Jag såg att min, och många andras, favvo-Idol har fått möta Carola ändå. Då kom jag att tänka på mitt möte med Carola. Vi pratade inte ansikte mot ansikte, men hon kom för att prata lite med kören som jag sjöng med då. Först jublade alla när Carola kom in. Oavsett vad jag tycker om Carola så är hon ju ändå...ja, Carola. Sedan började hon gå runt och dela ut bröd. Hon svamlade om några bibeltexter, kom av sig och frågade körledaren om vad hon ville säga och helt plötsligt började hon be Fader vår. Med mycket märkliga betoningar. Och ett mycket "heligt" uttryck. Jag klarade inte av att titta på henne tillslut utan fick sitta och stirra på mina fötter istället. Hade jag haft en skämskudde i närheten hade den pressat så hårt mot mitt ansikte att luftvägarna helt täpptes till. Efter det sjöng hon med oss. Det var fantastiskt däremot. Hon har en grym röst.
Jag har också hört ett skvaller som säger att när Carola var med i Melodifestivalen och skulle tävla i finalen i Globen så lämnade hon en blå (!) ros till alla hennes medtävlare. Blå, för att matcha hennes outfit skulle jag tro. Fäst på rosen var en bild på Carola själv och på baksidan stod det "Lycka till!"
Behöver jag avslöja att jag tror på det mesta som skrivs om Carolas galenskaper...
(Den här sortens "helighet" älskar jag däremot)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar