Det är helt klart skillnad på att få första och andra barnet. I alla fall är det så för mig.Självklart är vardagen lite körigare nu än när Mira kom, men det är inte det jag tänker på. Det är skillnaden på mina känslor för barnen.
När Mira föddes hade jag så mycket krav på hur en cool och avslappnad morsa skulle vara. Skittöntigt, men så var det. Det inser jag nu. Dessutom stressade jag upp mig något enormt om Mira inte sov som hon "skulle" och trodde direkt att alla chanser att någonsin få henne att sova hela natten var förstörda. (Mira var en riktig sovbebis så vi hade inte behövt oroa oss ett dugg kan jag berätta.) Det tog också tid att bli kär i henne, kärleken växte sig starkare och starkare såklart men den var absolut inte självklar från början.
Jag är störtförälskad i Molly. Jag skulle kunna ligga och gosa med henne hela dagarna och fick rejäl separationsångest nu när hon skulle flytta ut ur vårt rum och in i Miras. Jag är en mycket coolare och mer avslappnad morsa nu. Det är kanske därför jag också kan ge mig hän i bebisbubblan på ett annat sätt och bara njuta av förälskelsen och bebisdoften som omger mig.
Sa jag att vi var färdiga nu eller??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar