Jag har blivit en sådan där! En morsa som inte kan prata om annat än att vara morsa och vad jag och Mira gör på dagarna. Saken är den att jag inte riktigt vet hur jag ska göra för att ändra på det. Det jag gör på dagarna är ju att vara med Mira och förundras över hennes framsteg. Visst kan jag berätta om vad vi gjort på öppna förskolan och vad jag och de andra mammorna pratat om, men hur kul kan det vara att lyssna på?
Eftersom jag knappt surfar runt på nätet längre så har jag inte ens något saftigt Hollywoodskvaller att komma med.
Tur att Chloë (som tog varningen på allvar) bjudit oss på fest i morgon. Då har jag i alla fall något att berätta för dem som inte var där.
Min räddning är förhoppningsvis att jag fortfarande är intresserad av vad ni andra pysslar med utanför min bubbla. Hoppas det håller i sig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha, det är ju inte så att du behöver känna dig direkt onormal för tillståndet du befinner dig i! Men jag förstår och känner igen känslan när insikten slår en...
Jag gissar att jag kommer hamna i det snart igen :)
Anna, så det här är normaltillståndet alltså. Skönt, då kör jag vidare.
Skicka en kommentar