Jag har just skrämt bort Hovmästarinnan från att försöka få barn för gott när jag berättade för henne hur min och E:s ekonomiska situation kommer att se ut under Pyrets första år. När jag försökte förklara för henne att det är vårt eget val att klara oss på så lite som möjligt från början var det som att tala för döva öron.
Allt hon hörde var lite pengar, fattiglappar och blodpudding.
Tusan också, jag som hade hoppats på en barnledig kompis som vill äta blodpudding med mig i ett år.
Nu kommer jag att bli den där desperata människan som går fram till helt okända människor, enda kriteriet är att de ska ha en barnvagn i släp, och frågar "Vad heter du? Vill du leka?". Ni vet, sådär som man gjorde när man var barn. Det är bara att hoppas att de gillar blodpudding...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar