tisdag 19 april 2011

Fläskläpp

Jag är så arg så att jag håller på att krevera. Miras föräldraskadebeteende har eskalerat igen och i dag klöste hon upp ett sår på läppen och ett par sår på min kind. Inomhus funkar det att ignorera henne, säga att jag inte vill leka med henne när hon gör sådär och gå min väg. Utomhus, som i morse, funkar inte det på samma sätt.

Vi har varit så sjukt inkonsekventa när vi har försökt stävja detta beteende och nu känner jag att vi måste hitta en konsekvens som är likadan inne som ute. Men vad tusan kan det vara?

Beteendet kommer bara fram i situationer när hon är arg och frustrerad och känner sig maktlös, dvs att vi lyfter bort henne från saker. Jag tror att hon känner sig kränkt, men samtidigt måste vi ju lyfta iväg henne ibland när hon inte lyssnar på vad vi säger.

Jag behöver en Supernanny just nu...

4 kommentarer:

ak sa...

Fy så jobbigt! :(

30-nånting sa...

det är det ak, men nu tar vi nya tag...

Amanda sa...

Å, det tar TID.
Min mardröm är att han ska "lasha ut" så mot andra än oss så jag har börjat bli stenhård, enligt principen inte ok på andra, inte ok på oss. E är mer slapp.
Jag skrämmer helt enkelt skiten ur honom verbalt och med mitt kroppspråk (typ ryter, svinarg, i hans ögonhöjd) om han gör mig illa med flit.
Men en mer 'pro-active' grej som hjälpt massor är att börja säga "SNART ska vi sluta leka med den grejen, SNART är det sovdags." Och berömma som en TOK när han sedan accepterar när förändringen kommer utan gnäll eller våld.

30-nånting sa...

Eller hur Amanda, jag frågade om det på dagis i dag och de har inte sett några sådana tendenser. Phew.

Ryta, arga blickar i ögonhöjd funkar tyvärr inte på Mira för då asflabbar hon. Det som hjälpt bäst hittills är att säga SLUTA och sedan ignorera henne så att beteendet inte får någon mer uppmärksamhet. Jag testade det i går med mycket fina resultat. Ska fortsätta och se varthän det leder.

Försöker också säga SNART men är nog dålig på att berömma. Ska tänka mer på det.