Det är en viss typ av tjejer som fascinerar mig. Har alltid gjort. Jag kan inte låta bli att stirra på dem när en av dem råkar äntra mitt synfält. Det är de där perfekta tjejerna. De med kläder som alltid sitter precis som de ska och där varje hårstrå ligger på sin plats, utan att det ser för tillgjort och plastigt ut.
En sådan tjej gick i min klass på universitetet. Vi hade samma väg till skolan. En del av den vägen bestod av den värsta backe ni kan tänka er. När den här tjejen kom till skolan skakade hon bara ur håret ur cykelhjälmen, ja för hon hade en sådan, och så satte hon sig lugnt och sansat på sin stol. Inte ett hårstrå var förfluget, hon såg helt oberörd ut och kläderna var välstrukna och satt som en smäck på hennes kropp. När jag kom innanför dörren till lektionssalen var ansiktet rödmosigt av ansträngningen att cykla uppför mördarbacken, i pannan började eftersvettningarna visa sig och kläderna satt som de alltid gör, lite obekvämt.
Jag kommer aldrig att förstå hur man kan se så där fin och oberörd ut i varje läge. Därför kommer jag att fortsätta stirra på de där tjejerna och fundera på hur det går till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar