My blingaling

Mäh, jag har ju glömt att rapportera om en mycket viktig händelse i mitt liv. Kommer ni ihåg ringen på bilden nedanför?

Efter vårt bröllop uppgraderades den ganska snart med fyra stenar till (satt fem i den från början), mycket vill ha mer och så vidare. Men ganska snart kände jag att jag banne mig ville ha en ring till. En enstensring. Som jag har tjatat på E, ja eller tjatat och tjatat. Jag har pratat väldigt mycket om den där ringen jag skulle vilja ha.

Under graviditeten med Molly var jag så otroligt less. Jag var tjock och svullen och kände mig väldigt ohet men också väldigt värd något för de där nio månaderna. Så E fick nu och då, eller snarare väldigt ofta, höra att jag var värd något väldigt fint efter graviditeten.

Ungefär en vecka innan Molly föddes så lade E fram en idé om en presentstege. Han tyckte nämligen att Miras förlossning var så fruktansvärt tråkig. Vi var på förlossningen i 11 timmar och det var ju bara i slutet som det var lite action så nu ville han ge mig en morot så att säga. Hans idé var att om jag kunde avklara det hela inom en timme skulle jag få den där tjatringen och något mer. Om det skulle ta mellan en och fyra timmar skulle jag få ringen. Och så vidare.

Jag skojade och sa att då var det ju bara för mig att hålla ut extra länge hemma så skulle han få kirra den där ringen till mig. Nåväl, allt sådant var glömt när jag tyckte att värkarna kom varje minut när vi åkte in till förlossningen. Efter mindre än en halvtimme där gick mitt vatten, jag blev undersökt och det visade sig att allt var klart och Molly var redo att komma ut. När jag insåg att vi skulle ha barn inom en timme tittade jag på E och sa "Det börjar lukta ring!".

En och en halv timme för att föda ut Molly. Det var det helt klart värt för nu sitter den där. Ringen!

Visst är den fin? Och det bästa är att det här är ju en present för ongarnas skull. Miras och Mollys namn är ingraverade i den så vad som än händer kommer jag alltid att ha minst en diamant på mitt finger. Gu' vad jag är begåvad!