstadiet och var en sådan där hackkyckling som fick vara med "innetjejerna" men som fick ta några smällar för att få vara med. Vi var kanske sju tjejer som skulle sova över hos en tjej, vi hyrde film och hade massvis med godis. Hon hade dessutom FF så vi busringde och tittade lite på en porrfilm, en variant av Törnrosa om jag minns rätt, när vi ändå hade chansen.

Så var det dags för smakleken. En och en fick vi sätta oss, vi fick förbundna ögon och så hälldes det ner diverse olika grejer i våra munnar. En fick kolasås, en annan chokladsås och kanske någon fick kaviar också. Inte så farligt tyckte jag så jag satte mig lugnt och öppnade munnen. Jag hörde lite fniss och helt plötsligt kände jag hur munnen fylldes av något torrt och när det torra mötte min saliv började smaken komma och det visade sig att min mun var full av vitlökspulver. Det brände i munnen, fast inte lika mycket som tårarna brände i både ögon och hals. De andra tyckte såklart att det var skitkul, även om ingen annan vågade sätta sig efter jag hade gjort det, och jag vet inte hur länge jag stod och försökte skölja ur munnen.

På natten när vi skulle sova var det såklart ingen som ville ligga nära mig heller eftersom det stank så ur min mun.

Det som fortfarande skaver i mig är att jag inte stod upp för mig själv. Ibland tänker jag att om jag bara hade visat de här tjejerna så fort det hände någonting att det faktiskt gjorde ont i mig. Om jag hade kunnat bli heligt förbannad eller faktiskt visa att jag blev sårad och ledsen så kanske det hade varit annorlunda. Å andra sidan kanske det inte hade blivit det. Det var ett ganska tufft klimat i vår klass under en period.

Det jag brottas med nu är hur jag ska hjälpa mina tjejer att våga stå upp för sig själva. Jag märker redan nu att Mira ofta viker undan och blir ledsen hellre än att säga ifrån när någon är dum mot henne. Det är ju också en personlighet och jag vill stötta henne att våga säga ifrån utan att pusha henne för hårt och få henne att tro att det hon gör nu är fel.

Kanske det handlar om att visa henne att jag kan stå upp för oss båda.

måndag 19 september 2011

Radioskugga

I torsdags testade vi för första gången att ha en tv- och datorfri kväll. Efter middagen var egentligen all sorts teknik förbjuden, även för Mira. Hon accepterade glatt att få en bok läst för sig till kvällsfikat i stället för att få se lite Pingu och jag och E var sjukt produktiva.

Jag gjorde klart Miras bebisalbum som har stått på min To do sedan jag var höggravid med Molly och E rensade ur sin garderob och styrde upp våra "här har vi lite allt möjligt"-lådor i byrån.

Ett mycket lyckat experiment som från och med nu ska få bli standard hos oss. Det svåraste för E var nog att inte ta upp sin iPhone, men han klarade det också. Nu på torsdag ser jag fram emot att påbörja Mollys album för det verkar tyvärr inte som om jag kan ta tag i det utan att tvingas ifrån tv:n.

torsdag 15 september 2011

I dag var vi på sexmånaderskontroll på Bvc och än en gång slås jag av skillnaden på hur jag blir bemött som andragångs mamma jämfört med förra gången. Nu är allt helt plötsligt okej. "Hon vill inte ligga på mage - det är helt okej". "Har hon knappt rullat någon gång - huvudsaken är att det har hänt".

Plötsligt är det okej att barnet har en personlighet och vissa preferenser. Med Mira kändes det som om mallen m å s t e följas, annars skulle det gå på tok.

Hade det inte varit toppen om den här avslappnade attityden hade kunnat infinna sig med det första barnet, när jag som förälder ändå var lite stirrig och ville göra "rätt"? Nu struntar jag lite i vilket, faktiskt.

tisdag 13 september 2011

Dyrgrip

När E har varit borta en långhelg som han var den senaste helgen har jag insett att jag låter honom "betala" för sin frånvaro.

Från att jag varit den som ensam styrt upp hushållet och tjejerna blir jag plötsligt helt handfallen, jag orkar inte plocka undan någonting och E får fixa det mesta.

Rättvist? Inte vet jag, men skönt är det i alla fall.

fredag 9 september 2011

Stormens öga

En sak som jag beundrar och som samtidigt gör mig galet irriterad ibland är E:s förmåga att stänga ute familjekaoset när han har annat att göra. Som häromdagen när jag körde klädracet inför dagislämningen och E jobbade hemma. Då satt han lugnt i soffan medan jag försökte domdera och få på Mira alla kläder samtidigt som jag försökte hålla Molly glad och vaken tills vi skulle gå. Jag var genomsvettig och E satt i godan ro i soffan.

Beundransvärt.

Och sjukt irriterande!

onsdag 7 september 2011

Driving one of your cars

Vår bil verkar ha gjort sitt.

Inte för att jag har tyckt särskilt mycket om den på sistone, men den har ändå skött sig de dryga 60 milen mellan oss och Huset vid havet.

Men nu sjunger den tydligen på sista versen.

Servicekillen rådde oss att se om den går igenom besiktningen nästa vecka och att vi sedan säljer den och köper en ny bil. Jag kan inte tänka mig någon tristare utgift än att köpa en ny bil.

Då kan man lugnt säga att vår tanke om en resa till New York i april går om intet.

Mira på roadtrip med pappsen förra sommaren.

tisdag 6 september 2011

Up in the air

Av någon anledning har jag funderat en del på rädslor som jag hade som barn på senaste tiden. Kanske för att jag märker hur orädd Mira är för det mesta, men också hur hundar skrämmer henne som tusan.

Att det skulle börja brinna var en oro jag hade ganska länge. Varje kväll låg jag och planerade hur jag skulle få ut hunden genom fönstret (mitt rum låg på bottenvåningen) och vilka gosedjur jag skulle få med mig.

Men min största rädsla var flygplan. Inte att åka, men att höra dem när jag stod på marken. För flygplan för mig betydde att det skulle bli krig. Jag vet inte hur jag hade kopplat ihop det, om jag hade läst något som skrämt mig eller om jag projicerade min rädsla på flygplanen fast det egentligen handlade om något annat. Men flygplan skrämde i alla fall skiten ur mig.

Jag kunde vara ute och leka och så hörde jag ett flygplan och då gick jag in.

Jag minns särskilt när vi var i Åre hela familjen, jag kanske var 10 år, och det skulle vara en flyguppvisning - med Viggenplan. Jag försökte säga åt mina föräldrar att jag ville åka därifrån, men de hade nog aldrig förstått exakt hur rädd jag var så de blev irriterade på mig och sa att nu stannar vi här.

Hela jag blev helt förstenad när jag såg de där krigsflygplanen komma emot oss. Det dånade och de flög ganska lågt. Tillslut kastade jag mig iväg på skidorna med tårarna rinnande, men då kom ett flygplan på jättelåg höjd över mig så jag slängde mig på marken och låg där och skrek och grät.

Mitt i all min skräck så skämdes jag samtidigt för jag visste ju att rädslan inte var rationell och jag skämdes för vad alla runtomkring tänkte. Jag minns att mamma kom tillslut, men jag minns inget mer efter det. Jag minns inte om vi pratade om vad som hade hänt eller om mamma bara följde mig därifrån. Så här i efterhand undrar jag däremot hur mamma och pappa kände sig när de såg hur sjukt rädd jag blev. Jag måste nog fråga dem känner jag.

Vad var ni rädda för när ni var yngre?

Dansa min docka

Jag har börjat dansa igen och det är så fantastiskt kul! Jag har haft ett uppehåll sedan jag blev gravid med Mira och nu är det verkligen på tiden.

Men herregud vad kass jag är. Jag dansar streetdance och jag kan lugnt säga att jag är alldeles för vit för den typen av dans. Det där gunget i kroppen saknas, i alla fall när jag är nykter. Men kul är det i alla fall, så det så.


måndag 5 september 2011

P Diddy

Jag är inte såhär snygg men det jag känner just nu påminner lite om den här bilden. Jag försöker piffa mig lite, men påsarna under ögonen förstör helhetsintrycket totalt.

I fredags var jag iväg på hotellövernattning med mina kära vänner. Jag åkte med inställningen "lagom med vin, lägga mig i tid, sova ut och äta frukost lääänge". Det blev partaj till halv sex på morgonen, lite petande i bacon och ägg-tallriken till frukost och ett sovkonto som är mer på minus än någonsin.

Men jädrar vad kul vi hade!

fredag 2 september 2011

Stämningsfull



Den här lilla damen är en riktig känslomänniska. Det är aldrig någon tvekan om hur hon mår eller hur hon känner. Det hörs och syns. Dessutom känner hon av stämningar extremt mycket.

Till exempel blir det alltid ledsamt om jag och Mira bråkar. När Mira fejkskrattar börjar Molly gråta för att hon hör att det inte är äkta. Och en dag, när jag kände mig lite nere, tittade hon på mig medan jag matade henne och trots att jag log började hon gråta när hon tittade på mig. Jag antar att leendet inte nådde mina ögon just den dagen...

Bubble girl

Visst, jag är rätt trött och extra tjock om magen för närvarande. Men trots det känns det som om jag lever i en kärleksbubbla just nu. Mina tjejer är så fina. Mira, som har blivit så stor, och Molly, den lilla fetknoppen, som blir så glad när hon ser mig. Det känns också som om jag och E är lite extra kära just nu.

Dessutom har jag helt grymma vänner och ett par av dem ska jag dra iväg med i kväll. Vi ska bo på hotell, dricka vin och bara vara.

Livet är rätt härligt ändå va!?

torsdag 1 september 2011

Waiting on the world to change

Just nu har jag en uppfostringstaktik som, hör och häpna, fungerar för tillfället.

Jag väntar helt enkelt ut Mira.

När jag har tjatat tillräckligt, det vill säga att det är klart och tydligt vad jag vill att hon ska göra (ofta handlar det om att kliva upp på ståbrädan eller sätta fart så att vi kan gå hem), stannar jag upp, tystnar och väntar.

Jag vet inte hur ni hade det, men som jag minns det insåg jag ganska tidigt att jag inte hade en chans mot mina föräldrar. Det kändes som om de alltid skulle vara envisare än vad jag var. Och just nu verkar Mira tro detsamma.

Det hon inte har en aning om är min inre dialog som låter ungefär som följer:

"Äh, nu ger jag upp, hon verkar ändå inte lyssna"
"Jag ger det en halv minut till"
"Är det här värt att ta en fajt för?"
"Hon kommer aldrig att komma hit"
"Snart ger jag mig och...." ...och där någonstans kommer Mira som en lydig liten hund. Och jag slipper bli arg.

Hittills är jag väldigt nöjd med min nya taktik. Men titta gärna in om en vecka eller två och se hur det verkar då.


Poprygg

Just nu är jag en bulimiker som inte kräks. Det är helt galet vad jag vräker i mig. Jag borde skämmas, och det gör jag i och för sig men inte så mycket som jag borde. Jag gick upp 17 kilo totalt under graviditeten med Molly och det är fortfarande minst åtta kilo kvar (jag har inte vågat väga mig efter mina senaste cravings) plus två sedan innan jag blev gravid.

Nu krävs det en förändring. För jag ser verkligen inte okej ut. Magen är tjock på ett mycket amerikanskt vis (tänk rejält daller och överhäng över jeanslinningen) och jag kan inte ha nästan några av mina kläder.

Så nu är det en månads asketisk livsstil som gäller, för jag måste vända mitt fokus från alla godsaker jag kan stoppa i mig till hur bra jag faktiskt mår när jag äter smartare. Och då krävs det ett rejält break för mig. Dessutom ska jag börja dansa igen. Det ska bli så otroligt kul.

Jag vill dock poängtera att jag alltid, ALLTID, kommer att tycka att det är värt att väga två kilo extra för att inte behöva tänka på exakt allt jag stoppar i mig och att faktiskt kunna njuta av livets goda. Men tio kilo är för mycket.

I höst ska jag bli starkare, gladare och se bättre ut i mina brallor. Gu' vad skönt det ska bli.

måndag 29 augusti 2011

Baby on board

Och nu så lipar jag lite åt Beyoncés lyckliga min när hon klappar sin preggomage.

Lite stört hur glad jag är för deras skull...

Easy A

Nej, det gick inte så bra med mitt nya actionspår. Filmen i sig var helt okej, men jag är alldeles för lättskrämd. Jag får fortsätta med mitt tv-serie tittande helt enkelt.

söndag 28 augusti 2011

Super 8

Jag vill se en riktigt bra rulle. Hemma i soffan.

Jag såg Bridesmaids för någon vecka sedan på bio och den var toppen, men jag vill mysa i soffan och se något som inte gör mig arg.

Tidigare har rom-coms varit min grej, jag har sett och gillat det mesta. Men nu står jag inte ut längre. Jag måste försöka hitta ett annat spår. Mitt nya spår blir lagomt slö action.

Jag såg Salt i somras och gillade den mycket mer än jag trodde jag skulle göra. I kväll testar vi I am number four. Nu får ni hålla tummarna för jag vill hitta ett nytt säkert kort att slötitta på nu och då.

fredag 26 augusti 2011

Tjejorna



Jag älskar de här två!

Men det är verkligen två helt olika sorters kärlek just nu.

Med Molly är det en mysig varm kärlek, där det mesta känns fluffigt och härligt. Kärleken är inte "besudlad" av några bråk ännu.

Å andra sidan är kärleken till Mira så otroligt mycket mer dynamisk och utmanande. Kärleken sätts på prov och den vacklar aldrig, trots att jag skakar av ilska ibland. Dessutom kan hon själv ge mig en kram och säga "Jag älskar dig, mamma" och då känns det stort och alldeles, alldeles underbart!

Hamster

Tillbaka i vardagen, med en dator som krånglar med r:en (dvs detta var en mycket jobbig mening att skriva), en stor tjej som precis börjat acceptera att alla hennes kompisar försvunnit och att en massa nya småttingar ska ta deras plats och en liten tjej som lipar så fort jag vänder ryggen till.

Dagarna susar förbi och jag är nästan så fet så att jag blir äcklad av mig själv. Perfekt då att jag och Chloë ska köra igång ett vad igen. Åtta kilo ska bort och flåset bli bättre - så att jag slipper gå runt i luftiga sommarklänningar hela hösten.

Molly är en gladskit, så länge hon får vara med. Bara någon sitter bredvid henne kan hon ligga och gurgla nöjt en bra stund. Men råkar hon känna att hon blir övergiven så blir det drama, på en gång. Tårarna sprutar och hon ser helt förstörd ut.

Mira har blivit så stor i sommar. Plötsligt kan vi prata och resonera med henne på ett helt annat sätt. Det är roligare att leka med henne och lyssna på hennes fantasier och hon älskar fortfarande att dansa.

Jag och E har haft en toppensommar tillsammans, vi har faktiskt lyckats utnyttja barnvakter och umgås en del och vi gillar varandra fortfarande, det gör vi.

De flesta dagarna är livet på topp faktiskt, och de dagar det inte är det försöker jag dumpa så mycket som möjligt på E. Det funkar det också.

söndag 7 augusti 2011

Sensory overload

Jag har varit på bio i kväll och precis när jag skulle kliva av bussen på väg hem kände jag den. Doften. Doften av skog, mylla, tallbarr. Den slog emot mig som en våg, förmodligen var det skogsmullen som satt precis vid utgången som utsöndrade den och jag minns.

Minns hur jag och min bästis, Hovmästarinnan, råkar på en porrgömma i skogen. Sådär som man kunde göra innan internet fanns. Jag kommer faktiskt inte ihåg vilka tidningar vi hittade men jag minns att de var små. Och jag minns särskilt novellen "Petting med morsan". En titel som genast väckte ett stort intresse hos oss. De luktade precis som skogsmullen på bussen gjorde. Han luktade som en porrgömma med andra ord. Nån ska väl göra det också...

Vacay

Det blev fyra veckor uppe i norr i sommar. Vi var smartare denna gång och delade upp vår tid på varje plats lite mer vilket gjorde att vi inte riktigt blev lika less på varandra allihopa den här sommaren. Inte riktigt i alla fall.

Men var är det med våra föräldrar och brist på vattentryck undrar jag? Att försöka ta en dusch i vattenånga är bland det mest irriterande jag gjort i sommar och jag kände mig inte riktigt ren förrän jag fick ställa mig i vår dusch med en duschstråle som dundrar ner i skallen på mig. Nu är jag hel, ren och ganska mullig. Status quo vill säga.

tisdag 28 juni 2011

Blabbermouth

En sak som slog mig under shoppingrundan är att jag är en "oversharer". Jag kan inte låta bli att prata med expediter om amningsbyst, att jag precis fött barn, att jag ska på bröllop i sommar och så vidare. Expediterna skrattar med och pratar med medan de egentligen säkert bara vill skrika: Jag skiter i dina bröst, betala och gå vidare bara!

Jag ska jobba på det där...

Dressed for success

Jag har just genomfört en rejäl shoppingrunda. Jag hade två timmar på mig att hitta en klänning till sommarens bröllopsfest som Hovmästarinnan och Kocken ska ha i juli och jag hittade inte en utan TVÅ. Jag är mycket, mycket nöjd med mig själv. Klänningarna sitter toppenbra och jag kan till och med glömma min fluffiga mage och tänka att jag är lite het i alla fall. Lite.

Denna, i persikotoner, är en av mina inköp.

torsdag 23 juni 2011

DJ Sleepy

Nu är det officiellt (jag vågar knappt skriva det i och för sig). Nu är det mer regel än undantag att Molly, vår lilla korv som snart är fyra månader, sover från sju till sju. Det är helt overkligt men jätteskönt.

Tills för en vecka sedan helammade jag så mitt tips för en mätt och belåten bebis är följande;

Drick ett glas vin nu och då (råkar du vara i Turkiet kan du ta ett varje kväll) och njut
Ät choklad eller valfritt godis som gör dig glad och njut av det
Chips? Javisst! Kör på. Bara du njuter av det.

Du kan vinka farväl till din bikinikropp för ett par år framåt, men du får sova på nätterna och det är det väl ändå värt!?

Ta i trä, ta i trä, ta i trä...

lördag 18 juni 2011

Lundell



Det är en textrad i den här refrängen som stämmer mycket bra in på mitt liv just nu.

Två och ett halvt år och hon kan provocera mig så att det känns som om något ska sprängas invärtes. Om ilskan ska växa exponentiellt med åldern kommer jag inte att vara kvar i jordelivet när Mira når tonåren.

torsdag 16 juni 2011

Murphy?

Mina små korvar vet hur en morsa ska tas, det är tydligt det. Förkylningen är inne på femte veckan, jag har varit galet trött i dag och väääldigt hungrig. Så självklart är det här dagen då Mira bestämmer sig för att trotsa allt jag säger och springa det snabbaste hon kan i motsatt riktning från den som jag säger att vi ska gå. Och självklart är det dagen då Molly bestämmer sig för att en långsovning mitt på dagen inte är något för henne så att morsan inte får blunda en stund.

Nu sover båda två och sängen är inte långt borta för mig heller.

Ibland undrar jag vad vi ställt till med egentligen...

måndag 13 juni 2011

Party animal

Vi hade möhippa för min älskade Hovmästarinna i lördags och jag tror att jag fortfarande känner av sviterna efter den. Jag har hållit på att somna vid varje amning i dag och i söndags somnade jag i soffan i en timme på eftermiddagen. Det hade väl inte varit så konstigt om det inte var för det att Erik också låg och sov i sovrummet, så vad Mira gjorde - det har vi ingen aning om! Nåväl, det blev inga katastrofer i alla fall så hon hade nog ganska mysigt.

Nu är sista möhippan avklarad och nu är det bara det här med att gå på bröllopen kvar. Jag älskar bröllop, så vi har en härlig sommar framför oss.

onsdag 8 juni 2011

Tvåbarnsmorsa

Det är helt klart skillnad på att få första och andra barnet. I alla fall är det så för mig.

Självklart är vardagen lite körigare nu än när Mira kom, men det är inte det jag tänker på. Det är skillnaden på mina känslor för barnen.

När Mira föddes hade jag så mycket krav på hur en cool och avslappnad morsa skulle vara. Skittöntigt, men så var det. Det inser jag nu. Dessutom stressade jag upp mig något enormt om Mira inte sov som hon "skulle" och trodde direkt att alla chanser att någonsin få henne att sova hela natten var förstörda. (Mira var en riktig sovbebis så vi hade inte behövt oroa oss ett dugg kan jag berätta.) Det tog också tid att bli kär i henne, kärleken växte sig starkare och starkare såklart men den var absolut inte självklar från början.

Jag är störtförälskad i Molly. Jag skulle kunna ligga och gosa med henne hela dagarna och fick rejäl separationsångest nu när hon skulle flytta ut ur vårt rum och in i Miras. Jag är en mycket coolare och mer avslappnad morsa nu. Det är kanske därför jag också kan ge mig hän i bebisbubblan på ett annat sätt och bara njuta av förälskelsen och bebisdoften som omger mig.

Sa jag att vi var färdiga nu eller??

måndag 6 juni 2011

Tonårskris

Mira, som nu tydligen blivit stora damen, har allt oftare börjat stänga in sig på sitt rum. Nu står hon därinne och spelar på sin synth och sjunger, medan jag kan surfa runt lite i godan ro. Detta skulle jag kunna bli van vid mina vänner.

söndag 5 juni 2011

My blingaling

Mäh, jag har ju glömt att rapportera om en mycket viktig händelse i mitt liv. Kommer ni ihåg ringen på bilden nedanför?

Efter vårt bröllop uppgraderades den ganska snart med fyra stenar till (satt fem i den från början), mycket vill ha mer och så vidare. Men ganska snart kände jag att jag banne mig ville ha en ring till. En enstensring. Som jag har tjatat på E, ja eller tjatat och tjatat. Jag har pratat väldigt mycket om den där ringen jag skulle vilja ha.

Under graviditeten med Molly var jag så otroligt less. Jag var tjock och svullen och kände mig väldigt ohet men också väldigt värd något för de där nio månaderna. Så E fick nu och då, eller snarare väldigt ofta, höra att jag var värd något väldigt fint efter graviditeten.

Ungefär en vecka innan Molly föddes så lade E fram en idé om en presentstege. Han tyckte nämligen att Miras förlossning var så fruktansvärt tråkig. Vi var på förlossningen i 11 timmar och det var ju bara i slutet som det var lite action så nu ville han ge mig en morot så att säga. Hans idé var att om jag kunde avklara det hela inom en timme skulle jag få den där tjatringen och något mer. Om det skulle ta mellan en och fyra timmar skulle jag få ringen. Och så vidare.

Jag skojade och sa att då var det ju bara för mig att hålla ut extra länge hemma så skulle han få kirra den där ringen till mig. Nåväl, allt sådant var glömt när jag tyckte att värkarna kom varje minut när vi åkte in till förlossningen. Efter mindre än en halvtimme där gick mitt vatten, jag blev undersökt och det visade sig att allt var klart och Molly var redo att komma ut. När jag insåg att vi skulle ha barn inom en timme tittade jag på E och sa "Det börjar lukta ring!".

En och en halv timme för att föda ut Molly. Det var det helt klart värt för nu sitter den där. Ringen!

Visst är den fin? Och det bästa är att det här är ju en present för ongarnas skull. Miras och Mollys namn är ingraverade i den så vad som än händer kommer jag alltid att ha minst en diamant på mitt finger. Gu' vad jag är begåvad!

London calling

E har en grej som han gör när han är borta som är så sjukt irriterande. Varje gång han ringer så är han precis på väg ut ur rummet så han har inte tid att prata. Jag frågar alltid varför han ringer precis då och har väl aldrig egentligen fått något svar på det. Men i går hände det igen.

Det är bättre när han är hemma, då kan vi prata med varandra utan att lyssna och så kan vi sitta i soffan och glo på tv.

lördag 4 juni 2011

Big big girl

Jag är så stolt i dag. Över min stora lilla tjej. Jag satt och ammade på vårt lilla torg när Mira sa att hon ville ha ett äpple. Det står en gubbe och säljer frukt på torget varje dag så jag tog en rövare och gav Mira en tjuga och sa åt henne att gå och köpa ett äpple av honom.

Och döm om min förvåning när hon knatar iväg, står och väntar på sin tur och när det väl är hennes tur så kommunicerar hon så pass bra med mannen (jag satt så långt bort så jag hörde inte vad som sades) att hon får sitt äpple, hon lämnar ifrån sig sin peng och han hämtar växel och ger henne.

Herregud, två och ett halvt år going on tretton.

Och stoltheten i hennes blick när hon kom tillbaka gick inte att ta miste på, den såg jag trots mina stolta tårar i ögonen.

fredag 3 juni 2011

90 dagar

Och i dag fyller ägaren till de här knubbiga låren tre månader. Hur gick det till frågar jag mig och inser hur snabbt det kommer att gå tills hon inte är bäbis längre.

Pappafritt

Nu är det långhelg och jag är ensam med tjejerna i princip hela långhelgen. Dagis hade stängt i onsdags och är stängt i dag också. E är på golfresa med grabbarna och det är klart att tajmingen hade kunnat vara bättre, men det här är deras tradition och det är himla kul att de lyckats hålla i den i mer än tio år.

Vi har lite planer varje dag och så länge som Mira är på bra humör går ju det mesta ganska enkelt.

I dag blir det skärgårdshäng i alla fall och får jag bara in alla i bilen och får med mig ett par blöjor så tror jag att resten av dagen blir toppen.

onsdag 1 juni 2011

Spice girl

När vi ändå är inne på det temat så är det en tjej i vårt område som, enligt registreringsskylten som hänger under vagnen, är döpt till Coriander.

Jag vet inte jag...

Parsley

Jag inser att jag börjar bli lite mer till åren när jag plötsligt börjar gilla persilja till annat än garnering på romröra.

Just nu: sallad på svenska tomater, gurka, purjo och persilja. Funkar till all sorts mat och alla sorters humör.


måndag 30 maj 2011

Under vädret

Herregud vad förkyld jag är. Och har varit i dryga två veckor nu. Det känns som om jag drabbats av alla förkylningars moder. Stackars stackars mig. Jag får gaska upp mig med två härliga bilder från resan...

Molly Mys sov väldigt gott i sin vagn när hon fick höra vågornas brus.

Miraskrutt var coolaste bruttan på playan med sina nya rosa solbrillor.

söndag 29 maj 2011

Sleepers

Dra mig baklänges! Molly sov från 19-07 i natt. Håll tummarna för en trend nu så kan hon flytta in i Miras rum snarast.

lördag 28 maj 2011

Pandora

Pandoras ask öppnades på vid gavel under denna resa vill jag lova. Godis, chips och tuggummi testades alla för första gången och fick med beröm godkänt. Jag kan inte låta bli att skratta för jag känner så väl igen den där godisgrisen, men det var lite jobbigt i dag när Mira ville kolla varje godissort i affären för att säkerställa att det faktiskt var godis...

I'm a loser baby

Så var två familjeveckor i Turkiet till ända. Det har varit härligt men som alltid är det så himla skönt att komma hem. Jag hade en kollega tidigare som aldrig ville åka utomlands för hon fick sådan ångest när det var dags för hemresa. Det är inte en känsla jag känner igen mig i. Är man hemmakatt så är man...

Hur som helst. Mammafluffet runt magen har nu antagit formen av en hängbuk efter två All inclusive-veckor. I snitt har 6 efterrätter legat på min tallrik varje kväll varav 3 slunkit ner i min mage helt och hållet. De flesta har varit indränkta i honung. Det är tydligen min grej det där. Honung. Men det verkar också ge en mätt och belåten bebis. Molly har sovit i 11 timmar i sträck vissa nätter. Och på köpet har jag gått ner 2,5 kilo. Är det detta man kallar för win-win?

fredag 13 maj 2011

Just my luck

Fredag den 13:e i dag alltså. Mycket passande. I morgon åker vi ju till Turkiet i två veckor och som vanligt reser vi inte ett dugg lätt. Två vagnar, en golfbag, fem (!) necessärer, fyra ryggsäckar (skötväska och Miras rygga inräknade) och en rullväska. Hepp!

Och eftersom det är fredag den 13:e gjorde mitt ryggskott sig påmint i morse när jag skulle lämna Mira på dagis. Har gått och djupandats hela dagen och Molly, som nog känt på sig att något är knas, har varit grinigare än grinigast och Miraskrutt den lilla stackaren har nog fått mycket oförtjänt skäll. Jag bara hoppas att ryggen håller i morgon och att lite stretching kan avhjälpa ett rejält skott.

Jag kan inte säga att jag ser fram emot morgondagen. Men de övriga tretton dagarna blir toppen.

tisdag 10 maj 2011

Mysan

Molly är en gladskit. När hon inte är hungrig eller trött vill säga. Men hon smilar upp sig för de flesta som anstränger sig en smula. Men det är särskilt en dam som får henne att le och kuttra som aldrig förr.

Nämligen den här donnan som hänger ovanför skötbordet.

Jag måste erkänna att det känns sådär att bli brädad av en seriefigur.

måndag 9 maj 2011

Reseladdare

På lördag åker vi till Turkiet i två veckor för att fira min mamma som fyllt 60 och E:s föräldrar som både fyller 70 under året. En resa med hela tjocka släkten med andra ord. Det kan nog ha sina sidor, men just nu känner jag bara hur fantastiskt skönt det kommer att bli att slippa vardagen. Ingen matlagning, ingen tvätt och ingen städning. Bara häng, bad och mys med vissa inslag av bråk (jag är inte helt tappad bakom en vagn). Vi behöver det här!

Nu fattas bara att jag får grepp om packningen. Det är inte klokt vad de här små tar upp plats i en packning. Själv får jag ta med mig ett par shorts och några klänningar.


söndag 8 maj 2011

Min helg i ett par bilder...

Vi anordnade en möhippa för en Norrlands-vän och flög hit henne till Hufvudstaden. Det blev mycket lyckat och bland annat pick-nickade vi i en park. Molly fick hänga med hela dagen och skötte sig i princip exemplariskt om jag får säga det själv.

Vi åt en massa goda saker hela dagen och avslutade med en härlig middag!

I dag har vi haft en riktigt skön söndag. En slappardag.

En slappardag som avslutades med tacos. "Det här var gott!" sa Mira. Och då fick hon ett till nacho chips (tjejen ääääälskar salta grejer, om hon fick skulle hon sluka skålen med flingsalt).

fredag 6 maj 2011

Fyra bröllop och en begravning

Inte riktigt fyra, men väl tre bröllop ska vi hinna med i sommar. Det är tre goda vänner till mig som gifter sig så det ska bli otroligt roligt att få vara med. Men klädångesten, den är grav just nu. Två av bröllopen innehåller nästan exakt samma klientel dessutom så det går ju inte direkt att återanvända en outfit.

Begravningar hoppas jag dock att jag slipper i år.

Cocoon

Det känns som om det är jag och Molly mot världen just nu. Vi är så tätt sammanknutna i och med att jag ammar för fullt och hon är med mig hela tiden. E prioriterar självklart Mira när han är hemma så jag och Molly, vi hänger ihop. Det är både härligt och skitjobbigt på samma gång.

Så fort vi fått göra ett pricktest på Molly för att kunna utesluta en eventuell mjölkallergi ska E få börja ge Molly en flaska ersättning per dag. För att hon ska lära sig ta flaska utan problem och för att jag ska få lite mer tid över till att umgås med mitt första, vackra barn.

Jag hoppas på en snabb tid för testet.

De bästa tjejerna i hela världen.



torsdag 5 maj 2011

Lustfyllt

Det här med lust alltså. Himla svårt. Svårt med tajming, speciellt med en liten gris i spjälisen brevid storsängen och en som kommer tassande lite när som helst på natten.

Och så vet man ju aldrig när andan faller på.

I går till exempel, pirrade det till medan vi packade upp matvaror. Bara sådär. Vi kanske borde storhandla oftare...

onsdag 4 maj 2011

Dag 30 - din favoritlåt från den här tiden förra året

Så var denna utmaning slut. Det var kul. Både för att jag märker att den har triggat igång min skrivlust igen men också för att den har återupplivat gamla minnen.

Sista dagens utmaning är svår. Min favoritlåt från den här tiden förra året är en låt som jag inte kan låta bli att sjunga/mima med i, oavsett var jag är när jag hör den. Hon är fantastisk.


tisdag 3 maj 2011

Amning suger...

Det här blir nog inte den typ av inlägg som rubriken antyder, men jag är så sjukt besviken på min amning denna gång. Den funkar ju inte alls som viktreducerare! Förra gången vill jag minnas att jag var nere på utgångsvikten efter ca tre månader. Kilona bara rasade av mig.

Denna gång har jag fastnat på en platå och det är fortfarande fem kilo kvar. För några veckor sedan var det fyra kilo kvar, men sedan gick jag upp!!! Jag är så himla sur på min kropp. Visst, jag går inte lika långa promenader nu som jag gjorde då men jag är ju mycket tröttare så det måste ju kroppen förstå. Visst, jag äter kanske lite mer godsaker nu än jag gjorde då men det är ju för att jag inte orkar göra så mycket annat just nu och det får bara kroppen hacka i sig. Visst, ongen är bara två månader än men vad tusan - är det så mycket begärt att få den timglasfigur man aldrig haft?

Nej, nu får kroppen skärpa till sig tycker jag. Det här håller ju inte.

Dag 29 - en låt från din barndom

Min farmor och farfar tog ofta hand om mig och min lillebror när vi var små. Jag lekte mycket med kortleken de hade med bilder på lättklädda haremsdamer på kortens baksidor och så satt jag inne i krypvinden och rotade i pappas och fasters gamla prylar. Och så lyssnade jag på de få LP-skivorna som fanns. Den här låten fastnade jag för direkt och så tyckte jag att Barbie var så bedårande på omslaget. Jag ville se ut som henne. Så den här låten påminner mig om farmor och farfars vardagsrum.



(Och jag har fortfarande inte kommit över Lutricia McNeals fruktansvärda cover på den här härliga dängan. Den borde har varit med som hatlåt.)

måndag 2 maj 2011

Dag 28 - en låt som får dig att känna dig skyldig

Det här måste vara den absolut svåraste utmaningen. Skyldig? För vad? Jag har gjort mycket dumt men inget jag förknippar med en låt. Men, jag väljer den här som en låt som jag skäms en aning till... (har säkert försökt dansa "sexigt" till den ett par gånger och jag är allt annat än het på dansgolvet i dessa dagar)

söndag 1 maj 2011

Dag 27 - en låt du skulle vilja kunna spela på instrument

Åh, då skulle jag vilja kunna spela den här:



Metallica och Iron Maiden påminner mig så otroligt mycket om min högstadietid. Det var i princip bara dem som spelades i uppehållsrummet och på UG. Ja, och så Ronny och Ragge såklart...

Dag 26 - en låt du kan spela på instrument

Jag har spelat både cello och tvärflöjt för längesedan, men jag tror inte att jag skulle kunna ta en enda ton på något av instrumenten nuförtiden. Så jag får väl tänka på mitt plinkande på pappas piano och välja den här:


fredag 29 april 2011

You can keep your hat on

I morse sprang Mira förbi en kvinna som sa "Vilken fin tjej-keps du har på dig!". Jag började fundera varför hon sa på det sättet och insåg att hon trodde att Mira var en kille eftersom hade en svart jacka och jeans på sig. Kepsen är ceriserosa.

För övrigt ser hon ut som en riktig hillbillie i kepsen som sitter väldigt högt upp på hjässan. Men hon är en väldigt söt hillbillie.


Hillbillien förra sommaren.

Dag 25 - en låt som får dig att skratta

Åh, jag har ett par favoriter som alltid får mig på gott humör. Jag vet egentligen inte om de kvalar in på den här listan egentligen men personerna som är med sjunger ju.

De här två är helt underbara.






Den sista blir ju särskilt aktuell nu när morsdag närmar sig...

torsdag 28 april 2011

Undercover

Mira har precis börjat identifiera dofter. Hittills kan hon känna om det luktar bajs eller om det luktar mat. Och så har jag lärt henne att det luktar kiss i tunnelbanestationernas hissar.

Men detta innebär ju att jag inte kan vara lika inkognito längre. I går gick Mira bakom mig och helt plötsligt hör jag henne säga "Det luktar bajs, mamma. Det luktar ditt bajs."

Vi gick raskt därifrån...

Dag 24 - en låt du vill ha på din begravning

Hade du frågat mig i början av 90-talet hade jag utan att tveka sagt den här:




Haha, men så har jag alltid varit lite av en dramaqueen.

Nu fick jag tänka efter lite mer men jag tror att jag skulle vilja ha den här

onsdag 27 april 2011

Dag 23 - en låt du vill ha på ditt bröllop

Nu har vi ju redan gift oss och vi hade den här låten.




Men skulle vi göra om det skulle jag vilja göra något kul till den här låten.

tisdag 26 april 2011

Dag 22 - en låt du lyssnar på när du är ledsen

Jag har lipat till så många låtar så jag kan omöjligt komma ihåg dem alla. Men jag har nog ingen speciell liplåt. Är jag på gråtkalashumör så är jag. Men okej då, den här ligger nog rätt högt i lipartoppen.


måndag 25 april 2011

Cutie pie

Nu. Nu börjar Molly bli sådär sjukt söt så att vi bara vill äta upp henne. Nästan åtta veckor tog det för stackaren att charma sina föräldrar.

Tuff start.


(Och hade jag haft lite mer ork hade jag lagt upp en bild på underverket, men jag är tvåbarnsmorsa nu ok!?)

Dag 21 - en låt du lyssnar på när du är lycklig

Den här! Är jag inte redan på bra humör så blir jag det när jag hör den. The Cure är annars ett band som jag avskydde, tills jag började älska dem. Märkligt det där...

söndag 24 april 2011

Dag 20 - en låt du lyssnar på när du är arg

Jag vet inte om jag använder mig så värst mycket av musik när jag är arg. Så jag väljer den här för jädrar vad de måste ha varit arga när de skrev låten...

lördag 23 april 2011

Dag 19 - en låt från din favoritplatta

Jag har ett par favoritskivor som jag nästan lyssnat sönder, för ja, jag lyssnar fortfarande på skivor. Justin Timberlake får det att rycka i min dansnerv och det är alltid ett gott tecken. Så jag väljer den här låten.


fredag 22 april 2011

Helgkollaps

Jag och E hade sjukt höga förväntningar på den här långhelgen. Sjukt. Vi har varit så glada och peppen har växt för varje dag. I dag var första lediga dagen tillsammans och efter lunchen brakade allt lös och jag packade ner Molly i vagnen och sa att jag måste bara ut härifrån.

Efter lite frisk luft och ett glas vin med Chloë i lekparken(!) kändes allt lite bättre och jag och E är inte irriterade på varandra längre så det kanske kan arta sig det här.

Men jag borde nog också ha laddat upp som Amanda gjorde inför helgen.

Dag 18 - en låt du önskar att du fick höra på radion

Eftersom jag får de flesta impulserna via radion nuförtiden så kan jag inte säga att jag saknar så mycket. Det skulle kanske vara den här då.


torsdag 21 april 2011

Dag 17 - en låt du ofta hör på radion

Just nu lyssnar jag mest på Morgonpasset för det är då jag går min lilla runda med Molly i vagnen. Då hör jag ofta den här och det är inte mig emot.

onsdag 20 april 2011

Dag 16 - en låt du brukade älska men som du nu hatar

De flesta låtarna blir ju helt sönderspelade nuförtiden, om man lyssnar på radio vill säga. Men den här är den första som blev totalt sönderspelad för mig och nu fattar jag inte hur jag överhuvudtaget kunde gilla den...


tisdag 19 april 2011

Dag 15 - en låt som beskriver dig

Den här låten beskriver nästan min uppväxt på pricken. Den gäller nog för de flesta som vuxit upp på en liten ort. Vi som drog runt i vårt lilla samhälle, lekte "jag har aldrig" och längtade därifrån.


Fläskläpp

Jag är så arg så att jag håller på att krevera. Miras föräldraskadebeteende har eskalerat igen och i dag klöste hon upp ett sår på läppen och ett par sår på min kind. Inomhus funkar det att ignorera henne, säga att jag inte vill leka med henne när hon gör sådär och gå min väg. Utomhus, som i morse, funkar inte det på samma sätt.

Vi har varit så sjukt inkonsekventa när vi har försökt stävja detta beteende och nu känner jag att vi måste hitta en konsekvens som är likadan inne som ute. Men vad tusan kan det vara?

Beteendet kommer bara fram i situationer när hon är arg och frustrerad och känner sig maktlös, dvs att vi lyfter bort henne från saker. Jag tror att hon känner sig kränkt, men samtidigt måste vi ju lyfta iväg henne ibland när hon inte lyssnar på vad vi säger.

Jag behöver en Supernanny just nu...