Nuförtiden går jag och E ofta upp samtidigt. Annat var det förr. Då gick jag alltid och lade mig innan honom och gick upp låååångt före. Nästan varje dag beklagade sig E för att han tyckte att jag levt om så förskräckligt på morgonen. Visst, jag hade väl tagit mig en dusch, mikrat min gröt och använt hårtorken, men jag försökte alltid smyga så tyst som jag någonsin kunde. I vår gamla lägenhet, som inte hade någon sovrumsdörr, försökte jag till och med dämpa ljudet av hårtorken. Det gjorde jag genom att dra hårtorken in på toaletten så att jag kunde stänga igen dörren och blåsa håret där. Jag kunde kanske inte se mig själv i spegeln, men hårtorken lät inte lika mycket i alla fall.
I morse var det jag som låg kvar i sängen när E gick upp. Nuförtiden händer det ibland. Då slogs jag av hur olika vi agerar. E slänger upp dörren till sovrummet och låter den stå på vid gavel. Lampor tänds och precis utanför sovrumsdörren står han och använder hårtorken. Efter att han kommit in och sagt hej då låter han fortfarande sovrumsdörren stå öppen och lamporna vara tända. Så där låg jag, i mitt tidigare så mörka sovrum, och halvsov i någon sorts artificiellt morgonljus. Jag undrar om han egentligen ville att jag skulle stiga upp?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är vi denna typen av historier som jag är så glad att jag är singel....
Visst finns det fördelar med båda, men i det stora hela är livet med E härligt, roligt och mysigt så jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt...men man måste få gnälla ibland ändå...
SJälvklart finns det för och nackdelar med båda. Tror dock det finns fler fördelar med att vara sambo så därför måste jag passa på att påminna mig om de få saker som är bra med att vara singel :-)
Emm, insup allt mitt gnäll bara! Varsågod!
Skicka en kommentar