split vision

jag är splittrad. har varit det de senaste dagarna. tankarna rumlar runt i huvudet och jag hinner knappt få grepp om dem innan de flyr undan och lämnar mig tomhänt, tanklös och stirrig. bland alla de här tankarna ligger ett par blogginlägg och gror också. det är den där killen som jag ovetandes sa "jag älskar dig" till, det är (håll för ögonen nu, lillebror) kvinnlig onani, det är min anonymitet, det är tjejer och hur vi kan bete oss och så är det musik.

jag börjar med det lättaste och så får vi se hur det artar sig med det andra.

jag slötittade på just like heaven med reese witherspoon och min favorit, mark ruffalo i går. ledmotiv är självklart just like heaven med the cure. the cure är ett band som jag verkligen lärt mig älska. jag lyssnar kanske inte så ofta på dem nuförtiden, men de funkar alltid. nu har jag suttit ett bra tag framför you tube och kollat in gamla videos med the cure. när jag ser dem kommer minnen av intensivt hat över mig. jag avskydde verkligen the cure från början. jag hatade deras videos så intensivt att jag nog aldrig gav musiken en chans.

det började med de här två:





lullaby och close to me. huga vad hemska jag tyckte de var. nu först fattar jag deras storhet. men jag har aldrig utgett mig för att vara något annat än en trögtänkt follower heller...