När jag skrev om att rubba mina cirklar kom jag att tänka på en utmaning som jag och E gav oss själva för ett par år sedan. Under två veckor skulle vi säga Ja till allt som folk bjöd in oss till. Självklart sa vi inte detta till våra vänner och vi fick inte utnyttja det för att få den andra att utföra trista sysslor tyvärr.
Som jag minns det var de där två veckorna ganska uppbokade. Jag, som tycker om att planera, tackade till och med ja till ett av Journalistinnans spontana infall och jag kommer fortfarande ihåg hennes överraskade röst när hon insåg att jag faktiskt sagt ja.
Det är så lätt att bli bekväm känner jag. Visst, de inplanerade sakerna gör jag mer än gärna. Jag vill inte bara sitta hemma och uggla varje kväll. Men de här spontana tillfällena som kan uppenbara sig när jag minst anar det har jag lite för lätt att tacka nej till.
Det kanske är dags för en Ja-sägar vecka snart igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar