I fredags hade jag en mycket trevlig lunch med Konstnärinnan. Av olika anledningar hamnade vi sedan på ett helt folktomt och stängt Gröna Lund och jag blev helt förtrollad.
Det är en häftig känsla att gå runt på ett ställe som vanligtvis kryllar av människor, ljud och aktivitet. Träden var upplysta av ljusslingor och alla attraktioner stod stilla. Jag hade kunnat gå runt där i en evighet. Jag älskar den där känslan av förväntan som ligger över Gröna Lund och det bubblade i hela mig av lycka när jag gick därifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag vet precis vad du menar. Älskade att gå runt där innan det öppnat. Ibland stod det någon "världsartist" och hans eller hennes band på stora scenen och övade inför ett kvällens framträdande, man kunde sätta sig längst fram och lyssna alldeles ostört.
Jobbar hon där, tro?
Kanske det, Tre stycken, kanske det...
Skicka en kommentar