I går kväll såg jag ett avsnitt av Himlen kan vänta. Jag har verkligen velat se det programmet, men lyckats missa varje avsnitt så min tanke har varit att gå in och se alla avsnitt på webben.
Men efter gårdagens avsnitt har jag ångrat mig. Det gjorde så fruktansvärt ont i mig att se Helena få besked att medicinerna inte gjort någon verkan på hennes hjärntumör och att det nu är upp till henne om hon vill fortsätta äta verkningslösa mediciner eller sluta äta dem.
Tårarna forsade nedför mina kinder. Jag ville, men kunde inte, värja mig mot orden Helena och hennes man sa till varandra och helst av allt ville jag bara stänga av tv:n.
Så, det blir inga mer avsnitt för mig, men jag tror att det är en helt suverän serie. För er som orkar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar