Varför det då kanske ni frågar er. Jo, för att hela veckan har jag varit förkyld och således inte orkat ta mig ut på kvällarna. Och jag behöver min dos av vänner/motion/dans. Men sådana förlustelser fick jag avstå. Så kom helgen och E var borta hela fredagkvällen och åkte iväg på grabbgrej redan på lördag förmiddag. Jag skulle egentligen ha tagit mig en sovmorgon på lördagen, men eftersom Mira hade kräkts på natten kunde jag inte slappna av så jag gick upp klockan sju precis som alla andra dagar. Och i dag var mitt tålamod helt slut! Jag orkade inte höra ett pip från Mira, vilket såklart gjorde henne gnälligare än vanligt, och i morse bevärdigade jag inte E med en enda blick. Typisk bitterfitta!
Men så började jag fundera på vad livet och relationer egentligen handlar om. För det är så himla lätt att fasta i det bitterfittiga. Att räkna ut den andra på förhand och tycka att allt är upp till den att ställa till rätta. Men E var ju faktiskt trött han också, om än på andra grunder.
Jag insåg att jag faktiskt fick bjuda till lite - för vem vill vara en bitterfitta egentligen? Jag berättade för E exakt hur jag kände. Att det känns som om jag blivit snuvad på en hel helg, att jag har noll energi inför veckan som kommer och att jag tycker vääääldigt synd om mig själv i dag. Och han förstod mig. Så innan kvällens läggningsrace kunde vi till och med skratta lite tillsammans.
Så bitterfittan får vila en stund nu innan hon får komma fram igen. Hon suger så mycket energi ur mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar