Beroende på hur den här dagen artar sig kan det tänkas vara en av de sämsta hittills.
Jag har sovit sjukt dåligt i natt. I tvåtimmarsintervall. Jag hade jättesvårt att somna, vid tvåtiden vaknade jag av jordens svettattack, vid fyra gick något jäkla alarm på mobilen igång och vid sex satte jag mig upp i sängen helt säker på att jag försovit mig.
Nåväl, humöret var ändå ganska okej. Jag och E skulle till och med promenera tillsammans till tunnelbanan, vilket vi nästan aldrig brukar göra. Nu förstår jag varför. Helst vill jag skylla allt på E för det började med att han blev på sjukt dåligt humör för att vädret var så uselt. Sedan började vi diskutera privatekonomi och humöret sjönk ytterligare. Tillslut drog jag en syrlig kommentar om vårt bröllop som aldrig kommer att bli av och där skildes våra vägar.
Tur att jag ska på Angie Stone med bästa J i kväll. Nu kan det bara bli bättre...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Alltås....
jag önskar att jag hade någon att bråka med på det sättet där jag efteråt inte blev sjukt orolig för att killen ska göra slut. Att kunna få gå och vara arg och sedan försonas senare utan att under tiden vara livrätt för att detta var just det som fick killens bägare att rinna över....
Ja, jag vet. Jag har sjuka erfarenheter som gör att jag tänker så här....
emm, jag förstår vad du menar. Jag är inte alls orolig för att vårt tjafs ska leda till någon katastrof. Skulle vi tjafsa så här varje dag däremot, då skulle jag vara orolig. Men hemskt för dig att känna som du gör, att något gjort att du inte kan och inte vågar lita på det ni har.
Skicka en kommentar