Nu önskar jag att min farmor levde och var frisk. Det är så mycket jag skulle vilja fråga henne om. Jag är väldigt lik min farmor i kroppen. Stor och bastant om jag vill vara realistisk. Lång och ståtlig om jag vill vara snäll mot mig själv. I går pratade min Mammi med min faster i telefonen och berättade att nu börjar magen synas på mig, men den är fortfarande inte så stor. (Många blir förvånade när jag säger att vi är beräknade i början av december.) Min faster sa då att det var precis samma sak för farmor. Det tog jättelång tid innan folk runtomkring henne förstod eller såg att hon var gravid.
Nu önskar jag att jag hade frågat farmor om en massa saker när jag var yngre. Som hur hon mådde under graviditeten, hur hennes förlossningar (hjälp!) gick och andra frågor kring barn och barnafödande. Samtidigt är jag glad över att höra det här om farmors mage. På något sätt får det mig att känna mig närmre farmor än någonsin, trots att hon inte är kvar i det här jordelivet. Jag är säker på att hon håller koll på mig från någonstans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar