grannsämja

det är inte särskilt lyhört i vår lägenhet. men på morgnarna, när allt är tyst tyst, då hörs hälar i golvet som aldrig förr. det är någon som ofta känner för att springa fram och tillbaka i lägenheten ett par varv och jag tror att det är grannens barn i lägenheten bredvid. men på morgnarna, när jag ligger i vårt mörka, tysta sovrum i min sköna, mjuka säng, är det snarare så att det låter som om det är någon i lägenheten ovanför oss som springer. i den lägenheten bor det en tant som börjar närma sig de åttio. hon är väl säkert ganska morgonpigg. jag kan riktigt se framför mig hur hon tar på sig sin morgonrock, hasar ut i hallen, spinner loss på hallmattan och så kör hon sin dagliga racertur runt lägenheten. resten av dagen hasar hon runt igen, som om ingenting hänt.