Hur kan det komma sig att ett diskberg kan kännas så oöverstigligt? Det är inte särskilt mycket disk egentligen, många grytor dock, men jag gruvar mig något oerhört för att ta tag i det.
Torsdagskoma, någon?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar