Det var som om monteringen av barnvagnen satte igång någonting i mig i går. Det blev lite mer påtagligt att något nytt är på gång. När vi lade i fleeceåkpåsen i vagnen för att vinterbona den lite insåg jag att, om allt går bra, det inte dröjer alltför länge innan vi ska lägga Pyret däri. Och jag tror faktiskt att en liten längtan började smyga sig in i min kropp. Jag som inte alls känt mig redo hittills. E sa i går att han börjar bli lite otålig. Han vill veta vem det är som gömmer sig därinne. Är det en liten kille eller en en tjej? Är den lik någon av oss eller, gud förbjude, en blandning av oss (vi har nämligen inget äktenskapstycke och blandar man våra drag skulle det bli lite Picasso av det hela)? Jag är nyfiken på om mina dagliga sångstunder med godnattvisan Nu i ro kommer att göra någon skillnad på Pyrets sinnesro och E längtar efter första promenaden med vagnen.
Vi är verkligen på väg mot något nytt och det känns spännande, läskigt, och alldeles underbart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar