doctor who?

jag läste hos min vän maria ida att hon fått en felaktig diagnos hos en läkare på vårdcentralen. då började jag tänka på mina möten med den största idiotläkare jag någonsin träffat. tyvärr verkade han dessutom följa efter mig, för när jag flyttade hemifrån (in till "storstan") dök han plötsligt upp som gubben i lådan på min nya vårdcentral.

första gången jag gick till honom på vårdcentralen i stan var det för att jag hade haft ont i huvudet i upp till en vecka, från morgon till kväll. det gick över någon dag och sedan kom det tillbaka i full kraft. jag gick först till optikern för att kolla så att det inte var något fel på synen och sedan till tandläkaren för att se så att det inte var det att jag gnisslade tänder. tillslut fick jag se mig besegrad och lommade skamset iväg till läkaren (vi kan kalla honom idioten från och med nu). jag fick träffa honom i fem minuter och, utan att ens känna på min nacke, sa han att jag hade en inflammation i den. idioten skrev ut anti-inflammatoriska tabletter och så gick han vidare med sin dag. jag vägrade äta de där tabletterna (är generellt ganska skeptisk mot tabletter) och när jag bytte jobb så försvann också huvudvärken i ett nafs. jag hade alltså spänningshuvudvärk för att jag vantrivdes på jobbet!

nästa gång vi hördes var på telefonen. jag hade en tendens förr om åren att alltid bli hes på våren. jag tappade rösten. det här året hade det redan hänt men så kom det plötsligt tillbaka, vilket aldrig hänt tidigare. jag fick idioten på tråden och sade att jag ville kolla upp så att det inte var något knas med stämbanden. hans första reaktion var att upplysa mig om att den undersökningen är jättedyr att göra. jaha?! sedan gick han vidare med att säga att hesheten förmodligen berodde på att jag pratade mycket i telefon i mitt arbete och att jag använde rösten fel. han ville alltså hänvisa mig vidare till en logoped. mitt svar till idioten var följande:

"så det du säger är alltså att jag använder rösten fel, i maj varje år!"

när han hörde det skrattade han till lite och sa: "ja, det låter ju lite tokigt". och längre än så kom vi aldrig.

när den här idioten senare blev tilldelad att göra en gynekologisk undersökning på mig satte jag stopp för det omedelbart. min tilltro och mitt förtroende var honom låg redan på minus så bara tanken på att jag skulle klä av mig och lägga upp mig framför honom fick hela min kropp att protestera. jag ryser än i dag när jag tänker på hur nära det var att jag faktiskt fick lov göra det. tack gode gud för förstående sköterskor!