Klockan sex i morse vaknade jag och mådde illa för att E bekänt att han varit otrogen. Det var så otroligt realistiskt, där han bekände bit för bit av sitt svek allt eftersom vi pratade.
Det har ju inte hänt. Men ändå har jag känt det där obehaget från den tidiga morgontimmen sitta i och skava hela dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar