Ibland vill jag låtsas att jag faktiskt är rätt så intelligent. Men ofta motsäger mina handlingar den föreställningen. I går var jag och handlade större innerkrukor till mina stackars blommor som håller på att dö av syrebrist i sina små krukor. Jag hade mätt hur stora de nya innerkrukorna skulle vara (bara det projektet har tagit cirka 2 månader) och det kändes som om allt var på banan. Väl inne i butiken i går började jag vela lite. Hur stora är ytterkrukorna egentligen? Jag tittade på det mått jag hade och kände förvirringen komma krypande. Tillslut tog jag ett beslut och stegade glatt fram till kassan och betalade.
Själva omplanterandet var trögstartat, men när jag väl kom igång kände jag en enorm tillfredsställelse. Tills jag satte den första omplanterade blomman tillbaka i krukan vill säga. Innerkruksdjävulen var ju alldeles för stor. Så i dag bär det av - igen - till blomsterhandeln för att inhandla nya, mindre, innerkrukor. Men en av dem kommer jag inte att lämna tillbaka. Just nu står den och balanserar i en alldeles för liten ytterkruka.
Och för er med en något högre intelligenskvot än min kan jag bara instämma i kritiken. Varför testade jag inte om innerkrukan gick i ytterkrukan INNAN jag planterade om blomsteråbäket?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
haha,, jag tänkte medans jag läst - varför testade hon inte att krukorna gick i innan hon drog fram jorden ? hihi.. var jag den smartare här ? ;o) kram på dig !
M, så verkar det helt klart vara. Jag kanske kan ringa dig nästa gång jag ska göra något så att du kan stoppa mig i förväg!
Skicka en kommentar