Jag och E börjar tro att vi gått runt och lurat folk. Att det där ljudet vi hört hos barnmorskan varje gång bara är gaser som bubblar i min mage. För den där förgrömmade ongen som vi kallar Pyret har ingen brådska. Dessutom har både jag och E gått och väntat på att jag ska bli höggravid. Att magen ska bli bautastor, att jag ska börja stånka och stöna så fort jag måste röra mig och att jag ska yttra att jag bara vill att det här ska vara över.
Men så känns det ju inte. Magen är inte enorm. Jag har bara precis nu den sista veckan börjat tycka att det är lite besvärligt att ta på mig skorna och jag har verkligen inga krämpor att prata om. Så om det skulle visa sig att vi dragit er vid näsan vill jag redan nu be om ursäkt.
*Förlåt*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar