...med stora steg

E är rädd för att ta stora steg. Att gifta sig är enormt stort för honom så det tar emot. Vi har det ju bra som det är menar han. Den logiken är svår att ta kål på. Att ta ett beslut om att försöka få barn är också enormt stort. Så den frågan skjuter vi på.

Nu senast när vi pratade om det här och vilka tankar vi har omkring det sa E det han har sagt sedan vi överhuvudtaget började prata om förlovning och giftermål. Måste allt komma på en gång? Kan man inte göra en rolig sak i taget och sprida ut dem lite? Då fick jag helt plötsligt ljud i skällan och förklarade att det inte funkar så längre. Han har för tusan nyss fyllt 30 (inte för att det är någon ålder, men ändå)! Hade vi i stället förlovat oss för tre år sedan, gift oss i år och skaffat barn om något år då hade vi kunnat sprida på de festliga tillfällena. Men nu, nu har han använt sin logik för länge och nu kommer allt att komma på en gång. Så är det bara! I rest my case your honor.