Firerier

För ganska länge sedan, 19 oktober för att vara exakt, firade ju jag och E 15 år tillsammans. Han fick ingen present av mig då för jag hade inte kommit på någon som kändes rolig att ge bort, men han hade en till mig som jag skulle få.

Men som den där presenten har gäckat mig. Han har inte haft datorväskan med sig hem så jag har inte kunnat få den. Vi har haft besök så då ville han inte ge mig den. Och så vidare.

Det gick så långt att jag till och med hann både köpa och ge bort en present till honom.

Men i lördags. Då var det tydligen dags. Jag frågade om han inte var nervös för att ge mig presenten, eftersom mina förväntningar nu var extremt höga. Men E nekade till det och såg faktiskt oroväckande lugn ut.

Presenten?

En resa till New York!!!!

Jag blev så chockad så jag sa inte ens tack.

Det dröjer innan vi faktiskt ska göra resan. Vi måste svänga förbi Thailand i januari och Amsterdam i april först. Men vi tänker våren 2013.

Minsann.

(Plötsligt kändes Es present, ett klippkort på squashhallen, som en alldeles utomordentligt usel present)