Tjugo över nio i går kväll ringde telefonen. Det var min bror på andra sidan luren och, till min förvåning, Världens sötaste brorson. Lillen hade feber så dagen var helt upp- och nervänd. Jag babblade glatt på tills jag hörde vad han sa.
Ginga Gea, ginga Gea... (Ringa E, ringa E)
Det var alltså därför han ringde. För att han ville prata med E. Inte med mig. Mitt favoritskap verkar vara som borblåst... Attans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar